Jag får säga att Prövningen av Michael Connelly har ett väldigt passande namn. Det är den 26 augusti och banne mig om det inte har regnat hela dagen. Så jag gick till sängs med Harry Bosch och hans halvbror Mickey Haller och både vädret och boken blev lite av en prövning för mig.
Jag har ju läst Connellys alla deckare om Harry Bosch. Böckerna om Mickey Haller har vävts ihop med Bosch sedan Gatans lag. När jag började läsa den här boken kände jag mig först lite tveksam. Jag frågade mig själv om jag läser allt som Connelly skriver bara för att jag gjort det hittills. Vartannat kapitel i Prövningen är skrivet i jag-form ur Hallers perspektiv och vartannat om Bosch ur allvetande berättarperspektiv, något som jag inte gillade eller som det åtminstone tog ett tag att ställa in sig på. Dessutom är det en rättegångsroman. Jag har aldrig gillat rättegångsromaner (eller filmer). Egentligen tycker jag att det är intressant, men bara när rättvisan segrar över ruttna jurymedlemmar, fulspel och orättvisa domare. Jag blir liksom aldrig tillräckligt bra på det amerikanska systemet med jury och regler för pläderingar och korsförhör.
Hur som helst läste jag boken, där Haller (som egentligen är försvarsadvokat) får ett uppdrag som åklagare i ett 24 år gammalt fall där ny DNA-teknik eventuellt kan fria en barnamördare. Bosch - min griniga favoritpolis - är Hallers utredare i fallet. Min slutgiltiga dom är att Prövningen var en läsvärd bok, kanske rent av den perfekta boken för den här mörka dagen.
Den blev årets 42:a bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar