Den här hösten har jag haft några sorger. Ingen fara - ingen har dött - men de har orsakat tårar och sorgarbete. I den senaste sorgen är jag just nu mitt i någon av alla faserna. Jag har funderat och trots smärta, tårar, saknad och allt det där så är jag hellre ledsen på djupet än går och är låg länge. Om jag låter mig vara ledsen så kan jag komma tillbaka. Jag vet varför och tårarna renar. Känslan av att vara lite nere, hängig och låg kan sitta i länge och det är inte alltid jag vet orsaken, bara att jag är det.
Här passar några gamla visdomsord. Jag ber att få poängtera att jag tillhör de människor som inte tycker att man ska trycka floskler i halsen på någon som redan har det svårt, men de här är till mig själv så de är okej. Det första är "Hellre gråta ut än att ständigt gå och sucka." och det andra är "Gud stänger aldrig en dörr utan att öppna ett fönster.". Det sista tycker jag oftast stämmer (vare sig man tror på Gud eller ej - byt ut mot ödet eller efter annan lämplig övertygelse). Jag försöker se det positiva i mina sorger och vad det kan leda till istället. Själva vägvalet kommer jag till vare sig jag vill eller inte, men jag kan själv välja vilken väg jag ska ta och hur jag ska hantera det. Vill jag ta det som en motgång eller en utmaning?
2 kommentarer:
Hm, fint skrivet!!
Vet inte varför du är låg & ledsen, men så kan det vara ibland.
Jag känner likadant just nu av vissa speciella orsaker, men hoppas bli lite gladare snart, tror att många påverkas av hösten!
Hoppas du blir lite gladare snart:)
Jag har länkat till dig och hoppas att det är oki?
Tack, Sabina! Inget allvarligt och jag är inte låg eller hösttrött. Jag har råkat ut för sorgliga saker som gjort mig ledsen. Jag överlever.
Länka på. Det tycker jag är kul! Jag har kikat tillbaka på din blogg.
Skicka en kommentar