Panik. Packning i sista minuten, som vanligt. Och jag hittar inte mitt lånekort till min gamla hemstads stadsbibliotek! Jag har ju ett som åker med varje år.
Jag vet att jag kommer att ha fullt upp ändå, med att äta glass från Birgers, gå på torget, sitta med mormor på hennes balkong och snacka, gå på släktträff och den obligatoriska sight seeingturen som vi brukar ta med bilen när jag kommer till stan (fast pappa: vi kan skippa nya golfbanan). Det blir allt mer sällan och jag känner igen mig allt mindre. Jag tycker inte att jag känner någon där längre. Allt är nytt och främmande, men ändå hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar