Jag har snyftat mig igenom Michael Jacksons minnesceremoni ikväll. Den fyllde mig med så många olika känslor. Vilket amerikanskt jippo, men ändå inte så svulstigt som jag kanske hade trott. Vilka fina ord alla sa nu när han inte finns här för att höra dem, men vad mycket känslor de visade. Allt han gjorde för barn, hur sorglig hans egen barndom antagligen var (fast det vet man ju inte) och tankarna går till pedofilanklagelserna (som man inte heller vet nåt om). Är det han i guldkistan? Hur ska det gå för hans barn?
Men framför allt tänker jag: lilla lilla Michael. Sov gott. Hoppas du fått frid.
3 kommentarer:
Visst känns det som om hela världen har tagit en vändning? Tänk hur hånad och baktalad han var men nu är han helt plötsligt älskad av alla, hela mänsklighetens idol. Märkligt...
Men jag hoppas verkligen att han fått frid till slut. Det är han värd om någon.
Man vet ju inte allt, mer än att alltihop känns rätt tragiskt.
Håller med till fullo!
Skicka en kommentar