Saker som stör mig

Skyltdockor med styva bröstvårtor. Det retar mig varje gång jag ser det, vilket är ofta. Varför ska de ha det?

Ljudet av små fötter...

Jag vill ha en hund, men lika många gånger som jag får den längtan i blodet så inser jag det omöjliga i ekvationen. Man ska vara några stycken (två, eller en hel familj) för att ta hand om den, eller ha plats på hunddagis eller ha en snäll daghusse/matte. Fast det är nu jag behöver en kompis.

Vi hade Westie (West Highland White Terrier) när jag bodde hemma och min favorithund de senaste åren har varit strävhårig tax. Helst dvärgvarianten, eller kanintax som det väl heter. Det skulle inte utseendemässigt vara en "sådan matte - sådan hund"-relation, men jag gillar bäst små hundar. De är kaxiga och dreglar inte jättemycket.

För ungefär två veckor sedan blev jag kär i en mops. Den åkte en bit nedanför mig i rulltrappan. Mopsens matte hade lyft upp den i famnen och den gulaktiga huden korvade sig i nacken och det lilla bruna argförvånade ansiktet med sina utstående ögon stack fram. Jag måste ta mig en allvarlig funderare på om det ändå inte är genomförbart på sikt...

Låt kvastarna sopa

Även om det går lite långsamt så pågår rensning på mer än en front hos mig. Att sluta ett jobb jag inte trivdes med eller mådde bra av var det första, sedan har jag sett över fler områden. Jag har nån sorts behov av att ömsa skinn, ta fram den som är jag. Här hemma är det sälja/skänka/slänga som gäller på allt. Inga prylar går säkra. Jag frostar av frysen och slänger gammal mat, gör mig av med böcker som jag aldrig läser eller kommer läsa igen, jag har olika ögonskuggor varje dag den här veckan och de som inte passar ryker. Det känns befriande. Jag slänger barlasten! Den drar ned mig.

Inne i huvudet pågår också rensning, som i nya datorn ungefär. Jag gör nya mappar, sorterar, slänger i papperskorgen. De frågor som jag försöker besvara är: Vad vill jag göra? Vem vill jag vara? Hur vill jag leva mitt liv?

När rensningen här hemma är klar hoppas jag kunna släppa fram kreativiteten. Jag behöver inte köpa nånting. Jag har allt material. Jag behöver inte gå en enda kurs. Jag kan själv och det jag inte kan får jag väl se till att lära mig.

Jag hade hoppats på att få släppa in lite kärlek i mitt nystädade liv, men han som jag hade i åtanke ligger risigt till. Väldigt nära att bli utsopad om han inte visar sig vara till mer nytta än ögongodis. Han ligger redan i papperskorgen. Jag har bara inte tömt den än, men jag ser att jag skrev hade i åtanke istället för har...

I lööv höst!

Morgonens promenad blev en kylslagen historia. En långärmad t-shirt var inte tillräcklig. Det är fortfarande grönt i naturen, men buskar och träd dignar av nypon och rönnbär och ett och annat torrt löv singlar ned ibland. Detta gör mig ingenting. Jag älskar hösten, men det får gärna vara solsken. Tänk en sån där gnistrig rimfrostförmiddag med hög hög klar blå himmel och sol när själen flyger lätt och luften känns klar... Det blir ju mörkare på morgnar och kvällar, men jag sover till åtta på morgnarna och på kvällarna kan man tända ljus. Mysigt! Det gör mig heller absolut ingenting att man får klä på sig lite mer. Gissa vilket mode jag tycker är snyggast...höstens? Korrekt!

Uppdaterat: Glömde nästan det bästa: att sova med fönstret öppet. Det gör jag ju hela sommaren, men det är nu det är som skönast. Lagom kyligt i rummet, men man bygger ett varmt bo under täcket. Jag sover så gott och vaknar med rosiga kinder.

Tack för visat intresse, men...

Jag är egentligen inte särskilt stressad över att vara arbetslös. Jag har hittat mina egna små rutiner och försöker passa på att njuta av ledigheten. Rätt vad det är kommer den att ta slut.

Vad som dock är nedslående är när man får "tack för din ansökan, men..."-mail och särskilt när man får flera på en dag. Tendensen är att de kommer på torsdagar och fredagar (innan helgen). Tricket är att alltid ha skickat in fler än man får avslag på.

Så nu har jag sökt tre jobb före 10.00 en söndagmorgon... skribent, receptionist och kundtjänst/kontorsadministration.

Dagens förpackningsproblem

Jag har märkt att färre och färre förpackningar går att öppna med estrellarycket (där man tar tag i varsin sida av en chipspåse och rycker upp hela ena sidan snyggt och prydligt). Senast igår stod jag och svor över en påse crostinis som inte ville öppna sig på ett särskilt tjusigt sätt.

Det värsta är godis- och halstablettpåsar som är i lite cellofanaktig plast. Man öppnar ett litet litet hörn och det slutar med att botten på ens handväska är full av lösa tabletter. Om estrellarycket funkat skulle man kunna rulla ihop påsarna bättre.

Snabbsurfarn

Å, min nya dator har kommit. Nu har jag inga ursäkter för att inte blogga, svara på mail eller kolla upp saker... Man kan ha flera fönster öppna samtidigt och klickar man på nånting så öppnas det med en gång.

Attans! Kanske inte skulle sagt nåt...

Babolympics

Jag lär inte blogga ihop till ett guld i den här takten (ett inlägg/14 dagar), men idag kan ni se både Jaroslav Baba och Tirunesh Dibaba tävla i OS. Det finns en Yukiko Akaba också, men hon kvalade inte in i Babolympics :)

Jag har inte toppat formen och får väl komma igen till 2012...

Ett skratt och ett gapskratt på stan idag

Kvadrupelmoster

Jag är nu moster till fyra stycken små älsklingar i olika storlekar. Hjärtat har släppt in en till att älska, fast vi känner inte varandra så bra än. Jag ska dit och presentera mig imorgon. Och snusa på honom. Och kika på tårna. Och låta honom gripa om mitt lillfinger.

Välkommen!

Alexander McCall Smith

Som upplättningslitteratur mellan deckare och annat jag läser brukar jag slänga in en Damernas Detektivbyrå. Har just avslutat den sjunde i raden, "Lycka och ett par blå skor". De innehåller en hel del klokskap dessa böcker fulla med folk med outtalbara namn, men jag läser dem i princip rakt igenom för sin feel good-känsla.

Förra veckan läste jag den första i hans nya serie: "Filosofiska Söndagsklubben". Det roligaste med den var formatet. Eller, ja...det var inte så roligt att läsa i A4 faktiskt. Den fanns bara inne i STOR STIL-avdelningen (se bild). Nä, jag var inte alls imponerad.


Sedan läste jag en recension och rekommendation av hans nyaste serie som handlar om en professor doktor Moritz-Maria von Igelfeld. Boken i fråga heter "Ett slags tax" och handlar om en grammatikintresserad, tysk tråkmåns. Måste provas! (låter som något Fröken Bokmal skulle kunna äta sig igenom, men det får vi ju aldrig veta... )

Att titta utan att se

Jag har ju hållit på med mitt nummerplåtsletande i många år nu och kan inte sluta. Att scanna av alla nummerplåtar jag ser har blivit till en reflex hos mig. Det är mycket jobbigt att befinna sig utomlands, så det avhåller jag mig ifrån, och det kommer att bli svårt att vänja sig av med denna reflex när jag nått 999.

Ändå! Ändå hände följande idag: Jag ska ha tag på 838 nu och den har lyst med sin frånvaro. Istället ser man så klart 038, 238 och 738...och så 839 och 840 också. Idag såg jag 848. Det var ju bara tio nummer ifrån tänkte jag. Cirka en kvart senare på tunnelbanan klonkade det till i skallen. 848 är ju den jag ska ha på vägen ned och som jag inte sett på så länge att jag nästan slutat köra åt det hållet (jag går från 999 till 001 och från 001 till 999).

Då kan man ju undra hur många 848:or jag egentligen sett innan denna, utan att SE dem...

Fler tüska ü:n

Haha! Knappt har jag skrattat klart åt Natürreservatet innan jag üpptäcker att Djürgårdsfärjan går från Slüssen.

Ner med onyanserade singeldefinitioner

Ikväll satt jag med fossingarna i en balja framför tv:n, zappade och hamnade på tvåan på SVT precis när en dokumentär började. Det visade sig att det var första delen i en serie av sex om och med en kvinna som heter Jennifer Fox. Den hette En fri kvinnas bekännelser.

Jag kände så klart igen en del, men inte en del. Hon, Jennifer, är 42 (jag är inte där än) och bor i USA (ett land jag aldrig varit i) och har två älskare (jag har två färre) och massor av vänner (det har jag också) och vill hitta ett sätt att leva sitt liv (vem vill inte det) och så vill hon uppenbarligen dokumentera alltihop (på film - inte i blogg).

Medan jag satt där och tittade fick jag exakt samma grå, sorgsna, unkna känsla som jag brukar få när singlar framställs på film. Det är ändå Jennifers egen film, men det blir sorgligt som första scenen i Bridget Jones när hon sjunger "All by myself" i pyjamas eller som hela filmen "Underbar och älskad av alla" av och med Martina Haag. Allting ska handla om att gå i mål, vilket är lika med att bilda par, skaffa barn och bli accepterad av samhället. Annars är man en patetisk uddaperson som kommer att dö ensam.

Å andra sidan har jag aldrig känt igen mig i den vilda, fräscha, sexgalna och härliga singelbilden som målades upp framför allt för några år sedan och framför allt av kvällspressen. Lite Sex and the City-aktig. Men vad har hänt med alla de där singelpinglorna i filmen? Jag ska inte avslöja för er som inte sett den...men ni som gjort det, ni vet.

Mitt liv är bra och jag är min egen familj. Jag är lycklig. Helt fri är det väl ingen som är. Visst längtar jag ibland efter att dela livet med en man, men delar livet gör jag redan med många andra.

Det där skrev jag nästan i ett svep. Blev visst lite upprörd... Dokumentären var rätt bra annars. jag ska nog se de övriga delarna.

Åsiktsjustering?

Jag var i en pocket shop med min läslustiga väninna och fick syn på tegelstenen Shantaram av Gregory David Roberts. Jag har inte läst den, vilket föranledde ett höjt ögonbryn på min kusins man tidigare i våras. Han sa nåt i stil med:
- Har du inte läst den, du som läser så mycket? Den har ju alla läst!

- Ja, kanske just därför! menade den läslustiga.

Jag har ju tidigare skrivit om min skepsis mot bestsellers och böcker "som alla har läst", som höjs till skyarna av Oprah Winfrey och som ligger högst på alla försäljningslistor.

För flera år sedan när Paulo Coelhos "Alkemisten" kom ut så läste jag den och blev besviken. Jag kommer inte exakt ihåg känslan, men jag minns att jag tyckte den var så enkelt skriven. Det var som om Coelho bara broderat ut ett visdomsord. Jag läste senare även "Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät". Den gjorde heller inget större intryck på mig.

De senaste veckorna har jag ändå läst både "Elva minuter" och "Pilgrimsresan". Inför båda böckerna har jag varit skeptisk, början har gått trögt (hjärnan full av taggtrådsbollar, spanska ryttare och misstänksamhet) och sedan har jag inte kunnat lägga ifrån mig dem. Jag har skrivit av formuleringar, fått funderingar och så klart gråtit en skvätt eller två. Jag får väl erkänna att det inte kan vara en slump att han berört så många, den gode Coelho. Sedan utesluter det inte att han kombinerar det med god marknadsföring. Hur som helst har jag tänkt att jag ska läsa om de andra böckerna. De är ganska lättlästa även om innehållet kan sätta spår. Jag har också hittat hans blogg, som jag tänker ta en närmare titt på.

Och jag vill inte vara den som är den...jag kanske kan tänka mig att ge även Shantaram en ärlig chans...

Glimrande

Jag har lagat mina guldskor med silvertejp.

Facebook på svenska

Jag undrar om de använt typ en sån där översättningspenna när de översatt facebook-engelskan till facebook-sort-of-svenska. Ord för ord, alltså. Här ett lysande exempel som jag skrattar gott åt:

En av din kompis har en krossa på du.

Håll tungan i rätt mun

När jag fick syn på den här trodde jag att jag spottat ett klassiskt exempel på "Hur tänkte de här?". Döm då om min förvåning när jag googlade fram att det heter så och att till och med Tunghanteringsförbundet existerar! Det var väl bara min hjärna då...som hoppade till andra bilder...

Mansnamnsnytt

Jag har precis ringt och gratulerat pappa på Reinholdsdagen. Han är en av de 6999 personerna med förnamnet Reinhold som uppmättes i Sverige den 31 december 2005. Dock ej en av de 401, som har det som tilltalsnamn.

Jag har alltid undrat varför han har haft detta mellannamn och nu när båda hans föräldrar är borta får jag väl aldrig veta. Det är ju originellt i alla fall...

Reinhold har förekommit i Sverige sedan 1400-talet och hade ett uppsving i början av 1900-talet för att därefter ha minskat i frekvens. No shit?!

En krater på månen är döpt till Reinhold efter Erasmus Reinhold som levde 1511-1553. En märklig sak - kraterns diameter är 42 km och Erasmus levde i 42 år...

Faktakälla: Wikipedia och Wikipedia

Smarta ungar

Jag har ju yrkeserfarenhet av barn från sju år och uppåt och det har varit fantastiskt att se barn lära sig saker. Vad jag dock inte riktigt har fattat förrän nu är hur smarta yngre barn är.

Visst kämpar de från allra första stund med att lyfta nacken, söka ögonkontakt, resa sig efter fall på fall. Men sedan har jag trott att åldrarna från ungefär två till sju är ganska tråkiga. Men icke! Förra veckan var jag dagmammamoster åt Lillan, 4, och Lillen, 1½, och nu har jag haft Busen, 5, hos mig i två dagar. De minns saker, de har slutledningsförmåga, de förstår bus och ironi, de hör och ser allt.

Idag har jag varit och lämnat tillbaka Busen till sina föräldrar, men det blir alltid så tomt hemma hos Moster efter att han har åkt. Vi har busat och gosat och pratat. Samtalsämnena har bland annat varit Tour de France, Kronprinsessans födelsedag, busstrejken, kläder, räkning, döden och att äta salt när det är varmt ute.

Lillan var mäkta förgrymmad på mig förra veckan. Hon pillade på några pigmentfläckar på min arm:
- Vad är det för nåt?
- Det är sånt man kan få när man blir gammal. (sa jag nog mest för att inte oroa henne)
- När blir man gammal?
- Jaa...det är olika vem man jämför med. Om jag jämför med gammelmormor så är jag inte gammal, men om jag jämför med dig så är jag ganska gammal...
- Men! Du svarar ju inte på frågan. När blir man gammal!?

Väderdövöra

Hur kommer det sig att jag alltid missar vädret?!?! Är det bara jag?

Jag slog på tv:n en minut innan nyheterna och hörde dem prata om mobilsamtal och sms:ande i bilen och Almedalsveckan och sedan vet jag inte hur det gick till, men meteorologen sa att det var allt för honom och hej då. What the...

Det är samma varenda gång! Jag vet att det finns en massa väderprognoser på nätet, men jag vill ha nyheternas. Hur ska jag bära mig åt?!

Mitt konstruktiva förslag är att de höjer ljudet precis när vädret kommer, som de gör när det är en trafiknyhet på bilradion.

Gör om, gör rätt!!

När man talar in ett meddelande som ska spelas upp upprepade gånger för folk som sitter i en telefonkö, då får man inte göra några fel. I alla fall inte om man under en halvtimmes tid har en uppretad Moster Baba i andra änden. Varvas meddelandet med ömsom skrapig klassisk musik och ömsom gosskör (?) så får man rödpennemarkeringar. Meddelandet lät:

Du är fortfarande kvar i våran kö, men vi jobbar så fort vi kan med att kunna ta ditt samtal.

1) Det heter vår kö. Våran är talspråk.
2) MEN vi jobbar! Vari ligger motsättningen? Det borde vara och.

Tur ändå att jag fortfarande stod kvar i deras kö och inte i någon annans...

Pricken över u

Det är allt riktigt skojigt med ord!

Jag minns när mamma och jag satt och ritade i hennes tidning en gång för länge sedan. Det var på den tiden Damernas Värld var veckotidning och hade glansiga blad. Vi hittade ett modereportage som hette "Svart - helt enkelt" som vi endast med hjälp av en liten ring förvandlade till "Svårt - helt enkelt".

På en anstalt har jag sett hur skylten med "Utrymningsplan" gjorts om till "rymningsplan".

I torsdags var jag ute och åkte bil (med bland annat Fröken Bokmal, som behagat ta bort sig från bloggosfären igen). Vi passerade skylten:

NATÜRRESERVAT

Fniss fniss...det finns nästan inget så roligt som tüska ü:n... Jag kommer aldrig mer att kunna besöka ett naturreservat utan att üttala det natürreservat!

Ett s till, snälla!

Har suttit och googlat efter pilatesbollar. Ute i högerkolumnen gjorde ett företag reklam för "Pilateskit". Hihihi! För en gångs skull kanske en särskrivning skulle varit på sin plats.

Sliding trains

Det finns en tunnelbaneupplevelse som inträffar ibland och som jag tycker är rolig och intressant. Det är när man sitter på endera röda eller gröna linjen och åker parallellt med det andra tåget.

Det kan gå till så här: det ena tåget lämnar Gamla Stan något innan det andra, men strax ligger de sida vid sida på varsitt spår. Man tittar ut genom sitt fönster och rakt in i en annan vagn. Det ena tåget sackar lite och det andra drar iväg. De personer man nyss såg är ute ur ens synfält. Rätt som det är sackar det andra tåget så det första hinner ikapp igen och man får syn på de där personerna igen och rätt vad det är sticker ett tåg uppåt och ett nedåt och hamnar på varsin våning under Centralen.

Det kanske inte är något som de flesta stockholmare ser som särskilt lustigt, men jag som bara bott här i elva år har glädje av det. Och kanske ett och annat barn som man kan vinka till.

Much ado about nothing

Har du kanal 9?
Gillar du Shakespeare?
Älskar du romatiska komedier?
Tycker du om vacker miljö och landskap?
Njuter du av fin musik?
Smäller du nästan av när du ser en rasande, svartögd, ond, bredbent Keanu Reeves?
Eller en god, stilig Denzel Washington?
Anser du att Kenneth Branagh och Emma Thompson fortfarande borde vara gifta?

Då måste jag ödmjukt anbefalla eder att se Mycket väsen för ingenting/Much ado about nothing ikväll. Den är från 1993 och hade jag en inspelningsbar dvd skulle jag spela in den och förvara den tillsammans med Stolthet och fördom i versionen där Mr Darcy spelas av Colin Firth.

Så det blir ingen salsa för mig ikväll...fram med popcornen!

Yrken jag beundrar - lärare

Jag har gjort min sista dag som lärare. Jag har lämnat in nycklarna och tagit hem min kaffekopp och mig själv från skolan.

Det är ett av världens viktigaste jobb... och roligaste...och svåraste. Jag lyfter på hatten för er som orkar fortsätta, för ni behövs. Heja mamma! Heja Tina! Heja Prinsessmamman! Heja Fröken Bokmal, som antagligen inte har en aning om vad du ger dig in på :)

Jag är en bra lärare och jag kanske gör någon form av pedagogisk come back en dag...man ska aldrig säga aldrig, men nu har jag tagit klivet fullt ut och det känns som frihet!

Heja mig!

Midsommarnatt

Samma visa år ut och år in. Dessa midsommarnattens myter och traditioner. Jag orkar inte!

Nu måste man ut och samla sju män och stoppa under huvudkudden för att drömma om sin favoritblomma igen... Jag vet redan vilken som är min typ - av blomma alltså ;)

(Och glad midsommar på er, ni som tycker det är så himla kul att fira årets ljusaste natt och att det vänder imorgon!)

Slow motion

Giv mig styrka! Giv mig mod!

Det värsta är inte att söka jobb, skriva personligt brev och så vidare. Det värsta är att ha en sirapstung dator som tänker minst fem minuter per kommando!! Jag kan riktigt höra kugghjulen hacka.

Giv mig ett jobb, så jag kan köpa en ny dator. En bärbar med 3GB internminne, tack!

Next stop: Jiřího z Poděbrad

Jag har hört det i några tunnelbanevagnar den senaste veckan nu och jag drar på smilbanden varje gång. De har det vanliga svenska utropet direkt följt av ett på engelska. Däremot uttalar de stationsnamnet exakt likadant. Enda skillnaden är alltså att de säger "nästa" på engelska.

Det kan alltså låta: "Nästa station: Gamla Stan. Next stop: Gamla Stan." Är det bara jag som tycker det är skitroligt?! Det gör ju knappast till eller från. Den stackars turisten måste ju ändå, oavsett vilket land han eller hon kommer ifrån, först ha tagit reda på att de ska till en station som heter Gamla Stan, vilket betyder Old Town och så hoppa av när de känner igen ordet eller texten inne i vagnarna.

Har de som kom på det aldrig varit i Prag?

Det blir nog bra...men gå du klart skolan först

Heja Sweden!

Igår var det Sveriges nationaldag. Jag firade inte på något annat sätt än att jag var ute på stan med en kompis.

Där var fullt med firare med svenska flaggor i händerna. Den intressantaste iakttagelsen var ändå att jag såg så många firare med uppenbarligt annat ursprungsland än Sverige. En man i afrikansk dräkt i blått och gult bärande på en svensk flagga. En mamma och hennes lilla dotter med svenska flaggor målade på kinderna. Är det så att de är stoltare över sin sverigetillhörighet än vi slentriansvenskar?

På kvällen var jag på en picknick på klipporna i Kristineberg. Där fanns gott om sällskap på hällarna. Plötsligt reste sig ett stort gäng upp och började sjunga Sveriges nationalsång. De gjorde tecken att vi skulle hänga på. Så stod vi där i den svenska solnedgången och den ljumma luften och det var riktigt häftigt att fira sin nationaldag i Guds fria natur på det viset.

Senare på kvällen blev jag latino-Baba igen och tog några salsasteg :)

NÅGON har just lärt sig knyta rosetter

Farmor

Efter veckans två första roliga inlägg blir det här ett riktigt sorgligt. Min lilla farmor dog idag. Hon har bott på en demensavdelning och stadigt blivit sämre, men på slutet gick det ganska fort.

Min farmor var yngst av femton barn och är alltså den lilla bäbisen i sin mors famn på det här fotografiet, som hon hade hemma när jag var liten. Nu lever ingen på det fotot längre (kanske togs sommaren 1919). Men vi lever kvar - deras barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

Sov gott lilla farmor! Jag önskar dig ljus och frid!

Åh...jag som letade efter lite särskild fastighetsvård!

Baba goes bildblogg

Nu måste jag ta mig i kragen och komma igång med bloggandet igen. En sak som jag är duktig på är att ha med mig kamera överallt. Ibland är det bara kameramobilen, men den är helt okej. Jag har massor av bilder som jag någon gång tänkt blogga kring. Härmed börjar resan genom mitt album:

För cirka 30 nummer sedan - letar 794 nu

När lärare blir sjuka

Det kändes helskumt att åka till jobbet idag. Jag har inte varit där sedan 7 maj. Samma dag som vi hade avslutning och utställning på kursen i grafisk design, som jag gått. Jag undrar om inte min mottaglighet för virus och bakterier står för att jag börjar se ljuset i tunneln och sänker garden. Sedan i fredags är det också officiellt att jag slutar i och med sommarlovet. Fler och fler saker avslutas och det vet man ju när lärare blir sjuka...på loven så klart.

En arbetskamrat till mig har en fru som är lärare och han säger att vi är av samma skrot och korn. "Såna där elaka jävlar som ingenting biter på"...förrän hans fru kollapsade på toagolvet strax innan jullovet för några år sedan. Hon var fullkomligt slut och kroppen var tvungen att sätta henne ur spel för att hon skulle fatta. Lite läskigt!

Fikonspråk

Feber
Nästäppa
Frrruktansvärd huvudvärk
Panodil
Konjunktivit
Chloromycetin
Echinagard
Sinuit
Sinova
Nasonex
(samt vilande recept på Kåvepenin, ifall...)
Mer huvudvärk

Giv mig styrka! Gör mig frisk!
Jag har missat två veckors salsadansande!!!

Ögon och öron

Jag trodde att jag var frisk nog att börja jobba igen, men igår vaknade jag med fullständigt igenklistrade ögon (ögoninflammation). Tröttsamt och jag ser verkligen galen ut, men öronen är det inget fel på (än, är väl bäst att tillägga). Denna mening hörde språkkonstapel Babas öron på lokalnyheterna i morse:

"Antalet fritidsbåtar är i år rekordmånga."

Antal definieras enligt ordboken som "i heltal angiven mängd"

Roliga sammanträffanden

Jag har sagt det förut och säger det gärna igen - jag älskar sammanträffanden. Särskilt sådana som får mig att känna mig som om jag vore med i Truman show...

Jag har varit sjuk med feber, halsont och en mördande huvudvärk. Jag, som aldrig har feber! Men febern var bara över en frossa-svetta-natt och jag är redan på bättringsvägen. Det är tur det, för om det är trist att vara sjuk i allmänhet så är det trist i synnerhet när det är över 20 grader varmt och strålande sol ute!

Igår tog jag mig i alla fall samman och begav mig på darriga ben och lätt kallsvettig till ICA. När man är sjuk och ligger hemma ser man av uppenbara skäl inte så många nummerplåtar, vilket naturligtvis grämt mig. Vad rullar förbi mig precis när jag klivit ut från affären? 785 - numret jag skulle ha. Tjoho, jag är utomhus tio minuter på tre dygn och ser numret jag behöver.

Det andra sammanträffandet: Jag har läst en del den sista tiden och igår läste jag ut en bok som heter "Döden och pingvinen" av Andrej Kurkov. Jag kunde inte låta bli att dra på smilbanden då den slutar den nionde maj (före detta Segerdagen i Ukraina).

F´låt bloggen :(

Min stackars försummade blogg...

Vad kan jag säga mer än att våren är här. Jag har väldigt mycket på jobbet (utskolningar, utvecklingssamtal, studiebesök, lägerskola...) och den fria tid jag har över spenderar jag på kören, designkursen, att hålla kontakten med vänner, dansa salsa tre gånger i veckan, läsa ut böckerna om Harry Potter (del fem tog slut 01.30 i söndags natt och nu är jag halvvägs genom sexan), bekämpa blodbrist och söka jobb. Ja just det, jag ska ju på bröllop också!

Men det ska komma ljusare tider vad bloggandet anbelangar. Håll ut!

Arga glasögon

De senaste veckorna har varit tuffa på jobbet och idag gick jag verkligen på hörntänderna...eller rent av huggtänderna...

En av mina elever är ganska bra på att komma på vad han ska skriva om, men han vill gärna rita bilderna först, och längst. När jag väl sa att han var tvungen att börja skriva också kom han med allsköns undanflykter. Han ville ha paus, vilket jag betraktade hans halvtimmes ritstund som. Efter en del dividerande satte han igång, men redan efter två ord kliade han sig i huvudet igen. jag gick dit för att se vad han skrivit. På raden under bilden av en hårdrockkonsert hade han skrivit "foket javlar". Jag började sudda ut orden samtidigt som jag irriterat talade om för honom att det inte är okej med vilket språk som helst.

Han tittade på mig med ljusblå ögon och så förvånat att jag förstod att något var fel. "Ja...folket jublar", sa han. Då började jag gapskratta och bad honom om ursäkt. Jag vinkade in honom i grupprummet för att förklara. Det jag trodde var att han var sur och hade skrivit "Fuck it jävlar"...

Att döda ett barn

Jag har följt sökandet efter Engla den senaste veckan och mina förhoppningar att de skulle hitta henne vid liv har inte varit stora. Ändå, idag, när de hittat henne mördad så kände jag något som kan liknas vid mina känslor kring Mitja Hofmans bortförande och död. Hjärtat bultade i bröstet, tårar steg i mina ögon, jag mådde illa och kände mig alldeles förlamad av vanmakt.

Att förlora ett barn sägs vara något av det värsta man kan vara med om. Barnet kommer inte tillbaka om det hade dött i en bilolycka heller, men att någon bestämmer sig för att döda det är så fullkomligt obegripligt. Det förekommer inte helt sällan i deckare jag läser, men på riktigt är på riktigt och är väldigt svårt att förstå. Lika svårt som med de små barnen i Arboga.

Jag vet inte vad det är för fel på den där 42-åringen, men det skrämmer mig att tänka på hur många psykiskt sjuka människor som finns där ute och vad det är som kan få dem att döda. Jag tänker på 5-åriga Sabina som blev knivmördad på sitt dagis samma dag som Anna Lindh dog. Utrikesministern dog för en förvirrad mans hand och Sabina för en annans och han kanske fick impulsen från det han fick höra på nyheterna.

Nu är det här ingen politisk eller samhällsdebatterande blogg, men ibland undrar jag ärligt talat vart människosläktet är på väg.

ÄNTLIGEN har jag sagt mitt om EGENTLIGEN!

Tro det eller ej, men jag är mycket mindre språkkonstapel nu för tiden än vad jag har varit! Ändå har jag mina käpphästar. Förut har jag till exempel haft svårt för när folk uttalar c:na i accepterar som s, fast det hör jag inte så mycket längre.

Just den senaste tiden är jag på korståg mot "enklien" och framför allt mot "ejenklien". En sak är väl ungarna i skolan. De är fortfarande möjliga att forma och förklara för, men det är inte så få vuxna som slappat till sitt språk på det här viset. Är det stockholmska eller hur har ni andra det ute i landet?

Svar på tal!

Ibland är det nästan lite skrämmande hur man får svar på sina frågor...

Jag hinner nästan alltid med samma buss hem från kören och med samma avgång åker nästan alltid en kufisk man. Kanske är det inget fel på honom, men jag tycker han är kufisk för han börjar prata med folk. En gång var det med mig...om kameror.

Igår hade han gått och satt sig. Strax innan bussen skulle gå såg jag att han var framme och lämnade något litet till chauffören. Han satte sig igen och sa till killen bredvid sig:
"Den här bussen har en skruv lös."
Killen tog ur sin mp3-öronsnäcka. Uppenbarligen sa han att han inte talade svenska, för den kufiske mannen sa:
"Eh, this bus has a screw loose."

Jag kunde inte låta bli att le. Dels för att det lät så rart och dels för att det lät så fel och svengelskt. Jag bestämde mig för att slå upp uttrycket idag eller googla på det.

Nu kommer det spökiga...

Imorse stod jag och sminkade mig ackompanjerad av radion. Där spelades Eminems låt "Slim Shady". Det var länge sedan man hörde den, tänkte jag. Nästa sak som hände var att Eminem sjöng:
"...a couple of screws up in my head loose..."

Turist i Lärkstaden

Idag har jag sett tre flätor till. Jag berättade om mitt flätseende för medhavd vän, som meddelade att hon för tillfället bara ser folk på kryckor. Hon misstänker att alla läkare ordinerat promenad för kryckförsedda nu när det är vår.

Vi möttes för lunch på Odenplan. Tanken var att vi sedan skulle ta en promenad i exempelvis Hagaparken, men jag föreslog att vi skulle gå obeträdda gator i Lärkstaden. Sagt och gjort. Det blev en fantastisk och oväntad söndagsvandring. Den gick förbi en port där de hade visning på en femrummare med utgångspris på nätta 11,5 miljoner. Vi lekte med tanken att gå på visningen, men traskade istället vidare in i Lärkstaden. När vi vandrat runt och läst vad kvarter och gator hette (mycket nordisk mytologi i namnen) och nyfiket kikat in på gårdar med järngrindarna på glänt, kom vi fram till Engelbrektskyrkan. Den ser ju enorm ut redan utifrån och den var öppen så vi kunde se den även inifrån. Där var den lika gigantisk. Precis när vi klev in ringde en telefon. Vi tror att det var Gud som ville nåt, men ingen svarade.

Efter ytterligare promenad i kvarteren till vänster om Humlegården (om man kommer från Engelbrektskyrkanhållet) slank vi in på Park hotell och satt och loungade med var sitt glas rödvin. Helt lugnt och soft och inte alls mycket folk. Efteråt vävde vi några gator till höger om Karlavägen och kom förbi bland annat Frälsningsarméns högkvarter...

Vid Karlaplan åkte vi tunnelbanan åt var sitt håll, mycket nöjda med vårt söndagsflanerande. Jag kände mig som en turist i min egen stad!

Extremt högt och otroligt nära

Jag har suttit fast lite i årets bokläsning, men nu har jag läst ut "Extremt högt och otroligt nära" av Jonathan Safran Foer (ISBN: 91-1-301437-4). Det här blir ingen recension, men en uppmaning till den som gillar berättelser som framförs på ett annorlunda sätt. Den har olika berättarröster och olika stilar. Den innehåller många bilder. Stilen är underfundig och har den där pusseltekniken, som liknar deckar-, eller mysterieupplägg och som jag gillar. Direkt när jag hade läst den kände jag att jag ville läsa om den med en ny förförståelse, vilket jag så klart inte kommer anse mig ha tid till nu. Andra böcker pockar alltid på min uppmärksamhet.

Boken är också filosofisk. Eller vad sägs om följande hjärnkittlande frön, som jag gärna planterar denna lördagkväll:

"Hur som helst, en fascinerande sak som jag läste i National Geographic är att det finns fler levande människor på jorden idag, än som dött under hela mänsklighetens historia. Det innebär med andra ord, att om alla skulle vilja spela Hamlet samtidigt så skulle de inte kunna göra det, för det skulle inte finnas dödskallar till alla!"

"'Har du mest saker som du behöver, eller mest som du inte behöver?' Jag sa: 'Det beror på vad man menar med behöver.'"

Snacka om selektivt seende

Det är en riktig klassiker, men jag upphör aldrig att förvånas. Någon är gravid och ser andra med magar överallt på stan. Vi ska göra en bilduppgift med Arcimboldo-inspiration i skolan och plötsligt upptäcker jag en pyttepytteliten Arcimboldo-bild på skrivbordsunderlägget, som har legat i personalrummet i 4½ år, och ungarna hittar Arcimboldo-grytunderlägg på Livrustkammaren!

Igår sökte jag efter inbakade och utbakade flätor på nätet och jag frågade min syrra om hon kunde visa mig. Jag har fått för mig att det vore en bra salsafrisyr för mig, nu när jag börjar få längre hår. Då har jag naturligtvis sett åtminstone fyra riktigt snygga flätkonstruktioner på stan idag! Snyggast var en tjock, som löpte runt ansiktet på en tjej. Som extra effekt hade hon tvåfärgat hår. Jakten går vidare.

Yrken jag beundrar - gynekolog

På förekommen anledning. Jag har en ny. En man. Han var riktigt pedagogisk och bra faktiskt, men man kan ju inte riktigt låta bli att undra vad som föranleder någon att vilja bli gynekolog (oavsett om de är män eller kvinnor). Fast det är bra att det finns de som vill bli det. Det är därför de kvalar in under min nya rubrik. En gång läste jag någonstans att det mest besvärande man utsätts för som gynekolog är kvinnors fotsvett...men det har jag lite svårt att tro på.

Det var sånt här jag låg och funderade på. Jag mindes förresten inte att man blir upphissad så högt...vad händer om brandlarmet går när man som bäst ligger där?

Går du ofta hit...?

På påskafton var jag på Berns tillsammans med ett gäng salsavänner. Haila, en salsadiva från Kuba, uppträdde. Det är alltid kul att dansa in en ny miljö och Berns var mäktigt och fint med det där taket och de stora lamporna. Golvet var lite väl strävt bara, men å andra sidan var det mycket folk så man fick köra mer kubansk stil än L. A. som innehåller mer snurrar (förklaring för icke salsainvigda: då behöver man halt golv för att kunna snurra).

Roligaste kommentaren under kvällen var i alla fall den min blondlockiga väninna fick höra när hon dansade med en kille:
- Du är från Sverige, va?

PÅSK

Det är sååå skönt med fyra lediga dagar. Precis vad vem som helst behöver. Det är kallare och snöigare än på hela vintern sammantaget, men jag klagar inte så länge jag får soool. Och det får jag ju! Idag var jag ute på en morgonpromenad som fick ögonen att rinna, men som gjorde mig välförtjänt av en rejäl ägg-gul påskfrukost i solskenet tillsammans med lille påskharen.

Glad påsk på er...eller som pappa skulle säga: ha en äggstra uppäggande påsk!

Klen

Hm...mitt nya liv skulle börja nu i mars. Så igår morse (ja, det är väl fortfarande mars även om det hunnit bli den 16?!) tog jag en 40-minuters power walk före frukost. Senare promenerade jag rätt mycket på stan och idag har jag också varit ute på söndagspromenad (=inte fullt så svettig som det jag kallar power walk).

Nu har jag känning av benhinnorna!

Yrken jag beundrar - fotvårdsspecialist

Tack gode Gud för människor som jobbar med att fila andra människors fötter, polera deras naglar med en liten maskin och massera in skön kräm. Tack gode Gud för människor som på grund av sitt yrke varje dag tar risken att gå på lunch med små klippta bitar av andras tånaglar i håret.

En traktor (uttalas med rysk accent från nån 80-talssketch)

Grått.
Tunga moln.
Dimma.
Regn.
Man skulle gissa på 6 november.
Det är den 12 mars.

Jag var ute på lunchrasten och då såg jag mitt fetaste vårtecken ever:

Välj den roligaste tanken

Här går jag helt oskyldig till årsmöte med kören och tror att det värsta som kan hända är att jag kommer att gå därifrån som omvald stämfiskal (och det är lugnt) och vad händer? Jo, nu är jag klubbmästare!

Alltid knepigt det där med förtroendeväljande. Vill de andra ha mig där för att jag är bra eller för att slippa själva. "Åh, men jo så bra. Det passar att du är. Vi föreslår och klubbar innan du hinner blinka." :) Jag väljer att tro att de andra tror att jag kan höja mysfaktorn och den sociala samvaron och det tror jag att jag kan.

En snarlik sak hände mig på vägen dit. Jag stod i "kö" vid busshållplatsen efter en kille uppskattningsvis tio år yngre än mig. När bussen kom gick han inte fram utan nickade att jag skulle gå före. Gjorde han detta av respekt för en "äldre" kvinna? Självfallet inte. Jag väljer att tro att han gjorde det som en gentlemannagest eller för att jag skulle se honom (han var ganska snygg och vältränad). Alternativet att han ville gå bakom mig för att kolla in någonting är uteslutet eftersom det är mars och jag var inpaketerad i vaddfylld jacka!

Man väljer ju sina egna tankar, eller hur?!

Livet

Ibland är man extra mycket uppe i livet och orkar inte alltid skriva om det också. Det betyder inte att jag inte kommer på blogguppslag hela tiden. Min hjärna har två halvor - den ena tänker på blogguppslag, den andra kollar bilnummer. Jag vet inte vilken del jag hinner salsa med...benen förmodligen. Syskonbarnen bor i hjärtat och jag har begåvats med förstående vänner.

Idag har jag en ledig dag och försöker hinna ifatt mig själv lite i ekorrhjulet, sakta ned lite. Strax ska jag dricka kaffe och senare är det årsmöte i kören, vilket jag tror att jag lugnt kan gå på eftersom jag inte hört från nån valberedning.

Jag vill skriva. Det är inte tal om att lägga ned bloggen. Jag vill säga hej till alla tappra som klickar sig hit dagligen för att kolla om jag rör på mig! HEJ!

I´ll be back!

Rätt enhet

Jag försöker verkligen lära mina elever vikten av att använda rätt enhet.

Idag fick jag ett lysande exempel på hur det annars kan gå. Tyvärr kommer jag inte kunna använda exemplet för det skulle allvarligt skada en kollegas anseende. Denna kollega skulle i 8,5 dl mjölk nedblanda 1,9 dl pulver till vaniljsås. Hon läste 1,9 liter... Resultatet av detta experiment blev en monstruös blobb, som förpassades längst ned i sopsäcken (för egen maskin, endast hjälpt av tyngdlagen).

Blåbärspajen som såsen skulle höra ihop med var dock himmelsk!

Fortsatt flyt

728 och 729 igår (sedan en gång till i princip bredvid varandra samt i morse också i rätt ordning).

Tre stycken 730 idag på promenad hem från jobbet...

...och så lilla grädden på moset - en 731:a!

Och jo tack, solen sken också :)

Yrken jag beundrar - reklamaffischklistrare

Idag när jag var på långpromenad med min kompis såg vi en man byta affisch på en affischpelare. Det är inte så ofta man får se sådant ske, all reklam till trots.

Han stod med en stor, förklistrad våd ovanför huvudet och höll den fast med en "sopborste" och vips hade han penslat fast den och det helt utan skarvar!

Den bästa dagen...

På min skola har vi en hel del övningar med barnen som syftar till att stärka gruppen, självkänslan eller bara att de ska våga ta ställning. Ibland får de dra ett kort med en ofärdig mening, som de sedan ska fylla i med egen åsikt/tyckande. Igår var jag med. Jag fick en skitsvår:

Den bästa dagen i mitt liv var...

Vilken kan det vara? Dagen jag föddes? Den är jag rätt rejält tacksam för. Jag har ju inte fött barn eller gift mig eller nån sån där tydlig bemärkelsedag. Å andra sidan är inte problemet att jag inte kom på någon dag som var den bästa utan att jag kom på alldeles för många bra dagar för att kunna välja en av dem. Det är ju angenäma bekymmer, får man säga. Jag sa att jag valde någon solig dag på sommaren då jag bara hängde med vänner, satt och drack en latte på nån uteservering och kanske var bjuden på grillfest på kvällen.

Har ni någon dag som är den bästa i ert liv?

Nummerplåtsfestival

722
Tisdag kväll, precis utanför en port jag skulle in i.

723
Onsdag eftermiddag. Den sista bil jag hinner se svischa förbi precis innan jag kliver på bussen.

724
Ca 40 sekunder senare samma eftermiddag med utsikt från bussen. Tre bilar senare kommer ytterligare en!

725
Torsdag efter jobbet. Svänger ut på gatan från jobbet och tittar direkt på första bilen som är en långtradare.

726
Torsdag eftermiddag. Utsikt från bussen.

Tre hållplatser senare står en till 725:a för säkerhets skull och när jag hoppar av på min hållplats står en 726:a där. Detta antagligen ifall jag skulle missat långtradaren och den från bussen...

727
På min alldeles egen gata.

Och gissa vad...? Jag vet var 728, 729 och 730 brukar hålla till.

Alla stjärtans dag

Jag gillar verkligen inte att tidningar, tv, tunnelbanan, radion och nätet är fullkomligt nedlusade av reklam för att KÖPA saker att ge varandra på en särskild dag. Vad är det för fel på att tala om för sina nära och kära att de är just nära och kära när som helst? Dessutom tänker jag på alla som inte får en ros eller ett kort (och nej, jag menar inte mig själv för jag har fått flera hälsningar och ett paket idag). Många skolor har ju förbjudit att eleverna uppvaktar varandra för att undvika utfrysning.

Men det var extrapris på röda tulpaner, som jag köpte till mig!

Tur att jag inte är döv

Jag är ganska lättskrämd (till min stygga systers stora skadeglädje). Lättskrämda personer som jag borde inte ha mp3-spelare. Jag har flera erfarenheter den senaste veckan, som styrker detta påstående.

En granne kom nedför trappan i min trappuppgång medan jag stod och låste min dörr. Jag hörde inget förrän hon svängde om hörnet och hoppade högt när hon hejade.

Jag kom hem en kväll och kryssade in mellan två parkerade bilar. Bakom den ena bilen på en gräsmatta stod en matte med sina två hundar. Jag ryckte till av överraskning och tog mig för hjärtat, vilket fick hundarna (som blev lika skrämda som jag) att börja skälla ut mig.

I morse blev jag ikappgången av en arbetskamrat, som jag inte hörde förrän hon tog tag i min axel.

Fast de där hundarna och jag har faktiskt skrämt varandra en gång förut och då hade jag inte musik i öronen...

Uppsagt mosterskap

Det första jag gjorde när jag kom hem idag var att ringa Busen. Min Buse-abstinens är alltid som värst när vi precis har setts och varit tvungna att dela på oss igen.

Jag älskar den där ungen så himla mycket och hela familjelivet som jag bjuds på hemma hos syrran. Fast två gånger under helgen när galoscherna inte riktigt passat den unge herrn så har han sagt: "Då är inte du min moster längre!". Trodde han, ja!

717-719

I fredags tog jag bilplåtarna 717, 718 och 719. Alla på väg hem från jobbet.

Och så blir jag störd över att inte hitta 720 lika fort! Jag hoppas bli klar i år. 2006 och 2007 har jag tagit nästan precis 200 bilar per år. 300 kan gå, men det vill till att jag ligger i. Jag trodde aldrig jag skulle säga det, men jag börjar bli lite mätt.

How to win my heart

Det ringde i min telefon i torsdags eftermiddag. Det var en kille som undrade om jag ville komma till honom på lördagkvällen och titta på hans lyxkök och gosa lite.

Inte nobbar man Busen 4½ år! Lyxköket är en julklapp och jag antar att det står någon häxkittel där och bubblar.

(Så ska jag titta på hur stor bulan på Busens mamma har blivit...)

SALSA

Idag är det bättre igen. Delvis på grund av sol, delvis på grund av salsa.

Jag blir så glad av salsan. Jag skrattar nästan hela tiden. Ibland på kurserna är jag så klart koncentrerad, men jag har roligt samtidigt. Jag får motion. Och på grund av att jag får röra på mig på ett roligt sätt blir jag pigg. Det spelar ingen roll om jag sitter och halvsover på vägen dit. Jag är alltid pigg på hemvägen. Dessutom övar man balans och kroppskontroll. Jag trodde aldrig jag skulle kunna lära mig dubbelsnurr till exempel, men det kan jag nu.

Musiken var inte en självklar favorit från början, men nu är det mest salsa, chachacha, merengue och bachata jag spelar när (läs:om) jag är hemma. Det är glad och rytmisk musik, som bidrar till att det blir en schyst stämning. Att folk inte dricker så mycket (oftast inget alls) hjälper också till att hålla stämningen bra.

Jag har träffat så många nya människor genom salsan och den har fört mig (och kommer att föra mig) till nya platser. Jag får ett visst mått av närhet, som ytterst sällan känns påträngande. Tvärtom! Tänk alla år jag stått och solodansat på Stadt, när man kan pardansa! En helt annan kommunikation! Att bli förd är till min stora förvåning en av de bästa sakerna. Jag trodde att det skulle bli svårt, men det är så befriande skönt att dansa med en bra förare och få släppa kontrollen och följa. När det flyter på och allt sitter till en bra låt så är jag på toppen av min lycka. Jag kan inte uttrycka det bättre. Flow!

Det som jag ändå tror är det allra bästa med salsan och det som ger mig mest motivation av allt, det är att min utveckling är så tydlig. Jag kan nästan ta på vad jag lärt mig och varje ny sak jag lär mig, varje ny partner jag dansar med ger tillsammans med de tidigare erfarenheterna ny näring till motivationen att lära mig ännu mer.

Ja, så man kan väl säga att om salsa var en religion, så skulle jag vara frälst! Jag funderar till och med på att fräscha upp min gamla gymnasiespanska.

Ibland är inget riktigt bra

Någonstans ovan molnen var solen uppe mellan 8.37 och 16.07 idag. Trots dessa glada nyheter har jag haft en riktigt knasig söndag. Jag känner mig rastlös, irriterad och lite låg. Det känns som om det sitter en liten parasit och gnager på min ryggrad. Ingenting får jag ur händerna... Nä, det är inte helt sant. Jag har vikt tvätt, kollat Let´s Dance-repris på tv:n, diskat, varit ute och gått en timme, städat badrummet och bytt lakan i sängen så jag har inte varit sysslolös. Ändå känner jag mig sjukt rastlös. I morse sov jag dessutom tillräckligt länge för att det ska bli svårt att somna ikväll. Inget är riktigt bra.

Så kan det vara ibland.

Salsa på en salsakväll!

Torsdag är min bästa dansdag som jag genomlever veckorna för att få uppleva. Äkta vara är bättre än ett tv-program. Just nu diggar jag salsamusik, packar dansskor och dricker Chi San för att vara skärpt nog för att hänga med i svängarna! Snart ska jag lyckligt svettas och ådra mig ont i fötterna :)

Vem hade trott att jag skulle bli en sådan danceoholic mitt i livet?!

Salsa på en körkväll?

Jag satt på tunnelbanan på väg hem från kören och fnittrade med två sopraner när det kom ett sms. Det löd ungefär "1:an 21.30, men det kanske du redan visste." Jag fattade nada. Vaddå? Är brorsan på tv, har det hänt nåt så hemstaden är på nyheterna? Nä, det skulle visa sig att det var ett salsaprogram från Kuba (eftersom sms:et kom från Prinsessmamman eller Fru Rödpenna som jag ibland kallar henne ;) var jag tvungen att dubbelkolla att Kuba stavas med K på svenska).

Men det är rart att bli tänkt på en vanlig sketen tisdagkväll.
(Jag hann se sista kvarten!)

Birdspotting

När jag skulle sätta på kaffet imorse fick jag se en fet, fin gröngöling utanför på en tall i solskenet. Min far, hobbyornitologen, kan vara stolt över mig! Men jag hann inte ta något foto som bevis. I det avseendet är jag lite som fågeln - alltså en gröngöling!

Varav hjärtat är fullt

Oops! Tiden går fort. Redan två veckor sedan jag bloggade...och jag som tyckte jag hade börjat komma igång igen.

Det som tar det mesta av tiden som blir över efter jobb och före sömn är fortfarande salsa salsa salsa. Min vanliga kurs har inte dragit igång än, men denna veckan var det öppet hus och prova på-klasser. Jag har provat cha cha cha och body isolation/foot work. Ingen av dessa klasser kommer jag dock att kunna gå den här terminen, men jag ska gå tjejsalsa och latinmix (blandning av olika latindanser som cha cha cha, cumbia, bachata och merengue). Så dansar jag socialt på torsdagarna och ikväll blir det också salsa.

Pratade med mamma i tisdags på väg till kören och hon undrade om jag fortfarande sjöng! Hon tycker nog bara jag pratar om salsan nu för tiden och, ja, varav hjärtat är fullt... Men jo, vi ska sätta upp Mozarts rekviem nästa höst. Dessutom går jag en annan kurs också (grafisk design), så man kan säga att jag är lite upptagen...

...men jävligt glad!

Soldyrkare

I morse när jag vaknade låg jag kvar en stund och drog mig, men när det var något mystiskt sken i vardagsrummet gick jag upp. Soluppgången! Jag tog detta kort 08.37.

"Solfilmen" som de brukade visa i Aktuellt på söndagar, går nu på fredagar. Då gick jag in på DN:s vädersida. Döm om min förvåning när solen enligt denna sidan skulle gå upp 08.37 idag! Det var exakt då jag tog mitt kort. Ner går den 15.17. Ska bli spännande att se hur mycket mer dag vi har fått nästa söndag.

Heja våren!
Heja sooolen!

Språkpoliser är vi allihopa

Det finns individer i min närhet som verkar finna tillfredsställelse i att hitta syftningsfel, stavfel eller särskrivningar i det jag skriver. Det händer ju inte så ofta...för jag är noga själv och det är kanske därför dessa individer (och ni vet så väl vilka ni är...) tycker det är extra kul när det väl händer.

I mitt förra blogginlägg upptäckte en av dessa vänliga själar att jag skrivit headset som head set. En särskrivning alltså, men faktum är att jag trodde att engelska sammansatta ord var särskrivna. Jag vill alltså hävda att det inte var en särskrivning. Dock hade samma individ inte märkt att jag råkat skriva hoppfällbar telefon. 1-1 alltså, om inte 2-0, till mig :)

Vad tycker ni om den här fina benämningen på plasttossor hos tandläkaren?:

Headset på nytt sätt

Sett i mataffären idag: en kvinna med sjal som satt så tajt att hon kunnat stoppa in sin hopfällbara mobiltelefon mellan örat och sjalen. Där gick hon så obekymrat och pratade i telefon, men ändå med båda händerna fria att handla med.

Januaripromenad

Sex dagar in på det nya året och imorgon är det dags att börja jobba igen. Jag tog en långpromenad förut i ett försök att se till att jag åtminstone är fysiskt trött inför nattningen ikväll, eftersom jag "råkade" gå upp först 10.30 i morse...

Säga vad man vill, men det märks faktiskt att det är liiite ljusare på eftermiddagarna. Det låg snö också och jag mötte flera rödkindade barn med snow racers. Spåren av deras framfart syntes på aldrig så små slänter utefter min promenadväg. Nu låter det som om det regnar och jag tänker inte ens gå till fönstret för att få den misstanken bekräftad.

Här får ni istället en fin bild från mobilkameran. Tagen ca 15.45 i eftermiddags.

Bokbokslut

Trettondagsafton, men ingen bal att gå på och tv visar två filmer med Eddie Murphy samt Tillbaka till framtiden 2...

Jag sammanfattar 2007 års lästa böcker istället. Listan omfattar de skönlitterära böcker jag läst under förra året och innehåller 28 titlar.

- Av dessa 28 är exakt hälften deckare (jag trodde det skulle vara fler).
- Det totala antalet författare uppgår till 15, vilket torde bero på att jag läst hela Stieg Larsson-trilogin, tre Connolly-deckare och tre Connelly-deckare, tre av Camilla Läckbergs deckare, två Elisabeth Nemert (gillar hennes historiska kärleksromaner med starka kvinnor) samt de fem första böckerna om Damernas detektivbyrå.
- Årets första bok läste jag ut den 25 mars. Detta är anmärkningsvärt när det gäller mig och mitt läsande. Nästan ett helt kvartal!
- I april läste jag fem böcker. Det var då jag hade datorstrul på grund av ett RAM-minne.
- I maj måste datorn blivit hel igen, för då läste jag inget.
- I juni läste jag åtta böcker. Det var då jag plöjde hela Stieg Larsson-trilogin. Jag tyckte tvåan var allra bäst.
- I juli läste jag inget igen. Då hade jag väl inte tid för all salsas skull. Och det är ett i mina ögon godtagbart skäl för att dra ner på läsningen :)
- I augusti började jag jobba igen, men jag läste ändå fyra böcker. Endast 25% deckare.
- I september läste jag en enda bok. 100% deckare denna månad.
- I oktober blev det också bara en.
- I november ingen. Jag var riktigt slut då i och för sig.
- I december tog jag igen och fyllde på årets bokskörd med åtta lästa böcker, fifty-fifty romaner och deckare.

Ja, det blev faktiskt ett annorlunda bokår, men det är roligt att man kan se mönster och händelser genom att analysera sin boklista. Jag minns till exempel att "Duck City" av Lena Andersson blev varm av att ligga i solen (augusti) och att oktobers enda bok "En delikat affär" (som var nån sorts uppoppad Harlekinroman) åkte fram och tillbaka i väskan så den blev alldeles fnasig, trots att den låg i en plastpåse. Jag har länkat lite grann här och var, men det jag skrivit om böcker finns annars under den rubriken i min högerspalt.

Tur i oturen

Det har varit en skruttig förmiddag, årets första solsken till trots.

Det började med att jag måste ha vaknat på fel sida för efter det har allt krånglat! Jag har fastnat i sladdar. Jag misslyckas med att hitta en grej som jag letat efter sedan igår och trodde jag kommit på var jag lagt. Jag fick tandläkarräkningen och den var på 300 kronor mer än vad som var sagt (fruktansvärt dyr redan innan). Saker trillar ner från bord, jag satte mig på min stickning så ena stickan gick av och jag tappade puderdosan i handfatet.

Okej, vissa dagar bara allting samlar sig, men så alldeles nyss kokade jag vatten i min lilla kastrull och när jag skulle sträcka mig efter snabbkaffeburken i skåpet ovanför fläkten så rev jag ner en full kryddburk (gurkmeja i glasburk). Den föll på kastrullen precis vid fästet till handtaget och jag hade redan hunnit se hur det skållheta vattnet flög i slow motion över mig och framför allt mina nakna fötter. Men, ödet ville att kastrullen skulle träffas på ett ställe som bara fick den i lätt obalans och en liten skvätt skvimpade över på plattan.

Det är sånt där som får en sluta att gnälla... Tack!

En 08:as funderingar

Här sitter man då åter med ett nytt år som snart ska börja. Det bästa man kan göra med åren som kommer och går är att fylla dem med värdefullt innehåll.

Det har jag blivit riktigt bra på. De senaste årens teman som jag levt efter har gjort att jag månar om att ha passion i livet, har mer acceptans, att jag ser saker och ting från den ljusa sidan så gott det går och att jag får lite mer gjort av sådant jag drömmer om. Som mormor sa tidigare när hon ringde för att önska mig ett gott nytt år: "Ja, det brukar du väl se till att få." Ja, det brukar jag, för mycket kan man fixa med tankekraft, vilja och lite envishet.

Om jag ska sätta upp några levnadsregler för 2008 så skulle det vara:
Mindre tid framför datorn - mer på salsagolv, med en god bok eller ute i livet.
Se till att få utvecklas, inom alla områden.
Skratta mycket!

Om jag får en enda nyårsönskan:
Jag har mycket kärlek i mitt liv, men inte den till och från en man. Det önskar jag mig mest.

GOTT NYTT ÅR!

En grön jul

Jag tittar ju inte så mycket på tv, men idag har jag slagit på stort och unnat mig en högkvalitativ filmafton. Först ut var Grinchen (sedan gjorde jag annat medan Shrek var) och så avslutade jag med Elf. Jag kommer kanske att drömma om gröna män inatt...

...med mycket möda och stort besvär...not!

I min familj slutade vi (vuxna) att köpa julklappar till varandra för ganska många år sedan. Detta efter att några år ha provat olika andra varainter, som att dra lott och få varsin familjemedlem att koncentrera sig på.

Lite trist är det för en person som älskar att öppna paket och som mer än gärna skulle få bli lite bortskämd och överraskad ibland, men efter att de senaste dagarna ha "överhört" stressade själars redogörelser för vilka julklappar de köpt och inte köpt och alla vedermödor som därmed följer kan jag stå ut med det.

Dessutom känner jag extra mycket i år att jag inte bidrar till överkonsumtion och planetens fortsatta förstörelse. En julklapp så god som någon, om än lite präktig.

Och nej, jag skickar inga julkort heller. En kombination av miljöspar, stressreduktion och bekämpande av den duktiga flickan Baba. Men God Jul ändå, för all del!

Typiskt nummerplåtsfenomen

Alla som spottar nummerplåtar kommer att känna igen detta scenario:

Jag tog 698 härromdan (ja, 690-talet gick undan) och skulle följaktligen ha 699 idag. Nu hampar det sig så att min pappa har det numret på sin bil, som jag inte kommer kunna lägga ögonen på förrän tidigast den 23:e. Eftersom det är ett inarbetat nummer för mig så ser jag faktiskt just 699 ganska ofta, men jag var ändå tvungen att sms:a pappa och kolla för han ska nämligen byta bil snart och jag var rädd att tajmingen skulle vara usel och till min nackdel. Nä, han byter inte än så det skyddsnätet fanns ju ifall...

Jag såg inte mindre än tre 698:or på stan idag, de log listigt och hånskrattade inte alls juligt åt mig. Väl hemma gick jag på promenad, för jag hoppades att en 699:a skulle stå där den ibland står. Och det gjorde den!

Bara för det såg jag en 699:a till på hemvägen.

Många tolkningar

Förra eller förrförra Lucia skrev jag om min och min brors egna versioner av text till Staffansvisan. Ekorrpåverkade jag sjöng "Staffan var en tallegren..." och tuffa brorsan sjöng "Tarzan var en stalledräng...".

Idag var jag på Busens luciatåg. Syrran berättade att han frågat henne vad texten "Tack och mus och hjärna" betydde...

Dagens överhörda

Detta roade mig på bussen idag och är en ganska rolig grej om man gillar att fantisera. Det gäller att uppsnappa bara en mening eller fras som någon säger och som är ryckt ur sitt sammanhang (för mycket realism och sammanhang förstör det roliga). Detta lösryckta kan höras exempelvis när någon går förbi precis bredvid dig eller pratar i mobiltelefon precis innan de ska kliva av bussen.

Dagens överhörda och lösryckta fras är: "Jag har köpt såna där skruvar."

Det första jag tänkte var att han hade köpt potatisskruvar till sin jättesugna, kanske gravida flickvän. Det andra och förmodligen mer troliga var att han hade köpt skruvar till att sätta upp någonting hemma. Det skulle kunna vara pastaskruvar, för deras barn vägrar äta någon annan form på pasta. Kanske är det nåt julpynt de har gått och spanat på som är som skruvar...

Inte visste jag att Ingemar varit försvunnen!

Haha! Kanotmannen och Ingemar Stenmark! Lika som bär.

Bilden hittade jag på Aftonbladet.

Under dräkten är vi alla bäbisar??

När jag var liten hade jag ett par favorittrosor med katter på.

Som vuxen har jag aldrig förstått charmen, vitsen eller estetiken med att ha t ex Snobben på allt från trosor till nattlinnen. Idag såg jag vuxenkvinnotrosor med Hello Kitty på och nattlinnen med Bambi (?). I beg your pardon, men ska man känna sig som en sjuåring eller vad?

Jag rekade inte på herravdelningen, men fotbollar, nallar och tomtar sorterar under samma frågetecken.

?

Hang in there!

Jag är inte död!
Jag har inte gett upp den här bloggen.
Jag är inte sjuk, deprimerad eller strandsatt på en öde ö.

Men jag är trött.
Jag har inte energi att samla mina tankar.
Det fortsätter att hända saker.
Baba betraktar allt med sin blick.

Om en månad ungefär kanske jag återvänder (läs: på julLOVET!)
Jag är tacksam för de 9-13 tappra själar som inte gett upp hoppet utan tittar förbi.
Ge inte upp!

Två solstrålar

Denna gråa dag då det aldrig slutat regna och de sista gula löven låg som en julgransmatta kring foten på en lönn utanför hörde jag vid ca 15-tiden en liten trudelutt som fick mig att le: glassbilens! "Vi lurar små barn, vi lurar små barn..." Nä, ursäkta men idag tror jag inte att några små barn blev lurade.

Ca tre timmar senare stod jag inknökad på en buss ganska nära föraren och hörde en kille fråga: "Är det okej att jag går av här fram?" Dagens andra smil. Det hade varit roligt om busschauffören haft en vresig dag.

Aldrig aldrig

Man ska aldrig säga aldrig!
Skam den som ger sig!
Tredje gången gillt!

Att jag är en vän av Blocket och Tradera har väl inte undgått någon som följt min bloggkarriär. Jag tycker det är en schyst tanke att låta saker få gå i återvinning istället för i soptunnan. Har man tur så kan man tjäna en hacka också.

Just nu har jag flyt. Min (i och för sig älskade, men av utrymmesskäl omöjliga) läsfåtölj med fotpall har varit ute på Blocket i två hela tvåmånadersperioder. I söndags lade jag ut den för tredje gången...och bara några timmar senare ringde en kvinna och frågade om den blivit såld. Det var den inte då, men nu är den det! Jag fick ca 2 kvm ny golvyta och 500 spänn!

Igår lade jag ut två grejer på Tradera. Inom en halvtimme hade bud lagts på båda!

Måndagmorgon

Jag har egentligen inget emot måndagar...annat än när det går mot mörkare tider. Det är just på måndagar som mörknandet blir så tydligt.

Jag stod på tvärbanan med andra morgonmulna människor i morse när en mamma klev på med sin dotter i sulky. Flickan var kanske 4 år och satt och gnolade och sjöng Bamse-låten och verkade hur pigg som helst. Jag blev lite gladare av henne. Tänk om man gnolade så där på väg till jobbet på måndagarna. Jag kanske ska börja med det, men inte förrän jag får sovstund på arbetstid.

Gnolning är förresten en bra värdemätare. Jag gnolar aldrig när jag är sur, förbannad eller på dåligt humör, så om jag gör det vet jag att det ska bli en bra dag :) Glad måndag!

Anonym

Man kan vara anonym för att skydda sig själv mot fegisar, idioter, stalkers och andra.

Eller så kan man vara anonym för att man är en av ovanstående.

Fy fan!

Slow food

Idag har jag värmt en djupfryst portion mat i kastrull. Det tog ganska lång tid och det var svårt att hitta den ultimata temperaturen för lagom upptining.

Så kan det gå när man eldar micropopcorn i microvågsugnen... Äh, jag skulle ändå köpa en ny, men vad gjorde man innan micron fanns?

Triss i sexor

Senaste nytt i nummerplåtsrapporteringen:

Jag tog 665 nu på eftermiddagen, vilket innebär att jag ska ha ett mycket ödesdigert nummer härnäst. Undrar om det betyder något?

Det skulle vara roligare med triss i sex...

Sluta hånglas!

Den fina bilden på Häxan Surtant är lånad från SVT.

Idag känner jag mig som Häxan Surtant.

Och det är för att det hånglas för mycket på stan! Kan man inte få gå i lugn och ro på stan utan att folk är kära mitt under näsan på en i tid och otid. Puss älskling! Fattar de inte att det är värre att vara singel på hösten än på våren? Nu ska alla paren snart gå inomhus i höstrusket och hångla framför brasor, men först ska de rosenkindade gå på promenad i stan och hålla handen och sparka i lövhögar. Dessutom är det ju förkylningstider! Hålla på så där! Värst var det igår på tunnelbanan. Jag var på väg hem, medan alla par var på väg på parmiddag med en blomsterkvast under armen. Det var trångt och jag stod inträngd mot ett dörrpar. Fem centimeter framför mig ställde sig en tjej. Hennes kille pussade henne så nära mig att hade tåget krängt till hade han kunnat träffa mig istället.

Ibland är det synd att man är så väluppfostrad...

Varken in eller ut

Jag har varit på stan idag. Jag har åkt in till stan, som jag säger nu för tiden. Förut sa jag fram på stan. Det var när jag bodde på Västgötaslätta. Sedan flyttade jag till Göteborg och där kommenterades ofta mitt fram. De sa ner på stan.

En på mitt jobb säger upp till köket. Jag säger ner till köket. Det är visserligen ett långsmalt hus, men utan att använda vattenpass kan jag säga att där inte råder stora nivåskillnader.

En del säger ut på nätet (internet). Andra säger in på nätet. Idag läste jag i en bok att sockret (En som inte ätit på länge satte i sig ett berg med pannkakor, ägg och bacon med sirap=blodsockerchock. Ja, det var i en amerikansk deckare!) gick rätt in i blodet. Jag för min del brukar säga att en stor stark på fredagsafterwork går rätt ut i blodet, fast mest till knäna :)

Jag som brukar tycka att prepositioner är knepiga på engelska! Är det bara geografi, väderstreck och riktning det är fråga om eller har det blivit svårt på svenska också?

Alla passar inte i mössa!

Mer än en vecka sedan mitt senaste inlägg. Jag får passa mig så min blogg inte dör av och folk slutar titta in här. Fast det är klart - alla äkta bloggare vet att man har sina toppar och dalar. Just nu är det mycket på jobbet och jag orkar inte riktigt samla ihop mig.

En rolig sak vill jag dock bjuda på. Jag håller på och letar mössa inför vintern. Förra året hittade jag en rolig och fin, men nu är jag ute efter något åt pösig basker-hållet. Jag passar riktigt bra i mössa nu när jag har långt hår, men det har inte alltid varit så. Fotona nedan avser att bevisa detta. De är tagna av min syster, som ville hävda att alla passar i mössa, men jag tror hon ändrade sig. De gråtiga ögonen kommer sig av de upprepade skrattattacker vi drabbades av under fotosessionen. Håll till godo!

Hand me a hanky!

Idag har jag gråtit tre gånger.

Första gången var på biofilmen "Underbar och älskad av alla". Som många komedier hade den svarta sidor, som de sorgliga baksidorna med att vara singel och komma hem till en lägenhet där man måste tända alla lampor och laga en singelportion mat och vara beroende av sitt sociala nätverk i form av släkt och vänner. En annan dag hade jag sett alla dessa saker som tjusningen med singellivet, men icke så idag. Jag fick lite samma känsla som när Bridget Jones sjunger "All by myself" iförd flanellpyjamas och endast i sällskap av sin dagbok och ett stort paket glass om jag minns rätt. (B J nr 2 sänds förresten som söndagsfilm idag...). Jag kände mig alltså lite sorgsen på väg hem från bion.

På tunnelbanan lyssnade jag på min mp3, på vilken jag bara har lugna, fina låtar, något som inte direkt lyfte mitt sinnelag.

Andra gången var när jag tittade på Stilpoliserna. Det gör jag alltid när paren (de hjälper par i den här omgången) ska stå nakna bakom en skärm och säga vad de tycker är fint på den andre. Det är alltid så rörande och nästan alla par verkar så ovana vid att både höra och säga de sakerna. (och jag skulle gärna själv få höra dem)

Om jag bara småsnyftat lite med blanka ögon fram tills nu, så storbölade jag den tredje gången. Det var när jag såg en dokumentär på 2:an, där man under 6 års tid fick följa Nicki, en pojke som skulle dö i sjukdomen ALD och hans familj.

Felleverans

Gissa en gång om den kolsyremaskin jag beställt, betalat, väntat på en vecka och förväntansfullt släpat hem invirad i metervis av bubbelplast (inte jag - maskinen) hade rätt färg...

Gissa en gång om kundtjänst stänger 17.00 på fredagar och har stängt på helgerna.

Trendig eller trendsättare?

Hm hm! Nu när jag äntligen beställt min WasserMaxx WM TrendR vill jag klargöra en sak.

Jag bryr mig inte särskilt mycket om trender, snarare tvärtom. Det finns få undantag då jag följer dem och då är jag typ ett och ett halvt år efter alla andra. Som när jag för en vecka sedan kunde erkänna att leggings under tunika/klänning/kjol är rätt snyggt och förlänger säsongen och fick jaga stan runt för att hitta ett par i capri-längd (så lite otrendig är jag, eftersom det nu ska vara den hellånga varianten). Observera att detta minnesvärda datum även sammanföll med höstens ankomst till Stockholm. Jag är alltså lite "out of line" och min dvd-spelare har inte mer än 2 månader på nacken.

Å andra sidan: långt innan debatten och alla artiklarna om det opraktiska, miljöovänliga, dyra och onödiga sättet att köpa vatten, som i värsta fall dessutom är importerat, på skrev jag dock följande lilla blogginlägg, som vi kan kalla H2O.

Så vad är jag egentligen - bakåtsträvare eller trendsättare?