Bokbokslut 2011

Dags för 2011 års bokbokslut. Den 29 oktober insåg jag att jag "bara" läst 16 (obs, skönlitterära) böcker, men efter det satte jag sprutt och stannade på 36.

Antal deckare: 14 stycken, ca 40%. Jag brukar ligga på 50% eller över.

Antal författare: 28 st. Jag är en serieläsare. Hittar jag någon bra så biter jag tills det krasar.

Helt nya författare (ej lästa av mig förut): 12 st! Har inte kollat, men det känns som en hög siffra. Bra där!

Antal böcker av svenska författare: 22 st. De övriga är mest britter, en norsk, en dansk och Connelly och Gilbert mitt lilla amerikanska bidrag.

I övrigt inga större överraskningar. Jag varvar kriminalromaner med feelgood.

Årets rekommendationer är:

Nu vill jag sjunga dig milda sånger (den bästa av Olssons tre lästa i år)

Ljusets dotter (har läst alla Nemerts och älskar dem)

Tre sekunder (tävlar med Box 21 om att vara Roslunds och Hellströms bästa)

Sömngångerskan (helt otippad, men mystiskt upplägg som en deckare. Snygg framsida.)

Bländverk (Erikson. Det kommer bli en serie om Alex King, beteendevetare)

Den sista goda människan (Kazinski är en pseudonym för två danskar, den ene regissör. Förklarar drivet och de eventuella Dan Brown-referenser som ploppar upp, men den var sjukt bra. 555 sidor som jag inte kunde lägga ifrån mig.)

Keyes, Marian	Oväntat besök på Star Street	11-01-18
Wennstam, Katarina	Alfahannen	11-01-22
Hildebrandt, Johanne	Freja	11-01-24
Hildebrandt, Johanne	Idun	11-01-27
Hildebrandt, Johanne	Saga	11-02-03
Olsson, Linda	Nu vill jag sjunga dig milda sånger	11-02-05
Janouch, Katerina	Bedragen	11-02-26
Gerhardsen, Carin	Pepparkakshuset	11-03-24
Olsson, Linda	Sonat till Miriam	11-04-03
Gerhardsen, Carin	Mamma, pappa, barn	11-04-08
Gerhardsen, Carin	Vyssan lull	11-04-12
Tropper, Jonathan	Konsten att tala med en änkling	11-04-30
Wägner, Elin	Norrtullsligan	11-05-06
Ragde, Anne B.	Nattönskningen	11-07-30
Billingham, Mark	Från de döda	11-09-12
Robinson, Peter	Bad boy	11-10-28
Nesser, Håkan	Himmel över London	11-11-06
Connelly, Michael	Fågelskrämman	11-11-07
Robinson, Peter	Skuggor på vattnet (och elva andra berättelser)	11-11-17
Olsson, Linda	Det goda inom dig	11-11-26
Lindblom, Sisela	The Agency	11-11-29
Nemert, Elisabet	Ljusets dotter	11-12-01
Lindgren, Torgny	Minnen	11-12-05
Roslund, Hellström	Tre sekunder	11-12-08
Fox, Essie	Sömngångerskan	11-12-11
Gerhardsen, Carin	Helgonet	11-12-12
Paborn, Sara	Släktfeber	11-12-14
Conlon-McKenna, Marita	Bröllopsfixaren	11-12-15
Jonasson, Jonas	Hundraåringen som klev ut genom fönstret o försvann	11-12-18
Dillon, Lucy	Ensamma hjärtan och hemlösa hundar	11-12-20
Gilbert, Elizabeth	Lyckan, kärleken och meningen med livet	11-12-27
Erikson, Thomas	Bländverk	11-12-27
French, Dawn	En liten smula underbar	11-12-28
Kallentoft, Mons	Den femte årstiden	11-12-29
Kazinski, A. J.	Den sista goda människan	11-12-30
McCall Smith, Alexander	Extra bekvämt på safariklubben	11-12-30

Halkvarning

Det enda hala på gatorna idag den 3 januari (!!!) är de vita strecken på övergångsställena.

Lite kul? Bildgoogla "zebra crossing".

Ett nytt trick

Jag brukar inte lova så mycket till nyår. De senaste åren har jag antingen haft ett tema eller några mina budord att leva efter. I år är de skrivna som affirmationer i presens och jagform. År 2006 hade jag passion som tema och det var ett kraftfullt ett! Jag började köpa färgglada kläder. Jag började med salsa. Jag var kär.

En sak som brukar återkomma och som ingick både i temat Agera mera/Agera istället för att planera (2007) och Tid (2009) är att begränsa datortiden. Jag tittar nästan ingenting på tv, men när jag är hemma är datorn på nästan hela tiden.

Så - om en begränsning inte funkar så måste man vara listig. Idag fick jag en snilleblixt. Istället för att skapa vissa tider då jag får sköta alla mina dator- och internetärenden (det så kallade modemtricket) så ska jag prova att ha tider för andra saker (tänk tvärtommetoden). Jag ska sätta timern på 22, 37 eller 58 minuter då datorn är avstängd och det är röj-och-fix-tid. Detta lärde jag mig en gång i en bantarbok. Då handlade det om att göra något annat i exakt 7 minuter, när man var sugen på något att äta (avledningsmanöver). Jag är en jäkel på att utnyttja reklampauserna i söndagsfilmen, så det kan gå hur bra som helst det här.

Gott nytt år!

Högervriden?

Jag har ont i mitt högra knä. Det viker sig ibland, så det vänstra är mer pålitligt att ta först när jag kliver upp på en stol.

Sedan länge har jag ont i nästan hela höger arm. Jag misstänker någon sorts musarmsvariant, möjligen förvärrad av hårdföra danskavaljerer.

Igår upptäckte jag helt plötsligt att jag hade jätteont i högervristen, ungefär som om jag vrickat den.

Hm...har vänstra hjärnhalvan något med det här att göra?

Hur förklarar man i så fall att jag, i höstas när jag hade virus/stressutslag/vattkoppor, hade alla på vänster ben och vänstra delen av bålen?

Med ett enkelt handgrepp

Exempel på en sak som kan driva mig till vansinne fast det verkligen inte är något att hetsa upp sig över: dagens halvkiloskaffeförpackningar! Förr var de av någon sorts metallplast, som man klippte av. Nu är de av plast och ska gå att öppna med ett enkelt handgrepp typ. MEN DET GÖR DE INTE! Flärparna är minimala, man får inget fäste. Klistret är stenhårt och vakuumet släpper aldrig.

I kategorin vansinnesdrivande förpackningar ingår också: mjölktetror med outvikningsbar pip och alla sorters påsar som är gjorda så att estrella-greppet inte går att använda.

Viljestark tjurskalle

Jag har en egenskap, som får mig att genomdriva saker jag kanske trodde var omöjliga men som också gör mig omöjlig ibland. Den här egenskapen är himmel och helvete. Min familj tycker nog att den framträder tydligt hos mig, men äpplet faller väl inte allt för långt från trädet.

Idag på terminens sista spanskakurs lärde jag mig - på förekommen anledning, hm hm - skillnaden mellan den positiva och negativa varianten på spanska. Min profesor kallade mig cabezota! Den positiva versionen är tenaz och det finns ytterligare en synonym som är både positiv och negativ. Det svenska ordet är: envis.

Jag är hur glad som helst att jag kan argumentera en så lång stund på spanska och vinna, som jag tycker att jag gjorde.

Gjort nåt kul i helgen?

Jag är dålig på att ljuga, så jag gillar inte den där obligatoriska måndagsfrågan om vad jag har gjort i helgen. Tänk om jag inte gjort något speciellt, som verkar roligt för andra. Tänk om jag bara haft en superskön, nästan helt obokad helg.

Det är precis vad jag har haft. Jag var på Konstfacks julmarknad igår, men annars har jag läst (Linda Olssons Det goda inom dig till 00.40 inatt), surfat på massa roliga sajter, tänkt, fattat viktiga beslut och kommit ikapp mig själv lite. Lite, säger jag, för helt ikapp är man ju aldrig... Resten av terminen, och för den delen året, känns mer överblickbar. Jag samlar mig och laddar för nya stordåd.

Utvidgat ordförråd

Då har jag läst ut Håkan Nessers "Himmel över London". Jag sammanfattar med att den var bra och spännande, men den lämnar mig med en lätt otillfredställd känsla av typen som jag brukar få när jag läser Paul Auster.

Det roligaste med Håkan Nesser är att han inte kan låta bli att pilla in några svåra, eller åtminstone ovanliga, ord. Han har svårt att låta adjunktränderna gå ur, eller så är han bara road av språk precis som Moster Baba.

De nya orden är:

ostentativt - utmanande, skrytsamt

purgatorium - skärseld(en), svår prövning (det här ordet har jag faktiskt hört förut)

eskulap - skämtsamt om läkare, som i "Den förbannade eskulapen."

perambulation - engelsk betydelse "a survey, a tour, a walking around". I boken handlar det om "polisiära perambulationer".

Jag älskar ord och hade alla rätt på högskoleprovets ord-del förra veckan, men jag lär mig gärna några till.

Snuttigt

Jag har två tv-program i veckan, som jag ser om jag är hemma: "Ensam mamma söker" och "Bonde söker fru". Ändå retar jag mig hela timmen det pågår och "Bonde söker fru" är nog värst.

Det är reklam. Det är blänkare om vad som ska komma i avsnittet. Sedan en snutt program. Därpå en snutt om vad som kommer efter pausen och så reklam igen. Efter reklamen en snutt av det som komma skall. Så en snutt program, o. s. v....

Oerhört tröttsamt, snuttifierat och inte så mycket här och nu, men vad gör man inte för kärleken?

Only sixteen

I fredags läste jag ut en deckare av Peter Robinson och när jag skulle skriva in den på listan upptäckte jag att jag bara läst 16 böcker hittills i år! Jag läste mycket annat i somras, men det är skönlitterära listan som släpar betänkligt.

Igår tog jag en sväng förbi mitt lokala bibliotek. Jag var tvungen att köpa en extra kasse. Nu ligger en ny Peter Robinson, Elisabet Nemerts senaste, Sisela Lindbloms The Agency, en Torgny Lindgren och en Michael Connelly och väntar på att jag ska läsa ut Håkan Nessers Himmel över London. Det är snart gjort, eftersom den är riktigt bra.

Åt pipan

Att cykla i uppförsbacke medan man röker pipa måste väl vara det effektivaste sättet att nikotinförgifta sig på?

Vuxenpoäng?

I mars (för typ tre inlägg sedan...) funderade jag på om jag skulle börja platespotta igen. Jag gjorde't. Förra helgen tog jag numero 100 och då bestämde jag mig för att det var tillräckligt för den här gången.

Är man vuxen då, när man gör en sak ett tag för att det är kul, men sedan också förstår när det är läge att lägga ner?

Hej pappa!

Jag loggade faktiskt in idag och började skriva en hyllning till mina promenader, mina powerwalks, och dess välgörande effekter. Sedan ringde min kompis och då tappade jag tråden och raderade det utkastet.

Ville bara säga det, ifall du undrar pappa. Du är väl inne här och tittar ibland?

Cava en casa

På säljjobbet jag hade fick vi champagne på fredagen om vi sålt över 100 "rutor".

Idag är det torsdag och jag dricker spansk cava för att fira ett och annat:

Jag har köpt en ny, större lägenhet. Jag har därefter sålt den nuvarande med bra vinst som kan gå in i det högre lånet. Jag har avslutat mina tio första spanskalektioner och gjort ett test. Det är inte rättat än, men utan att skryta kan jag säga att det var lätt. Jag åker på en drömresa till Portugal och Spanien om två veckor. Jag har kommit fram till att flamenco är min nästa dans.

Life is good!

Salud!

Vårfrestelse

Jag har sagt att jag är klar med nummerplåtarna. Been there - done that, typ. Men nu när jag kommit igång med mina promenader igen och när jag ändå bor i en så biltät stad, varför inte egentligen. Jag såg 002 och 003 på samma gata idag...

Ska jag, ska jag inte?

I dödens närhet

Det dör säkert ungefär lika många människor hela tiden, räknat på någon sorts snitt och undantaget bombningar och tsunamis. Just nu känns det bara som om det är fler än vanligt, för att det varit många i min närhet som drabbats. Förra veckan förlorade en av mina närmaste vänner sin mamma. Hon blev sjuk och en vecka senare fanns hon inte mer. Idag ringde min rektor och berättade att en mamma till en av mina elever dog igår.

Det spelar ingen roll hur gammal man är, de är alltid ens föräldrar, men en sjuåring ska inte behöva förlora sin mamma. Det känns tungt idag när jag tänker på den lille killen. Samtidigt kan skolan få vara en plats där allt är som vanligt, så jag får försöka att bara finnas där för honom och för de andra i klassen.

Det var i alla fall rättstavat

Det finns så många ord i världen. Ändå såg jag på min morgonpromenad en bil där någon skrivit i snön och valt det föga kreativa "KUK".

"Alla har läst den!"

Jag blir alltid skeptisk till böcker och filmer som toppar listor, vinner priser och har lästs av "alla". Ibland har jag rätt, ibland fel och ibland lite mittemellan.

Det är inte ofta jag går på bio, men den senaste månaden har jag lyckats klämma både "The King's Speech" och "Black Swan". Ser man på - två Oscarsvinnare. Båda var så bra som ryktet sa, och "Black Swan" bättre. Jag såg den igår och bär med mig den idag, vilket är ett gott betyg. Jag hade hört att det var ett psykologiskt drama, men det var mer än så. Mer vill jag inte säga, men jag stämmer in i uppmaningen: "se den".

När det gäller läsning är jag en tvättäkta periodare. Jag kan läsa en roman om dagen, släpa tegelstenar med mig vart jag går och läsa klart en bok fast det är långt efter läggdags. Sedan läser jag ingenting i ett par månader. Två böcker som stått på min lista över böcker att läsa har varit "100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann" och "Igelkottens elegans". En har jag precis läst ut. Den tog tid att komma in i, förmodligen på grund av mitt inbyggda motstånd mot bestsellers. Sista tredjedelen sträcklästa jag och när den var slut ville jag ha mer. En fick jag i pocket i julklapp. Den fick följa med till London och hem utan att jag läste i den. Fram och tillbaka till jobbet också, så jag är glad att det är en pocket. Den är småtrevlig och jag har för avsikt att läsa ut den någon gång, men jag bara tänker Paasilinna-härmare hela tiden.

Gissa vilken som är vilken och läs sedan den braiga. Den som fick mig att le och gråta.

Att ordmärka en ordmärkare

Jag skulle bli en bra korrekturläsare. Inget undgår mitt kritiska öga - en tappad bokstav, två omkastade eller att det står "sätt" istället för "sett". Aldrig har jag dock rättat i en biblioteksbok, men eftersom jag läser många låneböcker kan jag vittna om att det finns människor som gör det.

I morse läste jag ut "Nu vill jag sjunga dig milda sånger" av Linda Olsson. En fruktansvärt bra bok (läs den - njut och gråt)! I slutet finns en mening som lyder: "Av någon anledning tror jag att du kan skänka det vad du skänkte mig. Liv." Det "det" som nämns avser ett hus och meningen ingår i ett brev skrivet av en äldre person. Den som har "rättat" har strukit över ordet vad i meningen och skrivit dit som. Så nu rättar jag denna petimeter, som rättat en text som redan var rätt. Ordningen återställd :)

Uppsluppet

Årsstämma i föreningen och som varje år fnissar jag åt att jag läser "uppsluppna intäkter" istället för "upplupna".

Brutal sanning

Jag gillar verkligen Marian Keyes. Hon sticker ut från övriga chick lit-författare. Jag brukar även kalla hennes genre för 30+. Just nu läser jag "Oväntat besök på Star Street" och en av huvudpersonerna fyller till min glädje 40 år redan på första sidan.

I en tidigare bok (Vattenmelonen tror jag) är det en tjej som reflekterar över hur hon och hennes systrar stod framför spegeln och ojade sig över sina tjocka rumpor när de var tonåringar, fast de egentligen var jättefina. Den tanken brukar jag tänka ibland. Så bortkastat. I den här boken får 40-åringen, Katie, en Livet börjar-dagbok full av små bittra aforismer. En av dem är lite på samma spår, men snäppet grymmare. Den lyder så här: "Älska din kropp precis som den är. Du tycker att den är långt ifrån perfekt och det har du rätt i, men den kommer ändå bara att bli värre och värre."

Koffeinkänslig

I november eller strax före jul tror jag att jag skulle kunna dricka kaffe precis innan sänggåendet, men ändå kunna somna utan problem.

På sommaren kan jag det inte. Då är jag för utvilad och koffeinet har stark effekt.

Igår drack jag kaffe klockan 19.00 och kunde först inte somna och vaknade sedan 03.15 med hjärtat i halsgropen. Jag tolkar det som att jag blivit utvilad under julledigheten. Synd att jag sabbade sömnbalansen redan natt två in på terminen...

Att tappa fotfästet

Idag är det fullkomligt livsfarligt att gå ut. Trottoarerna är knöggliga av is. Snöhögarna är också hala och går att rutscha utför om de är branta. Ser man en kal bit av gatan att sätta foten på för lite fäste, så kan man ge sig sjutton på att den är slipprig av väta eller salt. Två gånger for jag nästan omkull och båda gångerna ryckte jag ut med högerarmen, som nu behöver stretchas.

Jag firade nyår i London och det jag saknade mest när jag kom hem var inte folket, afternoon tea eller de fantastiska fyrverkerierna vid tolvslaget. Det var de snöfria trottoarerna... Vi gick och gick utan att vara rädda för att falla omkull en enda gång.

Jag har egentligen svårt för käcka ordspråk. Ta till exempel "Man saknar inte kon förrän båset är tomt", men det har något snille kommit på, som långt innan mindfulness hade hajat att det är i avsaknaden av något som man uppskattar det som mest. Sedan när man får sin barmark i nio månader då går man ju inte dagligen och njuter av den. Synd.

Allt är inte sagt

God fortsättning säger jag ut i cyberrymden. Kanske till ingen. Jag får skylla mig själv och det är ingen idé att komma med ursäkter. Nu är det dags igen och förhoppningsvis är det inga dödsryckningar. Det kan jag säga att om avsikten varit att låta bloggen somna in så hade jag skrivit det, men jag har nog bara tagit ett sabbatshalvår.

Ibland behöver man tid och andra perspektiv. Så är det med mitt yrke. Helt plötsligt kan, vill och orkar jag vara lärare. Äntligen har jag provat klart andra grejer. Jag kan inte lova att det är för alltid, men för just nu duger gott.

Jag tänker ofta på den här bloggen. Jag får uppslag så gott som dagligen, men så tänker jag att jag redan har skrivit nåt liknande. So what?! säger jag nu. Det finns väl andra vinklingar och jag är för den delen inte ens samma person nu som jag var 2005.

Häng med!

Låt bokmalen mala

När halva 2010 har gått har jag läst 25 böcker. Det blev bara en i juni, men nu ska det bli ändring. Vid tre besök på tre olika stockholmsbibliotek har jag släpat hem den här skörden. En salig blandning av hemska deckare och mer lättsmälta karameller och så lite kokböcker, Feng Shui och filosofi som kan läsas parallellt med den "sköna" litteraturen.

Jag gillar att ha många olika att välja bland, så jag kan välja den som bäst passar för stunden. Just nu läser jag "I hundarnas våld". Jag grunnar också på vilken eller vilka böcker som ska få åka tåg med mig i helgen (vilket då inte blir 630 sidor våldsamma droguppgörelser). Det står mellan lättsamma Damernas Detektivbyrå eller filosofiska "Vem är jag - och i så fall hur många?". Hm...fast Damerna är också kloka och filosofiska. Kanske en deckare ändå.

Victoria hjärta Daniel

Idag gifter sig Victoria och Daniel. Bortsett från det faktum att jag alltid har tyckt om att titta på vad kungligheterna har för kläder och smycken så har jag följt just det här brudparet mycket på grund av den kärlek som de utstrålar.

Ända sedan förlovningsdagen har jag sett på dem med varma, lyckönskande ögon. Jag grät när de satt i förlovningssoffan, jag grät under deras festkonsert igår. Den var helt fantastisk och det vet jag ju: musik+känslor=tårar, rys och knotter. Jag grät i morse när jag läste om folkets stöttning (jubel) av Madeleine, när hon klev ut på röda mattan på Hötorget. Bland alla kungliga gäster kunde man se ögonkast och handpåläggningar, som man inte ser annars. Jag blev till och med rörd av statsministerns tal till brudparet och hans smekningar av Filippas armar när alla gäster kommit till Skeppsholmen.

Love is all around. Den här kärleken är av en sort som gör mig helt oförmögen att känna avundsjuka eller missunnsamhet. Jag uppfylls bara av hopp - om att kärlek på det här sättet finns. Den smittar och påminner människor om att uppskatta den kärlek de har och känner.

Jag har alltid trott att om jag någonsin gifter mig så kommer jag att gråta mig igenom hela dagen, men kanske inte. Kanske är lyckan så stor att man bara ler, som Victoria. Trygg i förvissningen. Dessutom har jag på senare år klarat både att läsa bibelord på min brors bröllop och att hålla ett improviserat tal på farmors begravning utan att gråta, så det ska inte få stoppa mig.

Denna dag hyllar jag kärleken och önskar alla att få uppleva den. Särskilt mig själv.

Hm, hur ska vi presentera oss på vår hemsida...?

Förlåt min dåliga humor, men jag besöker mången hemsida på mitt nuvarande jobb och jag tycker den här flygfototrenden är hysteriskt kul. "Varsågod, här är vårt tak. Vi är också vassa på muttrar!"

Zu Zu Pets

När jag nu ska tillbaka till 7-åringarnas värld (lärarjobb igen till hösten), så måste jag sätta mig in i ett och annat. Sist jag hade en 1:a så var det Tamagotchi-tider. De fick inte följa med in i klassrummet utan hängde i jackor utanför klassrummet och en tjej fick ett nervöst sammanbrott under en brandövning, för att hennes Tamagotchi skulle brinna inne.

I söndags hade älskade Busen sitt 7-årskalas. Den bästa presenten var en leksakshamster - en Zu Zu Pet. Jag förstod genast att det här var information värd att spara på hårddisken. Den lilla hamstern kunde åka fram och tillbaka och prata något som jag trodde var japanska, men som visade sig vara burkig engelska "Let´s go" sa den när den åkte iväg.

Lite senare satte Busen igång att dressera den, vilket tydligen ska vara möjligt. Han satte ned den, lade ett hinder (såpbubblepinne) framför och sa. "Lyssna, lyssna, hoppa över." Den lilla Zu Zu:n lydde inte och efter upprepade försök frågade jag om det inte var så att den bara förstod engelska. Busen har haft engelsk avdelning på sin förskola så jag tänkte att han säkert kunde ge enkla instruktioner på engelska.

Zu Zu sattes ned igen. Busen tittade henne/honom/den stint i ögonen och sa: "Lyssna, lyssna! Prata svenska."

Rar tystnad

I morse vaknade jag en kvart innan mobilen ringde. Det är inget konstigt. I cirka två veckors tid har jag vaknat tidigt, ibland redan vid halv fyra. Det är väl årstiden, ljuset och fågelsången. Kanske har jag ett minskat sömnbehov.

I morse slog jag upp ögonen, konstaterade att jag vaknat tidigt igen, men att någonting var annorlunda. Det tog ett tag innan jag förstod vad det var. Det var tyst. Helt tyst. Jättemysko. Inte en enda fågel sjöng eller kvittrade. Jag låg helt stilla och lyssnade på tystnaden. Jag ville inte ens prassla med täcket. Det hördes inga ljud utifrån eller inne i huset, från grannar eller rör.

Det var mysko, men skönt, och jag kände att jag var med om någonting väldigt, väldigt ovanligt.

Varför blå marsipan är en dålig idé

Ett ord på vägen

Om jag måste välja mellan te och kaffe är valet glasklart. Jag skulle avstå allt te i världen om jag så bara fick en kopp kaffe om dagen. Trots denna inställning köper jag ändå ibland hem och provar någon spännande tesort. Just nu är det ett Yogi-te, som är ayurvedic herbal formula, ekologiskt och KRAV-märkt. Det heter Ginger Lemon och luktar uuunderbart...tills man lägger det i hett vatten. Då blir det hölukt, som jag tycker med allt te. Fast i ärlighetens namn smakar det faktiskt rätt gott och starkt om man bortser från lukten.

Det roligaste med det här teet är att på varje tepåseflärp står ett citat eller klokt ord. "We are spiritual beings having a human experience." eller "You are unlimited.". Lite väl flummigt ibland, men trevligt. Att öppna en ny påse är lite som att bryta en lyckokaka.

Nu sitter jag i vardagsrummet. Har precis vinkat av lillasyrran, som övernattat här. Efter sig har hon lämnat en tom godispåse från Caramella på Slöjdgatan (som hon gillar att besöka tack vare utbudet av framför allt lakrits). Godiset där är väl inte direkt ayurvediskt även om man inte ska underskatta feel-good-faktorn på snask. Hur som helst - på baksidan av denna, till synes vanliga lösgodispåse, står: "Alla människor har något gott att tillföra. Litet som stort. Ta hand om varandra." Förvånande fint, tycker jag.

Dentist hair day

Lokalbedövning är en riktigt bra uppfinning. Det är den som gör att det enda jag behöver oroa mig för, när två visirförsedda anleten lutar sig över mig för att avlägsna min sista amalgamfyllning, är att håret blir så platt i nacken efter kudden.

Lika som blå gubbar

Varje år är det karneval i min gamla hemstad. Den går av stapeln under studentveckan. Vi var clowner när jag gick i 3:an, efter att ha förkastat bland annat "bruna bönor med fläsk". De bruna bönorna skulle vara alla vi tjejer och fläsket skulle vara de tre humanistkillarna. Jag tror att den idén föll på fläskstadiet.

Nu verkar det vara värsta folknöjet, för syrran skulle dit med hela familjen. Min ogifte svågers lillebror tar studenten i år. Lillan hade sagt att deras klass skulle vara de där blå som varit med i melodifestivalen. Blue Man Group alltså. Så det har syrran sagt till alla hela dan.

Väl framme vid gräsplanen där karnevalen startar ser syrran en grupp med Blue Man Group-gubbar, som hon håller koll på för att inte missa när de går förbi. Karnevalen börjar och plötsligt ropar Lillan: "DÄR är han!" och pekar in i en grupp med Avatar-gubbar. "Nej." säger min syrra, men Lillan insisterar. Hon blir frustrerad och till slut fattar alla att det är han. Någonstans på vägen har blå gubbar blivit andra blå gubbar, men båda sorterna fanns med i karnevalen. Jag tror mer på att förvirringen startade hos Lillans farmor än hos Lillan, för hon är en tjej med koll.

Visual Bookshelf - osynliga sektionen

Svedd av Sandra Gustafsson finns inte i Visual Bookshelf på Facebook!

Remover

Den senaste veckan har jag removat 129 friends från facebook. Nu har jag 125 kvar, men jag vill ner till under 100. De som fått stanna är mest sådana jag har kontakt med och träffar hyfsat ofta, ett gäng av mina salsakompisar och en och annan kompis från förr.

De som rykt är blandade småkusiner, salsakurskamrater jag aldrig ser ute längre, salsafolk med intresse av att sprida sina events men aldrig av att dansa med mig eller ens heja när jag ser dem ute, kompisar till kompisar och såna som inte skriver en rolig statusrad då och då eller kommenterar på mina.

Det är väl ungefär kriterierna. Detta innebär att jag har kvar en kompis till brorsan som jag knappt känner, men som skriver mycket underhållande statusrader. Han bjussar lite. Det är det jag vill göra i ett sånt där socialt forum - bjussa och bjussas.

Skärpning!

Nu är det jag som skärper till mig och fortsätter att blogga. Man får ta uppehåll, men inte hur långa som helst. Folk glömmer fort i bloggiversum och jag har uppenbarligen helt tappat bloggomvärldsuppfattningen.

Igår var jag på SANDRAs bokreleasefest. Jag äger nu ett signerat och rykande färskt exemplar av Svedd av Sandra Gustafsson. Recension kommer.

Jag gick utan sällskap på den här festliga tilldragelsen på El Mundo. Det har jag inget emot. Jag är en social varelse och lite av en proffsminglare. Igår var det dock svårt. Jag pratade med några men jag var mer där i storgemenskapen, inte riktigt med i nåt gäng. Det var trevligt. När Sandra signerade min bok sa jag att jag knappt bloggar längre. "Varför då?!" utbrast hon. Jag kom inte på nåt bra svar...men hon avslöjade sig nog lite där, att hon inte precis hänger här ofta så det stör. Och vem kan klandra henne?

Nåväl, idag bloggar hon så klart om gårkvällen och då, först då, står det klart för mig att halva Sveriges bloggelit var där! Jag måste vara helt ute som inte hajade detta. Mest upprörd blir jag över att Hedgehog var där. Henne skulle jag ju vilja säga "Hej! Vad bra du är" till.

Androgynt

Så här dagen efter Internationella kvinnodagen har jag gått och blivit könsförvirrad. Alltså mitt eget kön har jag koll på, men jag såg en tant på tunnelbanan idag. Eller först var jag helt övertygad om att det var en tant med blå lysande ögon och runda kinder. Hon påminde lite om farmor. Min blick föll på henne flera gånger och rätt vad det var såg jag att hon hade skägg. Inte sånt där tantskägg som jag kommer att få när jag bli tant, utan riktigt skägg. Det var bara att det var vitt och hon...han satt en halv vagn bort, eller så var jag så bestämd i min uppfattning att han var en hon.

Senare i kväll var jag på stor körövning. Min kör ska så småningom delta i en kördag med massa andra körer. När altarna skulle göra en omflyttning i förstaaltar och andraaltar så såg jag en äldre man med lite bakåtslickat mörkgrått hår ibland oss. Men jag såg fel igen. Det var en alttant.

Tänk om jag kommer att bli en skäggig alttant som gäckar ungdomar på tunnelbanan om så där 40 år. Häftigt!

Tionde dagen

Så här långt har det varit oväntat lätt att sluta köpa och äta godis. Igår var första gången på nio dagar som jag fick tänka en medveten tanke för att inte följa mitt invanda mönster. På en fest skickades det runt en skål med stora chokladpraliner. Av ren slentrian skulle jag lätt kunna ha stoppat en i munnen utan att ens tänka mig för och utan att ha smakat antagligen.

So far so good

Än så länge går det bra. Det jag främst vill är att bli av med min ovana att äta godis, men det är väl bra om jag kan bli av med annat socker också. På måndagar får vi frukost på jobbet och jag åt bara underdelen av min leverpastejmacka och hoppade över pago-juicen. Den tycker jag är sötsliskig även när jag har hög sockervana i kroppen, så det är inte direkt en uppoffring.

På kvällen var jag på teater. Ett bra tips mot slentrianmässigt letande i skåpen hemma. Aktivitet och socialt umgänge byter jag gärna mot en påse lakritskonfekt. Ikväll blir det mer aktivitet - stämrep med altarna!

Anonyma sockerister

Den senaste tiden har tidningarna (de där kvällstidningarna, som jag skulle sluta att läsa) skrivit mycket om sötsug och sockerberoende. Idag var det ett test. Förra vecka fyra skrattretande dåliga tips på vad man kan göra när suget sätter in...som om att dricka ett glas vatten kan stoppa mig när jag vill ha choklad!

Hur som helst har det gått tre dagar när jag inte ätit godis och en vårmånad står för dörren. Jag tänker göra som det stod på ett ställe att man inte skulle men på ett annat ställe att det var en som hade gjort - sluta rakt av. Allt eller inget. Nolltolerans. Det har funkat förr, när jag körde med GI.

Välkommen till 34 dagar utan socker!

Människohandlingar jag ej kan förstå

Det finns saker som människor gör, som jag inte skulle göra, men som ändå finns inom spannet för mänskliga handlingar. Det där spannet är ganska brett. Jag läser till exempel mycket deckare och där finns det mycket ondska. Många gånger kan jag ändå psykologiskt "förstå" den.

Så finns det grymheter och ondska som jag verkligen inte kan förstå. De handlar uteslutande om att ta sig rätten att sätta sig över andras liv och förstöra eller ta dem.

Tortyr och avrättningsmetoder - att under utstuderade former och med vetenskapsmän åsamka så mycket lidande som möjligt. Bara som ett exempel minns hur jag blev alldeles knäsvag när jag läste om hur man dödade fångar (kommer ej ihåg vilket krig och vilket land, men det är ganska ointressant i sammanhanget) genom att långsamt tömma dem på blod. De gav dem någon sorts saltlösning så det skulle hålla kvar vätskan och gå extra långsamt.

Pedofili, psykisk och fysisk vanvård mot barn - något av det som upprör mig mest i hela världen och som gör att jag är med i Ecpat. Hur en vuxen människa kan ta sig rätten att skada ett barn för livet går över mitt förstånd. Alla former av vanvård mot barn är helt oförlåtliga. Det allra sorgligaste är att jag sett en hel del psykisk vanvård av barn. Ofta står man maktlös. Nu talar jag om Sverige. Senast var det alla föräldralösa och kidnappade barn i Haiti jag ville rädda om jag bara kunde.

Snuff movies - Första gången jag hörde talas om detta var det några kvinnor som torterades och våldtogs och slutligen dödades. Allt var på riktigt och allt filmades. Jag mår nästan illa bara av att skriva det. Senast jag läste om det var i en artikel i Metro för några år sedan och då blev jag helt knäsvag och höll på att kräkas på tåget. Det finns hela sajter där man samlar filmer på soldater som man dödar plågsamt och andra äckliga och våldsamma saker. Tydligen ser människor, kanske främst ungdomar, sedan dessa som någon form av mandoms/styrkeprov eller så går de igång på det. Jag tycker det är illa nog när man filmar mobbing eller lägger ut nakenbilder på sitt ex.

Kvinnovåld, hedersmord, psykisk och fysisk misshandel, våldtäkter som krigsföring - Det här går kanske under den första rubriken, men är väl mer kulturellt betingat. Jag läste i DN om Denis Mukwege, en läkare i Kongo som är specialist på att hjälpa kvinnor som blivit våldtagna där. Jag gick till toaletten och trodde jag skulle kräkas efter att jag hade läst den. Senast nu (som fick mig att skriva hela det här inlägget) var det 16-åriga Medine Memi i Turkiet som begravdes levande av sin far och farfar för att hon "hade manliga vänner". Det verkar som om blotta misstanken räcker för att ta sitt eget kött och blod, bakbinda henne och gräva ned henne för att dö under hönshuset. Man hittade inga blåmärken eller spår av droger, däremot jord i lungor och mage. Har de bakbundit henne först och låtit henne se på medan de grävde hennes grav? Har de sagt elaka saker eller bara gjort det helt tyst, vilket som nu är värst? Skrek hon? Vädjade hon? Hur hotad hade hon känt sig innan?

Jag fattar inte.

Peppar peppar

Halva styrkan på mitt jobb var sjuka idag, men blir jag inte sjuk efter den här dagen så kommer jag nog att klara mig.

Först åkte jag två stationer i en vagn som jag är helt säker på att någon kräkts i. Lukten satt i näsan hela kvällen och jag började känna mig rörig i magen. Det första jag gjorde när jag kom hem var att ta åtta hela vitpepparkorn. Mosters moster lärde henne detta trick en gång.

Sedan satt jag bakom en serienysande man på tvärbanan. Alltså, det finns gränser för hur länge jag kan hålla andan.

Mitt i all sjukdom och min ständigt närvarande huvudvärk fick jag dock resultaten på några blodprov jag tog förra veckan. 130 i hb och högt över gränsvärdet i serumjärn!

För 385:- snygga skor, tack!

Dessa Clark´s i mjukaste mjuka skinn och med lite uddspets och rosa foder en bit ner inuti skon är nu mina. Snygga klackar. Knappt använda. Inköpta i London av en trevlig storfotad kvinna, som gick med på att träffa mig i Gamla Stan för affären. Vi sparade packning respektive porto och fick ett trevligt möte. Pris 113:-

Jag har älskat sönder mina snygga Ecco-boots. De var omklackade 5-6 gånger, tårna pekade uppåt, skinnet var avskavt. Jag har använt dem ändå hela vintern. Hur skulle jag kunna slänga skorna som Busen kallade Babas häxskor (för 4-5 år sen)? Jag har inte hittat en värdig efterträdare...förrän en dag! Exakt mina skor, 41:or istället för 42:or. Som nya. Jag låg på budknappen den sista minuten och fick dem för 272:- inklusive frakten.

Tradera, så klart!

Män som hatar kvinnor - the movie

Igår såg jag filmen Män som hatar kvinnor. Jag har velat se den ett tag, men varit så där skeptisk som jag brukar vara inför att se en film gjord på en älskad bok. Filmen har dock fått bra kritik av människor vars omdöme jag litar på och det var ett tag sedan jag läste böckerna. Precis när jag lånade en bok på biblioteket igår, så lämnade en tjej in filmen så ödet ville att det var dags nu.

Den var riktigt bra. Då menar jag både som fristående film och i trohet mot boken. Det kan inte vara lätt att sätta lite drygt två timmar av rörliga bilder till en bok som tagit betydligt längre tid för folk att läsa och där alla har sina egna uppfattningar av hur personerna, platserna och stämningarna ser ut. De vidriga scenerna var exakt så vidriga som jag tyckte när jag läste boken och relationen mellan Lisbeth och Mikael skildras också bra. En spännande film och ett mycket bra jobb! Måste snart se de andra två filmerna också.

En sak som man måste tänka bort när man ser en film är gamla roller som skådespelarna haft i andra sammanhang. Det är inte det lättaste, särskilt inte i svenska filmer. Stundtals har jag svårt för att se Grabben i graven bredvid snacka med grannen i Beck eller Madickens pappa, äta middag med Sunes pappa och Emma åklagare, bli satt i finkan av Doktor Dängroth och få ett uppdrag av Evert Taubes son.

Tjugondag Knut - två oengagerade och en hängig ut

No milf today

Läste att 40-åringarna är hetare än någonsin. Tell me something I didn´t know :)

Fast en sak slår mig: här har jag gått och oroat mig för att jag kanske aldrig kommer hinna bli mamma, mormor eller farmor när det går upp för mig att jag förmodligen heller aldrig kommer att hinna bli en MILF!!

V-v-v-vinter

Sverige är lamslaget. I tidningarna står det om en ny istid, människor fryser ihjäl och Ola Skinnarmo tipsar i Expressen om hur vi ska klä oss i kylan. Jag står fullkomligt uppstoppad på tunnelbaneperrongen med armarna ut från kroppen och stela kinder och betraktar människor i ett tåg längre bort. Folk sitter och kurar i sina michelingubbsjackor med huvan uppfälld och tar upp 1½ plats på de redan överfulla tågen (som åtminstone går nu). Min egen vagn fylls av folk i prasslande termo och med halsdukar uppdragna ända upp till ögonen. Jag har aldrig sett så många tumvantar.

Samtidigt som jag biter ihop och väntar på våren så tycker jag det är mysigt. Det blir ljusare och tystare. Man ser sin andedräkt. Bara en sån sak. Idag blev jag medlurad på promenad över en bit av Mälaren. Jag fryser när jag går och lägger mig, men vaknar i en kokong av täcken och varma sockor.

Snart är det över. Passa på att njuta!

Dagsljus

Det kan inte vara inbillning. Jag tycker redan att det har vänt och ljuset är på väg tillbaka. Idag lyser solen över ett kallt och vitt Stockholm. Igår var jag på långpromenad och snart ska jag iväg på årets andra. En om dan i år. Tänk att få röra på sig samtidigt som man får ljus och umgås med vän.

Jag brukar alltid missa den kära gamla solfilmen på nyheterna, men jag fick ett tips om sidan prognosen.se där man kan se solens upp- och nedgång varje dag på just den plats man befinner sig. Idag går den ner 15.03 i Stockholm, så ut med er och insup!

Bokbokslut 2009

2008 års bokbokslut kan man läsa här. 2007 års här.

2009 års kommer här:

- Totalt har jag läst 24 (skönlitterära) böcker.

- Dessa 24 böcker är lästa mellan 17 januari och 21 juni. Efter midsommar - inget.

- 16 av böckerna är deckare. 17 om man räknar Damernas detektivbyrå, vilket jag inte gör, trots hyllplats på biblioteket.

- Nio av de 24 är utgivna av min deckarfavorit Minotaur.

- Antalet författare uppgår till 13. Fem av dessa var helt nya bekantskaper. Två av dessa läste jag flera böcker av under året. De andra tre var one hit wonders. Så gör jag ofta märker jag, jag hittar en författare och kör på honom. Ja, jag skriver honom för endast två lästa författare under året var kvinnor. Mons Kallentoft 2, McCall Smith 4, Marian Keyes 1, Peter Robinson 3, Roslund Hellström 3, Reginald Hill 1, Dan Brown 1, Mark Haddon 1, Mark Billingham 4, Michael Connelly 1, Chuck Palahniuk 1, Markus Zusak 1, Ann Cleeves 1.

- Av McCall Smith har jag läst en ur serien om Damernas detektivbyrå och tre om Professor Dr von Igelfeld. Som jag skrev efter att ha provat en av böckerna om Filosofiska söndagsklubben, så håller jag mig helst till Damerna. Jag tar en då och då mellan deckarna. Kan redan nu avslöja att jag läste ut 2010 års första bok i morse och det var Miraklet på Speedy Motors.

- Tre har jag läst på engelska.

- Klart bäst var The Book Thief av Markus Zusak. Den finns på svenska också och heter då Boktjuven.

Nu är det dags att ta itu med 2010 års läsning. En bok är redan utläst. Jag ska prova lite fler nya författare. I min väska ligger faktiskt de tre första av Stephenie Meyer. Tina har påverkat mig igen. Jag som inte följt True Blood ens en gång, så vi får se vad jag tycker. Deckarnivån tror jag dock kommer att ligga på ca 50% som de senaste åren. Varför ändra ett vinnande koncept?

Verb till jul

Här kommer några av mina favoritord från julvokabulären. Smaka på dem mellan knäcken och lutfisken.

skimra

stråla

gnistra

glittra

GOD JUL!

Bara upp till kanten, tack!

I över 25 år har jag druckit kaffe. Jag har alltid mjölk i. Mycket mjölk. Jag borde vara expert på att se hur mycket kaffe jag kan hälla i muggen för att få plats med önskad mängd mjölk.

Att döma av morgonens exempel är jag fortfarande en amatör. Då stod jag med kylskåpsdörren öppen, mjölkpaketet i höger hand och kaffekopp med konvex yta i vänster. Sakta sakta förde jag munnen mot kaffekoppen för att sörpla, men jag måste ha darrat till och spillde inte bara ned golvet utan också ena strumpan.

Vem ska man bli arg/trött på när sånt händer?

Dagens tv-tablå

Tv-kvällen hos Baba onsdagen den 25/11:

19-20 Dubbelavsnitt av 2½ män. Hann diska, fila naglarna, maila lite, sy i en knapp och låna om en bok på bibblan via nätet, eftersom båda avsnitten var repris för mig. Skrattar ändå fläckvis åt framför allt Alan.

20-21 Bonde söker fru. Kan konstatera att jag tycker "köttbonde" är ett rätt äckligt ord. Vet inte om jag tycker att Roger är hopplös eller lite rar när han tar med sig damerna på bridge uppklädd i fotbollströja.

21-22 Efterlyst. Hejar på Aro och G W. Tycker alltid att det bästa är när de berättar om folk som åkt fast eller anmält sig själva "ikväll tar vi de två idioterna". Tycker alltid att det värsta är att se meningslöst våld och hänsynslöshet mot andra människor.

22-23 So You Think You Can Dance. Can´t Go to Bed Without Watching it.

Tisdagsrapport

Läppstiftet är det enklaste målet. Jag har trappat upp med färgglad "scarves".

Skrattandet är småsvårt. Jag ler ganska mycket både mot andra och för mig själv och det är kul, för man blir på bättre humör. Fast skratt från magen kommer oftast ur sociala sammanhang. Jag kommer upp i fem om dagen, men jag tror nog att alla har varit tillsammans med någon.

Att inte läsa kvällstidningarna var oväntat svårt. Jag har inte själv klickat mig in på hemsidorna, men bara på väg till jobbet går jag förbi säkert fyra (x2 då) löpsedlar. Kvällstidningarna kommer tydligen ut före halv åtta. Idag kom jag på mig själv med att, av ren slentrian, läsa rubriker i tidningen som en tjej mitt emot mig satt och läste på tunnelbanan. Det är som i den där sketchen från Galenskaparna (?) med han som inte kan sluta läsa på mjölkpaket. Det går av bara farten! Därmed är det svårt att hävda sig mot KRIGSRUBRIKER om ANDERS BAGGE som HOSTAR BLOD av SVININFLUENSAN. Hade inte IDOLJURYN TRÄNGT sig i kön till VACCINATIONEN?

Puss på den 23 november

Vecka fyrtioåtta

Min ut-i-dagsljus-dag regnade bort, men jag strök en gigantisk strykhög framför vardagsrumsfönstret till discomusik, sedan möblerade jag om och städade samtidigt, tvättade en maskin tvätt, grillade kyckling och diskade. Matlådan är klar till imorgon.

Det utvärderar jag som en ovanligt bra söndag. Uppmuntrad av dagen har jag kommit fram till följande må-bra-grejer inför årets sista novembervecka: börja läsa SvD:s och DN:s nyhetssidor istället för två andra som jag brukar ögna igenom. Ha mer och starkare läppstift varje dag den här veckan. Skratta högt minst fem gånger per dag - kommer det inte av sig självt får jag titta på roliga klipp eller nåt.

Jag rapporterar hur det går. Tre mål är lagom tycker jag.

Message from the dark side

Mitt senaste inlägg hette visserligen R.I.P. men det avsåg Michael inte Moster Baba. Jag är här på söndagmorgonen för att säga er att jag är återuppstånden från andra bloggar och Facebook.

November 2009 kan ha varit den jobbigaste, mörkaste och mest energidränerade av alla novembrar jag upplevt (41 sycken). I Stockholm hade vi tydligen 1½ soltimme förra veckan...men igår sken solen i flera timmar. Nu på morgonen gjorde den det också, fast den har gått i moln igen. Då får man ta plan b, som är att åtminstone vara tacksam för dagsljuset. Enligt min almanacka gick solen upp 8.01 idag och den ska gå ner 15.06. Då är detta i Stockholm. I Kiruna gick solen upp 9.30 och den går ner igen 13.20.

Så - av med datorn, ut i dagsljuset!

R.I.P.

Jag har snyftat mig igenom Michael Jacksons minnesceremoni ikväll. Den fyllde mig med så många olika känslor. Vilket amerikanskt jippo, men ändå inte så svulstigt som jag kanske hade trott. Vilka fina ord alla sa nu när han inte finns här för att höra dem, men vad mycket känslor de visade. Allt han gjorde för barn, hur sorglig hans egen barndom antagligen var (fast det vet man ju inte) och tankarna går till pedofilanklagelserna (som man inte heller vet nåt om). Är det han i guldkistan? Hur ska det gå för hans barn?

Men framför allt tänker jag: lilla lilla Michael. Sov gott. Hoppas du fått frid.

Det kunde man väl vänta sig

Det finns nästan inget mer irriterande än teknik som strular, där tror jag nog att jag klargjort min ståndpunkt mer än en gång. I sådana stunder får man vara glad om felmeddelandena åtminstone är lustiga:

Ett oväntat fel har inträffat

eller

ETT FEL HAR UPPSTÅTT

Om du tycker att innebörden i meddelandet är oklar kan du kontakta Internetsupport - KLICKA HÄR!

Släkten är värst

"Företaget statades 1943 av två bröder Sven och Sten. 1983 övertogs företaget av Stellan, son till Sven. Nu drivs företaget av Stellans söner, Axel och hans tvillingbröder Sven & Sten."

Ovanstående är ett citat från en hemsida. Jag har läst det om och om igen, men kan inte få till det. Jag kan inte ens hitta det eventuella syftningsfel som gör texten obegriplig. För att göra förvirringen än större var det en kvinna som svarade i telefon och sa att hon hade lämnat över företaget till sina söner...

Prosit

Om man hickar, nyser, gäspar, rapar och fiser samtidigt så dör man.

Det sa min kusin igår mitt i en våldsam och långdragen hickattack. Jag undrar om det ens är möjligt, om det har hänt någon gång, hur det annars är vetenskapligt belagt och om det kommer från samma källa som "om vinden vänder blir du sån".

Grönt är skönt

Nu har det regnat ungefär en månadsdos på en vecka. Allting är fuktigt. Handskar och halsduk åker på. Fester som hade kunnat hållas på pooldäck och i partytält får hållas inomhus. Ingen är på allvar förvånad, för på fredag är det midsommarafton.

Men om man ska se det från den ljusa sidan så tror jag aldrig det har varit så här grönt och frodigt förut. Ibland, om maj varit varm, slokar träden och gräsmattorna är torra. Nu ser träden ut som färsk broccoli. Det är bulligt och grönskande och ombonat härligt. Tur det, för det är det enda som får mig att komma ihåg att det inte är höst.

Panik i butik

Fredag för den relativt nyblivna arbetstagerskan. Jag slank in på Systembolaget mellan jobbet och soffan.

På grinden in satt en lapp att kortläsaren hade lite problem och att de helst tog kontanter. Jag blev så ställd att jag fastnade i grind två. Kontanter?! Jag betalar jämt med kortet. Om jag vet att jag behöver kontanter så tar jag ut en hundring extra när jag handlar på ICA.

Jag fick upp plånboken och inventerade dess innehåll. Tänka sig att jag hade tre tjugor och en guldpeng. Ännu ett tag finns konkreta mynt och sedlar kvar, även om det snart är ute med 50-öringarna.

Läpparnas bekännelse

Det enda jag egentligen behöver för mina läppar är Eight Hour Cream, men den har två nackdelar: man måste använda fingrarna för att smörja på den och tuben, även den lilla storleken, är otymplig att ha med sig.

Ibland köper jag försvarets hudsalva. Den är bra och funkar om man måste steka någonting har jag hört, men den har två nackdelar: den blir mosig om man har den i fickan och locken spricker alltid och känns ohygieniska.

Förra veckan var jag på apoteket och skulle välja ut ett nytt cerat. De hade en så där tio sorter och jag kan aldrig minnas vilka jag har provat och utvärderat som för mycket hinna, eller försvinner direkt eller smakar illa. Till slut tog jag apotekets eget Apoliva-cerat för 16 spänn. Det var tur att det inte kostade mer, kan jag säga, för det kan mycket väl vara det sämsta cerat med den äckligaste smak jag någonsin haft.

Jag minns fortfarande ett saligt lypsyl som dog smältdöden i ett par termobrallor i ett torkskåp på fritids ca 1978. Min komplicerade relation till cerat började tidigt.

Rutans år 2009

För några veckor sedan satt jag med två kompisar på Grodan på Grev Turegatan. Vi började att skoja om de quiltade jackor som många bär på Östermalm. Men se, det skulle vi inte ha gjort. Tiden efter såg vi dem överallt, i alla stadsdelar, på människor i alla åldrar. Jackorna, som utstrålar lantliv och stall och får mig att tänka på prins Charles marknadsförs bland annat av Barbour. Jag ser dem oftast i marinblått eller militärgrönt.

Och nu, fast jag fortfarande ser dessa jackor överallt, är det dags för nästa trend. Jag såg dem först i söndags och sedan dess har det varit några varje dag. Kom inte och säg att båda dessa plagg är klassiker. De är också trend - här och nu - och nu har jag lurat också era hjärnor till att börja se dem. Kul!

Smoking generation

Jag har börjat på mitt nya jobb. Det är mycket nytt och en sak som är ny för mig är att det är så många som röker. Genast sätter min spanarhjärna igång att se - och tyvärr även känna lukten av - rökare. Det är som en komplott!

När jag väntar på tunnelbanan står folk och röker och det är ute, men ändå inne, på Gullmarsplan till exempel. Värst är när de röker ända tills dörrarna öppnar och sedan slänger en brinnande fimp på perrongen eller ner på spåret. Dessutom tar de med sig ett litet sunkigt moln in i vagnen.

Föräldrar röker med ena handen och håller sitt barn eller drar en barnvagn med den andra. Både mammor och pappor.

Jag lyckas ideligen hamna bakom folk som precis tänder en cigarett eller som en tjej som jag inte lyckades gå om. Hon gick med en brinnande cigarett lite chict mellan fingarna, men jag såg henne aldrig ta några bloss.

Det är väl årstiden som gör det enklare för rökarna. De måste känna sig huttriga och jagade på vintern. Uteserveringarna får dem antagligen att känna sig som i gamla tider. Men jag tycker det är bra att 73% av svenskarna är positiva till rökförbud även där. Vill de inte sluta för min skull så kan de väl åtminstone fatta att det är ohälsosamt, snuskigt och dyrt för dem själva!

501

Nummerplåtsspaningarna behöver inte upphöra bara för att jag är klar... Min pappa förser mig med material. Han har hela tiden jobbat från båda håll - från 001 uppåt och från 999 nedåt. Lite mer avancerat för minnet, men han har ett block i bilen där han skriver upp vad han är på. Det har hela tiden gått bättre på nervägen.

Det lustiga är att nu mot slutet av min jakt har han närmat sig ett möte på mitten mellan upp- och nedgång. Han menade rent av att han skulle vinna över mig om han mötte sig själv innan jag tog 999. Inte för att jag höll med och som vi alla vet hann jag ju till 999 innan vi ens behövde ta den diskussionen.

Det ännu lustigare (särskilt med tanke på att han hela tiden hittat fler bilar på nervägen) är att jag i fredags fick ett sms: "501", vilket innebär att han mötte sig själv precis på mitten. Det är nummerplåtssammanträffandehumor det!

Lördagsskörden i bild

The End

Jag jagade 994 några fruktlösa dagar. Gick extrapromenader på okända gator. Den 994 som jag sedan tog var en som susade förbi medan jag slängde ett papper i en papperskorg.

995 tog jag när jag var ute och majade i Tyresö, eftersom den där röda 995:an som jag sett försvann lika plötsligt som den dök upp.

Redan på fredagkvällen gick jag en extrapromenad för att plocka en av de två 996:or jag "visste". Helt i onödan annat än ur motionssynpunkt... På lördagen hade jag bättre tur. Jag visste en 996 längre bort och den var snällt hemma när jag tog min morgonpromenad och sedan tog jag 997 på väg till en kompis och 998 på väg ut på Djurgården. Alla stod stilla, så jag kunde fota dem, men inte en enda av dem var de bilar jag "visste" fanns.

Idag - måndagen den 4 maj, ca 14,08 - tog jag 999. Det känns riktigt skönt och jag törs lova att jag inte ska börja om.

De sista sex

Det roligaste med nummerplåtarna, min "platespottinghobby", since 2003, har varit tillfälligheterna. De gånger jag bara sett en bil på en hel väg och det är den jag ska ha. När jag ibland har känt mig som om allt varit riggat och någon har ställt dit den bil jag behöver.

Jag räknar med att bli klar vilken dag som helst. Det är bara det att nu "vet" jag var resten av bilarna "bor" och man kan tycka att det vore enkelt att bara gå och plocka dem. Då står de inte där de ska.

I fredags hittade jag 990, som brukar stå på min gata. Det gjorde den nu också, men längre bort än vad den "skulle". Senare på dagen plockade jag genom en extra promenad 991 och 992. Det var bara det att jag hade räknat med att ta 993 och 994 också. På väg till den gata där 993 brukar stå fick jag se 995, en röd rackare som jag inte sett förut. Jag insåg då att jag efter att ha tagit 993 skulle kunna få även 994, 995 och kanske att 996 skulle stå där den brukade. Då stod 993 inte där den "skulle". På lördagens morgonpromenad gick jag den vägen igen. Ingen 993. Jag visste en till, som åtminstone på vardagar, brukar stå på en annan gata. Jag gick dit förgäves. Retsamt nog körde en 994 förbi på vägen dit... På kvällen igår stod jag och väntade på min kompis i korsningen Hötorget/Kungsgatan. Det kom rätt många bilar. Jag såg två stycken 992:or, men det hjälpte ju inte. Min kompis kom och vi skulle gå över gatan. Då kom 993 rullande förbi!

Trots de två 993:or jag trodde mig ha koll på, blev det alltså en okänd som jag räknade. Ett klassiskt fenomen. 994 "bor" på min gata, så på morgonens promenad skulle jag ta den och hela vägen upp till 998. Så var planen, men den lilla krumeluren är tydligen bortrest över helgen. Vill det sig riktigt illa så kommer den hem lagom till att den röda 995:an visar sig bara ha varit här över helgen.

Vad kan man lära av det här, då? Som vanligt - om man vill någonting för mycket så knyter det sig.

Ur roll

Igår var det Skärtorsdag. Jag passerade genom en galleria i stan när jag bakom mig fick höra en kvinna prata högt och ganska argt i mobiltelefon. Nyfiken av naturen tittade jag över axeln för att få se en vuxen kvinna i påskkärringutstyrsel. Bilden blev genast så mycket roligare.

Idag pratade jag med lillasyrran. Hon, Busen och Snubben hade gått påskparad igår tillsammans med en kompis till syrran. Kompisen hade puttat på syrran och gjort henne uppmärksam på två vuxna påskkärringar som hade rökpaus på illa vald plats.

Jag har uppenbarligen scennärvaro i ryggmärgen sedan mina år inom amatörteatern. Inte gå ur roll!

Jag har precis läst en besynnerlig bok av Chuck Palahniuk (Fight Club). Den här hette Choke. Huvudpersonen i boken jobbar i en 1700-talsby för turister. Om de går ur roll på jobbet, eller är otidstypiska - tuggar tuggummi, pratar i mobiltelefon eller har en stämpel från ett disco på handen - så får de som straff sitta i stocken! Fast vi kan ju inte gärna bränna påskkärringarna på bål...

Earth Hour

Egentligen skulle jag inte varit hemma ikväll så det hade blivit nästan lite osportsligt att säga att jag var med på att släcka ner mellan 20.30 och 21.30. Nu är det dock ändrade planer och jag blir hemma. Jag tänker sträcka mig ut från balkongen, så jag ser nedsläckningen av Globen (nej, jag tänker inte använda det nya löjliga namnet). Efter det ska jag tända stearinljus, men inte fler än jag behöver eftersom det inte heller är bra för isbjörnarna. Efter det får vi väl se om jag kan läsa eller bara tänka i 60 minuter.

Jag blev nästan besviken när jag insåg att det inte är samtidigt på hela jorden. Det är för att jag tycker om kraften i den globala och kollektiva känslan. Om alla drar sitt strå till stacken så gör det skillnad och vi gör det tillsammans, bara på lite olika tider på samma dygn.

Mars 2009

Den här våren eller vintern...eller vårvintern alltså! Aprilväder i mars. För två veckor sedan hade vi mycket snö, sedan platta, gula gräsmattor och krokusknoppar och i morse snö igen. Fåglarna kvittrar åtminstone tappert och litar på sin inbyggda känsla för att våren är här.

Mars 2009 ackompanjerar skrämmande väl mitt läge på arbetsmarknaden. Jag hittar intressanta tjänster som skulle passa mig och söker, väntar förhoppningsfullt, får någon gång komma på intervju. Så vaknar jag en morgon och har fått tre mail med den ungefärliga innebörden "tack för visat intresse, men den av de 400 sökande vi valde var inte du". De flesta har inte tid att svara ens. Så börjar det om igen. Snön lägger sig över mig och mitt CV.

Jag får byta taktik, som jag gör med mars 2009. Jag kan välja att lyssna på småfåglarna och krafsa fram krokusarna igen. Då ska jag väl kunna krafsa fram ett sommarjobb någonstans.

Lyftkranarna dansar igen

Idag har jag lärt mig att inte bara lyftkran utan också trana heter crane på engelska! Det löjliga är att jag vet att trana heter Grus grus på latin, men att jag aldrig reflekterat över vad det heter på engelska.

Man lär så länge man har elever, brukade jag säga, men det här var faktiskt en statusrad på Facebooks förtjänst.

Nya gamla grejer

Man ska inte underskatta glädjen i att få köpa någonting nytt ibland.

Igår var jag på second hand-jakt efter en klänning till en "klädsel: kavaj"-fest. Jag hittade ingen, men däremot två andra plagg. Det första var en topp i stark fuchsia med paljetter runt halsringningen och trekvartsärm. Först lät jag den hänga, fast jag kände direkt att det var en finare sorts viskostrikå och den verkade helt oanvänd. Jag tyckte färgen var lite fel för mig.

Jag vandrade vidare och trodde inte mina ögon när jag stod framför exakt den typen av knickersjeans (vadlånga, något baggy, detaljsömmar och knappar på vaden) som jag är sugen på att ha till sommaren och som är snygga att dansa i. De såg också ut att vara oanvända och var av märket Bon´A Parte, vars katalog jag beställer ur ibland (danskt naturligtvis). 60:-!!!

In i provhytten tog jag dessutom med mig ett par andra jeans, mörka av märket Bläck, och fuchsiatoppen. Jeansen satt skitsnyggt på benen, men eftersom det var herrmodell gick de inte runt mina kvinnliga höfter. Smällar man kan ta när de andra två plaggen satt perfekt! Totalsumma 130:-

Jag vet ju att second hand är bra, men jag har liksom aldrig tagit mig tid att bläddra runt bland plaggen och ibland luktar det lite sunkigt. Det här är definitivt min nya grej. Tid har jag ju och i onsdags hade jag precis sålt två konstböcker för 120:-.

Ur en arbetssökandes torsdagsagenda

- Plocka 954. Bara en liten omväg i solen.

- Köpa strumpbyxor.

- Kolla second hand efter finklänning till kommande fest.

- Lämna böcker på biblioteket och låna några nya.

- Bli bjuden på en öl av före detta arbetskamrat.

- Dansa.

Total summa 90 kronor om jag ej hittar klänning.

Lift

The only way is up! Visst låter det dessutom trevligare med en uppfärd än att bara åka "UPP" eller "NED" eller kommendera "HIT". En uppegupptäcksfärd skulle sitta fint idag.

Nödsituation

Nu när jag är så här ekonomiskt begränsad så händer fantastiska saker.

Mina vänner bjuder på en latte här och ett glas vin där. En vän har bjudit mig på en heldag på Yasuragi Hasseludden. Hon hade presentkort och valde att ta med mig, vilket skulle känts lyxigt vilken dag som helst men extra mycket nu. Min bästis var här en kväll och hade tio lila tulpaner bakom ryggen när hon kom, för hon tänkte att jag inte unnade mig det med min budget trots att jag älskar tulpaner. Jag har käkat flera gånger hos min granne och sett på hennes filmer och bara en gång har jag haft med mig vin (som hon inte ens drack så mycket av). Igår var jag på söndagsmysmiddag hos en gammal kollega och hennes man och på torsdag ska en annan gammal kollega och jag ta en öl eller två, på hans bekostnad. Så där håller det på.

Jag kan tänka att jag har en hel del att bjuda igen när jag får pengar igen.
Eller så kan jag tänka att jag har goda vänner, som ställer upp i nöden.

Så tråkigt att klockorna stannar

Jag är sjuk! Det är ju inte så ofta så jag tycker alltid extra synd om mig när jag blir det. Det som började som heshet, nysningar och nästäppa gick trots fyra dagars vila över i feber och halsfluss. Nu har jag fått Kåvepenin i alla fall. Det är lustigt vad det smakar barndom (minns när jag var 9-10 år och det gick åt ett halvt filpaket innan jag äntligen fick svalt dem).

Hur som helst så är det värsta att det är så tråååkigt att vara sjuk. Tråkigt så klockorna stannar. Jag tappar tidsuppfattningen när jag sover lite här och ser konstiga tv-serier lite där. Igår morse vaknade jag med feber och vinglade huttrande ut i köket efter Panodil. Jag slängde ett öga på köksklockan för att se om jag vaknat tidigt eller sent. Hon var tjugofem över två! För en kort stund hann jag tänka att jag i mina feberyror faktiskt sovit bort hela måndagen, men sedan såg jag hur sekundvisaren spasmiskt stod och högg på fem sekunder i och förstod att den stannat.

Slutlattat?

Jag har ännu inte betalat mer än 32 kronor för en latte på ett fik. Där går min smärtgräns, när ett halvkilo bryggkaffe kostar lika mycket (nästan ett helt kilo om det är extrapris). För några veckor sedan var jag på Coffehouse by George vid Odenplan. Jag blev bjuden på en latte, vilket var tur eftersom de tog 37 spänn! Igår var jag bara inne och vände på Coffehouse by George i NK-huset. De tog 39 kronor för en latte och 110 för en bakad potatis med räkor, som min kompis ville ha. Då gjorde vi det enda rätta och avbröt beställningen och gick. Som min kompis sa: "Det är inte okej."

Hur funkar den där franchisegrejen egentligen? Får samma kedja ha vilka priser de vill?

Att rätta mun efter a-kassan

Jag är en fattigråtta nu för tiden. Det ekar sorgligt tomt i kylskåpet. Allt som kan betraktas som onödigt förblir oersatt när det är slut. Således har jag ingen smörgåsgurka, ingen lingonsylt och ingen saft. Ketchupen tog slut häromdan och honungen också, precis lagom tills jag behövde den för att lindra begynnande förkylningssymtom.

Kläder har jag inte heller köpt på ett halvår eller mer. Att alla mina t-shirts och strumpor ser grådassiga och slitna ut lyckas jag än så länge bortförklara med att allas strumpor ser ut så i vårens obarmhärtiga ljus.

Mat och kläder måste jag ha, men något som jag brukar kosta på mig för att må bra är tjänster i form av kiropraktorbesök och fotvård. Det har varit uteslutet att få in det i budgeten nu. Behovet av kiropraktorn försvann i och för sig i samma stund jag slutade mitt förra jobb, men fotvårdsbehovet är större än nånsin. Idag ska jag gå på fotvårdsbehandling, pedikyr och vad- och underbensmassage! Jag har fått 50% rabatt genom ett erbjudande. Snacka om att det känns lyxigt. Jag har inte varit sedan i mars.

Baba Alling Glans

Jag är ju i allmänhet förtjust i långa killar, men det finns en sak som smäller högre än höjd över havet. I själva verket finns det en hel rad saker, men den jag tänker på nu är humor.

Därför vill jag härmed tillkännage två killar som har dispens om andan faller på (jag tror de är upptagna nämligen): Det är Morgan Alling och Johan Glans. Jag tycker att de verkar helmysiga båda två.

Min hjärna och jag

Jag upphör aldrig över att förvånas över min hjärna och dess selektiva seende.

Efter att ha läst hittills åtta böcker i Alexander McCall Smiths serie om Damernas detektivbyrå samt en i serien om Filosofiska söndagsklubben har jag nu lånat tre stycken i serien om Professor Dr von Igelfeld. Jag satt och drack en kopp kaffe och läste i "Portugisiska oregelbundna verb" som den första boken heter och på sidan 43 dyker en professor J. G. K. L. Singh från Chandighar upp.

Knappt hade jag sett ordet "Chandighar" förrän det började bläddra i arkiven uppe på hjärnkontoret och jag visste att jag hade läst någonstans om denna plats tidigare idag, men aldrig tidigare före det. Ibland - om det är ett ansikte som ska placeras kan jag få bläddra länge i mina imaginära arkiv. Nu visste jag direkt att det varit i DN. Ett under bara det, eftersom jag i princip bara bläddrat rakt igenom den. Efter ytterligare en genombläddring hittade jag bildtexten som levererat informationen tidigare under dagen. Jag läste inte ens Dan Jönssons krönika. Jag såg bilden och läste bildtexten "Mats Eriksson skildrar den indiska idealstaden Chandigarh, här 'The high court, Chandigarh', 2003".

Datumparkering

Om jag inte visste att det är datumparkering på min gata skulle jag kanske ha trott att vi haft en hel armada av marsianer här inatt. Mycket väluppfostrade marsianer, vill säga, som satt sig in i hur det parkeras här på Tellus.

Trots den bilfria gatan har jag håvat in 935, 936 och 937 idag. Känns oerhört bra!

Du är inte ensam i kollektivtrafiken

Jag förväntar mig inte att alla människor ska vara väluppfostrade. Men vad hände med sunt förnuft, vanligt hyfs och hänsyn? Det kryllar av egon, stora som fyra säten på tunnelbanan.

Idag har varit en embarmligt mörk dag. Det är jag den första att skriva under på - men så sitter jag heller inte och vrålgäspar utan att hålla för munnen så personen en meter framför får en titt på vad jag åt till frukost och kanske även lite härlig utandningsluft på köpet!!! Vad är det med folk? Nyser, hostar och gäspar gör man bortvänd eller med förhållen mun. Det lär man ju småbarn. Eller...?

Och vad är det med spottande? Vad är det som driver människor till att sitta på en bänk vid en busshållplats och loska så att det är helt blött och slemmigt på marken (isfläck kan det bli den här årstiden). I min värld är det otroligt nonchalant att spotta inomhus och dit räknar jag faktiskt kaklat golv innanför tunnelbanespärrarna. Är det okej så länge nån annan städar?

Värst just nu är ändå det som jag vill kalla den nya tidens bergsprängare. För 20 år sedan kom de med värsta kassettdäcket på axeln och full kräm. Nu räcker det med en mobiltelefon och några mp3-filer för att störa en hel tunnelbanevagn. Jag tänkte skriva att tonåringar är värst, men efter att ha åkt tvärbana med nån minaretliknande sång på högsta volym är jag beredd att ändra mig.

Tre är, som bekant, en spaning. Adjö!

Årsstämmor

Jag var på årsstämma i bostadsrättsföreningen igår. Jag kände ett kollektivistiskt och demokratiskt ansvar. Dessutom ville jag se om samlingslokalen eventuellt skulle kunna hålla måttet för en rackabajsarns 40-årsfest vad det lider.

Det började klockan 19.00 och när jag kom sa jag att jag måste gå senast 20.30 (salsa). Ja, då skulle vi vara klara. "Inte mer än en timme.".

Årsstämmor är grymt tråkiga, men ganska roliga på ett knastertorrt sätt. Början gick jättebra. Han som höll i stämman var nån extern snubbe som körde järnet, men sedan kom vi till årsberättelser, balansräkningar och noter, alltsammans förevisat med en projektor men pyttelitet så man inte såg siffrorna. Och sedan visade sig att många av de här grannarna jag har, men aldrig ser röken av, hade en och annan fråga eller observation.

När jag tassade ut (med min prassligaste vinterjacka) hade de bara hunnit till "beslut om fastställande av resultat- och balansräkning", vilket var punkt "j" av "a-t".

Och snart kommer årsmöte med kören. Då förvandlas mina trevliga körkamrater och fram kryper alla pensionerade akademiker och före detta ordförande i olika styrelser fram, för att inte tala om körmedlemmarna som varit med sedan körens grundande. Man kan inte säga pip med mindre än att det ska bläddras i stadgar och säger man mer än pip så blir man invald i styrelsen. Slutsats: silvertejpen på när det stadgeenligt utlyses om årsmöte.

Sjuttio to go!

I år kommer jag att bli klar med mitt nummerplåtssparande, det törs jag lova. Jag ska inte börja om, det lovar jag också. Jag behöver lägga min blick och energi på annat håll. Nu ser jag fram emot den dag då jag kommer till 999. Eftersom jag fortfarande är arbetssökande har jag övervägt att eventuellt besöka en eller annan större parkeringsplats. Trots att jag tycker att det är fusk skulle processen kunna påskyndas något. Det är smutstorr januari och många skyltar ser ut så här:

Numret är fingerat och har ingenting att göra med numren i blogginlägget.

Å andra sidan har jag overkligt flyt nu: 924 igår (på min gata), 925 och 926 igår (på Sveavägen), 927 på syrrans gata, två (!) stycken 928 (på samma parkeringsplats när vi skulle hämta Busen på dagis). Anmärkningsvärt är att syrran föraktfullt höjer ett iskallt ögonbryn när jag jublar över det fantastiska i att se två 928:or så nära varandra. Hon är för ung att vara så ironisk. Dessutom samlar hon själv på rådjur!

Idag tog jag 929 på solpromenad med ögonvittne.

Tio år

1999 kan kännas som alldeles nyss eller ganska länge sedan. Eftersom det är tio år sedan roade jag mig med att läsa min gamla kalender från det året (vad ska jag säga - det är alldeles för många mellandagar).

1999 var året då jag hade min första hemdator via jobbet och internet med modem. Jag har på ett ställe gjort en anteckning om hur fantastisk informationstekniken var när jag kunde skicka ett dokument via e-mail. Jag gav också efter och skaffade slutligen ett kontantkort till mobiltelefon och satte i syrrans avlagda Philips fizz (med utdragbar antenn) och var jätteorolig att någon skulle ringa medan jag satt på pendeltåget, för jag tyckte det var oerhört pinsamt. Jag visste inte hur jag skulle öppna ett sms som jag fick på min 30-årsdag.

Det hände rätt ofta att jag somnade framför tv:n med linserna i och fick gå upp och försöka få loss dem från ögonvitorna. Det skulle dröja fem år tills jag lasrade dem.

Det jag ägnade fritiden åt var teatern ute i Haninge. Jag hade ingen aning om att det var så ofta. Jag bodde i princip där ute av kalendern att döma. Så gick jag på långa promenader med Prinsessmamman, som då för tiden bodde nästan granne.

Jag ringde farmor ibland och hon mig. Sedan försvann hon gradvis ur mitt liv och dog i juni förra året.

Vår älskade hund fick somna efter att ha varit riktigt dålig. Han blev nästan 15 år.

Jag var på en föreläsning med Aidan Chambers, som för alltid skulle förändra mitt sätt att se på läsning och böcker. På hösten hoppade jag av teatern, men började sluka böcker på ett sätt som jag inte gjort sedan jag var tonåring.

Jag gick en illustrationskurs på Folkuniversitetet, åkte Fritt fall mot bättre vetande, fick tvätta alla kläder om jag varit ute en kväll eftersom de stank av cigarettrök, var på tvåveckors chartersemester på Zakynthos, magnetröntgade ett knä och en fot på Sophiahemmet, hade järnbrist med bara snäppet bättre värden än i år och sade upp mig från en skola för att bli värvad av en annan.

På julafton spelade vi TP Millennium. Mamma var inte med, men satt i rummet intill och ropade: "Det kan jag!" och "Gud, vad enkelt!". Julafton 2008 spelade vi Rappakalja. Ett tips inför julen 2009 eftersom hon inte kunde ett enda svar :)

Bokbokslut 2008

Dags att sammanfatta 2008 års lästa böcker. Listan omfattar de skönlitterära böcker jag läst under förra året och innehåller 28 titlar, precis som 2007!

- Av dessa 28 är endast åtta deckare. Förra året var det hälften och jag tyckte att det lät lite för att vara jag. Däremot har jag läst sex fantasyböcker i år och det är mycket.
- Det totala antalet författare uppgår till 17. Tre vardera av Terry Pratchett, J. K. Rowling, Connelly och McCall Smith, två vardera av Paulo Coelho, Isabel Allende och Läckberg. Man kan se tydliga trender i mina försök att läsa ut serier/läsa allt av vissa författare.
- I januari läste jag tre böcker.
- I mars läste jag en bok. Den var i och för sig bra.
- I april läste jag sju böcker. Detta var min mesta fantasy-månad, Pratchett och sträckläsning av de tre sista Harry Potter-böckerna, som jag ville ha läst innan någon glappade om slutet.
- I maj läste jag tre böcker.
- I juli läste jag fyra böcker.
- I den åttonde månaden läste jag åtta böcker. Ett tydligt tecken på mina nya rutiner i tillvaron som arbetslös. Jag gick till biblioteket varje måndag och lånade sjudagarslån, bevakade ”inkommet idag-vagnen” som en uggla och lånade dvd-filmer.
- I november läste jag två böcker.
- Jag läste alltså inte en enda bok under fem av årets månader! Lite anmärkningsvärt, men bevisar väl att jag är en periodare av rang. Jag formulerade också ett livsavgörande beslut under våren, vilket tog ansenlig energi. Dessutom bokför jag endast skönlitteratur. Jag har kanske läst lika många andra böcker.

Årets bästa: Vindarnas ö av Elisabeth Nemert
Rolig titel - tråkig bok: Kåta renar begår inte självmord
Ny bekantskap: Michael Connelly – Harry Boschs fader – skapar en ny huvudrollsinnehavare som jag inte vet om jag gillar. (I lagens limo)
Ny serie av gammal författare: Filosofiska söndagsklubben var inget för mig. Jag håller mig till Damernas Detektivbyrå.
Svårast att lägga ifrån sig: Harry Potter
Intresse efter tv-dokumentär i kombination med intresse för Chile (salsa, spanska): Isabel Allende
Gavs (äntligen) en chans: Pratchett, efter ivrig lobbying från Tina.
Gavs en ny chans: Paulo Coelho (jag gillade honom bättre nu än då)