Nu har jag varit "hemma" sedan dagen före julafton och imorgon ska jag åka "hem" till Stockholm igen.
Det är inte helt okomplicerat. Jag älskar Stockholm. Mitt jobb, mina vänner, alla möjligheter i storstaden. Jag har mitt liv där, helt enkelt. Men här har jag mamma, pappa, ena syrran med familj, mormor, närheten till andra släktingar, traditioner och massor av minnen. Det är nära till allt. Alla känner alla. Det är en charmig stad.
Tänk om jag kunde få bo i Stockholm, men ändå hade nära hem till mamma och pappa på söndagmiddag ibland eller hem till syrran och natta Lillan och hyra en film ibland när andan faller på. Det kan jag sakna oerhört mycket, men nu försöker jag njuta av att jag har haft det den här julhelgen och att jag uppskattar det. Jag känner mig fulltankad när jag återvänder hem.
6 kommentarer:
jag fattar hur du menar, men mitt gamla "hemma" - en liten håla, är inte förknippad med annat än högstadieångest typ... hu.
Jag försöker dagligen få min syrra att flytta till mig istället, så vi kan fika varje dag och hjälpas åt med ungarna ;)
Vilken tur att jag gav dig den där sparken i baken nere på KLIV-teatern då, annars hade du väl aldrig kommit härifrån och fått möjligheten att njuta av det bästa av två världar! ;)
Sara: mitt gamla hemma är också en håla, men ibland en rätt söt håla, bara man får åka hem härifrån
Sandra: Stockholm i mitt hjärta...jag kommer tillbaka. Idag!
Heléne: Tack för sparken! Men se också vem som stannade kvar ;)
Fast jag skulle aldrig vilja bo med små barn i Stockholm, hur trevligt det än är med allt utbud som storstaden erbjuder! Mycket nöjd med mitt liv här och nu!
jag bor med små barn i Stockholm,
dvs Bromma. Inne i stan på tjugo
minuter, men här i Ålsten är det
som vilken småstad som helst.
Toppen för barn!
Nu har ju inte jag små barn, men jag tror att jag kommer att klara av att föda upp all eventuell avkomma i vår vackra huvudstad - eller strax utanför.
Skicka en kommentar