Det dör säkert ungefär lika många människor hela tiden, räknat på någon sorts snitt och undantaget bombningar och tsunamis. Just nu känns det bara som om det är fler än vanligt, för att det varit många i min närhet som drabbats. Förra veckan förlorade en av mina närmaste vänner sin mamma. Hon blev sjuk och en vecka senare fanns hon inte mer. Idag ringde min rektor och berättade att en mamma till en av mina elever dog igår.
Det spelar ingen roll hur gammal man är, de är alltid ens föräldrar, men en sjuåring ska inte behöva förlora sin mamma. Det känns tungt idag när jag tänker på den lille killen. Samtidigt kan skolan få vara en plats där allt är som vanligt, så jag får försöka att bara finnas där för honom och för de andra i klassen.
2 kommentarer:
Det är väl tyvärr sant det man brukar säga att en olycka kommer sällan ensam. På min arbetsplats finns det en förmåga att hända tråkiga saker för många personer samtidigt. Men det är tur att det inte är eländigt jämt!
Din elev har tur som har en så bra och förstående lärare!
Kram på dig!
Nä, det är livet. Eleven har inte kommit tillbaka till skolan ännu men de andra har tagit det så bra det går. Jag tror att det är viktigt att inte göra för stor sak av det heller. Visa att man finns där kan räcka långt.
Kram
Skicka en kommentar