Alla själars natt

I eftermiddag har jag läst ut Alla själars natt av Deborah Harkness. Jag brukar säga att fantasy inte är min genre, men någonstans efter Harry Potter, Twilight och True Blood så har jag blivit omvänd. Om jag, med glädje, tar mig igenom 689 sidor häxa möter vampyr inklusive kärlek, historia, spänning och magi så är det kanske dags att sluta förneka fantasyn som en favoritgenre.

Nästan alla böcker jag hittills läst i år har faktiskt någon form av mystiska inslag. Det har blivit väldigt mycket häxor och spöken. Att jag gillar historiska romaner kände jag redan till.

Alla själars natt visar sig så klart vara den första i en trilogi och vad jag tycker om det vet jag inte riktigt. Jag fattar inte grejen med trilogier. Vad är det för fel med att sluta när man är på topp?