När man är på en middag, till exempel en 40-årsfest eller ett bröllop, så brukar det ju vara ganska tyst och stelt till en början för att så småningom lossna.
När man är på en konsert brukar det på sätt och vis vara likadant. När bandet börjar spela står alla lite i skymundan och rör sig i smyg till musiken. Så småningom vågar publiken närma sig scenen och dansar lite mer. Så var det på den här konserten jag var i fredags och det känner jag även igen från när min kör gjort "julsjungningar" ute på stan. Då står nästan ingen nära och lyssnar. Som väl är brukar vår publik oftast sitta och då finns det begränsningar på hur långt bort från kören de kan sitta!
Så här brukar det vara, men även när jag väl står närmare scenen och diggar så har jag och har alltid haft ett bekymmer. Vad ska man göra med armarna?! Jag hade inget instrument att hålla i, jag hade heller ingen öl i handen, jag hade inga fickor att köra ned händerna i, jag vill inte stå med armarna i kors, inte heller med armarna hängande som döda fiskar utmed kroppen. Jag försökte tänka salsa - när vi tränar utan att dansa i par så är grundhållningen att ha böjda armar i mopedkörarfattning i maghöjd. När man klappar händerna i takt går det bra, men det gör man ju inte hela tiden. Visst är det löjligt? Ju mer jag tänkte på det desto mer medveten blev jag om hur andra stod. Till och med sångarna stod faktiskt ganska mycket med armarna rakt ned.
En annan rolig betraktelse: Varför måste alltid roddare/tekniker ha halvlångt flottigt hår eller hästsvans samt skägg och runda glasögon, plus ibland buffligt beteende? Dessutom tror jag aldrig jag varit på nån konsert i den här storleken utan att de vid något tillfälle "måste" upp på scenen mitt under konserten för att fixa nån mikrofon eller nåt. Är de själva i hemlighet hemskt sugna på att stå på scenen, eller vad?!
7 kommentarer:
Hålla i väskan?
Du - jag är under 70!!!
Det där med armarna är jobbigt. Vi hade stormöte på skolan i veckan och vi var tre lärare som skulle redovisa varsin bit. Jag var sist och vet inte hur många olika försök jag gjorde för att få armarna att se bra ut och kännas bekväma... bakfickorna, i kors, rakt ner, i framfickorna... you name it... inget kändes bra så jag skriver på under ditt upprop: Vad fasen ska man göra?!?!
Armproblemet är synnerligen bekant! Om du hittar en lösning så meddela mig är du snäll!
Prinsessmamman: Fanns det ingen pärm eller ett block du kunde hålla i? Hemskt!
Pale green woman: Jag visste väl att jag inte var en ensam hämmad stackars kvinna utan att fler kände igen sig! :)
Hade en liten OH när jag pratade så DÅ gick det ju an, men inte innan... Inte ens det lilla bladet hade jag att hålla i då det redan låg på bordet...
När jag har föräldramöte brukar jag sitta på katedern! =)
Äh. Var inte så kinkig. Kom igen nu.
Skicka en kommentar