För ungefär två år sedan var det någon som hade den stora fräckheten att påstå att jag kunde räknas som medelålders, något jag protesterade starkt emot. Nu får jag lov att hålla med. Inte är jag någon ungdom och inte någon ålderdom heller. Det är bara det att jag har tyckt att själva ordet klingar lite illa, men att vara medelålders är fantastiskt!
Nu är inte jag 40 än på ett par år, men mitt liv som medelålders kvinna är så annorlunda mot vad jag trodde det skulle bli. Mina medelålders väninnor som alla är några år yngre eller äldre än 40 är alla välutbildade, snygga, smarta, fantastiskt roliga tjejer. Många är ensamstående och har ännu inga barn. De som lever i förhållanden verkar nöjda med det.
Jag skulle inte säga att man är färdigmogen, lugn i alla situationer och har släppt alla hämningar bara för att man närmar sig 40. Däremot skulle jag säga att vi sitter på en massa erfarenheter från relationer, yrkesliv, att vara kvinna, att vara människa. Jag kan tala för mig själv och säga att i vissa sammanhang känner jag mig mycket mer ohämmad nu än för 10 och absolut för 20 år sedan, medan jag önskar att jag kunde vara det ännu mer i andra sammanhang. Jag reser mig fortare efter besvikelser och nederlag. Jag har större förtröstan till livet. Jag är mer nöjd med mig själv och med hur jag ser ut. Jag gör val som är bra för mig, utan att köra över andra.
Personlig utveckling är coolt! Att leva i nuet är det enda rätta. Ett av mina favoritcitat är:
Gräset är grönt där man är, bara man vattnar det.
2 kommentarer:
Vilket bra citat! Jag trivs bra med att vara över 30. På många sätt är det bättre att vara i 30-årsålderns än i 20-årsåldern. Håller med om det du skriver i inlägget!
Och med det citatet vill jag egentligen säga att varje ålder har sin tjusning...fast jag vet bara att jag mår bra nu (och minns knappt hur det var att vara 20) :)
Skicka en kommentar