1999 kan kännas som alldeles nyss eller ganska länge sedan. Eftersom det är tio år sedan roade jag mig med att läsa min gamla kalender från det året (vad ska jag säga - det är alldeles för många mellandagar).
1999 var året då jag hade min första hemdator via jobbet och internet med modem. Jag har på ett ställe gjort en anteckning om hur fantastisk informationstekniken var när jag kunde skicka ett dokument via e-mail. Jag gav också efter och skaffade slutligen ett kontantkort till mobiltelefon och satte i syrrans avlagda Philips fizz (med utdragbar antenn) och var jätteorolig att någon skulle ringa medan jag satt på pendeltåget, för jag tyckte det var oerhört pinsamt. Jag visste inte hur jag skulle öppna ett sms som jag fick på min 30-årsdag.
Det hände rätt ofta att jag somnade framför tv:n med linserna i och fick gå upp och försöka få loss dem från ögonvitorna. Det skulle dröja fem år tills jag lasrade dem.
Det jag ägnade fritiden åt var teatern ute i Haninge. Jag hade ingen aning om att det var så ofta. Jag bodde i princip där ute av kalendern att döma. Så gick jag på långa promenader med Prinsessmamman, som då för tiden bodde nästan granne.
Jag ringde farmor ibland och hon mig. Sedan försvann hon gradvis ur mitt liv och dog i juni förra året.
Vår älskade hund fick somna efter att ha varit riktigt dålig. Han blev nästan 15 år.
Jag var på en föreläsning med Aidan Chambers, som för alltid skulle förändra mitt sätt att se på läsning och böcker. På hösten hoppade jag av teatern, men började sluka böcker på ett sätt som jag inte gjort sedan jag var tonåring.
Jag gick en illustrationskurs på Folkuniversitetet, åkte Fritt fall mot bättre vetande, fick tvätta alla kläder om jag varit ute en kväll eftersom de stank av cigarettrök, var på tvåveckors chartersemester på Zakynthos, magnetröntgade ett knä och en fot på Sophiahemmet, hade järnbrist med bara snäppet bättre värden än i år och sade upp mig från en skola för att bli värvad av en annan.
På julafton spelade vi TP Millennium. Mamma var inte med, men satt i rummet intill och ropade: "Det kan jag!" och "Gud, vad enkelt!". Julafton 2008 spelade vi Rappakalja. Ett tips inför julen 2009 eftersom hon inte kunde ett enda svar :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar