Sjuttio to go!

I år kommer jag att bli klar med mitt nummerplåtssparande, det törs jag lova. Jag ska inte börja om, det lovar jag också. Jag behöver lägga min blick och energi på annat håll. Nu ser jag fram emot den dag då jag kommer till 999. Eftersom jag fortfarande är arbetssökande har jag övervägt att eventuellt besöka en eller annan större parkeringsplats. Trots att jag tycker att det är fusk skulle processen kunna påskyndas något. Det är smutstorr januari och många skyltar ser ut så här:

Numret är fingerat och har ingenting att göra med numren i blogginlägget.

Å andra sidan har jag overkligt flyt nu: 924 igår (på min gata), 925 och 926 igår (på Sveavägen), 927 på syrrans gata, två (!) stycken 928 (på samma parkeringsplats när vi skulle hämta Busen på dagis). Anmärkningsvärt är att syrran föraktfullt höjer ett iskallt ögonbryn när jag jublar över det fantastiska i att se två 928:or så nära varandra. Hon är för ung att vara så ironisk. Dessutom samlar hon själv på rådjur!

Idag tog jag 929 på solpromenad med ögonvittne.