Releasefest eller Jag älskar mingel!

Förra våren gick jag en kurs i att skriva romance. Den hölls av Simona Ahrnstedt som även går under epitetet Sveriges Romancedrottning. Sedan träffade jag henne igen när jag var på ett Books & Dreams-event i höstas och blev glad när hon kände igen mig.

Självklart har jag läst alla Simonas böcker och jag har ju alltid velat varva mina rysliga thrillers med feelgood eller romance, så det passar utmärkt. Jag gillar både de historiska och de nutida för sina starka kvinnor. Simona är också skicklig på att beskriva sex, som är så svårt. Omslagen på de två senaste är fantastiska och nu har jag den rykande heta En enda hemlighet, signerad och klar för läsning.

När jag gick kursen så var det flera av de andra som sa att de hade en historia som ville bli berättad och de ville skriva, men de ville helst inte stå i rampljuset och signera böcker. Jag är tvärtom - jag kan inte vänta till mitt första releaseparty. Det är historierna som inte vill komma till mig...

Simona är inte heller direkt blyg för att stå i centrum. Hon sken som en sol hela kvällen. På fotot som min kompis och jag tog med henne är det dock jag som är belyst med rampljus, som en annan madonnamålning. Jag ser det som ett tecken...

I övrigt var jag framme och sa hej till Åsa Hellberg (som jag träffade första gången på Books & Dreams-eventet), pratade lite med Katarina Bivald (och jag kände igen hennes namn, men kom inte på då att det är hon som skrivit Läsarna i Broken Wheels rekommenderar, om du läser det här: I loved it!), kramades och pratade med Sandra Gustafsson (som jag inte sett på flera år, men jobbat med på terapiskola och jag har varit på en av henne releasfester. Du var skitsnygg!). Sedan såg jag Maggan Hägglund (en starksvag guru, som skrivit min bästa igenkänningsbok Drunkna inte i dina känslor tillsammans med Doris Dahlin) och lite andra kändisar.

Kul, positiv och inspirerande avslutning på gårdagen!

Drömmen om Skåne

Nu har jag varit hos mina vänner i Skåne igen och direkt börjar jag drömma om ett hus på landet och att skaffa hund och katt och några hönor och inreda en skrivarlya, kanske i ett torn, och handla närodlat och vandra runt i bokskogar och ha mindre vinter, tidigare vårar och närmare till Köpenhamn...

En del av det där kanske inte är helt orimligt...

Lustläst

Igår stålsatte jag mig inför den prövning det innebär att släppa in min lekamen i ett provrum i jakten på en bikini, något jag försöker göra högst vart tredje år. Förstå då känslan när jag får superproffsig hjälp i bra belyst provrum och studsar ut med tre (!!!) nya bikinisar. 

När jag mannekängade här hemma i morse och klippte etiketter, läste jag i ren glädjeyra fel "Följer du dessa råd så får du en längre livstid."

Looking forward

Det här med att leva i nuet är bra och så, men man får inte underskatta den uppfriskande kryddan av att ha planerat in saker att se fram emot.

Förra helgen hade två av mina beprövade reskamrater och jag bokat in en övernattning på Hotell Havsbaden i Grisslehamn. Fikabuffé när vi kom, ett glas bubbel i jacuzzin i spa-avdellningen och fantastiskt god mat på kvällen - rödbetor med fläsk, lammbringa och gott vin. På lördagen frukostbuffé och promenad till Albert Engströms ateljé. I maj blir det roadtrip till Lidköping med Kinnekulle och till sommaren är det nu klart att vi gör Bretagne! Vi sammanstrålade på Gunnarsons konditori, även känt som platsen där vi bokade Portugal+Spanienresan 2011 och bokade rubbet idag.

Jag har samma inställning som då - att njuta nu av förväntan, njuta i nuet när vi far fram längs rosa stränder och äter och dricker oss igenom alla orter som heter som mat och så njuta när vi kommer hem med telefonerna fulla av semesterselfies.

På Gunnarsons utan wifi.

VårRuset 2013

Mitt första lopp avklarat!

Jag slog inte personbästa. Det gick inte för det var 12 000 kvinnor till på banan. Jag som verkligen ogillar att inte kunna hålla min egen takt hittade ändå ett eget sätt att ta mig fram. Lite ryckigt, men funktionellt. Jag hann inte titta så mycket på de vackra omgivningarna men jag såg bandet av kvinnor framför och bakom mig när stigen gjorde en sväng, som en orm som ringlade sig fram genom landskapet, och jag hörde vår kollektiva andhämtning.

Det var en mycket coolare upplevelse än vad jag hade trott att det skulle vara, med trevlig stämning och en peppig Blossom Tainton i alla högtalare. När jag kom i mål stängde jag av pulsklockan på exakt 5 km (väl uppmätt bana) och 32:22 minuter, tog emot medalj och goodiebag och bad en tjej ta en bild av mig. Nöjd och belåten!

En vin vin situation

När jag är i en soff-locks-period, säg i november, så kan jag äta smågodis och choklad nästan dagligen, bara mackor till middag och dricka rödvin varje fredag. Idag valde jag bort att gå förbi Systembolaget. Jag ska springa imorgon bitti och vill liksom ha de bästa av förutsättningar.

Jag vill alltså leva mer hälsosamt ju hälsosammare jag lever. Slantarna jag sparar ska gå till ett par nya löparskor. Imorgon blir det i och för sig något glas på stan med en kompis, bara så jag inte blir slav under min nya last träningen.

Befriad

Före klockan tio denna röda dag har jag redan blivit skjutsad två vändor till återvinningscentralen, jag har pumpat cykeln, bäddat med nya lakan och nu kör jag en maskin tvätt.

Jag känner mig helt lätt och befriad. Äntligen är jag av med två års ihopsamlade gamla tvättkorgar, sopsäckar, ett set med utemöbler, gammalt elskräp och färgpytsar. Det är ju inget jag ser dagligen, för det har stått nere i källarförrådet, men det har stått på min att göra-lista och det har varit så belamrat där nere att jag knappt får in mina resväskor och annat som jag verkligen behöver ha där.

En del i den befriande känslan ligger nog i att jag blev erbjuden hjälp av en kompis, som hyrt bil för att slänga skräp och åka till IKEA. Jag tycker att det är jobbigt att be om hjälp och vara till besvär, så när någon frågar om de får hjälpa mig blir jag så glad och tacksam.

Livemusik äger

Igår var jag på en fantastisk, utsåld konsert på Nalen. Artisten som uppträdde heter Buika, eller Concha Buika. Hon blandar flamenco, jazz, soul och blues. Hennes röst går nästan inte att beskriva. Ibland låter hon som Tina Turner och ibland som Edit Piaf, men mest som sig själv förstås. När hon klev upp på scenen såg hon så liten ut och hon skojade om att hon var blyg när hon pratade, men det var hon sannerligen inte när hon sjöng. Med ganska små medel gjorde hon någonting av varenda sekund på scenen - hon jobbade hela tiden med kroppen och armarna, håret, leendet, en liten glittrande grej som hängde från handen, samspelet med musikerna och publikkontakten. Folk bara vrålade och visslade. Musikerna var också helt outstanding. Det finns många klipp med Buika på YouTube, men inget som kan förmedla vad jag kände igår.

När konserten var slut kom jag att tänka på att jag är bra på att förse mig med upplevelser av livemusik. Senast jag var på Nalen var 29 december förra året, när Calle Real spelade. På de fyra månader som gått sedan dess har jag varit på en 80's Funk Night på Fasching med Roots of Funk, konsert med Voces Nordicae på Södra Teatern, Matteuspassionen i Engelbrektskyrkan, We love gospel med Lasse Axelsson i Berwaldhallen. Sist, men inte minst - är det något som är live och publikkontakt i skön sammansmältning så är det dansband. Hittills i år har jag dansat till Scotts, Casanovas, Elisa's, Titanix och Date. Elisa's går vinnande ur just den danskampen.

Tvärtomkänslor

Igår var jag på dagsutflykt i Stockholms norra skärgård med ett gäng arbetskamrater. Det var mulet och regnigt, men vi rymdes alla inne i den 18 ton stora motorbåten/flytande sommarstugan. Vi pratade och skrattade, fikade, grillade och drack vin. När ljuset började försvinna styrde vi tillbaka till marinan. Jag satt och tittade på det blåaktiga skymningsvackra. När jag kom hem var jag helmosig, stensomnade 21:30 för att vakna vid 8:10 i morse.

En underbar, avkopplad dag. Jag vaknade utvilad. Ändå känner jag mig låg idag.

Likadant för några veckor sedan. Jag slutar hyfsat tidigt på måndagar och hann hem och sitta på balkongen i två timmar och läsa och dricka kaffe i fortfarande värmande höstsol. Den mysiga stunden slutade med att jag började tänka på massa jobbiga saker och på kvällen var jag helt deppig.

Kan det vara så att i bakvattnet av de härliga stunderna simmar demoner, som blir extra stora och fula i kontrast mot det fina?

Flatter me

Med risk för att bli högfärdig, får jag så himla många fina komplimanger om mitt utseende just nu. Kan tyckas ytligt, men jag blir glad eftersom det är ett kvitto på att jag känner mig i fin form, är utvilad och har en positiv hållning. Tre exempel för att bekräfta spaningen:

Igår träffade jag en salsaamiga som jag inte sett på länge. Hon frågade hur det var och jag sa bra. "Det syns!" sa hon då med ett leende.

Idag gick jag över Hötorget. Handlarna ropade frukterbjudanden efter mig. I ett stånd erbjöd en kille bigarråer, men jag skakade på huvudet. Då ropade hans kompis (obs, utan merförsäljning): "Snygg klänning!"

Förra veckan träffade jag Busen Dexter. Förutom att han kommenterade att jag hade fått mycket mustasch och senare att jag började få gammal hals så sa han faktiskt när jag klev ur bilen: "Vad smal och snygg du har blivit." Det ska väl en nioåring till för att ta ner Moster på jorden ;)

Döden dö?

Jag funderar på att avsluta den här bloggen i brist på läsare. Jag har lurat mig själv ganska länge med att det är för att det är roligt som jag skriver, men det är inte sant. Då kan jag ju skriva dagbok. Jag behöver bekräftelse, helt enkelt. Jag tycker ju själv att jag skriver rätt så roligt kring fantastiska vardagsämnen och betraktelser. Okej, platespottandet kanske hade en extremt smal publik, men det har jag ju slutat med nu.

Om jag sätter punkt för Moster Baba, vad ska jag då ha för projekt? Ska jag äntligen skriva en bok istället? Ska jag öppna ett twitter-konto? Ska jag starta en ny blogg och verkligen sälja in den? Sälj har ju aldrig varit min starka sida, men det finns ju massa olika sätt att hamna högt på blogglistor.

Jag vet inte. Jag kanske känner mig omotiverad för att det är så mycket annat nu...

Nöjd och stolt

Veckan är inte slut, men jag är redan beredd att utse den till en ovanligt bra en. Mycket bra har hänt - kanske mest kring träning och styrka.

I tisdags var det en gästinstruktör på zumban (en kille som jag känner till från salsasammanhang) som körde skiten ur oss...in a good way. Man kunde ta på energin i rummet. Måndag, onsdag och idag har jag gå-joggat och det går bättre för varje gång. Jag är en löpare. Ord som ligger, något ovant, men bra i munnen. Sjukgymnasten var nöjd med mig i torsdags och jag själv ser resultat av mitt styrketränande med gummibandet och andra övningar som jag fått. Det är jag så nöjd med för att det känns som en aktiv handling och något jag kan påverka själv, till skillnad från de behandlingar jag gått och fått hos kiropraktor och akupunktör.

På den mentala nöjdsidan ligger flera aktiva beslut, några trevliga möten samt uppbjudandet av en salsakille som jag aldrig brukar våga bjuda upp, vilket händelsevis slutade som kvällens bästa dans. Livet är för kort för att vara en tvekare, inte sant?!

Sova middag

Vad det är skönt att sova middag. Att vakna efter en halvtimme med lite saliv på kinden, tung i kroppen och utvilad. Konstigt nog händer det nästan bara på loven eller lediga dagar. Jag har nog alltid ett stråk vid tre-fyra på eftermiddagen då jag med lätthet nickar till på möten och pendeltåg, men när jag arbetar kan jag inte ge efter för det. Det är synd eftersom jag säkert skulle bli mer effektiv efter en lur.

Jag hade en period när jag bodde hemma, då jag tyckte det var skönt att sova ute. Jag kunde komma hemcyklande, äta något och sedan ta en kudde och filt och somna ute i en solstol eller på gräsmattan. Jag kan inte förklara det, men det är en mjukare sorts trötthet och en annan sorts sömn. Mer som att kroppen söver ner en när man behöver det som bäst.

PMS

Hehe, jag fortsätter på den inslagna bokstavsvägen.

Mina PMS-besvär brukar komma som en överraskning varje månad. Varför grät jag till den där filmen, nu då? Aj, vad det spänner och värker. Vad trött jag är. Jaha...är det PMS!? Det är en av livets stora gåtor - att jag aldrig lär mig tolka tecknen.

På bussen hem var jag ändå lite uppmärksam på ett av de allra första tecknen - en viss lättirriteradhet. Det är den tiden i månaden när jag inte kan tåla folk som smaskar! Detta gäller allt ifrån äppelätare till kaffesörplande morgonpendlare och kvinnan bredvid mig på bussen hade uppenbarligen inte gått kursen i hur man suger på en Fisherman's Friend.

Å

Å, vad jag trivs i min lägenhet.

Å, vad jag njuter av en sån här slö, skön, söndag med eftermiddagslur och tid för återhämtning och eftertanke.

Å, vad jag är glad i böcker. I förrgår upptäckte syrran att Lillen, 5 år, kan läsa. Välkommen in i böckernas värld, raring, den är bäst!

Så, nu efter luren har jag ätit god kycklinggryta ur frysen med ett glas rött och tända ljus i mitt lilla kök. Därefter började jag på en ny bok. Ursprungsplanen var att jag skulle städa idag och jag har städat - köket och sovrummet, kört med svinto, bytt sängkläder, dammat och dammsugit. Sedan tog orken slut. Dammsugaren står på golvet i vardagsrummet och ser inte ens förebrående ut. Spanskaläxan, som jag brukar göra på söndagkvällarna i sann procrastination-anda, gjorde jag i torsdags. Det är bara en vecka kvar till sportlovet. Imorgon kommer det att vara ljust när jag väntar på bussen. Boken är bra. Förkylningen på väg bort och ikväll får jag gå och lägga mig i nybäddad säng.

D

I True Blood tar de "V". Själv har jag tagit "D" de senaste månaderna. Idag går sista kapseln, så nu får vi se hur det går med den kropp jag bor i. Jag hade ju planerat att burken med D-vitamin skulle ta slut lagom till den riktiga solen tog vid och jag har tajmat det bra. Även om det inte är solsken just idag, så är det en fröjd att snart kunna gå både till och från jobbet i dagsljus (det är bara en liten bit kvar på dagarna vi går till 17:00).

Bring it on!

På G

Årets vecka 1 är inte till ända än. Ändå vill jag trycka på "save" och spara den här känslan. Jag har gjort bokslut och det innebär bland annat att jag får syn på allt kul och bra som har hänt. Annars är det lätt att bara tänka att "2011 var ett mellanår och jag mådde skit", vilket jag i och för sig också gjorde, men man kan välja vad man sätter strålkastaren på, eh? Den här veckan har jag fattat några viktiga beslut och kommit igång med träningen och just som jag tänkte börja sluta spana på män, så tror jag bestämt jag har hunnit en liten flirt också.

Inatt sov jag bra. Jag gick upp och satte på mig gamla vinterjackan och mössa. På med powermusik i mobilen och en snabb 40-minutare runt i mitt kära bostadsområde. Jag tycker verkligen att jag inte kunde bo på något bättre ställe! Det var några minusgrader, ett pyttelager med snö och sol i mina ögon. En supervacker koltrast med sin gula näbb tittade på den galna människan som marscherade förbi i tacksamhet och kärlek till livet. Heja mig!

Första gången

Jag försöker då och då att göra saker jag aldrig provat förut. Förra året smakade jag ostron för första gången i mitt liv. Scenen var perfekt, en 40-årsfest med skaldjursplatå samt en fransk-ungersk väninna som instruerade. Det blev två och de smakade mest som mosade, salta musslor.

Förra året var jag i Portugal, fick bedövning under foten (aj aj aj), sökte jobb i Spanien, blev bjuden på Sturebadet, var på en vinprovning och gav en komplimang till Mats Sundin. Allting för första gången.

Ibland - eller oftast, eftersom jag är liiite bättre på att drömma och skriva listor än att verkställa - står saker länge på listan över saker jag vill prova. Zumba är en sådan sak (minst två år). Igår ringde min - något driftigare vän - och hade hittat ett pass som vi kunde gå på. Idag! Så har vi satt igång 2012:s lista över nya saker och vilken virvlande start!

Ett nytt trick

Jag brukar inte lova så mycket till nyår. De senaste åren har jag antingen haft ett tema eller några mina budord att leva efter. I år är de skrivna som affirmationer i presens och jagform. År 2006 hade jag passion som tema och det var ett kraftfullt ett! Jag började köpa färgglada kläder. Jag började med salsa. Jag var kär.

En sak som brukar återkomma och som ingick både i temat Agera mera/Agera istället för att planera (2007) och Tid (2009) är att begränsa datortiden. Jag tittar nästan ingenting på tv, men när jag är hemma är datorn på nästan hela tiden.

Så - om en begränsning inte funkar så måste man vara listig. Idag fick jag en snilleblixt. Istället för att skapa vissa tider då jag får sköta alla mina dator- och internetärenden (det så kallade modemtricket) så ska jag prova att ha tider för andra saker (tänk tvärtommetoden). Jag ska sätta timern på 22, 37 eller 58 minuter då datorn är avstängd och det är röj-och-fix-tid. Detta lärde jag mig en gång i en bantarbok. Då handlade det om att göra något annat i exakt 7 minuter, när man var sugen på något att äta (avledningsmanöver). Jag är en jäkel på att utnyttja reklampauserna i söndagsfilmen, så det kan gå hur bra som helst det här.

Gjort nåt kul i helgen?

Jag är dålig på att ljuga, så jag gillar inte den där obligatoriska måndagsfrågan om vad jag har gjort i helgen. Tänk om jag inte gjort något speciellt, som verkar roligt för andra. Tänk om jag bara haft en superskön, nästan helt obokad helg.

Det är precis vad jag har haft. Jag var på Konstfacks julmarknad igår, men annars har jag läst (Linda Olssons Det goda inom dig till 00.40 inatt), surfat på massa roliga sajter, tänkt, fattat viktiga beslut och kommit ikapp mig själv lite. Lite, säger jag, för helt ikapp är man ju aldrig... Resten av terminen, och för den delen året, känns mer överblickbar. Jag samlar mig och laddar för nya stordåd.