Jag har en iakttagelseförmåga som ibland kan vara störande. Bäst som jag sitter där i ett tråkigt litet rum på ett äldreboende och det inte råkar vara min stämma som repeterar så vandrar min blick iväg. Den tar en tur över de trasiga taklamporna, de tillknölade gardinerna, det fula vitrinskåpet med snett påklistrade spröjsade fönster. Så vandrar den vidare ett varv runt mina sångarkollegers klädval, frisyrbyten och pigghetsstatus. Jag vet var golvet är slitet, vilken kontakt som behöver skruvas fast och så har jag lärt känna Gunfred.
Gunfred är bara en enkel vikdörr avsedd att dela av rum med, men jag misstänker att hon aldrig används för rummet är ganska litet som det är. Jag tycker det är roligt med skyltar och instruktioner och på den vägen är det. Jag kan meditera i evighet kring Gunfreds öde och författaren till Gunfreds skötselanvisning. Får jag presentera henne (hon är lite blyg, men klicka på henne så går det att läsa bra):
3 kommentarer:
Det är tur att någon tänker åt en ibland... Bruka våld är ju annars något som brukar funka på vrånga föremål!
Haha! Jag undrar också hur snabb den jämna och inte för hastiga farten är och vem som kontrollerar att reglerna efterföljs.
Samt vilken påföljd det blir om reglerna inte följs, en regel bör väl alltid ha en påföljd om "överträdelse beivras" (varför i hela fridens namn finns det uttrycket kvar, stöder ens SAOL det längre?)?
Skicka en kommentar