Jag som är en riktig bokmal har nu varit hänvisad till hörböcker. Min pappa är en varm förespråkare av hörböcker, sedan sina år som långpendlare, men mina tidigare erfarenheter sträcker sig till en gång när jag åkte med honom i bilen och han ville lyssna klart på sista kassetten av en Jan Myrdal-bok...och det var inte någon rolig erfarenhet.
Jag började med en smaskig deckare av Michael Connelly. Mörkare än natten heter den, 12 cd-skivor. Jag somnade hela tiden! Till mitt försvar kan sägas att jag var lite drogad av citodon och smärta. Jag kunde inte hålla koncentrationen när jag blundade samtidigt. Det blev dock bättre och bättre och på slutet kunde jag hålla mig vaken.
Nästa försök var Marian Keyes Å andra sidan, som jag sträcklyssnade och blev klar med idag! Den visade sig vara alldeles utmärkt bakgrundslyssning medan jag bläddrat i postorderkataloger, suttit vid datorn och tagit fotbad.
Jag tror jag kan vänja mig.
4 kommentarer:
Härligt, jag lyssnar mycket hellre än läser själv nuförtiden. Skönt att läkningen går bra, välkommen tillbaka!
Tack!
Det ena behöver ju inte utesluta det andra. Men jag har fått klar mersmak. Nu ska jag t ex gå och lägga mig med Torgny Lindgren...
Jag har svårt för att lyssna... tappar koncentrationen direkt... jag är nog visuell! Maken däremot ligger varje kväll och lyssnar på böcker i mp3-spelaren... jag hör ett monotont surrande... nej, det är inte min grej!
Jag tror man får välja mindre koncentrationskrävande litteratur. Eller vänja sig. Jag märker att Torgny Lindgren är en författare som kräver en längre tågresa och ljudet in i öronen via hörlurar, men han är bra.
Skicka en kommentar