Jag skulle bli en bra korrekturläsare. Inget undgår mitt kritiska öga - en tappad bokstav, två omkastade eller att det står "sätt" istället för "sett". Aldrig har jag dock rättat i en biblioteksbok, men eftersom jag läser många låneböcker kan jag vittna om att det finns människor som gör det.
I morse läste jag ut "Nu vill jag sjunga dig milda sånger" av Linda Olsson. En fruktansvärt bra bok (läs den - njut och gråt)! I slutet finns en mening som lyder: "Av någon anledning tror jag att du kan skänka det vad du skänkte mig. Liv." Det "det" som nämns avser ett hus och meningen ingår i ett brev skrivet av en äldre person. Den som har "rättat" har strukit över ordet vad i meningen och skrivit dit som. Så nu rättar jag denna petimeter, som rättat en text som redan var rätt. Ordningen återställd :)
6 kommentarer:
*haha* Visst är det irriterande med stavfel! Jag själv slinter ofta på tangenterna när jag skriver och ser inte alltid att det blivit fel. Fruktansvärt irriterande!
Jag håller med dig om att "Nu vill jag sjunga dig milda sånger" är en fantastisk bok. Jag läste den för ett par år sedan och man kan verkligen inte lägga den ifrån sig.
Ha det bäst!
Idag har jag lånat hennes Sonat till Miriam, men jag kanske sticker emellan med lite igelkottselegans eller Katerina Janouch. Ha det kanon du med!
Jag kan intyga att det ibland är ett helvete att korrläsa andras texter, för språk är inte rätt eller fel på samma sätt som matte. Stavfelen är det enkla, men sen finns ju meningsbyggnadsfel, syftningsfel, onaturliga ordval, kommatering som stoppar upp, satsradning, och gud vet allt.
Till saken: Jag håller med om din rättelse av rättelsen, men "liv" ställer fortfarande till det för mig. Det ser ut som om det syftar tillbaka på "det". Eller är brevet underskrivet av fröken Liv?
Jag vill inte avslöja för mycket av innehållet, men det handlar om ett hus. Den äldre kvinnan vill att den yngre ska ge huset (det) liv, precis vad hon också gav den äldre kvinnan. Hon är 80 år och språket ska väl vara därefter. Det blir rumphugget, men mitt inlägg avser mer fenomenet att rätta i låneböcker öht.
Jag förstår. "Liv syftar alltså tillbaka på "vad". Sorry att jag hakade upp mig. Det var inte meningen att ordmärka i tredje led. Jag fattade bara inte sammanhanget. :-)
Moster Baba, var är du?
Skicka en kommentar