Sedan mitt SL-säsongskort maj-augusti 2006 löpte ut har jag sparat ca 200 kronor i månaden på att gå, gå, gå nästan överallt. Det har varit några månader av intensivt promenerande. Jag har gått i princip vart jag än har behövt ta mig om det inte varit på helt andra sidan av stan. Det har varit smidigt med enhetstaxan om man bara kan komma ihåg att ha några tjugor i fickan (en liten bedrift för en kortbetalande kvinna), men jag har märkt en sak. Jag blev småsnål på kuppen. Ett ärende inne i stan var bra om jag hade klarat av på en timme till exempel. "Du kan väl komma till mig.", blev en välanvänd fras.
Nu har jag månadskort igen sedan en vecka tillbaka. Det känns så lyxigt! Medan jag varit utan har jag inte tänkt på det, men nu åker jag glatt hit och dit igen och slipper stå i kö vid spärrarna. Jag bara drar lilla kortet. Så smidigt och aldrig behöver jag skrapa rutor eller byta däck och bromsklossar!
7 kommentarer:
Ja, det är otroligt praktiskt och bekvämt när man har ett kort. Det insåg jag också sedan jag varit utan under sommaren.
Ja, nu lär du ju inte tjäna några stålar heller, när de blåa har högt engångstaxan. Snarare förlora pengar på att gå(motionera).
Dessutom blir det dyrare för mig att träffa dig :(
Pallas: Man saknar inte kon förrän båset är tomt :)
Evaj: Jag får väl hälsa på dig då. Inte vara ledsen. Jag har kort!
You do so.
Såg att jag stavat som en kratta, hoppas du har överseende med det,..
Skälvklart ;)
Så sant!
Ja, det var fasen vad isen satt hårt i morse. Tog 5 minuter... fast jag tar det omaket - jag är ingen kollektivåkare.
"När jag kör till mitt jobb, det är en och halv mil, vill jag inte ha med mig nån mer i min bil..." =)
Skicka en kommentar