Jag var på promenad i morse och svettades rejält i den fuktvarma sensommaren. Sista biten är en stigning som består av några skruttiga (vinterväghålles ej), men branta stentrappor i skogen. Det är aldrig någon där trots att det står en gammal mossig bänk i mitten. Att vila sig på förmodar jag.
Idag blev jag således extra förvånad av att se någon röra sig där uppe, men en bit ut i skogen. Det var en kvinna med två papperskassar i ena handen. När jag kom närmare såg jag att hon hade någon kartongbit i den andra handen. Precis när jag kom uppför trappan vände hon sig om och log lite generat. Jag log tillbaks och frågade vad hon höll på med. Då berättade hon att hon hade slängt lite jord och blomrester på väg till återvinningscentralen. Hon sa att om växterna inte var helt döda tyckte hon att man skulle sätta ut dem i skogen. Jag höll med. Jag brukar själv smyga till skogen och hälla ut jord som blivit över när jag byter i blomkrukorna hemma.
Vi nickade i samförstånd och fortsatte våra respektive promenader. Är det bara vi som är så här knäppa?
2 kommentarer:
Ja...
Ha ha! Lätt för dig att säga - du har ju trädgård.
Skicka en kommentar