Mamma vet

Jag: Jag tror jag håller på att bli förkyld.
Mamma: Det kan vara pollen. Pappa och jag har börjat ta medicin mot det.
Jag: Men jag är inte allergisk mot pollen.

I morse tog jag en Kestine, som jag hade hemma sedan senast myggorna tyckte för mycket om mitt blod. Näsan slutade snörvla och jag har nyst en gång.

Inre stress

Idag hade jag fått en läkartid för att kolla upp mina hårda hjärtslag och yrselattacker. Även om jag självdiagnostiserat mig med stress ville jag kunna utesluta nära förestående stroke, aneurysm eller hjärntumör så blev jag nästan besviken när EKG:t såg bra ut, hjärtat lät fint (inga extraslag, inga blåsljud), det inte verkar vara något neurologiskt som orsakar yrseln, blodtrycket var normalt och min vilopuls var låg och fin.

Man vill ju gärna ha något som går att bota.

Vardagsedge

Vardagsedge 1: Vi har en tvålflaska och en handspritsdito som är förvillande lika, som står på handfatet inne på vår personaltoa. Ibland byter städaren plats på dem när han har torkat handfatet, så man får sprit i handen när man ska ha tvål.

Vardagsedge 2: Ibland kloggar myningen på handspritsflaskans pump igen så strålen sprutar åt ett slumpmässigt håll. Till exempel i ett öga.

Tvärtomkänslor

Igår var jag på dagsutflykt i Stockholms norra skärgård med ett gäng arbetskamrater. Det var mulet och regnigt, men vi rymdes alla inne i den 18 ton stora motorbåten/flytande sommarstugan. Vi pratade och skrattade, fikade, grillade och drack vin. När ljuset började försvinna styrde vi tillbaka till marinan. Jag satt och tittade på det blåaktiga skymningsvackra. När jag kom hem var jag helmosig, stensomnade 21:30 för att vakna vid 8:10 i morse.

En underbar, avkopplad dag. Jag vaknade utvilad. Ändå känner jag mig låg idag.

Likadant för några veckor sedan. Jag slutar hyfsat tidigt på måndagar och hann hem och sitta på balkongen i två timmar och läsa och dricka kaffe i fortfarande värmande höstsol. Den mysiga stunden slutade med att jag började tänka på massa jobbiga saker och på kvällen var jag helt deppig.

Kan det vara så att i bakvattnet av de härliga stunderna simmar demoner, som blir extra stora och fula i kontrast mot det fina?

Glatt bankkonto - ledset lyckokonto

Igår åkte jag till Liljeholmen, för att shoppa i gallerian där. Jag tänkte mest titta, eftersom jag inte gått i affärer på hela hösten, men jag skulle titta extra efter vanliga svarta långbyxor och en mittemellanjacka. Metodiskt jobbade jag mig igenom alla klädbutikerna. Det var i och för sig trevligt, men vanliga svarta långbyxor fanns ingenstans. Efter tre timmar åkte jag hem med ett par tajts och en flaska vin.

Varför är det på detta viset? När jag inte ska ha något, då hittar jag massor.

En hemsk natt

Mitt första dygn tillbaka på svensk mark har varit tämligen hemskt. Jag trodde det värsta skulle vara att man kände sig trött, men det värsta har varit att inte kunna sova.

Igår lyckades jag sova fyra och en halv timme på dagen. Jag lade mig sedan klockan elva på kvällen och satte alarmet på nio, fast besluten att leva lokal tid. Jag somnade - och vaknade efter en och en halv timme. Sedan var jag vaken mellan ett och sex. Till slut fick jag sova i fyra timmar, för jag satte om väckningen till tio.

Jag har inte varit vaken så lång sammanhängande tid (som under hemresedygnet) sedan studentnatten. Då var jag nitton.

Positivitetsträning

Trots att hela min varelse är nedsatt av denna stygga, bakteriella infektion och jag emellanåt är galet rastlös så försöker jag se positivt på det hela:

- Jag har hunnit läsa jättemycket (fast sällan har jag somnat mitt i så ofta).
- Jag har hunnit se matcher ur fotbolls-EM som jag annars inte skulle sett, Italien-Kroatien till exempel.
- Jag har sovit så mycket att när min semester väl börjar lär jag ha haft klart den där nödvändiga nedvarvningsperioden.
- Jag lider mycket av att inte få träna, men jag har gått ned i vikt äntligen (mest muskler och vätska då, men förstör inte glädjen för mig).
- Jag har hunnit fixa med reseförsäkring, bokat tid för pensionsparrådgivning, bekräftat bokningen på hotellet i New York, kollat vårt byte mellan flygplatserna i London och så vidare.
- Jag hinner tänka en massa i lugn och ro. Detta är på gott och ont. Får jag mycket mer tid nu så kan det slå över, men hittills kommer min isolerade snorhjärna fram till bra saker.
- På ett sätt är jag glad att sjukdomen satte käppar i hjulet för mig och tvingade mig att tänka på min hälsa före jobbet. Synd att jag inte lyssnade på kroppen tidigare och var tvungen att bli så sjuk som jag blev.
- Jag blir påmind om hur bra Liljeholmens vårdcentral är, med sin närakut, sitt tidbokningssystem, sin personal och sin tillgänglighet.
- Jag har inte sminkat mig på en vecka. Inte lika snygg som vanligt alltså, men det är onekligen mer praktiskt. Mascara går dåligt ihop med klumpar av ögonvar.
- Jag slipper åka kollektivt. Min lilla tripp till vårdcentralen i onsdags (för att ta en ny snabbsänka) gjorde mig alldeles genomsvettig och darrig.

Tillstånd

Jag ska inte lägga ner än, men just nu är jag ovanligt sjuk. För att vara jag, alltså. Först var jag ju förkyld en vecka i mitten av maj. Sedan tyckte jag att jag var frisk och började träna. Nästäppan släppte dock aldrig helt. Något busade i öron och bihålor. I tisdags släppte det lös rejält. I torsdags fick jag penicillin och nässpray med kortison. Idag är det söndag, tre dagar in på kuren, och jag har fortfarande febertoppar på kvällarna och vaknar dessutom varje morgon med igenvarade ögon. Det gjorde jag inte ens innan jag började med penicillinet. Det hjälper ju inte att det är mitt i utflykts-, konsert- och avslutningstider heller. Jag "kan" inte vara sjuk. Dessutom har jag ett flyg att passa om 11 dagar.

Det enda positiva är att jag betar av 1Q84-trilogin i spännande hög hastighet.

Virus i systemet

Uttrycket "Jag förtjänar inte detta" används säkert slarvigt för det mesta, men angående min nuvarande förkylning poppar det upp i mitt huvud. Här går jag och känner mig nöjd, vältränad och stark och så blir jag dunderförkyld från ena dagen till den andra! Så oförtjänt. Jag brukar inte bli arg när jag blir sjuk, men det har jag varit den här gången. Hela träningsupplägget pajar ihop. Och vem är frisk hela vintern och blir sjuk i maj?! På ett lov? Nu när alla vill vara ute i solen vill jag allra helst ligga under ett täcke.

Det enda jag kan hoppas på är att min kropp faktiskt är vältränad och tack vare det kastar ut den här förkylningen lika fort som den kom. Det började med halsont, sedan hosta, igår var huvudet som inbäddat i huvudvärk och svullna slemhinnor. Idag släppte vänster öra, men det gör ont och har knastrat och spökat hela morgonen. Jag kan bara sova tio timmar per natt, dricka mycket vätska och hoppas att det snart ska vara över.

Onödigt

Hur får man ett blött golv och onödig irritation? Jo, man tvättar och tar med sig alla smutsiga handdukar ned i källaren utan att hänga dit nya, rena. Sedan duschar man och får överraskningen när draperiet dras undan.

Själv är bäste dräng

Eftersom jag redan har diagnostiserat mig med järnbrist så medicinerar jag nu med Niferex och cabernet sauvignon och har ordinerat mig lugn och ro i tio dagar med mycket dagsljus, lagom snabba promenader, god sömn och glada skratt.

Ett dåligt förslag (och en språklig debut)

Jag har varit så trött, så trött den senaste tiden. Vårtrött och sommartidsomställd med utvecklingssamtal i ryggen och påsklovet framför mig så har jag tänkt att det inte varit så konstigt. Men så kom jag på att det var hiskeligt länge sedan jag kollade blodvärdena. Jag borde egentligen göra det regelbundet, eftersom jag får järnbrist emellanåt.

I morse ringde jag till min utmärkta vårdcentral, men de kunde inte erbjuda en tid förrän om tidigast två veckor. Då ringde jag till en annan vårdcentral (Carema), men de vill inte sticka mig i armvecket med mindre än att jag skriver över mig på deras vårdcentral. När jag sa att jag inte hade för avsikt att byta för jag är nöjd med den jag har, så föreslog hen (ett extra bra tillfälle att prova det här lilla fåniga ordet eftersom hen var sjuksköterska) jag talade med att jag skulle skriva över mig till dem och sedan byta tillbaka till min egen igen.

Så nästa vecka är det jag som går till Cityakuten (!) för att ta ett blodprov.

Plötsligt händer det INTE

Jag kan inget om hästar och aktier så jag köper en trisslott då och då. På detta sätt hoppas jag någon gång kunna vinna en sisådär 100 000 kronor. Det är allt jag begär. Det behöver inte vara flera miljoner. För 100 000 skulle jag kunna fixa färdigt här hemma, resa och köpa mig lite snygga kläder.

Jag har som mest vunnit 100 kronor på triss och för dem köpte jag nya lotter som var utan vinst. Idag köpte jag fem lotter på ICA, för med ICA-kortet fick man den femte gratis. På dessa fem lotter vann jag ingenting. Inte ens 25 kronor till en ny lott.

Det kanske är dags att sätta sig in i det där med hästar i alla fall.

Uppsträckning

Min rygg, nacke och alla mina låsningar har varit med om det mesta i behandlingsväg genom åren - nålar, värme, knäckande, stretching och tryckande på triggerpunkter som fått mig att nästan svimma liggande. Idag var jag med om något nytt, annorlunda och effektivt. Jag blev upptejpad. Inte på ett kors, men i ett kors över skulderbladen.

Meningen är att det ska strama om jag kryper ihop och krullar in axlarna och än så länge funkar det. Jag ger tejpen en ungefärlig livslängd på 24 timmar, sedan har säkert min envisa kropp töjt ut dem. Men jag gillar idén i all sin enkelhet.

Sportigt värre

Sportlovet har startat i Stockholm. Jag kanske tar några promenader och någon zumbaklass, men annars kommer jag att byta ut sport- mot vil-, läs-, fixar-, miljöombytes-, umgänges-, vårnjutar- så mycket jag kan.

Jag startade med att sova 12 timmar i sträck och vaknade med en hejdundrande huvudvärk. Friskt!

PMS

Hehe, jag fortsätter på den inslagna bokstavsvägen.

Mina PMS-besvär brukar komma som en överraskning varje månad. Varför grät jag till den där filmen, nu då? Aj, vad det spänner och värker. Vad trött jag är. Jaha...är det PMS!? Det är en av livets stora gåtor - att jag aldrig lär mig tolka tecknen.

På bussen hem var jag ändå lite uppmärksam på ett av de allra första tecknen - en viss lättirriteradhet. Det är den tiden i månaden när jag inte kan tåla folk som smaskar! Detta gäller allt ifrån äppelätare till kaffesörplande morgonpendlare och kvinnan bredvid mig på bussen hade uppenbarligen inte gått kursen i hur man suger på en Fisherman's Friend.

Nagelbrytartider

Jag snittar just nu på en bruten eller avfläkt nagel om dagen. Igår kväll filade jag ner alla så de skulle bli jämna och få växa ikapp och bli starka. Ändå lyckades jag köra pekfingret in i en dörr, när jag skulle låsa upp den inifrån i affekt (don't ask), så nageln bröts och skivades nästan ända ner till skinnet.

Öljäst nästa?

Högervriden?

Jag har ont i mitt högra knä. Det viker sig ibland, så det vänstra är mer pålitligt att ta först när jag kliver upp på en stol.

Sedan länge har jag ont i nästan hela höger arm. Jag misstänker någon sorts musarmsvariant, möjligen förvärrad av hårdföra danskavaljerer.

Igår upptäckte jag helt plötsligt att jag hade jätteont i högervristen, ungefär som om jag vrickat den.

Hm...har vänstra hjärnhalvan något med det här att göra?

Hur förklarar man i så fall att jag, i höstas när jag hade virus/stressutslag/vattkoppor, hade alla på vänster ben och vänstra delen av bålen?

Åt pipan

Att cykla i uppförsbacke medan man röker pipa måste väl vara det effektivaste sättet att nikotinförgifta sig på?

Koffeinkänslig

I november eller strax före jul tror jag att jag skulle kunna dricka kaffe precis innan sänggåendet, men ändå kunna somna utan problem.

På sommaren kan jag det inte. Då är jag för utvilad och koffeinet har stark effekt.

Igår drack jag kaffe klockan 19.00 och kunde först inte somna och vaknade sedan 03.15 med hjärtat i halsgropen. Jag tolkar det som att jag blivit utvilad under julledigheten. Synd att jag sabbade sömnbalansen redan natt två in på terminen...