Goda kroppsminnen

Pass två, vecka sju och jag var fast besluten att hitta ett tempo som ger mig ett bra kroppsminne av hur det ska kännas när det känns bra. Jag sprang-gick 15+2+15+2+10 idag, totalt 44 minuter och tempot snittade på 6:30. Det verkar vara ett lagom tempo för mig när jag ska springa lite längre. Ett tempo under 6 min/km funkar bara om jag springer under 5 km...än så länge, jag kanske blir snabbare. På lördag är det dags för veckans sammanhängande pass, 40 minuter utan gång. Det känns verkligen bra, det här.

Nog med nörderi, här lite andra betraktelser från morgonen:

Jag är ledig idag och ska åka och handla korta löpartajts, dock känner jag mig lite rädd för de allra kortaste. Jag tänker vita, dallrande lår...mina ben är snyggast helt täckta i svart, gärna i ett material som lyfter och håller in.

Vilken skillnad på grönska bara sedan i måndags! Jag är så tacksam att jag inte är pollenallergiker. Jag har kanske en ganska ful löprunda just nu (Sockenplan-Svedmyra-Tussmötevägen-Årstafältet), men jag behöver inte åka till Kungsträdgården för att se körsbärsblom. De finns vid Årstafältet också.

De har fortfarande inte sopat bort allt grus, men där det är nysopat flyger man fram. Lite samma känsla som när jag var liten och cyklade på nyasfalterat. Man är först och inget är i vägen.

Två män cyklade förbi mig och ropade "Heja, heja!". Det var kul. Jag ropade "Tack!", men sedan såg jag att jag ökade i tempo av de glada tillropen. Kan bli jobbigt under till exempel Midnattsloppet om jag är så lättflirtad, bäst att jag håller mig till tempot jag har bestämt.

Det verkar som om svett inte håller samma salthalt som tårvätska, för aj vad det sved i mina ögon på slutet.

Varma ben och lite för het hjärna

Två konstateranden efter morgonens löprunda:

1. Hög tid att lägga undan fleecetajtens. Nu verkar våren någorlunda stabil och man blir ju fasligt varm av att springa. För varm i fleecetajts och dubbla överdelar...även om det behövdes häromdan när det blåste och jag längtade efter vantar.

2. Dags att sluta med vinnarskallefasoner på träningsrundorna. Idag var det dags för veckans sammanhängande pass (utan gång inlagd) och jag skulle springa 35 minuter. Målet är att orka längre och längre och hitta ett bra tempo, men jag hade bara "slå PB på 5 km" för ögonen. Jag lyckades med det (28,31) men i gengäld orkade jag inte springa 6,30 minuter till efteråt med mindre än att mina lungor hade exploderat.

Böcker och löparskor

Jag känner att jag är i en mycket bra läsperiod just nu OCH detta sammanfaller med att jag lyckats ta mig för både lite löpning i lördags och en powerwalk idag. Idag har faktiskt solen visat sig också. Jag ska överleva fram till vintersolståndet.

Ikväll läste jag ut Illdåd av Thomas Erikson. Det är den andra boken om Alex King. Boken handlar om en gruppvåldtäkt och rättegången efter och den gjorde mig mycket illa berörd. Det känns som om inte mycket hänt sedan Jodie Foster gjorde Anklagad 1988.

Årsta är ett vackert gym

Förutom att blodet pumpar och musklerna får jobba så är det naturens växlingar som är tjusningen med mina promenader och löpturer. Igår sprang jag runt Årstafältet. De solbelysta, gula lönnarna mot klarblå himmel, det allt brunare gräset, buskage som blivit rensade och kapade - allt tecken på att fältet rustar sig för att ta emot ett snötäcke vad det lider.

I morse powerwalkade jag runt Årstaviken. Solen sken idag också. Det var städdag i koloniområdet närmast Tantolunden och de eldade löv. Jag hamnade i rökmolnet när jag kom ner från bron och det doftade höstigt och mustigt. På Södersidan (där Söder ligger alltså, som ju är norra sidan av viken) hölls det på och tas upp båtar. Överallt mötte jag hundägare, joggare och folk som promenerade. Det roliga när jag går det där varvet är att jag alltid möter flera av dem jag mötte i Årstaskogen på andra sidan.

Jag har en halv- och en helspaning från denna söndagmorgon. Halvspaningen är att jag såg två nötväckor, en av mina älsklingsfåglar. Det behövs ju tre för en spaning, men jag kan slänga in en blåmes från igår så har jag åtminstone tre med bandit-teckning över ögonen. Den andra spaningen är att det verkar ha varit alla mammors sovmorgon för jag tappade räkningen på pappor med barnvagn (6-7 st?).

Prövningen

Jag får säga att Prövningen av Michael Connelly har ett väldigt passande namn. Det är den 26 augusti och banne mig om det inte har regnat hela dagen. Så jag gick till sängs med Harry Bosch och hans halvbror Mickey Haller och både vädret och boken blev lite av en prövning för mig.

Jag har ju läst Connellys alla deckare om Harry Bosch. Böckerna om Mickey Haller har vävts ihop med Bosch sedan Gatans lag. När jag började läsa den här boken kände jag mig först lite tveksam. Jag frågade mig själv om jag läser allt som Connelly skriver bara för att jag gjort det hittills. Vartannat kapitel i Prövningen är skrivet i jag-form ur Hallers perspektiv och vartannat om Bosch ur allvetande berättarperspektiv, något som jag inte gillade eller som det åtminstone tog ett tag att ställa in sig på. Dessutom är det en rättegångsroman. Jag har aldrig gillat rättegångsromaner (eller filmer). Egentligen tycker jag att det är intressant, men bara när rättvisan segrar över ruttna jurymedlemmar, fulspel och orättvisa domare. Jag blir liksom aldrig tillräckligt bra på det amerikanska systemet med jury och regler för pläderingar och korsförhör.

Hur som helst läste jag boken, där Haller (som egentligen är försvarsadvokat) får ett uppdrag som åklagare i ett 24 år gammalt fall där ny DNA-teknik eventuellt kan fria en barnamördare. Bosch - min griniga favoritpolis - är Hallers utredare i fallet. Min slutgiltiga dom är att Prövningen var en läsvärd bok, kanske rent av den perfekta boken för den här mörka dagen.

Den blev årets 42:a bok.

Midsommarafton 2012

För tre veckor sedan var det midsommarafton. Detta var vår första hela dag i New York och förmodligen också den dag vi gick längst av alla dagar. Dagen började soligt men kvavt och från eftermiddagen och framåt spöregnade det varvat med rejäl åska. Dessutom gick vi åt fel håll efter att ha varit inne på varuhuset Century 21. Det är där det första fotot är taget. Vi kom ner till Battery Park och det traditionsenliga svenska midsommarfirandet lagom till åtta på kvällen, då det var slut. Vi slukade en bit smorgastarta från Marcus Samuelssons restaurang Red Rooster, såg orkestern packa ihop och Frihetsgudinnan långt bort i dimman. Sedan promenerade vi hela vägen hem till 45:e gatan igen. Vädret precis som det ska en midsommarafton, med andra ord.

D

I True Blood tar de "V". Själv har jag tagit "D" de senaste månaderna. Idag går sista kapseln, så nu får vi se hur det går med den kropp jag bor i. Jag hade ju planerat att burken med D-vitamin skulle ta slut lagom till den riktiga solen tog vid och jag har tajmat det bra. Även om det inte är solsken just idag, så är det en fröjd att snart kunna gå både till och från jobbet i dagsljus (det är bara en liten bit kvar på dagarna vi går till 17:00).

Bring it on!

Halkvarning

Det enda hala på gatorna idag den 3 januari (!!!) är de vita strecken på övergångsställena.

Lite kul? Bildgoogla "zebra crossing".

Att tappa fotfästet

Idag är det fullkomligt livsfarligt att gå ut. Trottoarerna är knöggliga av is. Snöhögarna är också hala och går att rutscha utför om de är branta. Ser man en kal bit av gatan att sätta foten på för lite fäste, så kan man ge sig sjutton på att den är slipprig av väta eller salt. Två gånger for jag nästan omkull och båda gångerna ryckte jag ut med högerarmen, som nu behöver stretchas.

Jag firade nyår i London och det jag saknade mest när jag kom hem var inte folket, afternoon tea eller de fantastiska fyrverkerierna vid tolvslaget. Det var de snöfria trottoarerna... Vi gick och gick utan att vara rädda för att falla omkull en enda gång.

Jag har egentligen svårt för käcka ordspråk. Ta till exempel "Man saknar inte kon förrän båset är tomt", men det har något snille kommit på, som långt innan mindfulness hade hajat att det är i avsaknaden av något som man uppskattar det som mest. Sedan när man får sin barmark i nio månader då går man ju inte dagligen och njuter av den. Synd.

V-v-v-vinter

Sverige är lamslaget. I tidningarna står det om en ny istid, människor fryser ihjäl och Ola Skinnarmo tipsar i Expressen om hur vi ska klä oss i kylan. Jag står fullkomligt uppstoppad på tunnelbaneperrongen med armarna ut från kroppen och stela kinder och betraktar människor i ett tåg längre bort. Folk sitter och kurar i sina michelingubbsjackor med huvan uppfälld och tar upp 1½ plats på de redan överfulla tågen (som åtminstone går nu). Min egen vagn fylls av folk i prasslande termo och med halsdukar uppdragna ända upp till ögonen. Jag har aldrig sett så många tumvantar.

Samtidigt som jag biter ihop och väntar på våren så tycker jag det är mysigt. Det blir ljusare och tystare. Man ser sin andedräkt. Bara en sån sak. Idag blev jag medlurad på promenad över en bit av Mälaren. Jag fryser när jag går och lägger mig, men vaknar i en kokong av täcken och varma sockor.

Snart är det över. Passa på att njuta!

Dagsljus

Det kan inte vara inbillning. Jag tycker redan att det har vänt och ljuset är på väg tillbaka. Idag lyser solen över ett kallt och vitt Stockholm. Igår var jag på långpromenad och snart ska jag iväg på årets andra. En om dan i år. Tänk att få röra på sig samtidigt som man får ljus och umgås med vän.

Jag brukar alltid missa den kära gamla solfilmen på nyheterna, men jag fick ett tips om sidan prognosen.se där man kan se solens upp- och nedgång varje dag på just den plats man befinner sig. Idag går den ner 15.03 i Stockholm, så ut med er och insup!

Grönt är skönt

Nu har det regnat ungefär en månadsdos på en vecka. Allting är fuktigt. Handskar och halsduk åker på. Fester som hade kunnat hållas på pooldäck och i partytält får hållas inomhus. Ingen är på allvar förvånad, för på fredag är det midsommarafton.

Men om man ska se det från den ljusa sidan så tror jag aldrig det har varit så här grönt och frodigt förut. Ibland, om maj varit varm, slokar träden och gräsmattorna är torra. Nu ser träden ut som färsk broccoli. Det är bulligt och grönskande och ombonat härligt. Tur det, för det är det enda som får mig att komma ihåg att det inte är höst.

Mars 2009

Den här våren eller vintern...eller vårvintern alltså! Aprilväder i mars. För två veckor sedan hade vi mycket snö, sedan platta, gula gräsmattor och krokusknoppar och i morse snö igen. Fåglarna kvittrar åtminstone tappert och litar på sin inbyggda känsla för att våren är här.

Mars 2009 ackompanjerar skrämmande väl mitt läge på arbetsmarknaden. Jag hittar intressanta tjänster som skulle passa mig och söker, väntar förhoppningsfullt, får någon gång komma på intervju. Så vaknar jag en morgon och har fått tre mail med den ungefärliga innebörden "tack för visat intresse, men den av de 400 sökande vi valde var inte du". De flesta har inte tid att svara ens. Så börjar det om igen. Snön lägger sig över mig och mitt CV.

Jag får byta taktik, som jag gör med mars 2009. Jag kan välja att lyssna på småfåglarna och krafsa fram krokusarna igen. Då ska jag väl kunna krafsa fram ett sommarjobb någonstans.

Dagsljus?

Hur ska man bära sig åt för att utnyttja dagsljuset när det är ungefär lika mörkt mitt på dagen den 10 december som en sen mulen kväll i maj (om ens det)? Jag har inget emot att det är svart på kvällar och nätter. Då kan man höja mysfaktorn med ljusslingor, stearin och en gosig pläd. Det jag har svårt för att det är så skumt och mörkt på dagen!

Jag längtar tills de börjar sända den goa lilla solfilmen efter nyheterna. Strax efter nyår vill jag tycka att det blir ljusare igen. Det gäller bara att hänga i tills dess.

I lööv höst!

Morgonens promenad blev en kylslagen historia. En långärmad t-shirt var inte tillräcklig. Det är fortfarande grönt i naturen, men buskar och träd dignar av nypon och rönnbär och ett och annat torrt löv singlar ned ibland. Detta gör mig ingenting. Jag älskar hösten, men det får gärna vara solsken. Tänk en sån där gnistrig rimfrostförmiddag med hög hög klar blå himmel och sol när själen flyger lätt och luften känns klar... Det blir ju mörkare på morgnar och kvällar, men jag sover till åtta på morgnarna och på kvällarna kan man tända ljus. Mysigt! Det gör mig heller absolut ingenting att man får klä på sig lite mer. Gissa vilket mode jag tycker är snyggast...höstens? Korrekt!

Uppdaterat: Glömde nästan det bästa: att sova med fönstret öppet. Det gör jag ju hela sommaren, men det är nu det är som skönast. Lagom kyligt i rummet, men man bygger ett varmt bo under täcket. Jag sover så gott och vaknar med rosiga kinder.

Väderdövöra

Hur kommer det sig att jag alltid missar vädret?!?! Är det bara jag?

Jag slog på tv:n en minut innan nyheterna och hörde dem prata om mobilsamtal och sms:ande i bilen och Almedalsveckan och sedan vet jag inte hur det gick till, men meteorologen sa att det var allt för honom och hej då. What the...

Det är samma varenda gång! Jag vet att det finns en massa väderprognoser på nätet, men jag vill ha nyheternas. Hur ska jag bära mig åt?!

Mitt konstruktiva förslag är att de höjer ljudet precis när vädret kommer, som de gör när det är en trafiknyhet på bilradion.

PÅSK

Det är sååå skönt med fyra lediga dagar. Precis vad vem som helst behöver. Det är kallare och snöigare än på hela vintern sammantaget, men jag klagar inte så länge jag får soool. Och det får jag ju! Idag var jag ute på en morgonpromenad som fick ögonen att rinna, men som gjorde mig välförtjänt av en rejäl ägg-gul påskfrukost i solskenet tillsammans med lille påskharen.

Glad påsk på er...eller som pappa skulle säga: ha en äggstra uppäggande påsk!

En traktor (uttalas med rysk accent från nån 80-talssketch)

Grått.
Tunga moln.
Dimma.
Regn.
Man skulle gissa på 6 november.
Det är den 12 mars.

Jag var ute på lunchrasten och då såg jag mitt fetaste vårtecken ever:

Soldyrkare

I morse när jag vaknade låg jag kvar en stund och drog mig, men när det var något mystiskt sken i vardagsrummet gick jag upp. Soluppgången! Jag tog detta kort 08.37.

"Solfilmen" som de brukade visa i Aktuellt på söndagar, går nu på fredagar. Då gick jag in på DN:s vädersida. Döm om min förvåning när solen enligt denna sidan skulle gå upp 08.37 idag! Det var exakt då jag tog mitt kort. Ner går den 15.17. Ska bli spännande att se hur mycket mer dag vi har fått nästa söndag.

Heja våren!
Heja sooolen!

Två solstrålar

Denna gråa dag då det aldrig slutat regna och de sista gula löven låg som en julgransmatta kring foten på en lönn utanför hörde jag vid ca 15-tiden en liten trudelutt som fick mig att le: glassbilens! "Vi lurar små barn, vi lurar små barn..." Nä, ursäkta men idag tror jag inte att några små barn blev lurade.

Ca tre timmar senare stod jag inknökad på en buss ganska nära föraren och hörde en kille fråga: "Är det okej att jag går av här fram?" Dagens andra smil. Det hade varit roligt om busschauffören haft en vresig dag.