Skrevande män

Listan över irriterande saker i kollektivtrafiken kan göras lång, men en av mina värsta grejer är män som sitter och skrevar så jag måste sitta mellan deras ben. Det här råkar jag ut för flera gånger i veckan och många har vett att maka på sig när 181 cm kvinna med väl tilltagna lårben slår sig ner. Idag råkade jag dock ut för en av de värsta någonsin, så skrevande att jag trodde det var ett skämt. Det var en ung kille, som inte flyttade sig en millimeter när jag satte mig mittemot, snarare tvärtom. Han sjönk ännu längre ner i sätet. Till slut hade han sina fötter under mitt säte.

Så jag gjorde lite som hemsidan Macho i Kollektivtrafiken. Jag tog en bild. Där kan man se att det är ju inte direkt för att han är extra välhängd som han måste sitta så där, så man undrar vad grejen är.

Ovårdat språk

Det är inte ofta jag tappar hakan och börjar stirra i Stockholms lokaltrafik, men idag i den mest knökade rusningstid var det en kvinna som sa "horjävlar". En annan kvinna som satt precis i gången sa, på ett väldigt modigt och snällt sätt: "Vilket kraftfullt språk. Du kan få sitta här."

Kvinnan satte sig men fortsatte spotta ur sig fula ord medan hon halvblundade och slickade sig om munnen. "Runkar horjävlar. Runkarunka. Runkarunkarunka horjävlar." Senare lät det som om hon sa "runkatoalett runkatoalett".

Jag var helt tagen och satt och smygkollade på henne i fönstret. Hon såg helt "normal" ut och hade en söt vit hålstickad mössa med en liten rosett på. Det där kan vara jag om x antal år, tänker jag, när SL och människorna i Stockholm drivit mig så långt det går och jag får ångesttourettes...

Telefonvett på balkong

Om jag sitter på balkongen och telefonen ringer, då går jag in och pratar.

När mina grannar ovanpå ska prata i telefon, då går de ut på sin balkong.

Jag tror nog mest att de inte har fattat att vi bor i någon sorts ekohål, här mellan husen. Under tiden får jag veta allt om deras renovering, problem på jobbet och snicksnack om gamla vänner hemma i Norrland.

Sopigt

Utanför husen i min bostadsrättsförening står det tre sådana här rejäla soptunnor. Den här bilden tog jag för ett tag sedan på grannhusets. Det som fick mig att ta bilden var att folk har varit så lata/dumma/bekväma/obetänksamma att de fyllt den närmaste med råge fast de andra inte är fulla.

Idag ser tunnorna som hör till mitt hus ännu värre ut. Den yttersta är fullare än den på bilden. Jag slängde en påse igår, i mittentunnan och då var det bara några påsar i.

Finns det någon forskning om sådant här? I vår skolrestaurang är det likadant. Det finns två hinkar att skrapa servetter och matrester i - bara en är alltid full.

Störigt

Det är 2012 och jag trodde att folk hade vant sig vid att stänga av sina mobiltelefoner när de går in på möten, föreläsningar eller bio. Jag trodde de gjorde det utan att behöva bli påminda, vilket vi ändå ofta blir.

Jag kan förstå att en och annan kan glömma bort det, men inte så många som idag på Skatteverkets informationsträff för oss som sålde bostadsrätt förra året. Vad jag heller inte kan förstå är när samma telefon ringer flera gånger. Det var en bäbis med i 2½ timme, som störde mindre.

Min mobiltelefon är numera den enda telefon jag har. Den är alltid på och det finns telefonsvarare, men ljudet är mer av än på. Hur svårt kan det vara?

Utfartsregeln

Jag har aldrig kört bil i Rom, men rondellerna där sägs vara svåra att ta sig ur på grund av att man lämnar företräde till dem som ska in i cirkulationen. Det är enda gången jag hört om den regeln.

Ändå tror folk att de har företräde när de kliver ur en affär och ut på gatan, vi kan kalla den Drottninggatan. Hur kan man tro detta eller ens förvänta sig att strömmen av människor ska ha en aning om när utrusandet ska ske?