Det blev en skön dag och jag fick vakna av solens strålar som jag hade önskat.
Det har också varit en dag av tacksamhet för det jag har.
Ibland är det så lätt att bara önska sig mer eller andra saker än det man har. Och allt som jag "skulle vilja" - varför gör jag inte det? Är det så himla långt mellan vad jag skulle vilja och vad som faktiskt är genomförbart? Förra året vid den här tiden ville jag hemskt gärna lämna min dyra, opersonliga hyresrätt på pendelavstånd från allt och köpa mig en bostadsrätt. Jag vågade inte riktigt tro att det skulle gå, men jag fixade det och fixar. Man får rätta mun efter matsäcken om det är något som är viktigt. Idag stod jag framför garderoben och tänkte att jag nästan aldrig har kjol trots att jag skulle vilja ha det oftare. Så idag har jag haft kjol. Så enkelt kan det faktiskt vara.
Jag träffade en kompis och fikade idag. Kompisen hade sin tiomånaders bäbis med sig. Min kompis är självklart jätteglad för bäbisen, men hon får aldrig sova ifred, hon har alltid bananklet på sina kläder (jag också idag :)) och hon har varit ute på en middag och en drink på Folkoperans bar på de tio månaderna. Ja, då är jag glad för mitt liv och hur jag lever. Varför ska jag gå och längta efter saker jag inte har när jag har sånt som andra suktar efter? Är det en inbyggd drift vi har att alltid erövra något nytt och annat?
För några veckor sedan fikade jag på samma ställe med en annan kompis. Jag berättade om min önskan att vara mer kreativ. Jag har till exempel målargrejer hemma, men jag målar aldrig och jag vill skriva mer än här i bloggen och jag vill... Hon tog ner mig på jorden med att påminna mig om att jag sjunger i kör, dansar salsa och har spelat teater. Det lät nog tillräckligt kreativt för henne. Varför vill jag göra mer? Varför kan jag inte glädjas åt det jag gör?
Slutligen får jag säga att jag är en riktig friskus. Det är inte många baciller som biter på mig. Jag har lite ont i ryggen och huvudvärk när jag är stressad och små yrselattacker och lågt blodtryck ibland. Jag sover rätt bra, men jag är ofta trött. Men jag har en nära vän som har cancer och även om den inte ser ut att vara av den dödliga sorten så måste hon ha det hemskt nu. Inte minst psykiskt. Så vad har jag att klaga på? Inget som inte en treo kan fixa.
Nu ska jag gå och lägga mig och vara tacksam för allt som jag har, kan och är!
4 kommentarer:
Jag känner mig ganska rik när jag tänker på vad jag har. Om jag skulle tänka på vad jag inte har så skulle jag känna mig fattig. Ibland är det lättare än annars förstås. Men just nu är jag glad och tacksam för det jag har. När jag försöker lämna min adress här så försvinner den, bara så att du vet...
Jag vet. Det spökar hela tiden, men jag har den ändå!
Jag känner mig också rik. Det gäller att fokusera på det positiva. Det låter enkelt, men är svårt.
Ni är inne på en bra grej här. Att dagligen skänka en (eller helst flera) tankar av tacksamhet åt det man faktiskt har, utvecklar nog en ödmjukhet som är en viktig egenskap i livet. Allt är ju relativt och det är just i relationen med andra som vi får möjlighet att spegla vår egna tillvaro med någon annans och i bästa fall lära och utvecklas av de insikterna. Jag jobbade för ett par år sedan lite extra som personlig assistent åt en cp skadad man. Gissa om de erfarenheterna fick mig att tänka om och omvärdera mycket i mitt liv. Det var väldigt nyttigt och lärorikt på många sätt.
Det är verkligen sant att det är i relation med andra människor eller omständigheter som det blir synligt.
Skicka en kommentar