Min lilla farmor bor på ett äldreboende, på en avdelning för senildementa. Hon fyllde 88 förra veckan. Jag har inte sett henne på säkert 2 år. Hennes kropp är frisk och kry, men inte hjärnan.
På samma äldreboende, fast på en annan avdelning, har hennes man bott. Han är min "plastfarfar". Han har varit klar i huvudet hela tiden, men mycket mycket sjukare än farmor. Han har haft astma och stroke och allt möjligt. Nu hade han visst lunginflammation också.
I morse fick jag ett sms från pappa att han dog tidigt i morse i sviterna av allt detta. Det känns så sorgligt. Jag blir ledsen för två saker. Det ena är att min far- och morföräldrageneration håller på att försvinna (vilket innebär att min föräldrageneration står på tur), dels för att han fick bli gammal (skulle också fyllt 88 snart) men inte fick vara frisk och glad hela livet. Och sedan tänker jag på min lilla farmor och vad som ska hända med henne nu. Änka för andra gången, kanske helt ovetande om det. Min lilla farmor som alltid var så stark i nyporna och handlingskraftig när jag var liten. Pappas lilla mamma. Vad ska hända med henne nu?
1 kommentar:
På farmors begravning var jag mest ledsen för pappas skull, att han nu blev ensam äldst i den grenen... Mormor är 91½, morfar dog när han var 87, farmor var 91 och farfar 61 (lååångt före min tid). Det är bara att inse fakta även om man inte vill... det är tungt...
Skicka en kommentar