Det allra näpnaste den här julen var syskonbarnens skräckblandade förtjusning över tomten. Men igen började gråta. Inte ens Lillan, som gallskrek när en tomte gick förbi utanför dagis förra veckan.
Det allra roligaste är den totala namnförvirring som råder när alla är hemma. Det leder till gapskratt hela tiden. Att det ska vara så svårt! Årets bästa var när vi klädde granen kvällen före julafton och mamma bad Busen att gå med en kula till sin mamma. Då sa hon "Kan du ge den här till mormor?". Det var extra roligt eftersom hon var den enda mormorn närvarande och det borde således vara det enda namn som inte kunde vara aktuellt att hon skulle kalla någon.
2 kommentarer:
Vet du vad jag kallade Johan igår då?! "TORD". Jag säger ju aldrig Tord, inte ens till pappa.
Jag är rädd.
Haha! Sinnesförvirringen sprider sig.
Skicka en kommentar