Att döda ett barn

Jag har följt sökandet efter Engla den senaste veckan och mina förhoppningar att de skulle hitta henne vid liv har inte varit stora. Ändå, idag, när de hittat henne mördad så kände jag något som kan liknas vid mina känslor kring Mitja Hofmans bortförande och död. Hjärtat bultade i bröstet, tårar steg i mina ögon, jag mådde illa och kände mig alldeles förlamad av vanmakt.

Att förlora ett barn sägs vara något av det värsta man kan vara med om. Barnet kommer inte tillbaka om det hade dött i en bilolycka heller, men att någon bestämmer sig för att döda det är så fullkomligt obegripligt. Det förekommer inte helt sällan i deckare jag läser, men på riktigt är på riktigt och är väldigt svårt att förstå. Lika svårt som med de små barnen i Arboga.

Jag vet inte vad det är för fel på den där 42-åringen, men det skrämmer mig att tänka på hur många psykiskt sjuka människor som finns där ute och vad det är som kan få dem att döda. Jag tänker på 5-åriga Sabina som blev knivmördad på sitt dagis samma dag som Anna Lindh dog. Utrikesministern dog för en förvirrad mans hand och Sabina för en annans och han kanske fick impulsen från det han fick höra på nyheterna.

Nu är det här ingen politisk eller samhällsdebatterande blogg, men ibland undrar jag ärligt talat vart människosläktet är på väg.

ÄNTLIGEN har jag sagt mitt om EGENTLIGEN!

Tro det eller ej, men jag är mycket mindre språkkonstapel nu för tiden än vad jag har varit! Ändå har jag mina käpphästar. Förut har jag till exempel haft svårt för när folk uttalar c:na i accepterar som s, fast det hör jag inte så mycket längre.

Just den senaste tiden är jag på korståg mot "enklien" och framför allt mot "ejenklien". En sak är väl ungarna i skolan. De är fortfarande möjliga att forma och förklara för, men det är inte så få vuxna som slappat till sitt språk på det här viset. Är det stockholmska eller hur har ni andra det ute i landet?

Svar på tal!

Ibland är det nästan lite skrämmande hur man får svar på sina frågor...

Jag hinner nästan alltid med samma buss hem från kören och med samma avgång åker nästan alltid en kufisk man. Kanske är det inget fel på honom, men jag tycker han är kufisk för han börjar prata med folk. En gång var det med mig...om kameror.

Igår hade han gått och satt sig. Strax innan bussen skulle gå såg jag att han var framme och lämnade något litet till chauffören. Han satte sig igen och sa till killen bredvid sig:
"Den här bussen har en skruv lös."
Killen tog ur sin mp3-öronsnäcka. Uppenbarligen sa han att han inte talade svenska, för den kufiske mannen sa:
"Eh, this bus has a screw loose."

Jag kunde inte låta bli att le. Dels för att det lät så rart och dels för att det lät så fel och svengelskt. Jag bestämde mig för att slå upp uttrycket idag eller googla på det.

Nu kommer det spökiga...

Imorse stod jag och sminkade mig ackompanjerad av radion. Där spelades Eminems låt "Slim Shady". Det var länge sedan man hörde den, tänkte jag. Nästa sak som hände var att Eminem sjöng:
"...a couple of screws up in my head loose..."

Turist i Lärkstaden

Idag har jag sett tre flätor till. Jag berättade om mitt flätseende för medhavd vän, som meddelade att hon för tillfället bara ser folk på kryckor. Hon misstänker att alla läkare ordinerat promenad för kryckförsedda nu när det är vår.

Vi möttes för lunch på Odenplan. Tanken var att vi sedan skulle ta en promenad i exempelvis Hagaparken, men jag föreslog att vi skulle gå obeträdda gator i Lärkstaden. Sagt och gjort. Det blev en fantastisk och oväntad söndagsvandring. Den gick förbi en port där de hade visning på en femrummare med utgångspris på nätta 11,5 miljoner. Vi lekte med tanken att gå på visningen, men traskade istället vidare in i Lärkstaden. När vi vandrat runt och läst vad kvarter och gator hette (mycket nordisk mytologi i namnen) och nyfiket kikat in på gårdar med järngrindarna på glänt, kom vi fram till Engelbrektskyrkan. Den ser ju enorm ut redan utifrån och den var öppen så vi kunde se den även inifrån. Där var den lika gigantisk. Precis när vi klev in ringde en telefon. Vi tror att det var Gud som ville nåt, men ingen svarade.

Efter ytterligare promenad i kvarteren till vänster om Humlegården (om man kommer från Engelbrektskyrkanhållet) slank vi in på Park hotell och satt och loungade med var sitt glas rödvin. Helt lugnt och soft och inte alls mycket folk. Efteråt vävde vi några gator till höger om Karlavägen och kom förbi bland annat Frälsningsarméns högkvarter...

Vid Karlaplan åkte vi tunnelbanan åt var sitt håll, mycket nöjda med vårt söndagsflanerande. Jag kände mig som en turist i min egen stad!

Extremt högt och otroligt nära

Jag har suttit fast lite i årets bokläsning, men nu har jag läst ut "Extremt högt och otroligt nära" av Jonathan Safran Foer (ISBN: 91-1-301437-4). Det här blir ingen recension, men en uppmaning till den som gillar berättelser som framförs på ett annorlunda sätt. Den har olika berättarröster och olika stilar. Den innehåller många bilder. Stilen är underfundig och har den där pusseltekniken, som liknar deckar-, eller mysterieupplägg och som jag gillar. Direkt när jag hade läst den kände jag att jag ville läsa om den med en ny förförståelse, vilket jag så klart inte kommer anse mig ha tid till nu. Andra böcker pockar alltid på min uppmärksamhet.

Boken är också filosofisk. Eller vad sägs om följande hjärnkittlande frön, som jag gärna planterar denna lördagkväll:

"Hur som helst, en fascinerande sak som jag läste i National Geographic är att det finns fler levande människor på jorden idag, än som dött under hela mänsklighetens historia. Det innebär med andra ord, att om alla skulle vilja spela Hamlet samtidigt så skulle de inte kunna göra det, för det skulle inte finnas dödskallar till alla!"

"'Har du mest saker som du behöver, eller mest som du inte behöver?' Jag sa: 'Det beror på vad man menar med behöver.'"

Snacka om selektivt seende

Det är en riktig klassiker, men jag upphör aldrig att förvånas. Någon är gravid och ser andra med magar överallt på stan. Vi ska göra en bilduppgift med Arcimboldo-inspiration i skolan och plötsligt upptäcker jag en pyttepytteliten Arcimboldo-bild på skrivbordsunderlägget, som har legat i personalrummet i 4½ år, och ungarna hittar Arcimboldo-grytunderlägg på Livrustkammaren!

Igår sökte jag efter inbakade och utbakade flätor på nätet och jag frågade min syrra om hon kunde visa mig. Jag har fått för mig att det vore en bra salsafrisyr för mig, nu när jag börjar få längre hår. Då har jag naturligtvis sett åtminstone fyra riktigt snygga flätkonstruktioner på stan idag! Snyggast var en tjock, som löpte runt ansiktet på en tjej. Som extra effekt hade hon tvåfärgat hår. Jakten går vidare.

Yrken jag beundrar - gynekolog

På förekommen anledning. Jag har en ny. En man. Han var riktigt pedagogisk och bra faktiskt, men man kan ju inte riktigt låta bli att undra vad som föranleder någon att vilja bli gynekolog (oavsett om de är män eller kvinnor). Fast det är bra att det finns de som vill bli det. Det är därför de kvalar in under min nya rubrik. En gång läste jag någonstans att det mest besvärande man utsätts för som gynekolog är kvinnors fotsvett...men det har jag lite svårt att tro på.

Det var sånt här jag låg och funderade på. Jag mindes förresten inte att man blir upphissad så högt...vad händer om brandlarmet går när man som bäst ligger där?

Går du ofta hit...?

På påskafton var jag på Berns tillsammans med ett gäng salsavänner. Haila, en salsadiva från Kuba, uppträdde. Det är alltid kul att dansa in en ny miljö och Berns var mäktigt och fint med det där taket och de stora lamporna. Golvet var lite väl strävt bara, men å andra sidan var det mycket folk så man fick köra mer kubansk stil än L. A. som innehåller mer snurrar (förklaring för icke salsainvigda: då behöver man halt golv för att kunna snurra).

Roligaste kommentaren under kvällen var i alla fall den min blondlockiga väninna fick höra när hon dansade med en kille:
- Du är från Sverige, va?

PÅSK

Det är sååå skönt med fyra lediga dagar. Precis vad vem som helst behöver. Det är kallare och snöigare än på hela vintern sammantaget, men jag klagar inte så länge jag får soool. Och det får jag ju! Idag var jag ute på en morgonpromenad som fick ögonen att rinna, men som gjorde mig välförtjänt av en rejäl ägg-gul påskfrukost i solskenet tillsammans med lille påskharen.

Glad påsk på er...eller som pappa skulle säga: ha en äggstra uppäggande påsk!

Klen

Hm...mitt nya liv skulle börja nu i mars. Så igår morse (ja, det är väl fortfarande mars även om det hunnit bli den 16?!) tog jag en 40-minuters power walk före frukost. Senare promenerade jag rätt mycket på stan och idag har jag också varit ute på söndagspromenad (=inte fullt så svettig som det jag kallar power walk).

Nu har jag känning av benhinnorna!

Yrken jag beundrar - fotvårdsspecialist

Tack gode Gud för människor som jobbar med att fila andra människors fötter, polera deras naglar med en liten maskin och massera in skön kräm. Tack gode Gud för människor som på grund av sitt yrke varje dag tar risken att gå på lunch med små klippta bitar av andras tånaglar i håret.

En traktor (uttalas med rysk accent från nån 80-talssketch)

Grått.
Tunga moln.
Dimma.
Regn.
Man skulle gissa på 6 november.
Det är den 12 mars.

Jag var ute på lunchrasten och då såg jag mitt fetaste vårtecken ever:

Välj den roligaste tanken

Här går jag helt oskyldig till årsmöte med kören och tror att det värsta som kan hända är att jag kommer att gå därifrån som omvald stämfiskal (och det är lugnt) och vad händer? Jo, nu är jag klubbmästare!

Alltid knepigt det där med förtroendeväljande. Vill de andra ha mig där för att jag är bra eller för att slippa själva. "Åh, men jo så bra. Det passar att du är. Vi föreslår och klubbar innan du hinner blinka." :) Jag väljer att tro att de andra tror att jag kan höja mysfaktorn och den sociala samvaron och det tror jag att jag kan.

En snarlik sak hände mig på vägen dit. Jag stod i "kö" vid busshållplatsen efter en kille uppskattningsvis tio år yngre än mig. När bussen kom gick han inte fram utan nickade att jag skulle gå före. Gjorde han detta av respekt för en "äldre" kvinna? Självfallet inte. Jag väljer att tro att han gjorde det som en gentlemannagest eller för att jag skulle se honom (han var ganska snygg och vältränad). Alternativet att han ville gå bakom mig för att kolla in någonting är uteslutet eftersom det är mars och jag var inpaketerad i vaddfylld jacka!

Man väljer ju sina egna tankar, eller hur?!

Livet

Ibland är man extra mycket uppe i livet och orkar inte alltid skriva om det också. Det betyder inte att jag inte kommer på blogguppslag hela tiden. Min hjärna har två halvor - den ena tänker på blogguppslag, den andra kollar bilnummer. Jag vet inte vilken del jag hinner salsa med...benen förmodligen. Syskonbarnen bor i hjärtat och jag har begåvats med förstående vänner.

Idag har jag en ledig dag och försöker hinna ifatt mig själv lite i ekorrhjulet, sakta ned lite. Strax ska jag dricka kaffe och senare är det årsmöte i kören, vilket jag tror att jag lugnt kan gå på eftersom jag inte hört från nån valberedning.

Jag vill skriva. Det är inte tal om att lägga ned bloggen. Jag vill säga hej till alla tappra som klickar sig hit dagligen för att kolla om jag rör på mig! HEJ!

I´ll be back!

Rätt enhet

Jag försöker verkligen lära mina elever vikten av att använda rätt enhet.

Idag fick jag ett lysande exempel på hur det annars kan gå. Tyvärr kommer jag inte kunna använda exemplet för det skulle allvarligt skada en kollegas anseende. Denna kollega skulle i 8,5 dl mjölk nedblanda 1,9 dl pulver till vaniljsås. Hon läste 1,9 liter... Resultatet av detta experiment blev en monstruös blobb, som förpassades längst ned i sopsäcken (för egen maskin, endast hjälpt av tyngdlagen).

Blåbärspajen som såsen skulle höra ihop med var dock himmelsk!

Fortsatt flyt

728 och 729 igår (sedan en gång till i princip bredvid varandra samt i morse också i rätt ordning).

Tre stycken 730 idag på promenad hem från jobbet...

...och så lilla grädden på moset - en 731:a!

Och jo tack, solen sken också :)

Yrken jag beundrar - reklamaffischklistrare

Idag när jag var på långpromenad med min kompis såg vi en man byta affisch på en affischpelare. Det är inte så ofta man får se sådant ske, all reklam till trots.

Han stod med en stor, förklistrad våd ovanför huvudet och höll den fast med en "sopborste" och vips hade han penslat fast den och det helt utan skarvar!

Den bästa dagen...

På min skola har vi en hel del övningar med barnen som syftar till att stärka gruppen, självkänslan eller bara att de ska våga ta ställning. Ibland får de dra ett kort med en ofärdig mening, som de sedan ska fylla i med egen åsikt/tyckande. Igår var jag med. Jag fick en skitsvår:

Den bästa dagen i mitt liv var...

Vilken kan det vara? Dagen jag föddes? Den är jag rätt rejält tacksam för. Jag har ju inte fött barn eller gift mig eller nån sån där tydlig bemärkelsedag. Å andra sidan är inte problemet att jag inte kom på någon dag som var den bästa utan att jag kom på alldeles för många bra dagar för att kunna välja en av dem. Det är ju angenäma bekymmer, får man säga. Jag sa att jag valde någon solig dag på sommaren då jag bara hängde med vänner, satt och drack en latte på nån uteservering och kanske var bjuden på grillfest på kvällen.

Har ni någon dag som är den bästa i ert liv?

Nummerplåtsfestival

722
Tisdag kväll, precis utanför en port jag skulle in i.

723
Onsdag eftermiddag. Den sista bil jag hinner se svischa förbi precis innan jag kliver på bussen.

724
Ca 40 sekunder senare samma eftermiddag med utsikt från bussen. Tre bilar senare kommer ytterligare en!

725
Torsdag efter jobbet. Svänger ut på gatan från jobbet och tittar direkt på första bilen som är en långtradare.

726
Torsdag eftermiddag. Utsikt från bussen.

Tre hållplatser senare står en till 725:a för säkerhets skull och när jag hoppar av på min hållplats står en 726:a där. Detta antagligen ifall jag skulle missat långtradaren och den från bussen...

727
På min alldeles egen gata.

Och gissa vad...? Jag vet var 728, 729 och 730 brukar hålla till.

Alla stjärtans dag

Jag gillar verkligen inte att tidningar, tv, tunnelbanan, radion och nätet är fullkomligt nedlusade av reklam för att KÖPA saker att ge varandra på en särskild dag. Vad är det för fel på att tala om för sina nära och kära att de är just nära och kära när som helst? Dessutom tänker jag på alla som inte får en ros eller ett kort (och nej, jag menar inte mig själv för jag har fått flera hälsningar och ett paket idag). Många skolor har ju förbjudit att eleverna uppvaktar varandra för att undvika utfrysning.

Men det var extrapris på röda tulpaner, som jag köpte till mig!

Tur att jag inte är döv

Jag är ganska lättskrämd (till min stygga systers stora skadeglädje). Lättskrämda personer som jag borde inte ha mp3-spelare. Jag har flera erfarenheter den senaste veckan, som styrker detta påstående.

En granne kom nedför trappan i min trappuppgång medan jag stod och låste min dörr. Jag hörde inget förrän hon svängde om hörnet och hoppade högt när hon hejade.

Jag kom hem en kväll och kryssade in mellan två parkerade bilar. Bakom den ena bilen på en gräsmatta stod en matte med sina två hundar. Jag ryckte till av överraskning och tog mig för hjärtat, vilket fick hundarna (som blev lika skrämda som jag) att börja skälla ut mig.

I morse blev jag ikappgången av en arbetskamrat, som jag inte hörde förrän hon tog tag i min axel.

Fast de där hundarna och jag har faktiskt skrämt varandra en gång förut och då hade jag inte musik i öronen...

Uppsagt mosterskap

Det första jag gjorde när jag kom hem idag var att ringa Busen. Min Buse-abstinens är alltid som värst när vi precis har setts och varit tvungna att dela på oss igen.

Jag älskar den där ungen så himla mycket och hela familjelivet som jag bjuds på hemma hos syrran. Fast två gånger under helgen när galoscherna inte riktigt passat den unge herrn så har han sagt: "Då är inte du min moster längre!". Trodde han, ja!

717-719

I fredags tog jag bilplåtarna 717, 718 och 719. Alla på väg hem från jobbet.

Och så blir jag störd över att inte hitta 720 lika fort! Jag hoppas bli klar i år. 2006 och 2007 har jag tagit nästan precis 200 bilar per år. 300 kan gå, men det vill till att jag ligger i. Jag trodde aldrig jag skulle säga det, men jag börjar bli lite mätt.

How to win my heart

Det ringde i min telefon i torsdags eftermiddag. Det var en kille som undrade om jag ville komma till honom på lördagkvällen och titta på hans lyxkök och gosa lite.

Inte nobbar man Busen 4½ år! Lyxköket är en julklapp och jag antar att det står någon häxkittel där och bubblar.

(Så ska jag titta på hur stor bulan på Busens mamma har blivit...)

SALSA

Idag är det bättre igen. Delvis på grund av sol, delvis på grund av salsa.

Jag blir så glad av salsan. Jag skrattar nästan hela tiden. Ibland på kurserna är jag så klart koncentrerad, men jag har roligt samtidigt. Jag får motion. Och på grund av att jag får röra på mig på ett roligt sätt blir jag pigg. Det spelar ingen roll om jag sitter och halvsover på vägen dit. Jag är alltid pigg på hemvägen. Dessutom övar man balans och kroppskontroll. Jag trodde aldrig jag skulle kunna lära mig dubbelsnurr till exempel, men det kan jag nu.

Musiken var inte en självklar favorit från början, men nu är det mest salsa, chachacha, merengue och bachata jag spelar när (läs:om) jag är hemma. Det är glad och rytmisk musik, som bidrar till att det blir en schyst stämning. Att folk inte dricker så mycket (oftast inget alls) hjälper också till att hålla stämningen bra.

Jag har träffat så många nya människor genom salsan och den har fört mig (och kommer att föra mig) till nya platser. Jag får ett visst mått av närhet, som ytterst sällan känns påträngande. Tvärtom! Tänk alla år jag stått och solodansat på Stadt, när man kan pardansa! En helt annan kommunikation! Att bli förd är till min stora förvåning en av de bästa sakerna. Jag trodde att det skulle bli svårt, men det är så befriande skönt att dansa med en bra förare och få släppa kontrollen och följa. När det flyter på och allt sitter till en bra låt så är jag på toppen av min lycka. Jag kan inte uttrycka det bättre. Flow!

Det som jag ändå tror är det allra bästa med salsan och det som ger mig mest motivation av allt, det är att min utveckling är så tydlig. Jag kan nästan ta på vad jag lärt mig och varje ny sak jag lär mig, varje ny partner jag dansar med ger tillsammans med de tidigare erfarenheterna ny näring till motivationen att lära mig ännu mer.

Ja, så man kan väl säga att om salsa var en religion, så skulle jag vara frälst! Jag funderar till och med på att fräscha upp min gamla gymnasiespanska.

Ibland är inget riktigt bra

Någonstans ovan molnen var solen uppe mellan 8.37 och 16.07 idag. Trots dessa glada nyheter har jag haft en riktigt knasig söndag. Jag känner mig rastlös, irriterad och lite låg. Det känns som om det sitter en liten parasit och gnager på min ryggrad. Ingenting får jag ur händerna... Nä, det är inte helt sant. Jag har vikt tvätt, kollat Let´s Dance-repris på tv:n, diskat, varit ute och gått en timme, städat badrummet och bytt lakan i sängen så jag har inte varit sysslolös. Ändå känner jag mig sjukt rastlös. I morse sov jag dessutom tillräckligt länge för att det ska bli svårt att somna ikväll. Inget är riktigt bra.

Så kan det vara ibland.

Salsa på en salsakväll!

Torsdag är min bästa dansdag som jag genomlever veckorna för att få uppleva. Äkta vara är bättre än ett tv-program. Just nu diggar jag salsamusik, packar dansskor och dricker Chi San för att vara skärpt nog för att hänga med i svängarna! Snart ska jag lyckligt svettas och ådra mig ont i fötterna :)

Vem hade trott att jag skulle bli en sådan danceoholic mitt i livet?!

Salsa på en körkväll?

Jag satt på tunnelbanan på väg hem från kören och fnittrade med två sopraner när det kom ett sms. Det löd ungefär "1:an 21.30, men det kanske du redan visste." Jag fattade nada. Vaddå? Är brorsan på tv, har det hänt nåt så hemstaden är på nyheterna? Nä, det skulle visa sig att det var ett salsaprogram från Kuba (eftersom sms:et kom från Prinsessmamman eller Fru Rödpenna som jag ibland kallar henne ;) var jag tvungen att dubbelkolla att Kuba stavas med K på svenska).

Men det är rart att bli tänkt på en vanlig sketen tisdagkväll.
(Jag hann se sista kvarten!)

Birdspotting

När jag skulle sätta på kaffet imorse fick jag se en fet, fin gröngöling utanför på en tall i solskenet. Min far, hobbyornitologen, kan vara stolt över mig! Men jag hann inte ta något foto som bevis. I det avseendet är jag lite som fågeln - alltså en gröngöling!

Varav hjärtat är fullt

Oops! Tiden går fort. Redan två veckor sedan jag bloggade...och jag som tyckte jag hade börjat komma igång igen.

Det som tar det mesta av tiden som blir över efter jobb och före sömn är fortfarande salsa salsa salsa. Min vanliga kurs har inte dragit igång än, men denna veckan var det öppet hus och prova på-klasser. Jag har provat cha cha cha och body isolation/foot work. Ingen av dessa klasser kommer jag dock att kunna gå den här terminen, men jag ska gå tjejsalsa och latinmix (blandning av olika latindanser som cha cha cha, cumbia, bachata och merengue). Så dansar jag socialt på torsdagarna och ikväll blir det också salsa.

Pratade med mamma i tisdags på väg till kören och hon undrade om jag fortfarande sjöng! Hon tycker nog bara jag pratar om salsan nu för tiden och, ja, varav hjärtat är fullt... Men jo, vi ska sätta upp Mozarts rekviem nästa höst. Dessutom går jag en annan kurs också (grafisk design), så man kan säga att jag är lite upptagen...

...men jävligt glad!

Soldyrkare

I morse när jag vaknade låg jag kvar en stund och drog mig, men när det var något mystiskt sken i vardagsrummet gick jag upp. Soluppgången! Jag tog detta kort 08.37.

"Solfilmen" som de brukade visa i Aktuellt på söndagar, går nu på fredagar. Då gick jag in på DN:s vädersida. Döm om min förvåning när solen enligt denna sidan skulle gå upp 08.37 idag! Det var exakt då jag tog mitt kort. Ner går den 15.17. Ska bli spännande att se hur mycket mer dag vi har fått nästa söndag.

Heja våren!
Heja sooolen!

Språkpoliser är vi allihopa

Det finns individer i min närhet som verkar finna tillfredsställelse i att hitta syftningsfel, stavfel eller särskrivningar i det jag skriver. Det händer ju inte så ofta...för jag är noga själv och det är kanske därför dessa individer (och ni vet så väl vilka ni är...) tycker det är extra kul när det väl händer.

I mitt förra blogginlägg upptäckte en av dessa vänliga själar att jag skrivit headset som head set. En särskrivning alltså, men faktum är att jag trodde att engelska sammansatta ord var särskrivna. Jag vill alltså hävda att det inte var en särskrivning. Dock hade samma individ inte märkt att jag råkat skriva hoppfällbar telefon. 1-1 alltså, om inte 2-0, till mig :)

Vad tycker ni om den här fina benämningen på plasttossor hos tandläkaren?:

Headset på nytt sätt

Sett i mataffären idag: en kvinna med sjal som satt så tajt att hon kunnat stoppa in sin hopfällbara mobiltelefon mellan örat och sjalen. Där gick hon så obekymrat och pratade i telefon, men ändå med båda händerna fria att handla med.

Januaripromenad

Sex dagar in på det nya året och imorgon är det dags att börja jobba igen. Jag tog en långpromenad förut i ett försök att se till att jag åtminstone är fysiskt trött inför nattningen ikväll, eftersom jag "råkade" gå upp först 10.30 i morse...

Säga vad man vill, men det märks faktiskt att det är liiite ljusare på eftermiddagarna. Det låg snö också och jag mötte flera rödkindade barn med snow racers. Spåren av deras framfart syntes på aldrig så små slänter utefter min promenadväg. Nu låter det som om det regnar och jag tänker inte ens gå till fönstret för att få den misstanken bekräftad.

Här får ni istället en fin bild från mobilkameran. Tagen ca 15.45 i eftermiddags.

Bokbokslut

Trettondagsafton, men ingen bal att gå på och tv visar två filmer med Eddie Murphy samt Tillbaka till framtiden 2...

Jag sammanfattar 2007 års lästa böcker istället. Listan omfattar de skönlitterära böcker jag läst under förra året och innehåller 28 titlar.

- Av dessa 28 är exakt hälften deckare (jag trodde det skulle vara fler).
- Det totala antalet författare uppgår till 15, vilket torde bero på att jag läst hela Stieg Larsson-trilogin, tre Connolly-deckare och tre Connelly-deckare, tre av Camilla Läckbergs deckare, två Elisabeth Nemert (gillar hennes historiska kärleksromaner med starka kvinnor) samt de fem första böckerna om Damernas detektivbyrå.
- Årets första bok läste jag ut den 25 mars. Detta är anmärkningsvärt när det gäller mig och mitt läsande. Nästan ett helt kvartal!
- I april läste jag fem böcker. Det var då jag hade datorstrul på grund av ett RAM-minne.
- I maj måste datorn blivit hel igen, för då läste jag inget.
- I juni läste jag åtta böcker. Det var då jag plöjde hela Stieg Larsson-trilogin. Jag tyckte tvåan var allra bäst.
- I juli läste jag inget igen. Då hade jag väl inte tid för all salsas skull. Och det är ett i mina ögon godtagbart skäl för att dra ner på läsningen :)
- I augusti började jag jobba igen, men jag läste ändå fyra böcker. Endast 25% deckare.
- I september läste jag en enda bok. 100% deckare denna månad.
- I oktober blev det också bara en.
- I november ingen. Jag var riktigt slut då i och för sig.
- I december tog jag igen och fyllde på årets bokskörd med åtta lästa böcker, fifty-fifty romaner och deckare.

Ja, det blev faktiskt ett annorlunda bokår, men det är roligt att man kan se mönster och händelser genom att analysera sin boklista. Jag minns till exempel att "Duck City" av Lena Andersson blev varm av att ligga i solen (augusti) och att oktobers enda bok "En delikat affär" (som var nån sorts uppoppad Harlekinroman) åkte fram och tillbaka i väskan så den blev alldeles fnasig, trots att den låg i en plastpåse. Jag har länkat lite grann här och var, men det jag skrivit om böcker finns annars under den rubriken i min högerspalt.

Tur i oturen

Det har varit en skruttig förmiddag, årets första solsken till trots.

Det började med att jag måste ha vaknat på fel sida för efter det har allt krånglat! Jag har fastnat i sladdar. Jag misslyckas med att hitta en grej som jag letat efter sedan igår och trodde jag kommit på var jag lagt. Jag fick tandläkarräkningen och den var på 300 kronor mer än vad som var sagt (fruktansvärt dyr redan innan). Saker trillar ner från bord, jag satte mig på min stickning så ena stickan gick av och jag tappade puderdosan i handfatet.

Okej, vissa dagar bara allting samlar sig, men så alldeles nyss kokade jag vatten i min lilla kastrull och när jag skulle sträcka mig efter snabbkaffeburken i skåpet ovanför fläkten så rev jag ner en full kryddburk (gurkmeja i glasburk). Den föll på kastrullen precis vid fästet till handtaget och jag hade redan hunnit se hur det skållheta vattnet flög i slow motion över mig och framför allt mina nakna fötter. Men, ödet ville att kastrullen skulle träffas på ett ställe som bara fick den i lätt obalans och en liten skvätt skvimpade över på plattan.

Det är sånt där som får en sluta att gnälla... Tack!

En 08:as funderingar

Här sitter man då åter med ett nytt år som snart ska börja. Det bästa man kan göra med åren som kommer och går är att fylla dem med värdefullt innehåll.

Det har jag blivit riktigt bra på. De senaste årens teman som jag levt efter har gjort att jag månar om att ha passion i livet, har mer acceptans, att jag ser saker och ting från den ljusa sidan så gott det går och att jag får lite mer gjort av sådant jag drömmer om. Som mormor sa tidigare när hon ringde för att önska mig ett gott nytt år: "Ja, det brukar du väl se till att få." Ja, det brukar jag, för mycket kan man fixa med tankekraft, vilja och lite envishet.

Om jag ska sätta upp några levnadsregler för 2008 så skulle det vara:
Mindre tid framför datorn - mer på salsagolv, med en god bok eller ute i livet.
Se till att få utvecklas, inom alla områden.
Skratta mycket!

Om jag får en enda nyårsönskan:
Jag har mycket kärlek i mitt liv, men inte den till och från en man. Det önskar jag mig mest.

GOTT NYTT ÅR!

En grön jul

Jag tittar ju inte så mycket på tv, men idag har jag slagit på stort och unnat mig en högkvalitativ filmafton. Först ut var Grinchen (sedan gjorde jag annat medan Shrek var) och så avslutade jag med Elf. Jag kommer kanske att drömma om gröna män inatt...

...med mycket möda och stort besvär...not!

I min familj slutade vi (vuxna) att köpa julklappar till varandra för ganska många år sedan. Detta efter att några år ha provat olika andra varainter, som att dra lott och få varsin familjemedlem att koncentrera sig på.

Lite trist är det för en person som älskar att öppna paket och som mer än gärna skulle få bli lite bortskämd och överraskad ibland, men efter att de senaste dagarna ha "överhört" stressade själars redogörelser för vilka julklappar de köpt och inte köpt och alla vedermödor som därmed följer kan jag stå ut med det.

Dessutom känner jag extra mycket i år att jag inte bidrar till överkonsumtion och planetens fortsatta förstörelse. En julklapp så god som någon, om än lite präktig.

Och nej, jag skickar inga julkort heller. En kombination av miljöspar, stressreduktion och bekämpande av den duktiga flickan Baba. Men God Jul ändå, för all del!

Typiskt nummerplåtsfenomen

Alla som spottar nummerplåtar kommer att känna igen detta scenario:

Jag tog 698 härromdan (ja, 690-talet gick undan) och skulle följaktligen ha 699 idag. Nu hampar det sig så att min pappa har det numret på sin bil, som jag inte kommer kunna lägga ögonen på förrän tidigast den 23:e. Eftersom det är ett inarbetat nummer för mig så ser jag faktiskt just 699 ganska ofta, men jag var ändå tvungen att sms:a pappa och kolla för han ska nämligen byta bil snart och jag var rädd att tajmingen skulle vara usel och till min nackdel. Nä, han byter inte än så det skyddsnätet fanns ju ifall...

Jag såg inte mindre än tre 698:or på stan idag, de log listigt och hånskrattade inte alls juligt åt mig. Väl hemma gick jag på promenad, för jag hoppades att en 699:a skulle stå där den ibland står. Och det gjorde den!

Bara för det såg jag en 699:a till på hemvägen.

Många tolkningar

Förra eller förrförra Lucia skrev jag om min och min brors egna versioner av text till Staffansvisan. Ekorrpåverkade jag sjöng "Staffan var en tallegren..." och tuffa brorsan sjöng "Tarzan var en stalledräng...".

Idag var jag på Busens luciatåg. Syrran berättade att han frågat henne vad texten "Tack och mus och hjärna" betydde...

Dagens överhörda

Detta roade mig på bussen idag och är en ganska rolig grej om man gillar att fantisera. Det gäller att uppsnappa bara en mening eller fras som någon säger och som är ryckt ur sitt sammanhang (för mycket realism och sammanhang förstör det roliga). Detta lösryckta kan höras exempelvis när någon går förbi precis bredvid dig eller pratar i mobiltelefon precis innan de ska kliva av bussen.

Dagens överhörda och lösryckta fras är: "Jag har köpt såna där skruvar."

Det första jag tänkte var att han hade köpt potatisskruvar till sin jättesugna, kanske gravida flickvän. Det andra och förmodligen mer troliga var att han hade köpt skruvar till att sätta upp någonting hemma. Det skulle kunna vara pastaskruvar, för deras barn vägrar äta någon annan form på pasta. Kanske är det nåt julpynt de har gått och spanat på som är som skruvar...

Inte visste jag att Ingemar varit försvunnen!

Haha! Kanotmannen och Ingemar Stenmark! Lika som bär.

Bilden hittade jag på Aftonbladet.

Under dräkten är vi alla bäbisar??

När jag var liten hade jag ett par favorittrosor med katter på.

Som vuxen har jag aldrig förstått charmen, vitsen eller estetiken med att ha t ex Snobben på allt från trosor till nattlinnen. Idag såg jag vuxenkvinnotrosor med Hello Kitty på och nattlinnen med Bambi (?). I beg your pardon, men ska man känna sig som en sjuåring eller vad?

Jag rekade inte på herravdelningen, men fotbollar, nallar och tomtar sorterar under samma frågetecken.

?

Hang in there!

Jag är inte död!
Jag har inte gett upp den här bloggen.
Jag är inte sjuk, deprimerad eller strandsatt på en öde ö.

Men jag är trött.
Jag har inte energi att samla mina tankar.
Det fortsätter att hända saker.
Baba betraktar allt med sin blick.

Om en månad ungefär kanske jag återvänder (läs: på julLOVET!)
Jag är tacksam för de 9-13 tappra själar som inte gett upp hoppet utan tittar förbi.
Ge inte upp!

Två solstrålar

Denna gråa dag då det aldrig slutat regna och de sista gula löven låg som en julgransmatta kring foten på en lönn utanför hörde jag vid ca 15-tiden en liten trudelutt som fick mig att le: glassbilens! "Vi lurar små barn, vi lurar små barn..." Nä, ursäkta men idag tror jag inte att några små barn blev lurade.

Ca tre timmar senare stod jag inknökad på en buss ganska nära föraren och hörde en kille fråga: "Är det okej att jag går av här fram?" Dagens andra smil. Det hade varit roligt om busschauffören haft en vresig dag.

Aldrig aldrig

Man ska aldrig säga aldrig!
Skam den som ger sig!
Tredje gången gillt!

Att jag är en vän av Blocket och Tradera har väl inte undgått någon som följt min bloggkarriär. Jag tycker det är en schyst tanke att låta saker få gå i återvinning istället för i soptunnan. Har man tur så kan man tjäna en hacka också.

Just nu har jag flyt. Min (i och för sig älskade, men av utrymmesskäl omöjliga) läsfåtölj med fotpall har varit ute på Blocket i två hela tvåmånadersperioder. I söndags lade jag ut den för tredje gången...och bara några timmar senare ringde en kvinna och frågade om den blivit såld. Det var den inte då, men nu är den det! Jag fick ca 2 kvm ny golvyta och 500 spänn!

Igår lade jag ut två grejer på Tradera. Inom en halvtimme hade bud lagts på båda!

Måndagmorgon

Jag har egentligen inget emot måndagar...annat än när det går mot mörkare tider. Det är just på måndagar som mörknandet blir så tydligt.

Jag stod på tvärbanan med andra morgonmulna människor i morse när en mamma klev på med sin dotter i sulky. Flickan var kanske 4 år och satt och gnolade och sjöng Bamse-låten och verkade hur pigg som helst. Jag blev lite gladare av henne. Tänk om man gnolade så där på väg till jobbet på måndagarna. Jag kanske ska börja med det, men inte förrän jag får sovstund på arbetstid.

Gnolning är förresten en bra värdemätare. Jag gnolar aldrig när jag är sur, förbannad eller på dåligt humör, så om jag gör det vet jag att det ska bli en bra dag :) Glad måndag!

Anonym

Man kan vara anonym för att skydda sig själv mot fegisar, idioter, stalkers och andra.

Eller så kan man vara anonym för att man är en av ovanstående.

Fy fan!

Slow food

Idag har jag värmt en djupfryst portion mat i kastrull. Det tog ganska lång tid och det var svårt att hitta den ultimata temperaturen för lagom upptining.

Så kan det gå när man eldar micropopcorn i microvågsugnen... Äh, jag skulle ändå köpa en ny, men vad gjorde man innan micron fanns?

Triss i sexor

Senaste nytt i nummerplåtsrapporteringen:

Jag tog 665 nu på eftermiddagen, vilket innebär att jag ska ha ett mycket ödesdigert nummer härnäst. Undrar om det betyder något?

Det skulle vara roligare med triss i sex...

Sluta hånglas!

Den fina bilden på Häxan Surtant är lånad från SVT.

Idag känner jag mig som Häxan Surtant.

Och det är för att det hånglas för mycket på stan! Kan man inte få gå i lugn och ro på stan utan att folk är kära mitt under näsan på en i tid och otid. Puss älskling! Fattar de inte att det är värre att vara singel på hösten än på våren? Nu ska alla paren snart gå inomhus i höstrusket och hångla framför brasor, men först ska de rosenkindade gå på promenad i stan och hålla handen och sparka i lövhögar. Dessutom är det ju förkylningstider! Hålla på så där! Värst var det igår på tunnelbanan. Jag var på väg hem, medan alla par var på väg på parmiddag med en blomsterkvast under armen. Det var trångt och jag stod inträngd mot ett dörrpar. Fem centimeter framför mig ställde sig en tjej. Hennes kille pussade henne så nära mig att hade tåget krängt till hade han kunnat träffa mig istället.

Ibland är det synd att man är så väluppfostrad...

Varken in eller ut

Jag har varit på stan idag. Jag har åkt in till stan, som jag säger nu för tiden. Förut sa jag fram på stan. Det var när jag bodde på Västgötaslätta. Sedan flyttade jag till Göteborg och där kommenterades ofta mitt fram. De sa ner på stan.

En på mitt jobb säger upp till köket. Jag säger ner till köket. Det är visserligen ett långsmalt hus, men utan att använda vattenpass kan jag säga att där inte råder stora nivåskillnader.

En del säger ut på nätet (internet). Andra säger in på nätet. Idag läste jag i en bok att sockret (En som inte ätit på länge satte i sig ett berg med pannkakor, ägg och bacon med sirap=blodsockerchock. Ja, det var i en amerikansk deckare!) gick rätt in i blodet. Jag för min del brukar säga att en stor stark på fredagsafterwork går rätt ut i blodet, fast mest till knäna :)

Jag som brukar tycka att prepositioner är knepiga på engelska! Är det bara geografi, väderstreck och riktning det är fråga om eller har det blivit svårt på svenska också?

Alla passar inte i mössa!

Mer än en vecka sedan mitt senaste inlägg. Jag får passa mig så min blogg inte dör av och folk slutar titta in här. Fast det är klart - alla äkta bloggare vet att man har sina toppar och dalar. Just nu är det mycket på jobbet och jag orkar inte riktigt samla ihop mig.

En rolig sak vill jag dock bjuda på. Jag håller på och letar mössa inför vintern. Förra året hittade jag en rolig och fin, men nu är jag ute efter något åt pösig basker-hållet. Jag passar riktigt bra i mössa nu när jag har långt hår, men det har inte alltid varit så. Fotona nedan avser att bevisa detta. De är tagna av min syster, som ville hävda att alla passar i mössa, men jag tror hon ändrade sig. De gråtiga ögonen kommer sig av de upprepade skrattattacker vi drabbades av under fotosessionen. Håll till godo!

Hand me a hanky!

Idag har jag gråtit tre gånger.

Första gången var på biofilmen "Underbar och älskad av alla". Som många komedier hade den svarta sidor, som de sorgliga baksidorna med att vara singel och komma hem till en lägenhet där man måste tända alla lampor och laga en singelportion mat och vara beroende av sitt sociala nätverk i form av släkt och vänner. En annan dag hade jag sett alla dessa saker som tjusningen med singellivet, men icke så idag. Jag fick lite samma känsla som när Bridget Jones sjunger "All by myself" iförd flanellpyjamas och endast i sällskap av sin dagbok och ett stort paket glass om jag minns rätt. (B J nr 2 sänds förresten som söndagsfilm idag...). Jag kände mig alltså lite sorgsen på väg hem från bion.

På tunnelbanan lyssnade jag på min mp3, på vilken jag bara har lugna, fina låtar, något som inte direkt lyfte mitt sinnelag.

Andra gången var när jag tittade på Stilpoliserna. Det gör jag alltid när paren (de hjälper par i den här omgången) ska stå nakna bakom en skärm och säga vad de tycker är fint på den andre. Det är alltid så rörande och nästan alla par verkar så ovana vid att både höra och säga de sakerna. (och jag skulle gärna själv få höra dem)

Om jag bara småsnyftat lite med blanka ögon fram tills nu, så storbölade jag den tredje gången. Det var när jag såg en dokumentär på 2:an, där man under 6 års tid fick följa Nicki, en pojke som skulle dö i sjukdomen ALD och hans familj.

Felleverans

Gissa en gång om den kolsyremaskin jag beställt, betalat, väntat på en vecka och förväntansfullt släpat hem invirad i metervis av bubbelplast (inte jag - maskinen) hade rätt färg...

Gissa en gång om kundtjänst stänger 17.00 på fredagar och har stängt på helgerna.

Trendig eller trendsättare?

Hm hm! Nu när jag äntligen beställt min WasserMaxx WM TrendR vill jag klargöra en sak.

Jag bryr mig inte särskilt mycket om trender, snarare tvärtom. Det finns få undantag då jag följer dem och då är jag typ ett och ett halvt år efter alla andra. Som när jag för en vecka sedan kunde erkänna att leggings under tunika/klänning/kjol är rätt snyggt och förlänger säsongen och fick jaga stan runt för att hitta ett par i capri-längd (så lite otrendig är jag, eftersom det nu ska vara den hellånga varianten). Observera att detta minnesvärda datum även sammanföll med höstens ankomst till Stockholm. Jag är alltså lite "out of line" och min dvd-spelare har inte mer än 2 månader på nacken.

Å andra sidan: långt innan debatten och alla artiklarna om det opraktiska, miljöovänliga, dyra och onödiga sättet att köpa vatten, som i värsta fall dessutom är importerat, på skrev jag dock följande lilla blogginlägg, som vi kan kalla H2O.

Så vad är jag egentligen - bakåtsträvare eller trendsättare?

Femhundring

För 500 kronor får man...

...en ny klänning, eller...

...5 salsalektioner, eller...

...nästan en hel SodaStream (den allra billigaste sorten), men...

...inte alla 3 sakerna.

Synd!

Analys av augustitorka

Folk (läs: bloggare) får bloggtorka på olika tider. Jag får tydligen det i augusti-september (om två gånger räcker till en spaning). Förra året trodde jag att det berodde på att jag umgicks väldigt mycket med en viss manlig individ. Helt plötsligt skedde en förskjutning i prioriteringar. Då umgicks jag, gjorde saker jag aldrig provat på och var på långa nattliga promenader. Nattsömnen och så småningom sinnesfriden fick stryka på foten.

I år inser jag att en förskjutning har skett även utan manlig individ. Det som är gemensamt för 2006 och 2007 är att jag börjat jobba igen, en orsak så god som någon när det gäller bloggtorka. I år ligger prioriteringarna istället på salsa, jag är totalt såld men den är skoj, utveckling och förbränning i ett och massa nya människor. Kören drar igång i veckan och jag ska gå en spännande kurs.

Det är väl bara att inse att man har sina ups and downs. Det intressanta är att se vad mycket utrymme man kan skapa i sitt liv för saker som man verkligen vill ha där! En annan sak som är värd att notera är hur mycket jag med egen kraft lyckats föra in det skapande, kreativa och passionsrika i mitt liv. Helt i linje med mina ambitioner med mitt liv! Jag älskar den känslan!

Önska kostar ingenting

Igår gjorde jag en lista på allt som jag skulle vilja beställa ur höstens postorderkataloger. Utan att jag ens tog med en skitsnygg klassisk kappa, en varm jacka och några plagg som var specialdesignade (som kanske kan komma på 60% REA om man har tur) så hamnade notan på 6511,60.

Bara att sätta igång att gallra och stryka.

630 630 630 630 630 630 630

Det finns tydligen något sätt att veta hur vanliga vissa serier av registreringsnummer är och om de är extra frekventa i ett visst område. Jag behöver inte lära mig det sättet. Jag kan ändå konstatera att 630 är vanligt i Stockholm.

Jag tog 629 för några dagar sedan och har sedan sett flera 631:or (såklart). Igår var jag med en kompis på stan och såg 630. Vi hade nog inte gått mer än några kvarter så stod det en annan 630 parkerad på en gata. Precis när jag sa det till min kompis fick jag se en till i samma korsning. Vi gick kanske 50 meter och så kom en 630 och körde förbi. Det var inte någon av de två vi sett parkerade. Vi var på väg till ett fik. Strax innan vi kom dit passerade den femte 630 för dagen. Jag avslutade med en 631 också.

Idag pratade jag med kompisen och hon berättade att hon sett ytterligare två stycken 630 när hon cyklade hem.

Ja må jag leva...

...många lyckliga år, som jag brukar sjunga istället för "uti hundrade år" (kvalitet/kvantitet).

Jag är fortfarande barnsligt förtjust i att fylla år. Det är 38 ljus på tårtan den här dagen, men jag har aldrig varit så här nöjd med mitt liv, så visst finns det anledning att fira.

Feel free to congratulate me... :)

Dag 2

En något muntrare kvist kan idag konstatera att det trots allt blir bättre och bättre dag för dag (tack och lov). Idag har jag varit riktigt effektiv och man kan säga att man på ork och kapacitet på hjärnan kan utläsa att sommaren ändå måste gjort mig gott. Klart den har!

Däremot har jobbet en menlig inverkan på koncentrationen under inlärning av ny salsasekvens.

Dyster höstprognos

Håhå, slit och släp. Då var vardagen igång igen då. Första dagen var inte så illa, men jag vet inte, med åren blir jag mer och mer obenägen att finna mig i den instängdhet och de rutiner som ett jobb (mitt jobb) innebär. Jag har alltid varit en duktig flicka och gjort det som förväntats av mig, men det kanske är slut med det nu...

Den här bilden räcker väl: Klockan ringer 06,10. Det är kolmörkt utanför. Du måste gå upp och göra ditt jobb ända tills det är mörkt igen. Om du har tur orkar du kanske dansa några salsasteg innan det är dags att sova så du orkar släpa dig upp 06,10 nästa morgon. Klockan ringer 06,10. Det är kol...

Hälsningar
en dyster kvist

Frys-rys

Tidigare idag knatade jag iväg till biblioteket och lämnade massa böcker jag haft på sommarlån. Jag var g-e-n-o-m-svettig när jag kom hem. Därefter lagade jag mat och stod vid spisen, vilket inte precis gjorde mig svalare.

Men nu - alldeles nyss - tog jag en kopp kaffe, en bit mörk choklad och en förväntat bra deckare och satte mig ute på balkongen och frös!! Och jag tyckte det var riktigt härligt!!

(Okej, påminn mig om denna närmast euforiska upplevelse nån gång framåt oktober-november när jag går och fryser konstant!)

90%

Klockan 19 igår uppmättes enligt Expressen 90-95% luftfuktighet i Stockholm. Det är mer än i Amazonas!

Det förklarar varför mina nytvättade handdukar tar 2-3 dagar på sig att torka och hänger och surnar. Det förklarar också den omedelbara kondensbildningen på mjölkpaket, som ökar halk-och-tapp-risken dramatiskt. Eller att parkettgolv i allmänhet och dansgolv i synnerhet slår sig och bubblar sig.

Perfekt regnskogsväder för salsa alltså. Ikväll är det dessutom Djungelsalsa!

Likstädat

Jag har en mycket stark känsla av att vara på väg att tvingas tillbaka in i fållan efter många glada veckor på grönbete. Nog för att jag gör mitt bästa för att rymma. Igår var jag och såg Carl-Einar Häckner på gröna Lund och salsa dansar jag frenetiskt in i det sista och det ska jag försöka med även inne i fållan sen, även om det lär bli lite trängre och svårare där!

Igår var jag och storhandlade och fyllde på förråden och nu på förmiddagen tänker jag städa här hemma så det är klar kust på hemmaplan i alla fall. Detta får mig att tänka på en kollega jag hade för länge sen. Hon var lite speciell, men hon bjöd på sig själv och berättade många roliga saker som jag skrattat mycket åt. Den här gången skulle hon åka till USA under ett lov och besöka sin dotter. Det var mycket att fixa med och hemma var hon ju tvungen att likstäda.

Ja, likstäda! Hon var lillasyster till en massa storasystrar. Sladdis dessutom. Hon hade alltid haft en oerhörd respekt för dem och hur det "skulle" vara. Om de kom på besök skulle örngotten ha krusade band i linneskåpet ifall det blev inspektion. Likstädandet i hennes och makens fall innebar att sängkläderna var bytta, tvättkorgen tom och att det var dammsuget i vrårna...ifall de skulle dö under USA-vistelsen!!!

Med den logiken borde man väl alltid ha likstädat hemma och rena underkläder, för vem vet när döden slår till.

Sudoku

Det är inte bara salsan jag utvecklats i den här sommaren. Jag har även blivit mycket duktigare på Sudoku. Jag älskar den påtagliga känslan av att kliva upp en nivå eller veta att "idag har jag lärt mig nåt nytt". Det händer inte lika ofta som när man var barn, men det slutar heller inte att hända för att man blivit vuxen.

Att det är siffror med i spelet får mig att fundera, eftersom jag är en person som inte kommer ihåg portkoder och telefonnummer utan fiffiga små minneskrokar av något slag. Jag har kommit fram till att siffrorna saknar egen betydelse. Det kunde lika gärna varit 9 olika bokstäver, symboler eller färger. Precis som nummerplåtsletandet inte egentligen har med siffrorna att göra, utan situationerna man hamnar i när man tvingas få dem i rätt ordning. Jag löser ofta Sudoku innan jag ska släcka lampan eller om jag vaknar mitt i natten. Det är ett väldigt effektivt sätt att varva ner och blockera ut alla tankar på annat.

Bling bling!

Mobilbling för salsafrälsta.

Busig granne

Det är jag som är den busiga grannen, men är man bloggare så kan man inte låta bli att fota grannens tvätt. Hon är alltid klädd från topp till tå i Gudrun Sjödén-stil och ser ut lite som en övervintrad barnprogramledare från min barndom.

På en stol på min balkong hänger en push up-bh på tork...

Hur man sparar 1499 kronor och finner jeansfrid

Efter att modstulen kommit ut ur min andra butik med jeans för långbenta supermodeller utan lårfett, muskler, rumpa eller HÖFTER (för i h-vete) ringde jag den kompis jag skulle ta en latte med och sa att vi kunde fika tidigare. Under naglarna var jag blå av all denim jag upprepade gånger tvingats flå av mina ben och som blandats med tårar och svett. Medan jag väntade tänkte jag bara gå in i en affär till och gissa vad jag köpte där?

3 par Mexx-jeans. Ordinarie pris 699 kronor paret. Nu nedsatta till 299 kronor paret. Dessutom slutspurtsrea "tag 3 reaplagg, vi bjuder på det billigaste". Jag gick sålunda ut från affären med 3 par nya, långa jeans för 598 kronor.

Det känns nästan som om jag rånat dem, men jag är nu en lycklig kvinna. Det första paret ska salsas in redan ikväll!

Jeansångest

Jag sitter med min andra kopp kaffe och samlar mod, kraft och ork för att ge mig ut på stan i jakt på de perfekta jeansen!

Jag har alltid tyckt att det har varit svårt att hitta snygga jeans som sitter som jag vill. Det spelar ingen roll hur många tidningar som har jeansguider med modeller för alla rumpor. De ska ha rätt längd, sitta åt lagom hårt kring låren, inte ändra sig för mycket när man använder dem, ha rätt färg, passa mina kurvor, inte kosta tvåtusen. Jag vet inte ens vad jag har för tum!

Senast jag köpte jeans var för kanske 3 år sedan. Då köpte jag 2 par likadana i pur lycka över att hitta några som passade. Nu har jag slitit dem för ljusa för min smak och inte ens dessa 2 par har varit perfekta. De är tillräckligt mycket för korta för att jag ska störa mig på det. De var för mycket "färdigslitna" på låren. De är i stretch, som jag gillar, men som slits på ett sätt som gör jeansen sladdriga.

Nu är det dags att göra ett seriöst ansträngande och hitta minst ett par. Med lite tur återkommer jag med bilder...

Flyg fula myra, flyg

Om någon hade talat om för mig att det var flygmyrans dag igår, så hade jag nog stannat inne.

Fläckig men frisk

Jag har varit på min akuta remisstid för ögat idag. Läkaren hette Per (grattis på namnsdagen) och han konstaterade att det lilla vita grejset var ofarligt och ska få sitta där tills det eventuellt börjar ge obehag.

Förra gången jag var på S:t Eriks fick jag vänta 4 timmar. Idag fick jag vänta ca 4 minuter och jag var inne hos Per ca 5. Jäkla tur att jag har frikort. Det skulle inte kännas så kul att betala 260 spänn för att få veta nåt man redan vet.

Det lilla på de stora skeppen

Jag och min kamera på upptäcksfärd bland mexikanska matroser och tusen turister. Synd att jag inte har en riktigt bra kamera. Jag tog mer bilder på detaljerna än på helheten. Rostiga ankare och kättingar, snygga knopar, linor kors och tvärs, fernissat trä och hopbuntade segel. Gud vad vackert! Och himlen såg ut som på en målning farmor hade när jag var liten...
Jag lyckades få bilderna klickbara den här gången. Klicka på dem så blir de större.

Take no for an answer, please! Exempel II

Exempel II handlar om burdusa karlar. Jag har bara två exempel (även om tre krävs för en spaning...), men de är å andra sidan rykande aktuella. I båda fallen har männen varit runt 50 och båda två har utländsk härkomst, vilket skulle kunna förklara deras "tjat" och krock med vad jag tycker är okej uppvaktande. Däremot vill jag verkligen poängtera att detta inte gäller de flesta män med utländsk härkomst. Jag vet det eftersom säkert mer än hälften av alla killar som dansar salsa är från andra länder och kulturer och de är inte som de här två männen. Tvärtom. De flesta som dansar salsa är väldigt trevliga, glada, nyktra och intresserade av att dansa!

Nåväl, den förste herren har jag träffat genom salsan. När vi hade setts vid två tillfällen och dansat och pratat lite ville han ses på en fika. Jag sa tack, men nej tack så trevligt men rakt jag kunde. Tro inte att han gav sig. Han började fråga varför och babbla om att han minsann var envis och brukade få sin vilja igenom. Han frågade vilket stjärntecken jag var och det var då jag började skruva upp otrevlighetsgraden. Jag är nämligen lejon och de är rätt envisa av sig. Han hade tusen argument, men jag skulle gå hem. När jag stod i garderoben och bytte skor kom han smygande med ett snett leende och la sitt visitkort ovanpå min väska. Efter det har jag träffat honom två gånger till och han fortsätter bearbeta mig och ser lika förtjust ut över att träffa mig varje gång. Ska jag behöva bli otrevlig för att han ska förstå att jag inte är intresserad?! Det förtjänar varken han eller jag!

Den andre herren är vän till en vän. Hans intervjuer av mig och amatörpsykologutlåtanden om min rädsla för kärleken (eftersom jag avvisade honom) var som en komedi. Han kunde verkligen inte stoppa sig själv. Han måste varit desperat för han tog till den här gamla godingen: "Det sägs att det regnade den dagen du föddes, men det var Gud som grät för han förlorade sin vackraste ängel.". Please, den funkar inte ens som skämt.

Jag vill åter igen säga att mitt nej betyder nej. Det finns tusen och åter tusen andra trevliga tillvägagångssätt för att väcka mitt intresse. Det hela slutar oftast med att jag tvingas till otrevligheter eller går hem för att jag inte orkar.

Take no for an answer, please! Exempel I

Vad är det med folk?! Varför tolkar vissa människor "nej tack" som ett förhandlingsbart alternativ?! Måste jag tvingas bli otrevlig för att de ska fatta?!

I fredags skulle jag träffa min kompis på Odenplan. Jag åkte upp för rulltrappan och möttes av synen av flera ungdomar med vita pärmar. Det har varit ovanligt mycket sånt i sommar tycker jag, men efter tio års inövande och praktiserande av "gå-förbi-och-se-helt-ointresserad-och-blank-ut-minen" brukar jag kunna hantera dessa situationer väl. I fredags hade jag dessutom mp3-spelaren på mig. Jag satte mig på en bänk vid uppgången. Då kommer en av killarna fram till mig. Jag tog ut ena hörsnäckan. Han började öppna pärmen och prata om sitt välgörande ändamål. Jag skakade på huvudet och sa att jag inte var intresserad. Han fortsätter babbla om att det handlade om ett engångsbelopp om man ville det. Till slut fick jag säga med snäppet argare röst: "Nej tack! Jag vill bara sitta ifred här och vänta!" varpå jag tryckte in hörsnäckan och vände mig bort.

När min kompis kom snitslade hon sig också förbi en som högg direkt. Vi gick och käkade lunch och när vi närmade oss Odenplan igen från andra hållet stod en vitpärmad tjej där på andra sidan övergångsstället. Hon öppnade med en provokativ fråga: "Tycker du att...?" där svaret helt uppenbart var nej. Min kompis som gick närmast avfärdade henne varpå hon sa "Nähä, inte det! Ha en bra dag då!" med sarkastisk röst. Jag hade tidigare sett samma tjej gå tvärs över Odenplan bredvid en kvinna som var på väg ner i tunnelbanan och såg uppenbart irriterad ut.

Vad är det för stil? Vad vill de? Att man ska bli förbannad? Det lär de ju inte vinna nåt på. De har ingen rätt att döma oss som bara vill vara ifred på stan, som kanske redan är med i 30 andra välgörande organisationer och som är vuxna tänkande människor som själva kan söka upp den organisation vi vill stötta! Jag undviker ens att nämna organisationen det handlade om, för jag tycker att de hade en mycket ful och hård stil.

624 - mötet

Jag började att samla nummerplåtar för att min bästa kompis höll på. Sedan dess har hon haft uppehåll och sedan tagit vid igen. Nu ligger hon på 292 eller nåt. Jag har sedan min start julen 2003 inspirerat bland annat min chef och min pappa att börja. Nu de senaste dagarna har jag fått indikationer på att ännu en kompis och en farbror har börjat och en kusin har för avsikt att börja så fort hon ser 001. Det borde bli tämligen snart eftersom jag ser det numret ofta. Vad ska jag säga? Det är en smittsam lek, eller som jag sa till den där kompisen: "Man måste inte, men man kan inte låta bli!". Däremot tror jag att man måste vara av en viss personlighetstyp för att hålla på.

De som inte håller på ligger på skalan från att åse spektaklet med ett roat leende och så hela vägen till nästan ilska. Där har vi min ena syster och min andra farbror (källa: pappa).

Pappa började på 001 och 999 ungefär samtidigt, men har hunnit bra mycket längre från 999. Vi har precis mötts. Jag tog 623 och 624 igår. Han ringde mig i morse för att meddela att även han nu tagit 624 (fast från andra hållet, då). Nu är bara frågan vem av oss som vann! Jag tycker jag och pappa tycker han. Mamma frågade: Om Baba startar i en bil i 90 km/h och pappa i en annan i 70km/h och de kör mot varandra på en sträcka mellan A och B. Vem är då närmast B när de möts? Hon förstår uppenbarligen inte allvaret i det hela!

Nobody puts Baba in the corner!

Ha, jag har förvanskat en Dirty Dancing-replik, eller förädlat snarare!

Jag har dansat salsa i ganska exakt ett år och det är nu det börjar bli kul och jag känner mig biten på allvar! I Stockholm finns det i princip möjlighet att gå ut och dansa varje dag om man vill.

Fram till nu har jag gått igenom följande "faser":

A) Nej, Gud, hoppas jag inte blir uppbjuden! (förra sommaren)

B) Å nej, jag blir inte uppbjuden av nån och vågar inte bjuda upp själv heller. (hösten 2006)

C) Mina kurskamrater bjuder upp och även en och annan okänd. Jag vågar fråga om jag känner killen ifråga. (vintern 06-07 och våren 2007)

D) Jag blir uppbjuden ganska mycket av alla möjliga, alltså även av killar som jag vet dansar på högre nivå än jag. Ibland dansar jag jättebra med dem för att de är duktiga. Ibland känner jag mig urdum, stel och fattar ingenting. Tröstar mig med att det beror på killarna och inte mig... :) (nuläget)

Mina mål är fas:

E) Jag ska våga bjuda upp (eller se till att bli uppbjuden av) de där riktigt duktiga killarna jag ser varje gång och vet vilka de är.

F) Jag ska vara en riktigt indansad tjej som aldrig hinner stå och hämta andan mer än en halv låt, som de där riktigt duktiga tjejerna jag ser varje gång och vet vilka de är.

Fas E har jag inom räckhåll, medan fas F kanske är att ha lite för stora förhoppningar. Jag har ju bara dansat ett år, men jag ska dit!

Datorns dragningskraft

Ta bort mig härifrån!! Jag sitter alltid och wilfar när jag har tusen andra icke-cyber-saker att göra. Ett urval:

bära ner saker i källaren
byta knappar på (i?) en cardigan
sortera mina skärp
stryka (booooring)
ta hand om en fläskfilé

Jag har i alla fall:

duschat
diskat
gratulerat två Kristinor i fruntimmersveckan
gått igenom en av mina pappershögar
skrivit en inköpslista

Alltid något...

Baba - amatörfilosof

När solen strålar och det är varmt och skönt - då blommar människorna upp, medan de små blommorna slokar.

När det regnar - då sträcker blommorna på sig och dricker törstigt, medan människorna går och hänger som vissna blommor under kapuschonger, trasiga paraplyer och vattenfyllda markiser som nån glömt att veva in.

Nissar på loftet

Jag tycker fortfarande att det här är min roligaste (och mest freudianska) felläsning så här långt, men idag gjorde jag en ny.

På en byggställning på en fasad hängde en skylt, där jag läste:
BYGGKRANAR BYGGNISSAR MOBILKRANAR

Fast där spelade mina ögon mig ett spratt. Det stod BYGGHISSAR. Där stod jag och skrattade skrockande åt mitt slarviga, men icke desto mindre roliga, felläsande!

Instruktion och inspiration

Jag har på allvar upptäckt YouTube! Jag skulle kunna spendera timtal framför datorn endast genom att söka på "salsa", "rumba", "merengue", "bachata", "cha cha cha" och liknande skönklingande namn.

Sån tur att jag har ett dansutrymme på ca 1 kvm framför datorn (om jag skjuter in tangentbordet) samt helfigurspegel.

Som ett skott

Bakgrundshistoria: Jag upptäcker konstig mjölkvit fläck över iris. Uppsöker S:t Eriks ögonsjukhus den 15/6. Den 20/6 har jag återbesök på Södersjukhusets ögonmottagning. Läkaren där vet inte vad det är. Han fotograferar/dokumenterar eländet och skickar remiss till S:t Eriks igen. Det ska ta en dag.

Idag är det den 19/7. Jag får en kallelse. Brevet är märkt "A Prioritaire".

Synvilla - hörvilla

Varje gång jag slänger ett öga på Lars Johan Hierta på Aftonbladet så tror jag att det är Astrid Lindgren. Eller menar jag kanske Lasse Lindgren...?
(tack Prinsessmamman för ett gott skratt)

Glitter

Learning the hard way...

Den här dagen kan inte sammanfattas så mycket bättre än: Wow! Ursprungstanken var att hälsa på min gamla kollega på hennes skärgårdsö förra veckan, men det blev idag istället och det kunde inte varit en bättre dag.

Kräftan i mig hade nogsamt smort in armar, panna, näsa, hals och urringning med solskyddsfaktor 20 så de delarna av mig verkar ha klarat sig från att ha blivit brända. Men Baba har, liksom medaljen, en baksida och den var det ingen som hade smort in...

Färdmedel

Tre gånger på mindre än en vecka har jag drömt om tåg! Jag har åkt tåg, stått på stationer, mött folk på tåg (i natt en man faktiskt). Vågar jag ens forska vidare i vad det kan betyda? Känns som om det lutar åt någon form av transformation eller förflyttning...

Idag ska jag i alla fall inte åka tåg utan båt. Tut tut!

Fan!

Jag känner mig besviken och besegrad idag. Jag tog en taxi mellan tunnelbanan och hemmet inatt.

Det går två olika bussar som jag kan ta, men välplanerat nog skulle båda gå 00.50. Klockan var 00.27. Alla andra gånger har jag promenerat i ett sådant läge. Det tar bara drygt 10 minuter. Igår stod jag och tvekade. Det var mörkt och kallt. Det duggregnade och blåste. Jag överlade med mig själv om hur många överfallsvåldtäktsmän som kunde stå i buskarna på den vägen. Inte så många, tänkte jag sedan, av vädret att döma. Det var ändå något ödsligt och kusligt över staden igår. Den var så tom! Många gick på semester i fredags och stack tydligen så fort de kunde.

Så jag tog en taxi för 72 spänn. Jag kom ända fram till dörren. Det var ju skönt och han som körde taxin verkade inte heller ha våldtäkt i tankarna.

Det är helt sjukt att jag ens ska behöva tänka så här och jag blir så arg över att jag gör det, men så har det blivit. Jag har köpt ett överfallslarm. Jag går på gräset bredvid trottoaren för att inte ljudet av mina klackar ska väcka uppmärksamhet. Jag funderar på att gå kvinnligt självförsvar, trots att det är mot mina principer. Jag inte vill behöva lära mig att slåss! Jag vill få gå oantastad på min stads gator! Fan också!

Dessutom...kommer antagligen all min rädsla, upprördhet och allt producerat adrenalin vara helt obefogat för jag kommer säkert aldrig att bli överfallen. Det är kanske det som är det värsta och som gör mig så arg och besviken över hur det är.

Djuriskt

Jag har en bekants bekant som hittar på djurnamn på alla sina bekanta. Djurnamnen får de, efter vad jag har förstått, utifrån utseende men även beteende. Kanske är det lite som att folk ser ut som sina hundar. Då och då ser man lysande exempel på detta.



Igår var jag med systersonen Busen på Skansen och flera gånger blev jag full i skratt av att se mina vänner och bekanta i djuren där. Jag kom på att jag känner en brunbjörn, en varg, en påfågel, en stenfisk, en lappuggla, en babian... Av djuren på Skansen utnämns Busen till killing och jag själv vill gärna likna mig vid en lemur. Både skojfrisk, vaksam och inte främmande för att dra mig undan ibland (för att inte nämna de svarta ringarna runt ögonen).

"Dom har jag sett på Bolibompa!"

GUL BIL

Första gången jag fick ett hårt slag på armen samtidigt som jag hörde någon skrika "GUL BIL!" var för några år sedan. Det var en kompis som hade jobbat på kollo och där höll ungarna på med det när de var ute och körde bil. Till slut gick det nästan över styr och de fick förbjuda leken.

Sedan dess har jag hört och sett folk från olika delar av landet leka denna "lek". Mest förvånad blev jag nog när det visade sig att mamma och pappa höll på med det när de var ute och åkte i bilen. När jag skulle hänga på (och försöka ge igen för pappas ganska hårda slag) visade det sig att de hade ganska stränga regler om vad som betraktades som gul och vad som räknades som bil.

Ännu mer förvånad blev jag idag när jag googlade på fenomenet och fick träff på Wikipedia! Dessutom kom rätt många bloggar upp i träfflistan.

Sedan är det som med andra saker man ställer in siktet på - jag ser SÅ mycket gula bilar. Hela tiden! Oftast när jag är själv, tyvärr, och inte har någon att slå... Är det bara jag, eller finns det ovanligt många gula bilar i Sverige just nu? Nån som har statistik?

Annars är jag ju mest intresserad av registreringsskyltarna. Tog 618 i tisdags och eventuellt 619, men eftersom jag är osäker får jag inte räkna den.

Pyschschsch

Sådärja - jag har just sprutat ner hela mig och halva köket med kolsyrat vatten. Ska jag se det från den ljusa sidan är jag glad att det inte var sockerdricka eller att jag öppnade den vid datorn.

Den stad som fått allt

Jag drabbas emellanåt av hur vacker staden Stockholm är. Ganska ofta faktiskt. Igår var det dags igen. Det var så fint att jag inte ens kom mig för med att dra fram kameran. Mitt undermedvetna sa nog till mig att jag skulle se till att njuta i nuet istället...

Jag hade varit på Djurgården och tog 23.15-färjan över till Slussen. Där stod jag i fören och såg alla husfasader avteckna sig mot den inte helt mörka himlen. Gula ljus glimmade från fönster och gatlyktor. Det var inte precis en ljum sommarkväll, men jag frös inte heller. Jag bara njöt av att bo i en så vacker stad.

Förra veckan såg jag Allsång på Skansen på tv hemma hos mamma och pappa och drabbades av akut hemlängtan varje gång kameran gjorde svepningar ut över Stockholm och då var jag ändå bara hos dem i 8 dagar. Det är väldigt fint där också, men Stockholm är hemma!

Pärlor för svin

Det är trevligt med morgontidning på semestern, det måste jag ändå tillstå. Trots detta väntar jag på den dag prenumerationen ska löpa ut (när som helst enligt mina beräkningar). Främst beroende på att jag känner mig som en miljöbov! Det är knappt en person (jag slänger den ibland oläst) som läser det exemplar som varje gryning levereras rätt in i min lägenhet. Jag hoppas tidningsbudet cyklar annars är jag en ännu styggare miljöbov...

Jag skulle nog förlänga prenumerationen om tidningen innehöll enbart stockholmsnytt, kulturen med tv-tablå och evenemangstips och vetenskapsartiklarna på helgen och det gör den ju inte. Bostadsbilagor, börsnoteringar (typ hela ekonomidelen) och bridge- och schacknotiser släpas hem hit för att förpassas direkt till pappersinsamlingen. De sistnämnda sitter ju i kulturdelen, så de följer ju med, men de förblir olästa. F´låt!

Som tur är har både DN och SvD har väldigt bra nätupplagor. Tack för det!

Muntert

Jag äger en del föremål enbart i syfte att muntra upp mig. Den här pennan, till exempel, har jag aldrig skrivit med. Den fyller endast en funktion och i dag klarar den inte det. Kan vi få lite sol och sommarfeeling, tack!

Oversattnig

Jag är ingen stenålderskvinna, men det är först idag (2007) som jag köpt en DVD-spelare. Jag har suttit och skrattat gott åt bruksanvisningen. Här är några exempel:

"Om spelaren lämnas i stoppläget mer än en minututan nagån handling från användarens sida aktiveras en skärmsläckare."

"DVD-speleren"

"Om du vill välja spårk..."

"föräldsskydd"

Nä, nu åter till min enda DVD-film så det inte går en minututan nagån handling :)

070707

Jag hörde på radion att det är 38 000 par som gifter sig idag, mot 12 000 motsvarande julihelg andra år.

Heja bror och svägerska som tog en vild chansning (!) och gifte sig ett svårglömt, vanligt datum. Fast bror ska sjunga på ett annat bröllop idag så lite av skrocket kanske faller på honom i alla fall.

Själv tar jag en ännu vildare chansning och gifter mig inte alls, trots att det verkar vara värsta giftasboomen runt omkring mig. Sist jag kollade verkade man i och för sig behöva en sån där brudgum också...

Kontraster

När jag var liten gick Raskens på tv, som nu. Två scener har för alltid etsat sig fast hos mig. Den ena är när Gurie Nordvall, som Ida, ska föda och hur hon skrumpnar ihop hela sitt ansikte och vrålar medan hon kramar om en träslev. Den andra är när deras lille Martin, fjärde sonen som bara skriker sig igenom vinternätterna, ligger död i hennes knä när hon vaknar sittande med honom i knäet. Den scenen var idag, precis när jag zappade in svt 24. Annars handlar väl Raskens mest om elände, elände och...eländes elände.

Desto större blev kontrasten eftersom jag zappade till Raskens efter något galet brudprogram på 400 där bröllopsfixarna hade "no limits". De flög dit det mesta (vilket gör underverk för miljön) och hade 315 gäster, som alla fick varsin orkidé á 75 dollar vid sitt kuvert. Tårtan kostade 3 750 dollar. Bara som prisexempel.

Hur mycket pengar man än har tycker jag inte att det känns riktigt försvarbart att ha ett no limits-böllop när människor fortfarande lever som Gustav och Ida.

Tuta och kör

Jag har varit ute och kört bil idag. Det går lååångt mellan gångerna nu för tiden. När man bor i Stockholm så räcker SL långt, men jag skulle vilja köra oftare faktiskt. Man kanske skulle hyra en bil i sommar och köra runt och öva sena kvällar och tidiga morgnar. Det är alla filerna som skrämmer mig i Stockholm och att trafiken är så pass snabb att jag inte hinner läsa skyltarna. Ett tips jag hörde en gång var att se till att lära sig några huvudstråk, hur man tar sig hemifrån till IKEA till exempel, och sedan får man göra avstickare från de där stråken. Låter fiffigt.

Sedan måste jag nog göra om teorin. Här i stan (ff kvar i hemstaden) har de 40- och 60-skyltar och hur ska man egentligen blinka i rondeller (och nästan alla rödljus har bytts ut till rondeller så det känns lite viktigt att kunna)?

Efter

Det var ett perfekt bröllop igår och så helt i deras stil.

De var så fina och såg så nöjda och lyckliga ut och trots att jag tror att alla grät under själva vigselakten så släppte det snart med alla begåvade människor som sjöng och höll tal och brudparets egen version av brudvalsen, som ingen visste om mer än en koreograf. Senare på kvällen riggades en scen upp och brorsans gamla band återuppstod i sin helhet och körde två bejublade gamla hits helt orepeterat men med mycket hjärta och känsla.

Det var verkligen det bästa och roligaste bröllop jag har varit på!