Ändå ett ganska behagligt ekorrhjul, perfekt balans mellan böcker och promenader. Rosman-deckaren heter Porto Francos väktare och är enligt min åsikt hennes bästa. Här har de historiska delarna fått så mycket utrymme och var så spännande att det var de som drev historien framåt snarare än ramberättelsen. Bara de hade gjort en spännande roman, även om jag gillar kriminalinspektör Karin Adler.
I måndags inträffade något så ovanligt som att jag avbröt en bok. Det händer inte ofta och inte så långt in i den, men 139 sidor in i Sarah Waters Främlingen i huset förstod jag att det inte var en bok för mig (spök). Ack, bortslösad lästid när det finns så mycket jag vill läsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar