Som vanligt snubblar jag över något som har anknytning till det jag just har bloggat eller ska blogga om eller bara något annat som rör sig i huvudets vindlingar för tillfället. Följande dialog utspelade sig idag i en pappershandel i Stockholm:
- Mamma, kan inte jag få det här kortet när jag fyller 18?
- Nae...
- Men snälla, varför då?
- Men det är 12 år tills dess. Det är inte säkert att de har samma kort år efter år.
Här snackar vi svårigheter att leva i nuet. Barn ska ju annars vara bra på det. Det är som om jag skulle önska mig en present till min etthundraelvaårsdag! Ger en lite perspektiv :)
8 kommentarer:
Storasyster brukar gå fram till alla vykortssnurror och drömma fast hon tänker lite mer kortsiktigt, mer till nästa gång hon fyller år trots att hon kanske fyllt år veckan innan. Hon brukar också fundera vilka tårtor hon ska ha på sitt kalas när hon fyller 6, 7 och 8!
Först vill man bli stor fort, sedan vill man ha sin ungdom tillbaka igen! :)
Haha...jag säger då det!
Framförhållning framförallt...eller? =)
Ja, eller hur?! Jag tror snarast att kortet måste ha varit något i hästväg! Jag såg en skymt av det och det var siffran 18 vackert dekorerad. Hade det varit ett 50-årskort vet man inte vad som hade hänt...
Oops! För eventuella språkpoliser (Fröken Bokmal!!!) vill jag genast meddela att jag vet att 18 naturligtvis inte är en siffra! :)
Vad som är siffror, vad som är tal och "sär skrivningar" måste vara något av det svåraste som finns för alla svenskar! =)
Tänk om mammam hade köpt kortet och sparat det till 18-årsdagen! Undrar om dottern ens skulle ha kommit ihåg att hon hade velat ha det, eller skulle hon ha blivit glad/besviken för/på kortet...? Jag trodde också att barn var bra på att leva i nuet...
Pallas: Jag tror nog att det blir till en sån där rolig och för barnet pinsam historia, som föräldrarna envisas med att berätta för alla ända upp i vuxen ålder. "Kommer du ihåg när du var 6 år..." :)
Skicka en kommentar