För mig har ordet duktig alltid varit lite av ett fult ord, med rötter i prestation, självförtroende, att vara till lags och duga. En duktig flicka är pålitlig och bra, men också lätt att störa sig på. Många gånger har jag tänkt att jag ska bli en slarver och slapphög, komma för sent, inte leverera, strunta i saker jag lovat, men det ligger inte i min natur. Jag tyckte ju till exempel det var jättejobbigt att börja komma till jobbet 7:45 istället för 7:15. Det kändes som slarv, trots att min arbetstid börjar 7:50.
På senaste tiden har jag vid flera tillfällen fått höra att jag varit duktig, men med den skillnaden att jag kunnat ta det, för jag håller med!
På årskontroll hos tandläkaren fick jag höra att jag skött mig mycket bra med tandtråd och borstning. Det är roligt att få komplimanger för sina mer dolda fysiska företräden, som fina slemhinnor och tandkött, ytterst lite tandsten och bra saliv.
Min sjukgymnast säger att jag är duktig varenda gång, men så har hon också gett mig exakt lagom många övningar. Sist sa hon att hon skulle kunna ge mig fler "men då gör du dem inte". Så sant. Berömmet får jag för att jag är lite bättre och lite starkare för varje gång.
Vi har haft öppet hus på skolan och klassrummet var fullt av föräldrar. Min parallellklass har haft det turbulent med många lärarbyten. Hon som är där nu har åstadkommit en stor förändring och hon får mycket beröm av föräldrarna. Jag har haft min klass i två år och det blir bara bättre och bättre. Jag älskar de där ungarna och vi har väldigt roligt ihop. Även om det borde räcka som bekräftelse och jag vet att när man inte hör någonting är alla nöjda, så har jag varit lite sotis. I tisdags så fick jag massor av glada tillrop när jag bekräftade att jag ska ha dem nästa år och några föräldrar med småsyskon som börjar sexårsverksamheten till hösten har redan tingat mig för tre år till.
Det som de här tre spaningarna har gemensamt är att jag gör dem för min egen skull. Egentligen behöver jag inte få höra från någon annan att jag är duktig, men det gör inte ont med bekräftelse. Jag försöker vara duktig (det där ordet igen) på att säga till folk som jag uppskattar att jag gör det.
Här hittade jag en doktorsavhandling som styrker det jag just skrivit.
2 kommentarer:
Det är bra att veta om man är duktig för sin egen skull eller för andras. Och det verkar du ha koll på! Duktigt! ;)
Tack! Förhoppningsvis har jag blivit klokare.
Skicka en kommentar