Jag upphör aldrig över att förvånas över min hjärna och dess selektiva seende.
Efter att ha läst hittills åtta böcker i Alexander McCall Smiths serie om Damernas detektivbyrå samt en i serien om Filosofiska söndagsklubben har jag nu lånat tre stycken i serien om Professor Dr von Igelfeld. Jag satt och drack en kopp kaffe och läste i "Portugisiska oregelbundna verb" som den första boken heter och på sidan 43 dyker en professor J. G. K. L. Singh från Chandighar upp.
Knappt hade jag sett ordet "Chandighar" förrän det började bläddra i arkiven uppe på hjärnkontoret och jag visste att jag hade läst någonstans om denna plats tidigare idag, men aldrig tidigare före det. Ibland - om det är ett ansikte som ska placeras kan jag få bläddra länge i mina imaginära arkiv. Nu visste jag direkt att det varit i DN. Ett under bara det, eftersom jag i princip bara bläddrat rakt igenom den. Efter ytterligare en genombläddring hittade jag bildtexten som levererat informationen tidigare under dagen. Jag läste inte ens Dan Jönssons krönika. Jag såg bilden och läste bildtexten "Mats Eriksson skildrar den indiska idealstaden Chandigarh, här 'The high court, Chandigarh', 2003".
4 kommentarer:
Var Damernas detektivbyrå bra? Har 6 böcker som väntar som en kollega generöst lånat ut till mig!
Feel-good-böcker som jag blandar upp mina rysliga deckare med. Jag skulle inte läsa sex stycken på raken, men åtta utspritt på några år funkar :)
Börja med två-tre stycken så lär du känna alla personer och får en känsla för om du vill läsa fler.
"Potensgivarna" av Karin Brunk Holmqvist är en annan liten söt bok du kan blanda upp dina deckare med!
Tack för tips. Snyggt namn...
Skicka en kommentar