En anledning till den trötthet jag känner idag kan vara att Busen samtalade med mig från 06.10 i morse. Han inledde med orden "Är du vaken?" och en stund senare hörde jag honom säga att han inte hörde vad jag sa (antagligen för att jag typ sov!). Då sa jag att jag behövde sova lite till och han låg och filosoferade för sig själv, jag hörde att han mumlade lite ibland. Jag somnade naturligtvis inte om utan efter ett tag fick han krypa ner hos mig på madrassen och gosa.
Jag skulle ändå upp rätt tidigt och ta tåget hem till frissan. Suveränt att få en lördagstid där och skön behandling inklusive färg. Jag halvslumrade på tåget, vilket inte gjorde mig piggare, men sedan kom jag till Stockholms Central och där ägnade jag mig åt en av mina favoritsysselsättningar - kolla på människor. Jag köpte en stor latte och satt med denna täckmantel/uppiggande dryck och spanade. Det är så himla kul och varje gång jag gör det tänker jag att jag ska åka oftare till Centralen och sätta mig med ett block och bara skriva ned personskisser och låta fantasin skena kring vilka de är, var de kommer ifrån och vart de är på väg. Särskilt på en plats där människor möts och skiljs, ska någonstans eller kommer hem blir det en särskild dynamik. Jag gillade ju The Terminal - filmen där Tom Hanks bor på en flygplats och det är kanske ingen slump.
lördag, februari 24, 2007
fredag, februari 23, 2007
Barnvakt
Jag är barnvakt åt Busen ikväll. Det är så himla roligt och mysigt. Jag önskar jag fick tillfälle att vara det oftare, men syrran och hennes sambo är helt enkelt ute för lite.
Kvinnor som är mödrar brukar säga att sedan de fick barn har de blivit extra blödiga och ser faror överallt. Detta - kan jag meddela - är inget som är förbehållet mödrar. Det funkar alldeles utmärkt för mostrar också. Om något skulle hända Busen (eller Lillan eller Lillen)...nä, jag vet inte vad jag skulle göra. Och blotta tanken på hur många barn som blir utsatta för olika hemskheter och försummelser gör mig djupt bedrövad och fruktansvärt upprörd. De som är så tillitsfulla och håller på och lär sig om världen.
Nu ska jag gå och lägga mig på en madrass nedanför hans säng och somna till hans andetag.
Kvinnor som är mödrar brukar säga att sedan de fick barn har de blivit extra blödiga och ser faror överallt. Detta - kan jag meddela - är inget som är förbehållet mödrar. Det funkar alldeles utmärkt för mostrar också. Om något skulle hända Busen (eller Lillan eller Lillen)...nä, jag vet inte vad jag skulle göra. Och blotta tanken på hur många barn som blir utsatta för olika hemskheter och försummelser gör mig djupt bedrövad och fruktansvärt upprörd. De som är så tillitsfulla och håller på och lär sig om världen.
Nu ska jag gå och lägga mig på en madrass nedanför hans säng och somna till hans andetag.
onsdag, februari 21, 2007
Får jag sitta i ditt minne
Av irriterande anledningar, som jag inte orkar gå in på just nu, befann jag mig på Norrmalm idag. Så gjorde även dagens tredje 523:a! De regnar över mig.
Jag har också köpt och stoppat i (nästan alldeles själv) 1 GB RAM-minne i min dator. Jag trodde det var mitt bredband som var söligt, men det visade sig att jag bara hade 192 MB i RAM-minne och det är tydligen lite... Ja, vad vet man? Huvudsaken med en dator är att den går att blogga med!
Jag har också köpt och stoppat i (nästan alldeles själv) 1 GB RAM-minne i min dator. Jag trodde det var mitt bredband som var söligt, men det visade sig att jag bara hade 192 MB i RAM-minne och det är tydligen lite... Ja, vad vet man? Huvudsaken med en dator är att den går att blogga med!
Jakten på 523
När jag förra veckan såg en bil med nummerplåt 522 susa förbi mig gladdes jag både för den och för den enkla 523:an som jag visste var den "bodde". Jag har gått förbi den många morgnar. Det är en ljusblåmetalic Saab. Nästa morgon gick jag den vägen, fylld av tillförsikt. Jag skulle bara se den en gång till för att få räkna den. Då stod den inte där!
Nåja, skam den som ger sig, jag gick samma väg nästa morgon. Ingen 523:a. Då började några dagar av försök till att överlista den lömskingen. Jag gick parallellgatan istället och kikade in på alla tvärgator och parkeringsplatser. Ingen 523:a.
Igår var den dag som ödet grinade mig allra mest i ansiktet. Bara på vägen hem från jobbet såg jag 023, 323, 423, 823, 323 en gång till och 623 för att avrunda med en 522, som jag redan har, men ingen 523:a så långt ögat nådde, vilket är ganska långt nu i takt med ökad mängd dagsljus.
I morse tänkte jag ta nya djärva grepp och gå en annan väg. Jag har bra variation på vägar till jobbet, det blir aldrig långtråkigt. Ca 1½ minuts rask promenad från hemmet står en 523:a som om inget hade hänt. Skylten var ren och fin. Ingen snömodd eller frost som täckte den. Jaha, tänkte jag, här har du antagligen stått hela tiden och fnissat åt mina fåfänga försök att hitta dig!
Jag gick vidare och funderade på att jag skulle kunna blogga om den här upplevelsen. Jag skulle kanske kunna få folk att förstå att nummerplåtsamlande är som livet självt. Man får inte vilja något för mycket, men när man slappnar av kommer det till en. Där gick jag i dessa tankar när en stor långtradare kom frustande i den backe jag gick. Med nummer 523...
Nåja, skam den som ger sig, jag gick samma väg nästa morgon. Ingen 523:a. Då började några dagar av försök till att överlista den lömskingen. Jag gick parallellgatan istället och kikade in på alla tvärgator och parkeringsplatser. Ingen 523:a.
Igår var den dag som ödet grinade mig allra mest i ansiktet. Bara på vägen hem från jobbet såg jag 023, 323, 423, 823, 323 en gång till och 623 för att avrunda med en 522, som jag redan har, men ingen 523:a så långt ögat nådde, vilket är ganska långt nu i takt med ökad mängd dagsljus.
I morse tänkte jag ta nya djärva grepp och gå en annan väg. Jag har bra variation på vägar till jobbet, det blir aldrig långtråkigt. Ca 1½ minuts rask promenad från hemmet står en 523:a som om inget hade hänt. Skylten var ren och fin. Ingen snömodd eller frost som täckte den. Jaha, tänkte jag, här har du antagligen stått hela tiden och fnissat åt mina fåfänga försök att hitta dig!
Jag gick vidare och funderade på att jag skulle kunna blogga om den här upplevelsen. Jag skulle kanske kunna få folk att förstå att nummerplåtsamlande är som livet självt. Man får inte vilja något för mycket, men när man slappnar av kommer det till en. Där gick jag i dessa tankar när en stor långtradare kom frustande i den backe jag gick. Med nummer 523...
tisdag, februari 20, 2007
Kategoriserande kategorisering
Nu har jag valt ett utseende på bloggen som kan få hålla ett tag. En liten bild på mina ständigt vakande ögon fick vara med. Och så har jag ägnat helgen åt att dela upp mina över 300 blogginlägg i kategorier. De ligger här ute i högerspalten under Etiketter.
Det var inte lätt ska jag säga. Jag har skrivit ut alla mina inlägg månadsvis, så först satte jag mig med dem och började spåna på etiketter som skulle kunna funka. Det blev ganska många och raskt insåg jag att jag skulle få klumpa ihop vissa närliggande ämnen. Jag vill att det ska vara lätt att överblicka, annars är det ingen mening. Det är ingen hemlighet att jag gillar ord så jag bestämde mig för att försöka skriva så många etiketter som möjligt som allitterationer - till exempel Verbala vändningar, Smil o skratt och Babas betraktelser.
En sak som förvånade mig var hur ofta jag har kommenterat vädret! Som om jag skulle behöva syssla med sån "polite conversation", men det är ju för att vädret påverkar mitt humör och känslan för dagen så oerhört mycket. Inte så mycket temperaturen, men tillgången på sol. Som idag när solen nästan sken fortfarande vid halv fem! Underbart!
Det var inte lätt ska jag säga. Jag har skrivit ut alla mina inlägg månadsvis, så först satte jag mig med dem och började spåna på etiketter som skulle kunna funka. Det blev ganska många och raskt insåg jag att jag skulle få klumpa ihop vissa närliggande ämnen. Jag vill att det ska vara lätt att överblicka, annars är det ingen mening. Det är ingen hemlighet att jag gillar ord så jag bestämde mig för att försöka skriva så många etiketter som möjligt som allitterationer - till exempel Verbala vändningar, Smil o skratt och Babas betraktelser.
En sak som förvånade mig var hur ofta jag har kommenterat vädret! Som om jag skulle behöva syssla med sån "polite conversation", men det är ju för att vädret påverkar mitt humör och känslan för dagen så oerhört mycket. Inte så mycket temperaturen, men tillgången på sol. Som idag när solen nästan sken fortfarande vid halv fem! Underbart!
söndag, februari 18, 2007
Under ombyggnad
Okej! Om du kliver in här de närmaste dagarna får jag be dig ha överseende med att jag håller på och bygger om lite. Just nu är det väldigt färglöst, men det ska bli ordning på det. Hav förtröstan! Det försöker jag ha. Jag kan inte garantera att du blir räknad heller, för min susnet-räknare verkar ha kommit bort i röran. Dessutom har text bestämt sig för att flyta ihop i gamla inlägg och strunta i mina kommandon om nytt stycke.
Förhoppningsvis lär jag mig lite mer om datorer av bara farten. Så var det ju med bilar. Tänk vad jag lärde mig om urladdning av batterier och lameller som osade under de år jag hade bil.
Å andra sidan gjorde jag mig av med dem...
Förhoppningsvis lär jag mig lite mer om datorer av bara farten. Så var det ju med bilar. Tänk vad jag lärde mig om urladdning av batterier och lameller som osade under de år jag hade bil.
Å andra sidan gjorde jag mig av med dem...
Språkkonstapel Baba
På senaste tiden har jag av flera, av varandra oberoende personer, blivit tipsad om Språkpolisens blogg. Några gånger har jag varit inne och kikat, men idag plöjde jag igenom hela. De där personerna hade rätt. En blogg helt i min smak.
Irriterande med det hela är dock att upptäcka att jag stavar fel till schysst och att alla hjärtans dag ska stavas med litet a i alla. Schysst nog tänker jag inte ta någon som helst hänsyn till att schysst ska stavas shyst, sjyst eller möjligtvis juste. Det är för inarbetat för mig. Personligen tycker jag att shyst ser galet ut!
När jag skrev mitt inlägg på alla hjärtans dag blev jag faktiskt tveksam och slängde ett öga i DN. Där hade de skrivit med stort A - faktiskt! Nu vet jag dock bättre. Min nya husgud är Språkrådets hemsida. Det är verkligen inte lätt att vara källkritisk nu för tiden. Googlar man på ett ord får man upp allt möjligt och det mesta är ogranskat. De flesta träffarna är på bloggar faktiskt. Min "analoga" (av papper och med bokrygg) SAOL är från 1991.
Det bästa av allt är att jag har en aktuell liten språkstrid om huruvida det heter biblan eller bibblan. Jag är ivrig förkämpe för bibblan och jag har rätt enligt Språkrådet! (plats för segerdans) Det här är viktiga saker. Att sedan min mobiltelefon protesterar när jag vill skriva idag och inatt och inte i dag och i natt kan jag stå ut med, för jag vet ju att båda är accepterade. Jag talar dock inte om för samma mobiltelefon att den står för den rekommenderade stavningen. Istället lägger jag i tysthet in min stavning i ordlistan.
Irriterande med det hela är dock att upptäcka att jag stavar fel till schysst och att alla hjärtans dag ska stavas med litet a i alla. Schysst nog tänker jag inte ta någon som helst hänsyn till att schysst ska stavas shyst, sjyst eller möjligtvis juste. Det är för inarbetat för mig. Personligen tycker jag att shyst ser galet ut!
När jag skrev mitt inlägg på alla hjärtans dag blev jag faktiskt tveksam och slängde ett öga i DN. Där hade de skrivit med stort A - faktiskt! Nu vet jag dock bättre. Min nya husgud är Språkrådets hemsida. Det är verkligen inte lätt att vara källkritisk nu för tiden. Googlar man på ett ord får man upp allt möjligt och det mesta är ogranskat. De flesta träffarna är på bloggar faktiskt. Min "analoga" (av papper och med bokrygg) SAOL är från 1991.
Det bästa av allt är att jag har en aktuell liten språkstrid om huruvida det heter biblan eller bibblan. Jag är ivrig förkämpe för bibblan och jag har rätt enligt Språkrådet! (plats för segerdans) Det här är viktiga saker. Att sedan min mobiltelefon protesterar när jag vill skriva idag och inatt och inte i dag och i natt kan jag stå ut med, för jag vet ju att båda är accepterade. Jag talar dock inte om för samma mobiltelefon att den står för den rekommenderade stavningen. Istället lägger jag i tysthet in min stavning i ordlistan.
fredag, februari 16, 2007
Civilstånd: ogift
Jag har ganska mycket galghumor (somliga kanske skulle kalla det rustning eller annan armering) rörande mitt civilstånd och jag tänkte brodera lite på det ikväll.
Jag är singel, som det så tjusigt heter. Eller snigel, som Cecilia Hagen kallade det i "Ellen Svenssons dagbok". Ensamstående eller Enastående. Man kan kalla det vad man vill, men innebörden i alla uttryck är ungefär att jag är en ogift kvinna i mina bästa år som är den enda som bor i min bostad, men är en i övrigt välfungerande samhällsmedborgare, skattebetalare och social individ som ser till att få de flesta av mina behov fyllda av olika personer i min stora bekantskapskrets.
Jag trivs bra med mitt liv och klarar mig själv utom möjligtvis när jag ligger utslagen i vinterkräksjukan (så det gör jag bara inte) eller måste köra gamla julgranar, masonitskivor och dammsugare till återvinningscentraler. Eller - Gud bevare mig - ska gå på middagar "med respektive".
Jag har lärt mig att vara nöjd med det jag har och det finns mycket att vara nöjd med. Det jag saknar försöker jag att inte stirra mig blind på, men det är bland annat att gå hand i hand med X, att X väntar på mig när jag kommer hem med lampor tända och maten klar, att sova sked med X och ha sex med X och kanske bli befruktad av X. Det vore trevligt innan den där fördömda biologiska äggklockan tickar ut. Byt ut X mot mannen i mitt liv, som jag inte slutat vänta på. Jag valde kanske en lite taskig bokstav där, eftersom den uttalas ex...
En ganska trevlig sak numera är att folk (vänner, bekanta, mamma) inte så ofta frågar om jag har träffat nån. De gjorde det mer förr. Ibland, om jag känner mig lite elak, frågar jag tillbaka hur min vän och hennes man har det nu för tiden. Fast jag tror för det mesta det bästa om folk - alltså att de frågar av välmening, inte för att jag ska må dåligt.
Jag är ändå stolt över de medvetna och omedvetna val jag gjort i livet och som har fört mig dit jag är idag. Fullt medveten om att jag skulle kunna ha haft man och barn idag om jag hade valt det eller nöjt mig med mindre än jag letar efter. Ibland tycker jag att jag har osedvanligt dålig tajming med män och att jag har missat alla tåg. Hur stor chans är det då att det ska komma nån liten dressin knirkande med min man på? Så då tänker jag istället att det inte var meningen att jag skulle med de där tågen som gått utan att mitt bara är lite försenat på grund av en brand i ett ställverk eller kanske ett blixtnedslag!
Jag är singel, som det så tjusigt heter. Eller snigel, som Cecilia Hagen kallade det i "Ellen Svenssons dagbok". Ensamstående eller Enastående. Man kan kalla det vad man vill, men innebörden i alla uttryck är ungefär att jag är en ogift kvinna i mina bästa år som är den enda som bor i min bostad, men är en i övrigt välfungerande samhällsmedborgare, skattebetalare och social individ som ser till att få de flesta av mina behov fyllda av olika personer i min stora bekantskapskrets.
Jag trivs bra med mitt liv och klarar mig själv utom möjligtvis när jag ligger utslagen i vinterkräksjukan (så det gör jag bara inte) eller måste köra gamla julgranar, masonitskivor och dammsugare till återvinningscentraler. Eller - Gud bevare mig - ska gå på middagar "med respektive".
Jag har lärt mig att vara nöjd med det jag har och det finns mycket att vara nöjd med. Det jag saknar försöker jag att inte stirra mig blind på, men det är bland annat att gå hand i hand med X, att X väntar på mig när jag kommer hem med lampor tända och maten klar, att sova sked med X och ha sex med X och kanske bli befruktad av X. Det vore trevligt innan den där fördömda biologiska äggklockan tickar ut. Byt ut X mot mannen i mitt liv, som jag inte slutat vänta på. Jag valde kanske en lite taskig bokstav där, eftersom den uttalas ex...
En ganska trevlig sak numera är att folk (vänner, bekanta, mamma) inte så ofta frågar om jag har träffat nån. De gjorde det mer förr. Ibland, om jag känner mig lite elak, frågar jag tillbaka hur min vän och hennes man har det nu för tiden. Fast jag tror för det mesta det bästa om folk - alltså att de frågar av välmening, inte för att jag ska må dåligt.
Jag är ändå stolt över de medvetna och omedvetna val jag gjort i livet och som har fört mig dit jag är idag. Fullt medveten om att jag skulle kunna ha haft man och barn idag om jag hade valt det eller nöjt mig med mindre än jag letar efter. Ibland tycker jag att jag har osedvanligt dålig tajming med män och att jag har missat alla tåg. Hur stor chans är det då att det ska komma nån liten dressin knirkande med min man på? Så då tänker jag istället att det inte var meningen att jag skulle med de där tågen som gått utan att mitt bara är lite försenat på grund av en brand i ett ställverk eller kanske ett blixtnedslag!
torsdag, februari 15, 2007
123 567
Det har hittills gått bra för mig på salsan. Men idag stötte jag på patrull. Sista snurren vi skulle lära oss ville bara inte funka! Jag blev så arg och instruktören fick visa mig efteråt, men hon hade bråttom. Jag vet att jag är envis. Jag kommer att lära mig den och har hittat en hemsida som har små snuttar inspelade av olika turer. Det är bara att öva.
onsdag, februari 14, 2007
Love is all around
Jag har dubbla känslor inför dagar som Alla hjärtans dag. Kärlek och omtanke bör man ju självklart både ge och få alla dagar.
Visst kan man få ge små kärleksgåvor. Inte för att jag nånsin fått vare sig rosor, choklad eller geléhjärtan på Alla hjärtans dag (Oops, inte nån annan dag heller visst!), men ärligt talat vet jag inte hur jag skulle reagera om det plötsligt hände just på den dagen. Kanske skulle det kännas lite billigt att bli uppmärksammad först då. En tjej på mitt jobb fick rosor budade till sig idag, från sin kille. "Vad kul för dig! Verkligen!" låtsasväste jag bittert på skoj. Men skulle det vara så kul? Vet ej.
Det som blir är ju snarare en motreaktion, som de "icke populära" barnen på skolorna som håller stängt idag antagligen känner. Ingen älskar mig!
Idag har jag fått ett mms på Lillen som värsta amorinen iförd gulliga kläder som han fått av mig. Den kärlek jag känner för mina syskonbarn vet faktiskt inga gränser. För säkerhets skull tog jag idag på mig min tröja som påminner mig om att älska mig själv - inte på ett egoistiskt sätt, utan på ett snällt. Jag klappade mig själv på kinden och minsann om inte Amor hade varit och satt ett litet avtryck utanför jobbet...
tisdag, februari 13, 2007
Energitransfusion
Vad skulle kunna vara motsatsen till energitjuvar? Energigivare, energitankare eller bara energi helt enkelt?
Den senaste tiden och framför allt den senaste veckan har jag sovit ovanligt lite mot vad jag brukar. Ändå har jag inte märkt någon motsvarande nedgång i ork och energi. Nyckeln till det hela är förmodligen att de saker som tagit av min nattsömn istället givit mig ny energi på andra sätt. Mentalt, intellektuellt, socialt och emotionellt.
Det är salsan, där jag klivit över en tröskel och börjat våga mig ut med mina nyvunna kunskaper i socialdans och inte bara vid kurstillfällena. Genom salsan har jag också träffat många nya, positiva människor. Det är liksom inbyggt i dansen att det inte går att ha tråkigt.
Så har vi körsången som är så himla kul just nu. Jag vet inte om det är den aktuella repertoaren eller sammansättningen på kören eller min inställning. Något är det i alla fall och det känns mycket bra och kul.
På jobbet har jag fått ett uppsving efter en tung höst. Kanske är det betalning för stretandet, kanske min inställning igen. Vet faktiskt inte.
En ingrediens till finns och det är nya möten. I bloggland upptäcker jag likasinnade eller tänkvärda människor. Det är ju lite som att tjuvläsa andras dagböcker, så man tror att man lär känna folk och en del lär man faktiskt känna. På jobbet, i kören och genom salsan finns det andra nya favoriter. Ibland kan ju andra människor vara energitjuvar, men å andra sidan är det också hos andra människor jag tankar, hittar något nytt, lär mig nya sidor hos mig själv, speglar mig, får inspiration. Det är så himla häftigt när man tänker på det!
Jag vet inte exakt vad det är att befinna sig "i flow", men det måste vara det här!
PS. Det kan vara delvis Chi sans förtjänst också. :) DS.
Den senaste tiden och framför allt den senaste veckan har jag sovit ovanligt lite mot vad jag brukar. Ändå har jag inte märkt någon motsvarande nedgång i ork och energi. Nyckeln till det hela är förmodligen att de saker som tagit av min nattsömn istället givit mig ny energi på andra sätt. Mentalt, intellektuellt, socialt och emotionellt.
Det är salsan, där jag klivit över en tröskel och börjat våga mig ut med mina nyvunna kunskaper i socialdans och inte bara vid kurstillfällena. Genom salsan har jag också träffat många nya, positiva människor. Det är liksom inbyggt i dansen att det inte går att ha tråkigt.
Så har vi körsången som är så himla kul just nu. Jag vet inte om det är den aktuella repertoaren eller sammansättningen på kören eller min inställning. Något är det i alla fall och det känns mycket bra och kul.
På jobbet har jag fått ett uppsving efter en tung höst. Kanske är det betalning för stretandet, kanske min inställning igen. Vet faktiskt inte.
En ingrediens till finns och det är nya möten. I bloggland upptäcker jag likasinnade eller tänkvärda människor. Det är ju lite som att tjuvläsa andras dagböcker, så man tror att man lär känna folk och en del lär man faktiskt känna. På jobbet, i kören och genom salsan finns det andra nya favoriter. Ibland kan ju andra människor vara energitjuvar, men å andra sidan är det också hos andra människor jag tankar, hittar något nytt, lär mig nya sidor hos mig själv, speglar mig, får inspiration. Det är så himla häftigt när man tänker på det!
Jag vet inte exakt vad det är att befinna sig "i flow", men det måste vara det här!
PS. Det kan vara delvis Chi sans förtjänst också. :) DS.
söndag, februari 11, 2007
H2O
Vi har haft körhelg hela helgen. På väg till dag 1 slank jag in i en närbutik för att köpa en flaska vatten och jag skojar inte om det var en hel kyl med bara mineralvatten med olika smaker. Säg att varje fabrikat hade 7-8 smaker var. Detta fick mig att tänka 2 saker.
Tanke 1:
Vad jag är en tråkig vanemänniska som fortfarande alltid köper samma sort.
Tanke 2:
I många länder har de inte ens tillräckligt med vatten eller rent vatten. Vi har tagit upp hyfsat rent vatten, renat det, tillsatt mineraler (säkert tagit bort någonting), smaksatt det, hällt det på flaskor av plast i en fabrik och kört det i lastbil till affärer där folk jobbar med att ställa flaskorna i snygga rader i specialdesignade kylskåp.
Tanke 1:
Vad jag är en tråkig vanemänniska som fortfarande alltid köper samma sort.
Tanke 2:
I många länder har de inte ens tillräckligt med vatten eller rent vatten. Vi har tagit upp hyfsat rent vatten, renat det, tillsatt mineraler (säkert tagit bort någonting), smaksatt det, hällt det på flaskor av plast i en fabrik och kört det i lastbil till affärer där folk jobbar med att ställa flaskorna i snygga rader i specialdesignade kylskåp.
onsdag, februari 07, 2007
Hönan eller ägget...?
När jag ändå är inne på skyltar kom jag på att jag fotade den här i somras inne i en BajaMaja "in the middle of nowhere" så att säga. Jag tyckte den var rolig för i instruktionen för det bakteriedödande skum de har istället för vatten står det att man ska skölja med vatten om man får skummet i ögat.
Hm...?
Hm...?
tisdag, februari 06, 2007
Gunfred - my friend
Jag har nog några gånger nämnt att dansen och sången är sådant jag kan gå upp i så att det snudd på kan liknas vid meditation eller att rensa hjärnan eller åtminstone se till att jag håller mig i nuet. Nu är det ju så att jag måste erkänna att det inte är riktigt sant...
Jag har en iakttagelseförmåga som ibland kan vara störande. Bäst som jag sitter där i ett tråkigt litet rum på ett äldreboende och det inte råkar vara min stämma som repeterar så vandrar min blick iväg. Den tar en tur över de trasiga taklamporna, de tillknölade gardinerna, det fula vitrinskåpet med snett påklistrade spröjsade fönster. Så vandrar den vidare ett varv runt mina sångarkollegers klädval, frisyrbyten och pigghetsstatus. Jag vet var golvet är slitet, vilken kontakt som behöver skruvas fast och så har jag lärt känna Gunfred.
Gunfred är bara en enkel vikdörr avsedd att dela av rum med, men jag misstänker att hon aldrig används för rummet är ganska litet som det är. Jag tycker det är roligt med skyltar och instruktioner och på den vägen är det. Jag kan meditera i evighet kring Gunfreds öde och författaren till Gunfreds skötselanvisning. Får jag presentera henne (hon är lite blyg, men klicka på henne så går det att läsa bra):
Jag har en iakttagelseförmåga som ibland kan vara störande. Bäst som jag sitter där i ett tråkigt litet rum på ett äldreboende och det inte råkar vara min stämma som repeterar så vandrar min blick iväg. Den tar en tur över de trasiga taklamporna, de tillknölade gardinerna, det fula vitrinskåpet med snett påklistrade spröjsade fönster. Så vandrar den vidare ett varv runt mina sångarkollegers klädval, frisyrbyten och pigghetsstatus. Jag vet var golvet är slitet, vilken kontakt som behöver skruvas fast och så har jag lärt känna Gunfred.
Gunfred är bara en enkel vikdörr avsedd att dela av rum med, men jag misstänker att hon aldrig används för rummet är ganska litet som det är. Jag tycker det är roligt med skyltar och instruktioner och på den vägen är det. Jag kan meditera i evighet kring Gunfreds öde och författaren till Gunfreds skötselanvisning. Får jag presentera henne (hon är lite blyg, men klicka på henne så går det att läsa bra):
måndag, februari 05, 2007
Mitt bästa kort
Sedan mitt SL-säsongskort maj-augusti 2006 löpte ut har jag sparat ca 200 kronor i månaden på att gå, gå, gå nästan överallt. Det har varit några månader av intensivt promenerande. Jag har gått i princip vart jag än har behövt ta mig om det inte varit på helt andra sidan av stan. Det har varit smidigt med enhetstaxan om man bara kan komma ihåg att ha några tjugor i fickan (en liten bedrift för en kortbetalande kvinna), men jag har märkt en sak. Jag blev småsnål på kuppen. Ett ärende inne i stan var bra om jag hade klarat av på en timme till exempel. "Du kan väl komma till mig.", blev en välanvänd fras.
Nu har jag månadskort igen sedan en vecka tillbaka. Det känns så lyxigt! Medan jag varit utan har jag inte tänkt på det, men nu åker jag glatt hit och dit igen och slipper stå i kö vid spärrarna. Jag bara drar lilla kortet. Så smidigt och aldrig behöver jag skrapa rutor eller byta däck och bromsklossar!
Nu har jag månadskort igen sedan en vecka tillbaka. Det känns så lyxigt! Medan jag varit utan har jag inte tänkt på det, men nu åker jag glatt hit och dit igen och slipper stå i kö vid spärrarna. Jag bara drar lilla kortet. Så smidigt och aldrig behöver jag skrapa rutor eller byta däck och bromsklossar!
söndag, februari 04, 2007
En liten vink
Det här är riktigt spoooky, men jag gillar när livet/ödet/Gud ger mig sådana här sammanträffanden.
Jag satt igår och gjorde en sammanställning på vilken musik jag gillar. Jag skrev ner allt i en salig blandning. Jag har några riktiga favoriter, skivor som jag skulle rädda om det började brinna. Ibland lyssnar jag ofta på dem, ibland går det längre tid. Just den här favoriten börjar på V, vilket innebär att de står rätt så nära golvet i min cd-hylla, men de har ändå gått ganska mycket sista tiden. Jag pratar om belgiska Vaya Con Dios. Jag har två cd-skivor med dem, som jag köpte när cd började bli större än lp (som jag hade dem på tidigare).
Igår, i alla fall, hade jag dem framme. Jag undrade om de använder de stora och små bokstäver så här: Vaya Con Dios eller så här: Vaya con Dios eller något annat. Jag drog ut omslagen och läste Dani Kleins namn och allting. Svaret på bokstäverna fick jag inte - det stod med enbart versaler överallt naturligtvis.
Så kommer då sammanträffandet igår eftermiddag. Jag har varit och ätit på restaurang med en kompis, vi kommer ut, jag sätter på mig vantarna, vi stannar för att bestämma åt vilket håll vi ska gå. Då faller min blick på en affisch som talar om att Vaya Con Dios och Dani Klein kommer hit till Stockholm i april!
JA, jag kan ta en vink!
Jag satt igår och gjorde en sammanställning på vilken musik jag gillar. Jag skrev ner allt i en salig blandning. Jag har några riktiga favoriter, skivor som jag skulle rädda om det började brinna. Ibland lyssnar jag ofta på dem, ibland går det längre tid. Just den här favoriten börjar på V, vilket innebär att de står rätt så nära golvet i min cd-hylla, men de har ändå gått ganska mycket sista tiden. Jag pratar om belgiska Vaya Con Dios. Jag har två cd-skivor med dem, som jag köpte när cd började bli större än lp (som jag hade dem på tidigare).
Igår, i alla fall, hade jag dem framme. Jag undrade om de använder de stora och små bokstäver så här: Vaya Con Dios eller så här: Vaya con Dios eller något annat. Jag drog ut omslagen och läste Dani Kleins namn och allting. Svaret på bokstäverna fick jag inte - det stod med enbart versaler överallt naturligtvis.
Så kommer då sammanträffandet igår eftermiddag. Jag har varit och ätit på restaurang med en kompis, vi kommer ut, jag sätter på mig vantarna, vi stannar för att bestämma åt vilket håll vi ska gå. Då faller min blick på en affisch som talar om att Vaya Con Dios och Dani Klein kommer hit till Stockholm i april!
JA, jag kan ta en vink!
torsdag, februari 01, 2007
A, men åååh!
Här går jag extra långsamt hem från salsan. Riktigt släpar benen efter mig i snömodden. Handlar lite ost och choklad i affären för att inte komma hem före 20.00. För mellan 19.55 och 20.00 skulle man stänga av all el hemma och jag vill gärna bidra till såna behjärtansvärda manifestationer, som jag läste om idag på nätet.
Kommer hem (ca 20.01). Slår på endast lampan i hallen och datorn. Kollar genast kvällstidningarnas hemsidor. DÅ ser jag att den här manifestationen som gått ut via mail till folk handlar om att stänga av huvudströmbrytaren. Det har ju inte jag gjort! Räknas nu inte jag!?
Fråga: om man ville hjälpa jorden att hämta andan/visa något, varför inte gå ut liiite tidigare med information?
Insikt: jag har ju hjälpt till ändå, för jag var ju inte hemma och hade igång massa elsaker. Högst ofrivilligt kyl och frys, då. Ingen standby så långt ögat kan nå. Så det var inte i onödan och det känns bra för mina eventuella ofödda barns skull om inte annat.
Kommer hem (ca 20.01). Slår på endast lampan i hallen och datorn. Kollar genast kvällstidningarnas hemsidor. DÅ ser jag att den här manifestationen som gått ut via mail till folk handlar om att stänga av huvudströmbrytaren. Det har ju inte jag gjort! Räknas nu inte jag!?
Fråga: om man ville hjälpa jorden att hämta andan/visa något, varför inte gå ut liiite tidigare med information?
Insikt: jag har ju hjälpt till ändå, för jag var ju inte hemma och hade igång massa elsaker. Högst ofrivilligt kyl och frys, då. Ingen standby så långt ögat kan nå. Så det var inte i onödan och det känns bra för mina eventuella ofödda barns skull om inte annat.
tisdag, januari 30, 2007
Nöjd & belåten
Det blev en skön dag och jag fick vakna av solens strålar som jag hade önskat.
Det har också varit en dag av tacksamhet för det jag har.
Ibland är det så lätt att bara önska sig mer eller andra saker än det man har. Och allt som jag "skulle vilja" - varför gör jag inte det? Är det så himla långt mellan vad jag skulle vilja och vad som faktiskt är genomförbart? Förra året vid den här tiden ville jag hemskt gärna lämna min dyra, opersonliga hyresrätt på pendelavstånd från allt och köpa mig en bostadsrätt. Jag vågade inte riktigt tro att det skulle gå, men jag fixade det och fixar. Man får rätta mun efter matsäcken om det är något som är viktigt. Idag stod jag framför garderoben och tänkte att jag nästan aldrig har kjol trots att jag skulle vilja ha det oftare. Så idag har jag haft kjol. Så enkelt kan det faktiskt vara.
Jag träffade en kompis och fikade idag. Kompisen hade sin tiomånaders bäbis med sig. Min kompis är självklart jätteglad för bäbisen, men hon får aldrig sova ifred, hon har alltid bananklet på sina kläder (jag också idag :)) och hon har varit ute på en middag och en drink på Folkoperans bar på de tio månaderna. Ja, då är jag glad för mitt liv och hur jag lever. Varför ska jag gå och längta efter saker jag inte har när jag har sånt som andra suktar efter? Är det en inbyggd drift vi har att alltid erövra något nytt och annat?
För några veckor sedan fikade jag på samma ställe med en annan kompis. Jag berättade om min önskan att vara mer kreativ. Jag har till exempel målargrejer hemma, men jag målar aldrig och jag vill skriva mer än här i bloggen och jag vill... Hon tog ner mig på jorden med att påminna mig om att jag sjunger i kör, dansar salsa och har spelat teater. Det lät nog tillräckligt kreativt för henne. Varför vill jag göra mer? Varför kan jag inte glädjas åt det jag gör?
Slutligen får jag säga att jag är en riktig friskus. Det är inte många baciller som biter på mig. Jag har lite ont i ryggen och huvudvärk när jag är stressad och små yrselattacker och lågt blodtryck ibland. Jag sover rätt bra, men jag är ofta trött. Men jag har en nära vän som har cancer och även om den inte ser ut att vara av den dödliga sorten så måste hon ha det hemskt nu. Inte minst psykiskt. Så vad har jag att klaga på? Inget som inte en treo kan fixa.
Nu ska jag gå och lägga mig och vara tacksam för allt som jag har, kan och är!
Det har också varit en dag av tacksamhet för det jag har.
Ibland är det så lätt att bara önska sig mer eller andra saker än det man har. Och allt som jag "skulle vilja" - varför gör jag inte det? Är det så himla långt mellan vad jag skulle vilja och vad som faktiskt är genomförbart? Förra året vid den här tiden ville jag hemskt gärna lämna min dyra, opersonliga hyresrätt på pendelavstånd från allt och köpa mig en bostadsrätt. Jag vågade inte riktigt tro att det skulle gå, men jag fixade det och fixar. Man får rätta mun efter matsäcken om det är något som är viktigt. Idag stod jag framför garderoben och tänkte att jag nästan aldrig har kjol trots att jag skulle vilja ha det oftare. Så idag har jag haft kjol. Så enkelt kan det faktiskt vara.
Jag träffade en kompis och fikade idag. Kompisen hade sin tiomånaders bäbis med sig. Min kompis är självklart jätteglad för bäbisen, men hon får aldrig sova ifred, hon har alltid bananklet på sina kläder (jag också idag :)) och hon har varit ute på en middag och en drink på Folkoperans bar på de tio månaderna. Ja, då är jag glad för mitt liv och hur jag lever. Varför ska jag gå och längta efter saker jag inte har när jag har sånt som andra suktar efter? Är det en inbyggd drift vi har att alltid erövra något nytt och annat?
För några veckor sedan fikade jag på samma ställe med en annan kompis. Jag berättade om min önskan att vara mer kreativ. Jag har till exempel målargrejer hemma, men jag målar aldrig och jag vill skriva mer än här i bloggen och jag vill... Hon tog ner mig på jorden med att påminna mig om att jag sjunger i kör, dansar salsa och har spelat teater. Det lät nog tillräckligt kreativt för henne. Varför vill jag göra mer? Varför kan jag inte glädjas åt det jag gör?
Slutligen får jag säga att jag är en riktig friskus. Det är inte många baciller som biter på mig. Jag har lite ont i ryggen och huvudvärk när jag är stressad och små yrselattacker och lågt blodtryck ibland. Jag sover rätt bra, men jag är ofta trött. Men jag har en nära vän som har cancer och även om den inte ser ut att vara av den dödliga sorten så måste hon ha det hemskt nu. Inte minst psykiskt. Så vad har jag att klaga på? Inget som inte en treo kan fixa.
Nu ska jag gå och lägga mig och vara tacksam för allt som jag har, kan och är!
Mormor
Har precis pratat med min lilla mormor. Jag är så himla glad och tacksam att hon finns och att hon trots sina 87 år är så pigg och tänkande. Det känns som om vi är jämngamla och då menar jag snarare att vi möts någonstans närmare 37 än 87 :)
Det finns vissa saker som vi nästan alltid avhandlar:
- Hälsa och blandade småkrämpor. Hennes begränsade syn och hörsel. Min status brukar också efterfrågas.
- Mat. Inte idag, men nästan alltid om vi pratas kring middagstid så frågar hon vad jag ska äta. Hon är själv väldigt noga med att äta ordentlig och lagad mat, så hon vill nog kolla mig, vilket hon irriterande nog gör rätt i...
- Ensamhet. Hur tråkigt det kan vara att vara änka/singel och hur skönt det är att vara änka/singel. Ibland berättar hon om karlar (mest gamla änkemän) som är efter henne, men som hon inte vill ha. Hon är den enda som kan fråga mig "Hur har du det? Har du träffat någon trevlig man?" utan att jag går igång.
- Aktiviteter. Hon har alltid något på agendan (idag skulle hon åka till vårdcentralen och få en doppsko till sin käpp, ett flera timmar långt äventyr med länstrafiken). Och hon brukar poängtera att hon har ringt flera gånger men att jag aldrig är hemma!
- Hur glada vi är att vi har varandra och att vi tänker på varandra ofta.
- Politik (hon mest). Hur svårt det är för pensionärerna, vilka PRO-protestlistor hon skrivit på och hur hon nog skulle ha velat bli politiker, till exempel finansminister. Där är hon mer av MorrMorr än mormor.
Puss på dig lilla gumman!
Det finns vissa saker som vi nästan alltid avhandlar:
- Hälsa och blandade småkrämpor. Hennes begränsade syn och hörsel. Min status brukar också efterfrågas.
- Mat. Inte idag, men nästan alltid om vi pratas kring middagstid så frågar hon vad jag ska äta. Hon är själv väldigt noga med att äta ordentlig och lagad mat, så hon vill nog kolla mig, vilket hon irriterande nog gör rätt i...
- Ensamhet. Hur tråkigt det kan vara att vara änka/singel och hur skönt det är att vara änka/singel. Ibland berättar hon om karlar (mest gamla änkemän) som är efter henne, men som hon inte vill ha. Hon är den enda som kan fråga mig "Hur har du det? Har du träffat någon trevlig man?" utan att jag går igång.
- Aktiviteter. Hon har alltid något på agendan (idag skulle hon åka till vårdcentralen och få en doppsko till sin käpp, ett flera timmar långt äventyr med länstrafiken). Och hon brukar poängtera att hon har ringt flera gånger men att jag aldrig är hemma!
- Hur glada vi är att vi har varandra och att vi tänker på varandra ofta.
- Politik (hon mest). Hur svårt det är för pensionärerna, vilka PRO-protestlistor hon skrivit på och hur hon nog skulle ha velat bli politiker, till exempel finansminister. Där är hon mer av MorrMorr än mormor.
Puss på dig lilla gumman!
måndag, januari 29, 2007
Optimal tankning
I över 3 år har jag jobbat med folk som ofta är hemma och vårdar sjuka barn, är borta själva, åker till fjällen/New York/Thailand eller jobbar 80%. Och jag är alltid frisk förutom mina ögonoperationer och dem planerade jag in så hänsynsfullt jag kunde.
Efter sommaren gick jag och pratade med min chef om att ta tjänstledigt ca en dag i månaden. Jag tänkte ha det som förebyggande åtgärd, andningshål och morot under hösten. Sedan fick jag lära mig en läxa: Om man inte bokar in de där datumen så är det alltid någon eller något som hinner före. Med denna svidande erfarenhet och bara 2 lediga dagar på 5 månader skred jag till verket och bokade 6 dagar fram till semestern medan kalendern ännu hade oskrivna blad. Bra gjort, Baba!
Så imorgon är jag ledig. Lyx! Jag har lite olika tankar om vad jag vill göra. Till exempel gå till något hotell, varför inte Grand, och käka frukost i flera timmar. Det ska jag göra närmare våren och gärna tillsammans med någon. Sedan var min plan att åka och simma och basta. Helkroppsmassage var jag på en av de där lediga höstdagarna och det går jag gärna på igen. Så där håller jag på och det är inte helt fel att ha en plan, men just nu känns alla idéerna som ett litet måste när hela vitsen med att ta de här dagarna var att eliminera alla måsten och borden...
Nu sitter jag här och undrar om jag inte bara ska sova tills jag vaknar av solens strålar och sedan göra exakt vad som faller mig in.
Efter sommaren gick jag och pratade med min chef om att ta tjänstledigt ca en dag i månaden. Jag tänkte ha det som förebyggande åtgärd, andningshål och morot under hösten. Sedan fick jag lära mig en läxa: Om man inte bokar in de där datumen så är det alltid någon eller något som hinner före. Med denna svidande erfarenhet och bara 2 lediga dagar på 5 månader skred jag till verket och bokade 6 dagar fram till semestern medan kalendern ännu hade oskrivna blad. Bra gjort, Baba!
Så imorgon är jag ledig. Lyx! Jag har lite olika tankar om vad jag vill göra. Till exempel gå till något hotell, varför inte Grand, och käka frukost i flera timmar. Det ska jag göra närmare våren och gärna tillsammans med någon. Sedan var min plan att åka och simma och basta. Helkroppsmassage var jag på en av de där lediga höstdagarna och det går jag gärna på igen. Så där håller jag på och det är inte helt fel att ha en plan, men just nu känns alla idéerna som ett litet måste när hela vitsen med att ta de här dagarna var att eliminera alla måsten och borden...
Nu sitter jag här och undrar om jag inte bara ska sova tills jag vaknar av solens strålar och sedan göra exakt vad som faller mig in.
söndag, januari 28, 2007
Perspektiv på problemen
Kay Pollak var gäst i P3 i morse. Han pratade om att välja glädje (som en av hans böcker heter). Jag har läst hans böcker och han menar att man har ett val vad man ska tänka om saker och att det i sin tur påverkar vilka känslor man får. Ett knep som han lärde ut var att man skriver ned 5 saker som man blir irriterad på av "osten är en skidbacke igen-karaktär" på en lapp. Sedan ska man sätta upp den här lappen på till exempel sin garderobsdörr och snart kommer man att märka att de där sakerna inte retar en så mycket längre.
Jag tänkte att jag skulle komma på 5 saker, men det mesta tyckte jag inte retade mig så mycket eller så kunde jag göra nåt åt det, eller har redan gjort nånting åt det. Jag fryser jämt på jobbet - så jag har skaffat massa varma tröjor, halsdukar och innetofflor till exempel.
Sedan kom jag på 5 saker och mer än det och då kände jag mig strax inte lika duktig och framgångsrik i min strävan att välja glädje...
1. Folk som inte har gångtrafikvett eller koll på sina medmänniskor utan går in precis framför mig, tvärstannar eller går rakt in i mig på folktäta platser.
2. Funktioner i datorer som ställer till massa problem för att sedan återgå till att fungera hur bra som helst och jag vet inte ens vad jag gjorde rätt.
3. Folk som smaskar när de äter. Särskilt irriterande om det är på platser där jag inte tycker att man ska äta, på tunnelbanan eller precis i mitt öra. Överdrivet tuggummituggande kvalar även in i kategori 3.
4. Att det blir dammigt så infernaliskt fort. Särskilt i vårsolens sken.
5. Att jag retar mig på de här sakerna irriterar mig, när det är fred i landet, ingen överhängande fara är nära (vad jag vet) och jag lever i ett i-land.
Jag ska banne mig läsa om "Hetsa inte upp dig över småsaker" av Richard Carlson!
Jag tänkte att jag skulle komma på 5 saker, men det mesta tyckte jag inte retade mig så mycket eller så kunde jag göra nåt åt det, eller har redan gjort nånting åt det. Jag fryser jämt på jobbet - så jag har skaffat massa varma tröjor, halsdukar och innetofflor till exempel.
Sedan kom jag på 5 saker och mer än det och då kände jag mig strax inte lika duktig och framgångsrik i min strävan att välja glädje...
1. Folk som inte har gångtrafikvett eller koll på sina medmänniskor utan går in precis framför mig, tvärstannar eller går rakt in i mig på folktäta platser.
2. Funktioner i datorer som ställer till massa problem för att sedan återgå till att fungera hur bra som helst och jag vet inte ens vad jag gjorde rätt.
3. Folk som smaskar när de äter. Särskilt irriterande om det är på platser där jag inte tycker att man ska äta, på tunnelbanan eller precis i mitt öra. Överdrivet tuggummituggande kvalar även in i kategori 3.
4. Att det blir dammigt så infernaliskt fort. Särskilt i vårsolens sken.
5. Att jag retar mig på de här sakerna irriterar mig, när det är fred i landet, ingen överhängande fara är nära (vad jag vet) och jag lever i ett i-land.
Jag ska banne mig läsa om "Hetsa inte upp dig över småsaker" av Richard Carlson!
Traderaträsket
Okej! Jag erkänner. Jag är fast, biten av flugan, nedgången i Traderaträsket!
Blocket kände jag redan till och har gjort många fina affärer på åt både köp- och säljhållet. Så i somras, försökte jag mig på Tradera. men jag fattade aldrig riktigt det där med vad jag skulle begära för utropspris för att få igång någon budgivning och så vidare. NU har jag hajat grejen och vad jag säljer. Det är jättekul och spännande och jag är allt bra förtjust i återvinningstanken i hela idén. Jag har mest sålt smycken. Finfina grejer som bara ligger. Ett halsband jag haft en gång på ett bröllop, örhängen inköpta till en bal, felköp (för tunga örhängen). Så kan någon annan få glädje av dem istället.
Det bästa av allt är att det går hand i hand med mitt rensa mera-äg mindre-tema (som jag har, men kanske inte skrivit så mycket om här). Principen att ju mer saker du äger desto mer måste de skötas om och städas kring=stress.
Det värsta av allt är att jag inser att det allra bästa sättet att tjäna pengar på hade varit att aldrig köpa de här grejerna från allra första början. Dessutom kan jag glädjas åt ett par sålda örhängen för 29 kronor och sedan glad i hågen lägga ned två påsar Polly för 30 kronor i korgen när jag är och handlar.
Stackars alla mina ägodelar som darrar av skräck medan jag går runt med kameran och fotar lämpliga försäljningsobjekt.
Blocket kände jag redan till och har gjort många fina affärer på åt både köp- och säljhållet. Så i somras, försökte jag mig på Tradera. men jag fattade aldrig riktigt det där med vad jag skulle begära för utropspris för att få igång någon budgivning och så vidare. NU har jag hajat grejen och vad jag säljer. Det är jättekul och spännande och jag är allt bra förtjust i återvinningstanken i hela idén. Jag har mest sålt smycken. Finfina grejer som bara ligger. Ett halsband jag haft en gång på ett bröllop, örhängen inköpta till en bal, felköp (för tunga örhängen). Så kan någon annan få glädje av dem istället.
Det bästa av allt är att det går hand i hand med mitt rensa mera-äg mindre-tema (som jag har, men kanske inte skrivit så mycket om här). Principen att ju mer saker du äger desto mer måste de skötas om och städas kring=stress.
Det värsta av allt är att jag inser att det allra bästa sättet att tjäna pengar på hade varit att aldrig köpa de här grejerna från allra första början. Dessutom kan jag glädjas åt ett par sålda örhängen för 29 kronor och sedan glad i hågen lägga ned två påsar Polly för 30 kronor i korgen när jag är och handlar.
Stackars alla mina ägodelar som darrar av skräck medan jag går runt med kameran och fotar lämpliga försäljningsobjekt.
Sol i hjärta, sol i sinne
Solen skiner idag. Den påverkar mig så mycket, åt det positiva hållet.
Blev inspirerad att visa mitt gula älsklingsfat. Ett äkta loppisfynd och en av mina bäst spenderade femkronor någonsin. Det gör mig så glad. Om solen dessutom skiner på det så blir det dubbel effekt.
Tillåt mig presentera: Misan från Rörstrand
Blev inspirerad att visa mitt gula älsklingsfat. Ett äkta loppisfynd och en av mina bäst spenderade femkronor någonsin. Det gör mig så glad. Om solen dessutom skiner på det så blir det dubbel effekt.
Tillåt mig presentera: Misan från Rörstrand
fredag, januari 26, 2007
Låt oss dansa
I väntan på Let´s Dance på TV4 kan jag bara konstatera att programmet är lika bra, om inte bättre, i år. Fantastiskt vad de kan lära sig på några veckors intensivträning. Finns det nån sån kurs man kan gå? Själv knagglar jag på med min salsa. Min nivå 2-grupp drar igång i veckan. Jag längtar till den dag då jag ska kunna lite bättre och mer självklart kan dansa med vem som än bjuder upp mig. Å andra sidan så kräver steg, räkning, kombinationer och följandet (detta ständiga följande, jag är för van att bestämma och hjälpa till) fortfarande så mycket koncentration att detta utgör min bästa meditation någonsin. Jag är renad när jag går därifrån! Det är ju bra, men de som säger att målet inte är någonting mot vägen dit (som jag själv säger allt som oftast - men i andra sammanhang) har aldrig gått en nybörjarkurs i salsa...
torsdag, januari 25, 2007
Mystisk känsla
Dagarna går. Veckorna svindlar till och går oerhört fort. Jag tycker tiden går mycket fortare när jag jobbar än när jag är ledig. Det är väl gott så.
Jag hinner inte blogga så mycket under veckorna och just den här veckan har jag känt mig lite lättirriterad och småfrustrerad och jag har en liten huvudvärk som ligger och trycker hela tiden. Jag kan inte sätta fingret på vad det är. Det brukar jag kunna. Jag kan härleda vissa saker och förstå, men inte nu. Det det skulle kunna vara är någon sorts startgropskänsla. Det känns lite som om jag står inför en massa saker, liksom på tröskeln, men jag vet inte till vad. Och i så fall borde jag känna förväntan. Jag tycker det är spännande med livet!
Jag får återkomma. Just nu är lunchrasten snart slut. Lev väl!
Jag hinner inte blogga så mycket under veckorna och just den här veckan har jag känt mig lite lättirriterad och småfrustrerad och jag har en liten huvudvärk som ligger och trycker hela tiden. Jag kan inte sätta fingret på vad det är. Det brukar jag kunna. Jag kan härleda vissa saker och förstå, men inte nu. Det det skulle kunna vara är någon sorts startgropskänsla. Det känns lite som om jag står inför en massa saker, liksom på tröskeln, men jag vet inte till vad. Och i så fall borde jag känna förväntan. Jag tycker det är spännande med livet!
Jag får återkomma. Just nu är lunchrasten snart slut. Lev väl!
söndag, januari 21, 2007
Baba i nostalgi
Jag gick igång på tema snö märker jag. Var tvungen att scanna in den här bilden ur min barndoms fotoalbum. Det var nog inte så skönt då, men tänk när man kom in när det började mörkna. Kinderna var rosiga, lovikavantarna, muddarna på bävernylonoverallen och håret fullt med små snökockor. Jag minns lukten av blöta strumpor och fodret i allväderstövlarna. De var i plast med formpressade "sömmar" utanpå, så de skulle se ut som läder. Inuti luktade de ungefär som sur disktrasa. Jag kan inte minnas att jag brukade frysa. Nu fryser jag jämt av vintern. Minnet är förskonande. Det bleker det som var mindre bra. Sedan kom man in och och fick ångande potatis- och purjolöksoppa och limpmacka...
Skulle tippa att bilden är från vintern -77. Klicka på den så blir den lite större och man kan se bävernylonen i all sin prakt. Jag hade tyvärr ingen bild på mina allväderstövlar...
Skulle tippa att bilden är från vintern -77. Klicka på den så blir den lite större och man kan se bävernylonen i all sin prakt. Jag hade tyvärr ingen bild på mina allväderstövlar...
Hej, mitt vinterland
När jag gick och la mig inatt var himlen nästan rosa. Mystiskt upplyst av små vivlande snöflingor. Jag vinklade persiennen så jag kunde se himlen och somna till den.
Nu på morgonen är himlen grå. Det snöar fortfarande och världen är vadderad i snö. Den ser dock mjuk och tung ut och termometern visar noll, med dragning åt plus.
Jag hade nästan glömt hur det var. Den här vintern har jag ändå tyckt att det har varit behaglig temperatur och framför allt barmark när jag promenerar, men det här var riktigt mysigt. Någon måste nog hindra mig när jag går till ICA senare - annars kanske jag gör en snöängel!
Nu på morgonen är himlen grå. Det snöar fortfarande och världen är vadderad i snö. Den ser dock mjuk och tung ut och termometern visar noll, med dragning åt plus.
Jag hade nästan glömt hur det var. Den här vintern har jag ändå tyckt att det har varit behaglig temperatur och framför allt barmark när jag promenerar, men det här var riktigt mysigt. Någon måste nog hindra mig när jag går till ICA senare - annars kanske jag gör en snöängel!
lördag, januari 20, 2007
God morgon?
Vaknade. Tryckte på lampan på väckarklockan. På 2 sekunder hann jag tänka:
"07:02!?!? Shit! Nu hinner jag inte till jobbet! Jag som aldrig försover mig! Ska jag ringa? Vem kan täcka upp tills jag kommer? Vad är det för veckodag?!"
Och där hade vi den förlösande frågan. Det var lördag. Tyvärr hade jag redan stressat upp mig så jag inte lyckades somna om, men nu har jag legat och läst en timme, satt på kaffet och tittat ut på den apelsin som är solen på väg upp över hustaken. Livet känns helt okej! God morgon!
"07:02!?!? Shit! Nu hinner jag inte till jobbet! Jag som aldrig försover mig! Ska jag ringa? Vem kan täcka upp tills jag kommer? Vad är det för veckodag?!"
Och där hade vi den förlösande frågan. Det var lördag. Tyvärr hade jag redan stressat upp mig så jag inte lyckades somna om, men nu har jag legat och läst en timme, satt på kaffet och tittat ut på den apelsin som är solen på väg upp över hustaken. Livet känns helt okej! God morgon!
torsdag, januari 18, 2007
Effektiv torsdag
Med uppiggande medel i blodet och min "Agera mera"-slogan ringande i öronen samt med en väns hjälp icke att förglömma, har jag ikväll varit supereffektiv. På väg hem från jobbet handlade jag och hämtade ett postorderpaket. Väl hemma kom jag på att det nog var smartare att handla vin till helgen på en torsdag än en fredag, så då gick jag ut och gjorde det. Hem och åt. Sedan var jag i källaren och på vinden och röjde, för jag skulle få skjuts till en återvinningscentral med min gamla gran och diverse skräp. På väg hem från återvinningscentralen stannade vi till och hämtade ett datorbord som jag köpt på Blocket för 100 spänn. Så hann jag prata med ytterligare 2 vänner i telefon. Det känns mycket bra, trots att jag nyss kom på att det under soffan ligger en trasig tavla med krossat glas, som skulle fått följa med till återvinningscentralen... Det var nog bara för att jag skulle bli påmind om vilket sisyfosarbete det är att hålla ett hem i ordning. Ack, ja, aldrig bliver man klar! Vad skönt! För tänk vad tråkigt om allt var klart, färdigt, gjort.
onsdag, januari 17, 2007
Stranger than fiction
Upplägget på "Stranger than fiction" lockade mig redan när jag såg några filmtips på tv i julas. Filmen handlar om en man som lever ett inrutat liv. En dag börjar han höra en berättarröst som kommenterar allt han gör. Så småningom upptäcker han att han är huvudperson i en roman och sätter igång att försöka spåra författaren. Det är allt jag tänker berätta om handlingen, men det var som sagt ett upplägg jag fann intressant och gärna skulle vilja se om man lyckades göra en bra film av. Jag var förberedd på a) en rejäl besvikelse eller b) en film i min smak.
Nu kan jag konstatera att det var en film helt i min smak! Den innehöll mycket av sådant som snurrar i min hjärna just nu, inte så mycket på djupet kanske, men ändå. Att leva sitt liv fullt ut till exempel. Att fundera över hur man skulle leva sitt liv om man visste att slutet var nära. Att uppfylla sina drömmar, om de så bara är att få åka på Space Camp. Att säga "jag vill ha dig" till den man vill ha.
Språket var fantastiskt, särskilt det som berättarrösten (Emma Thompson) läste. Det var fullt av härliga, brittiska ord och formuleringar. Jag skulle gärna höra om hela filmen.
Humorn passade mig också. Lågmäld och lite torr. Huvudpersonen själv har nästan bara ett ansiktsuttryck genom hela filmen. Roligaste scenen är när han sitter på ett säte mitt i själva leden på en ledbuss. Hon med stort H kliver på och han försöker hålla igång en stel, men mycket välment konversation medan bussen kränger så de aldrig riktigt ser varandra helt utan sitter i olika vinklar från varandra.
Nu kan jag konstatera att det var en film helt i min smak! Den innehöll mycket av sådant som snurrar i min hjärna just nu, inte så mycket på djupet kanske, men ändå. Att leva sitt liv fullt ut till exempel. Att fundera över hur man skulle leva sitt liv om man visste att slutet var nära. Att uppfylla sina drömmar, om de så bara är att få åka på Space Camp. Att säga "jag vill ha dig" till den man vill ha.
Språket var fantastiskt, särskilt det som berättarrösten (Emma Thompson) läste. Det var fullt av härliga, brittiska ord och formuleringar. Jag skulle gärna höra om hela filmen.
Humorn passade mig också. Lågmäld och lite torr. Huvudpersonen själv har nästan bara ett ansiktsuttryck genom hela filmen. Roligaste scenen är när han sitter på ett säte mitt i själva leden på en ledbuss. Hon med stort H kliver på och han försöker hålla igång en stel, men mycket välment konversation medan bussen kränger så de aldrig riktigt ser varandra helt utan sitter i olika vinklar från varandra.
tisdag, januari 16, 2007
Energi på kinesiska
Vi hade upptakt med kören redan förra veckan, men då sjöng vi inte något. Idag kavlade vi upp ärmarna och tog itu med vårens projekt, som går under arbetsnamnet Kär & Galen. En sång som vi nosade på var "Sommaren börjar". Texten är översatt till svenska av Hwang Tsu Yu och Alf Henriksson, men originalet är kinesiskt och skrivet av Chu Shu Chen. Märkligt. Det namnet låter nästan som Chi san - min nya hälsokosträddare i nöden. Jag blir lite pigg på kvällar och nätter också, men den smällen kan jag nästan ta.
måndag, januari 15, 2007
Undersökt
Jag hade hemligt telefonnummer förut, men när jag flyttade och bytte teleoperatör så sjabblade de bort det och jag har inte orkat krångla. Detta medförde naturligtvis att det inte dröjde länge förrän det började ringa massa försäljare och undersökare hem till mig. Varje gång tänker jag att jag ska anmäla mig till NIX-Telefons spärregister, men det blir aldrig av och tur är kanske det för idag hade jag riktigt skojigt!
Jag hade precis kommit hem från jobbet när telefonen ringde. Det var en kille från Synovate Temo. Hade jag tid att svara på några frågor? Jo, snäll som jag är så tänkte jag att det kunde vara kul för killen att inte få luren i örat. Han frågade faktiskt efter mig med namn. Annars brukar de be att få prata med "den person i hushållet som är mellan 18 och 55 och betalar räkningarna" eller något i den stilen (den personen har jag också frågat efter). En gång råkade jag ut för en lång utfrågning om några tester för att det till slut skulle visa sig att jag inte passade in i någon målgrupp om jag inte vore yngre, äldre eller ingick i ett par.
Killen idag hade dialekt (småländska?) och lät som om han ringde långt ifrån så jag fick fråga om rätt många gånger så stackaren fick rapa upp hela formuleringarna igen. Dessutom hade han nog inte räknat med att få förklaring till svaren och förslag på andra valalternativ. Han har ju aldrig sett mig svettas över enkäter med flera svarsalternativ. Jag är inte den som bara sätter ett kryss och går vidare...eller jo, om det inte finns någon annan möjlighet, men nu fanns ju han...
Det roligaste och det som fick mig att fundera var ändå frågornas karaktär. Snacka om blandat: Han började med lite personfrågor. Därefter frågade han vilket parti jag skulle rösta på om det vore val idag. Sedan kom rätt många frågor om år 2011 och de nya bestämmelserna kring att alla ska ha sin brevlåda som postfack i trapphuset eller utomhus. Det kändes som om det var huvudsyftet med hela intervjun, men så bytte han ämne igen till en hälsofråga kring en åkomma som drabbar många och särskilt vintertid - nämligen mjäll! Hade jag haft det de senaste 4 månaderna och vad skulle min åtgärd vara. Efter denna lilla fråga kom några frågor om rök- och snusvanor, huruvida jag skulle kunna tänka mig att börja snusa till exempel. Jag valde mellan "absolut inte" och "inte". Intervjun avslutades med blandade småfrågor igen (varför inte ta dem tillsammans i början), bland annat årsinkomst. Jag sade min månadslön och att jag hade räntor så fick han räkna ut det själv. Vem springer runt och vet sin årslön på fastande mage?
Nu tror jag att jag måste äta.
Sedan ska jag ringa NIX.
Så skojigt var det inte!
Jag hade precis kommit hem från jobbet när telefonen ringde. Det var en kille från Synovate Temo. Hade jag tid att svara på några frågor? Jo, snäll som jag är så tänkte jag att det kunde vara kul för killen att inte få luren i örat. Han frågade faktiskt efter mig med namn. Annars brukar de be att få prata med "den person i hushållet som är mellan 18 och 55 och betalar räkningarna" eller något i den stilen (den personen har jag också frågat efter). En gång råkade jag ut för en lång utfrågning om några tester för att det till slut skulle visa sig att jag inte passade in i någon målgrupp om jag inte vore yngre, äldre eller ingick i ett par.
Killen idag hade dialekt (småländska?) och lät som om han ringde långt ifrån så jag fick fråga om rätt många gånger så stackaren fick rapa upp hela formuleringarna igen. Dessutom hade han nog inte räknat med att få förklaring till svaren och förslag på andra valalternativ. Han har ju aldrig sett mig svettas över enkäter med flera svarsalternativ. Jag är inte den som bara sätter ett kryss och går vidare...eller jo, om det inte finns någon annan möjlighet, men nu fanns ju han...
Det roligaste och det som fick mig att fundera var ändå frågornas karaktär. Snacka om blandat: Han började med lite personfrågor. Därefter frågade han vilket parti jag skulle rösta på om det vore val idag. Sedan kom rätt många frågor om år 2011 och de nya bestämmelserna kring att alla ska ha sin brevlåda som postfack i trapphuset eller utomhus. Det kändes som om det var huvudsyftet med hela intervjun, men så bytte han ämne igen till en hälsofråga kring en åkomma som drabbar många och särskilt vintertid - nämligen mjäll! Hade jag haft det de senaste 4 månaderna och vad skulle min åtgärd vara. Efter denna lilla fråga kom några frågor om rök- och snusvanor, huruvida jag skulle kunna tänka mig att börja snusa till exempel. Jag valde mellan "absolut inte" och "inte". Intervjun avslutades med blandade småfrågor igen (varför inte ta dem tillsammans i början), bland annat årsinkomst. Jag sade min månadslön och att jag hade räntor så fick han räkna ut det själv. Vem springer runt och vet sin årslön på fastande mage?
Nu tror jag att jag måste äta.
Sedan ska jag ringa NIX.
Så skojigt var det inte!
söndag, januari 14, 2007
Nyväckt konsumtionsbehov
Jag sitter en hel del vid datorn. Bland spel gillar jag bäst tetris och ett annat spel på min mobiltelefon. Men jag tittar väldigt lite på tv. Så lite att jag inte ens har köpt någon dvd-spelare sedan jag kastade ut videon. Den kontakt jag, fram till vecka 1 innevarande år, haft med PlayStation-spel begränsar sig till Singstar. Detta är bakgrundsinformation som är tänkt att belysa min brist på behov av grafikkort och underhållningsteknik.
Sedan, vecka 2, kom Gran Turismo in i mitt liv. Från en dag till en annan seglade en nyhet in på förstaplatsen på min önskelista. Det är nog inte särskilt klokt, för jag behöver inte fler tidstjuvar, men man kan ju spela dvd-filmer i den också. Nu vill jag ha ett PlayStation...
Sedan, vecka 2, kom Gran Turismo in i mitt liv. Från en dag till en annan seglade en nyhet in på förstaplatsen på min önskelista. Det är nog inte särskilt klokt, för jag behöver inte fler tidstjuvar, men man kan ju spela dvd-filmer i den också. Nu vill jag ha ett PlayStation...
fredag, januari 12, 2007
Lika som bär med buskiga ögonbryn
Jag har sett Johan Hirschfeldt några gånger på tv och i tidningar det senaste dygnet. Jag tyckte att han verkade bekant, men så kom jag på att han ju är superlik pappan i American Pie, Eugene Levy!
torsdag, januari 11, 2007
Samkuverterat besked
Å, jag älskar verkligen ord och hur de kan användas! Särskilt lite tillkrånglade, byråkratiska ord som folk svänger sig med eller sammansatta ord som jag i och för sig begriper, men aldrig skulle komma på tanken att sätta ihop själv. Till dags dato har nog ordet kontraintuitivt legat högst på listan. Så, idag, fick jag brev från banken med underlag för deklarationen och minsann om inte de samkuverterat mina årsbesked! Det har jag aldrig hört förut och lyckas vara ett ord som både är krångligt bankmässigt och lustigt sammansatt. De kunde ha skrivit "så får du alla dina årsbesked i samma kuvert"...
tisdag, januari 09, 2007
Långsiktig önskan
Som vanligt snubblar jag över något som har anknytning till det jag just har bloggat eller ska blogga om eller bara något annat som rör sig i huvudets vindlingar för tillfället. Följande dialog utspelade sig idag i en pappershandel i Stockholm:
- Mamma, kan inte jag få det här kortet när jag fyller 18?
- Nae...
- Men snälla, varför då?
- Men det är 12 år tills dess. Det är inte säkert att de har samma kort år efter år.
Här snackar vi svårigheter att leva i nuet. Barn ska ju annars vara bra på det. Det är som om jag skulle önska mig en present till min etthundraelvaårsdag! Ger en lite perspektiv :)
- Mamma, kan inte jag få det här kortet när jag fyller 18?
- Nae...
- Men snälla, varför då?
- Men det är 12 år tills dess. Det är inte säkert att de har samma kort år efter år.
Här snackar vi svårigheter att leva i nuet. Barn ska ju annars vara bra på det. Det är som om jag skulle önska mig en present till min etthundraelvaårsdag! Ger en lite perspektiv :)
Årets tema
Det har inte varit helt lätt att hitta ett tema för året. Jag måste inte ha något, men det känns bra att formulera en rubrik, en slogan eller ett ord som jag håller som en fana framför mig hela året. Förra årets passionstema är jag riktigt nöjd med och jag vill fortsätta på den linjen. Övergripande livstema är ju att leva livet och att fånga nuet, möjligtvis att vara mer nöjd med vad jag har och att leva i acceptans. Det är lite grann teman på samma ämne.
Efter att ha tillbringat de sista lediga dagarna av julledigheten med att gå igenom gamla anteckningar, sparade artiklar, lösa lappar och listor kom jag fram till ett passande tema. (Det här med att skriva listor är ett verkligt gissel, som jag kanske kan skriva ett helt eget inlägg om :)) I kombination med att jag lider av kreativ förstoppning och inte tycker att jag kommer loss med det jag verkligen vill göra blev årets tema:
Agera mera eller Agera istället för att planera.
Just do it! Jag har tagit mina första stapplande steg mot att bara ta itu med saker som jag haft stående på att-göra-listor hur länge som helst. Hämmande listor har jag slängt bort! Det är inte så svårt. Det innefattar också att hoppa på spontana saker. Strax före det här året började åkte jag förbi ett karaokeställe tillsammans med en vän som föreslog att vi skulle gå in och dra några låtar. Vad säger jag, den stora planeraren, som tycker att det låter som en bra idé på papperet? Nej! Det är det slut med nu. Det är här och nu som räknas! Imorgon kanske det är för sent.
Efter att ha tillbringat de sista lediga dagarna av julledigheten med att gå igenom gamla anteckningar, sparade artiklar, lösa lappar och listor kom jag fram till ett passande tema. (Det här med att skriva listor är ett verkligt gissel, som jag kanske kan skriva ett helt eget inlägg om :)) I kombination med att jag lider av kreativ förstoppning och inte tycker att jag kommer loss med det jag verkligen vill göra blev årets tema:
Agera mera eller Agera istället för att planera.
Just do it! Jag har tagit mina första stapplande steg mot att bara ta itu med saker som jag haft stående på att-göra-listor hur länge som helst. Hämmande listor har jag slängt bort! Det är inte så svårt. Det innefattar också att hoppa på spontana saker. Strax före det här året började åkte jag förbi ett karaokeställe tillsammans med en vän som föreslog att vi skulle gå in och dra några låtar. Vad säger jag, den stora planeraren, som tycker att det låter som en bra idé på papperet? Nej! Det är det slut med nu. Det är här och nu som räknas! Imorgon kanske det är för sent.
torsdag, januari 04, 2007
Passa påslakanen!
Passa er för misstänkt billiga påslakan! De kan vara billiga för att någon rationaliserat bort hålen längst upp på sidorna, som man sticker i händerna i när man trär påslakanet över täcket. Någon tog ordet pås-lakan väldigt bokstavligt, helt enkelt. Det bästa sättet att klara dessa påslakan utan att behöva klippa hål i dem (eller bli vansinnig på kuppen) är att ha påslakanet vrängt med avigsidan utåt och liksom kränga över det så det blir rätt, medan man nyper tag i hörnen på täcket genom hörnen i påslakanet. Tro mig - jag har provat, men det är en prövning när man bara har 2 armar!
söndag, december 31, 2006
Gott nytt år!
Kära läsare av min blogg!
Jag vet att ni finns där ute, ca 10-15 om dagen. Ni lämnar inte alltid kommentarer. Ibland tycker jag att det är tråkigt, men jag vet hur det är, jag läser andras bloggar utan att kommentera. Ibland har man helt enkelt inget att tillföra. Eftersom jag nu vet att ni finns där vill jag önska alla ett riktigt gott nytt år! Jag är alltid lite förväntansfull inför ett nytt år, men det är jag i och för sig inför en ny arbetsvecka, en ny semesterperiod eller en ny dag också. Jag säger som i sången: bättre och bättre dag för dag.
Jag är inte riktigt färdig med att formulera årets tema än. Jag återkommer väl nästa år...hihi (lyckades man få med det gamla skämtet också)!
Kram på er allihop!!!
Jag vet att ni finns där ute, ca 10-15 om dagen. Ni lämnar inte alltid kommentarer. Ibland tycker jag att det är tråkigt, men jag vet hur det är, jag läser andras bloggar utan att kommentera. Ibland har man helt enkelt inget att tillföra. Eftersom jag nu vet att ni finns där vill jag önska alla ett riktigt gott nytt år! Jag är alltid lite förväntansfull inför ett nytt år, men det är jag i och för sig inför en ny arbetsvecka, en ny semesterperiod eller en ny dag också. Jag säger som i sången: bättre och bättre dag för dag.
Jag är inte riktigt färdig med att formulera årets tema än. Jag återkommer väl nästa år...hihi (lyckades man få med det gamla skämtet också)!
Kram på er allihop!!!
fredag, december 29, 2006
Otäckt...?
Nu på morgonen hände mig något otäckt och icke typiskt för mig. Jag var på väg in i duschen, slängde ett öga på tvättkorgen och tänkte att jag skulle tvätta en maskin svart efter att jag duschat. DÅ kom jag på att jag hade tvättid i stora tvättstugan. 10-13 (klockan var tjugo i 11). Den enda fast bokade aktiviteten på hela denna mellandagsvecka!
Jag glömmer inte tvättider. Först blev jag rädd för mig själv, men när jag lugnat ned mig och varit och slängt in två maskiner blev jag lite glad att jag inte var så ordentlig, men INGENTING FARLIGT HÄNDE! Tänka sig. Och tänk vad livet skulle vara lättare och skönare för mig om jag var lite mer hipp som happ! Hm, är jag inne på nästa års tema kanske...
Jag tror att glömskan berodde på något av följande (eller alla 3):
a) ledig - brist på rutiner
b) ledig - hinner känna hur utmattad jag faktiskt är med glömska och okoncentration
c) förträngning - förra gången jag tvättade är förknippad med olust
Men! Kontentan är det viktigaste: Jorden gick inte under av att jag glömde tvättiden i 40 minuter och inte jag heller!
Jag glömmer inte tvättider. Först blev jag rädd för mig själv, men när jag lugnat ned mig och varit och slängt in två maskiner blev jag lite glad att jag inte var så ordentlig, men INGENTING FARLIGT HÄNDE! Tänka sig. Och tänk vad livet skulle vara lättare och skönare för mig om jag var lite mer hipp som happ! Hm, är jag inne på nästa års tema kanske...
Jag tror att glömskan berodde på något av följande (eller alla 3):
a) ledig - brist på rutiner
b) ledig - hinner känna hur utmattad jag faktiskt är med glömska och okoncentration
c) förträngning - förra gången jag tvättade är förknippad med olust
Men! Kontentan är det viktigaste: Jorden gick inte under av att jag glömde tvättiden i 40 minuter och inte jag heller!
torsdag, december 28, 2006
Året som gått
Ja ja, det är bara den 28 december, men jag har kollat in året som gått. Här är min lista med de bästa bitarna ur mitt 2006:
Bästa och mest oväntade köp: min bostadsrätt
Nyaste hobbyn: salsadansen
Bästa konserterna: framförandet av Brahms Ein Deutsches Requiem med min kör
Antal 40-årsfester: 3
Antal 50-årsfester: 1
Årets utlandsresa: till Prag
Största ögonblick som moster: jag fick ytterligare en systerson
Coolaste prova-på-grejen: bågskytte
Modigheter: åkt bakpå motorcykel, vågat älska, sjungit karaoke
Mest adrenalin alla kategorier: äventyrsbanan
Varmaste årstiden: sommaren, hösten och vintern
Sannaste klippet ur årshoroskop: "I augusti har du väldigt nära till kärlek och värme vilket gynnar alla sorters relationer. Men december är på alla sätt årets höjdpunkt - särskilt före Lucia gynnas kärleken." ur DV:s årshoroskop för 2006
Överensstämmelse med mitt tema för året, som var passion: jag är mycket nöjd. Se här vad jag skrev för ett år sedan.
Nytt tema för 2007: Jag återkommer inom några dagar. Måste suga på den karamellen ett tag till.
Jag i röda jackan och tredubbel puls under äventyrsbanan!
Bästa och mest oväntade köp: min bostadsrätt
Nyaste hobbyn: salsadansen
Bästa konserterna: framförandet av Brahms Ein Deutsches Requiem med min kör
Antal 40-årsfester: 3
Antal 50-årsfester: 1
Årets utlandsresa: till Prag
Största ögonblick som moster: jag fick ytterligare en systerson
Coolaste prova-på-grejen: bågskytte
Modigheter: åkt bakpå motorcykel, vågat älska, sjungit karaoke
Mest adrenalin alla kategorier: äventyrsbanan
Varmaste årstiden: sommaren, hösten och vintern
Sannaste klippet ur årshoroskop: "I augusti har du väldigt nära till kärlek och värme vilket gynnar alla sorters relationer. Men december är på alla sätt årets höjdpunkt - särskilt före Lucia gynnas kärleken." ur DV:s årshoroskop för 2006
Överensstämmelse med mitt tema för året, som var passion: jag är mycket nöjd. Se här vad jag skrev för ett år sedan.
Nytt tema för 2007: Jag återkommer inom några dagar. Måste suga på den karamellen ett tag till.
Jag i röda jackan och tredubbel puls under äventyrsbanan!
onsdag, december 27, 2006
Namnupprop
Något av det värsta jag tycker att man kan göra är att utnyttja en annan människa för egen vinning. Att denna någon är ett barn, som kan bli skadat för alltid både fysiskt och psykiskt, kanske dö eller själv bli förövare gör mig så avskyvärt upprörd att jag inte vet vad jag ska göra. Så idag tipsar jag andra att skriva på den här namnlistan på ECPAT:s hemsida!
måndag, december 25, 2006
Det smakar fågel
Om man är i närheten av mina föräldrars hus kan man få se en välgödd gråsiska, en fet blåmes eller en nöjd och mätt liten gråsparv som dunsar ner på en trädgren. På tomten finns ingen julkärve. Pappa pekade på en bild av just en julkärve med massa småfåglar på: "Det är en myt! Havren skvätter de ner på marken. Nä, solrosfrön, jordnötter och talgbollar ska det vara." Denna vinter, den varmaste på 500 år, går det ingen nöd på småfåglarna vare sig på grund av kyla eller brist på mat. Jag frågade i min granskning inför detta blogguppdrag om de kanske serverat 10 kilo hittills i vinter, men de sa båda två att det inte räcker.
Pappa har alltid varit fågelintresserad. Jag minns sommaren då pappa spelade fågelljudkassetter i bilstereon och slängde sig ut i vägrenen och tvärnitade vid åsynen av en fiskgjuse eller ormvråk...eller det var nog flera somrar vid närmare eftertanke... När minsta syrran bara var några månader drog vi till Öland två veckor och det fågeltorn på Öland som vi inte besökte med babyliften i ena handen och kikaren i den andra är inte värt att nämna. På det här sättet har jag lärt mig en del fågelsorter och jag blev lite sugen på att köpa några talgbollar och hänga i träden utanför mitt hus. Kanske kan jag locka fram min favorit nötväckan. Blåmesarna är också favoriter. De ser ut som små banditer med svart mask över ögonen. Att titta på fåglar är mycket roligare än att ha akvariefiskar! Rekommenderas.
Pappa har alltid varit fågelintresserad. Jag minns sommaren då pappa spelade fågelljudkassetter i bilstereon och slängde sig ut i vägrenen och tvärnitade vid åsynen av en fiskgjuse eller ormvråk...eller det var nog flera somrar vid närmare eftertanke... När minsta syrran bara var några månader drog vi till Öland två veckor och det fågeltorn på Öland som vi inte besökte med babyliften i ena handen och kikaren i den andra är inte värt att nämna. På det här sättet har jag lärt mig en del fågelsorter och jag blev lite sugen på att köpa några talgbollar och hänga i träden utanför mitt hus. Kanske kan jag locka fram min favorit nötväckan. Blåmesarna är också favoriter. De ser ut som små banditer med svart mask över ögonen. Att titta på fåglar är mycket roligare än att ha akvariefiskar! Rekommenderas.
Strålande jul
Ingenting blev som det brukar den här julen, men vi fick improvisera fram lite speciallösningar så slutresultatet känns okej. Vad är det att bry sig om egentligen? Julafton är bara en trehundrasextiofemtedel av året och vädret liknar ändå mer påsk än jul.
Till sjukdomslistan kan nu adderas ett fall (hittills...) av vinterkräksjukan. Inte hos mig, men hos min lilla svåger, vilket äventyrar min hemresa. Nästa år kanske man skulle emigrera lagom till jul, eller bli astronaut...
fredag, december 22, 2006
Sjukt
När mamma ringde mig igår lät det som om hon befann sig i en igloo. Hon och pappa har värsta viruset med feber och ont i öronen. De hostar slem och går och bäddar ner sig nio på kvällarna.
Jag ska åka hem över julen tillsammans med syrrans familj. Hon går på penicillin och har varit sjuk en vecka med halsont, migrän och ögoninflammation. Det har hela familjen haft. Mycket smittsamt tydligen! Busen har vattenkoppor.
Så den här julen har jag goda förutsättningar att bli fysiskt sjuk också. Som det är nu har jag "bara" ont i hjärtat.
Jag ska åka hem över julen tillsammans med syrrans familj. Hon går på penicillin och har varit sjuk en vecka med halsont, migrän och ögoninflammation. Det har hela familjen haft. Mycket smittsamt tydligen! Busen har vattenkoppor.
Så den här julen har jag goda förutsättningar att bli fysiskt sjuk också. Som det är nu har jag "bara" ont i hjärtat.
torsdag, december 21, 2006
På dörrmattan och i mailen
Om jag får barn så undrar jag om jag kommer att skicka julkort som utgörs av foton på dessa barn instoppade i tomtedräkt till andra än den närmaste släkten. Tänk om jag skulle skicka ett foto på mig iförd tomteluva sittandes på en släde. "Så här ser jag ut julen 2006 ifall ni undrar."
Förlåt, jag menar inte att vara otacksam. Jag undrar bara vart alla vanliga tomtejulkort och glittriga landskap tog vägen...
Förlåt, jag menar inte att vara otacksam. Jag undrar bara vart alla vanliga tomtejulkort och glittriga landskap tog vägen...
tisdag, december 19, 2006
Dasshumor
Idag fick jag anledning att dra på smilbanden. Inne på toaletten på jobbet faktiskt. Den som varit där före mig hade roat sig med att vika in kanterna längst ut på toarullen till en hotellsnibb. Jag gjorde några fruktlösa försök att spåra lustigkurren, men misslyckades och fick nöja mig med att ha blivit underhållen på hemlighuset.
Vad ska det bli härnäst? En godisbit på kudden i soffan i personalrummet?
Vad ska det bli härnäst? En godisbit på kudden i soffan i personalrummet?
måndag, december 18, 2006
" "
Bland alla uttryck och citat finns det ett jag ofta använder och det är "allting är relativt". Det kan vara lite irriterande när man börjar bli så vuxen att allt inte är svart eller vitt längre. Gråzonerna är många och nästan allt går att säga en sak om å ena sidan, men å andra sidan...Jag läste en kampanjslogan för Cancerfonden som löd: " Världens vackraste ord: Imorgon". Jag, som är en person som gör mitt bästa för att leva i nuet, kan ändå förstå varför detta är ett vackert ord för den som hoppas på att få uppleva en morgondag. Ibland kan jag skriva under på det själv i betydelsen att det som är illa idag nog har alla förutsättningar att bli bättre imorgon, när jag har sovit på saken. Så känner jag just denna dag och det var väl därför mina ögon fastnade på den.
Ganska länge hade jag en slogan till mig själv som jag tyckte var så bra. Det var "Whatever is worth doing at all is worth doing well." sagt av Earl of Chesterfield. Nu tycker jag att det var ett fruktansvärt olämpligt citat till mig, den duktiga storasystern. Jag borde ha haft "Kör så det ryker!" eller "Sluta tänka, börja leva!" eller nåt mer passande.
Ganska länge hade jag en slogan till mig själv som jag tyckte var så bra. Det var "Whatever is worth doing at all is worth doing well." sagt av Earl of Chesterfield. Nu tycker jag att det var ett fruktansvärt olämpligt citat till mig, den duktiga storasystern. Jag borde ha haft "Kör så det ryker!" eller "Sluta tänka, börja leva!" eller nåt mer passande.
torsdag, december 14, 2006
Event i advent
Idag har delar av min kör sjungit julsånger på en julfest. Vi har lyckats få oss anlitade av en eventfirma för flera sådana här små sjungningar. Först stod vi på en halmbädd utanför entrén och sjöng medan folk strömmade in från bussarna de kommit i. När alla tagit sig förbi garderoben och fått sig en glögg så smög vi in en annan väg, bytte från tomteluva till glittergirland runt halsen och smög upp på en scen för fortsatt sång. Det var kuligt och juligt och man skulle kunna tro att en 17-hövdad kör skulle klara att överrösta 100 minglare... Det var inte vår mest engagerade publik om man säger så, men det var kul ändå och betalt fick vi.
I upplägget stod det att gästerna skulle komma längs "en isblå matta kantad av marschaller" och det låter ju tjusigt. Det kan inte vara lätt att få ett sådant där event från idé till realitet, för precis när de tänt alla marschallerna kom en vindpust och blåste ut allihopa på en gång. Men det är tanken som räknas.
I upplägget stod det att gästerna skulle komma längs "en isblå matta kantad av marschaller" och det låter ju tjusigt. Det kan inte vara lätt att få ett sådant där event från idé till realitet, för precis när de tänt alla marschallerna kom en vindpust och blåste ut allihopa på en gång. Men det är tanken som räknas.
torsdag, december 07, 2006
Teaterögon
Jag var på teater igår. Pjäsen var bra, men som vanligt var jag mest fascinerad av scenografi, rekvisita, förflyttningar och kostym. Jag vet inte om det är så, men jag har en teori om att det beror på att jag själv spelat teater. Jag minns hur man till exempel fick springa bakom scenen, i kulisserna för att hinna in på ett scen på ett nytt ställe, hur jag i en pjäs var ansvarig för att några mördardolkar lades på plats i pausen, hur vi ibland jobbade med nedsläckningar när scener var slut och vi fick tömma scenen i totalmörker och på kort tid. Vi experimenterade med ljudkulisser, ljus, kläder som kunde förändras med enkla medel. Det är en underbar värld, teatern!
söndag, december 03, 2006
Inte riktigt 100%
Idag åt jag en tonfisksandwich. I brist på tidsfördriv läste jag innehållsförteckningen. Sandwichen innehöll:
43% bröd
31% tonfiskröra
10% tomat
10% mixsallad
och 2% Flora
43% bröd
31% tonfiskröra
10% tomat
10% mixsallad
och 2% Flora
lördag, december 02, 2006
Nummerplåtnytt
Min pappa håller också på med den trevliga hobbyn nummerplåtsspanande eller platespotting. Han har ganska stadigt legat ca 100 nummer efter mig (han började senare). Nu ligger jag ca 170 före. Han säger att det beror på att han bor i en liten stad medan jag bor i Stockholm.
Vad händer, som motbevisar detta? Jag har knappt kommit till hemstaden förrän jag ser 475, som är det nummer jag ska ha. En minut senare kör vi förbi en till och kanske en timme senare ser vi den tredje av samma sort. Det bevisar ju ingenting för pappa, som ska ha 306. Idag såg jag dock 476 och 477 inom loppet av en timme och sedan har jag sett 477 två gånger till. Det tycker jag räcker som bevis för att allt handlar om uppmärksamhet hos samlaren.
Min höstskörd har jag skrivit om här. I november tog jag 26 plåtar, men högst smäller oktober med 49 (!!!) nummerplåtar. Jag har även gått om chefen. Hon låg 40 nummer före i somras. Nu ligger hon 20 efter.
Vad händer, som motbevisar detta? Jag har knappt kommit till hemstaden förrän jag ser 475, som är det nummer jag ska ha. En minut senare kör vi förbi en till och kanske en timme senare ser vi den tredje av samma sort. Det bevisar ju ingenting för pappa, som ska ha 306. Idag såg jag dock 476 och 477 inom loppet av en timme och sedan har jag sett 477 två gånger till. Det tycker jag räcker som bevis för att allt handlar om uppmärksamhet hos samlaren.
Min höstskörd har jag skrivit om här. I november tog jag 26 plåtar, men högst smäller oktober med 49 (!!!) nummerplåtar. Jag har även gått om chefen. Hon låg 40 nummer före i somras. Nu ligger hon 20 efter.
fredag, december 01, 2006
Långhelg
Snart bär det av till gamla hemtrakterna och nya familjemedlemmen. Jag har tagit ledigt idag, så jag får en långhelg. Ser till och med fram emot resan. Några timmar på X2000 kan vara riktigt vilsamma.
tisdag, november 28, 2006
I kras
Tappade en spegel igår. Sju års olycka efter den här hösten känns onödigt. Jag hoppas att jag tappade den retroaktivt för de senaste månaderna. Förmildrande omständigheter är att det bara var en fickspegel och det blev en spricka tvärs över, inte totalkross. Dessa två faktorer måste väl vara värda något...?
lördag, november 25, 2006
Nyanländ
Medan jag var på personalfest födde syrran sin son, Lillans lillebror, mitt tredje syskonbarn.
Välkommen önskar Moster Baba!
Välkommen önskar Moster Baba!
torsdag, november 23, 2006
Självplågare
I mörkaste november när jag som allra mest saknar någon att kura ihop mig med, någons famn att krypa in i och någon som håller mig varm om nätterna då får jag för mig att lyssna på Lugna Favoriter. Hur ond får man bli mot sig själv? Det absolut värsta är de snuttiga hälsningarna som folk ringer eller mailar in till sin "lilla pussgurka" eller "älskade pojkvän". Då blir jag lika hatisk som jag blir när folk hånglar i tunnelbanan mitt framför näsan på mig. Det är bara fint när det är på film...eller möjligtvis om det är jag som får hånglas!
Jag är just nu grön med röda ögon och det ryker lite om huvudet.
Jag är just nu grön med röda ögon och det ryker lite om huvudet.
söndag, november 19, 2006
Frustrationsträning
Man kan välta ut uppskattningsvis 200 bomullspinnar bakom toalettstolen och genom det gallerförsedda locket till tvättkorgen...men det är inget jag rekommenderar.
Det värsta är att om jag skjutit badrumsspegeln ordentligt åt sidan (beräknad tidsåtgång ca 3 sekunder) istället för att sträcka in min hand förbi bomullspinnarna så hade jag aldrig dragit med mig dem ut.
Det värsta är att om jag skjutit badrumsspegeln ordentligt åt sidan (beräknad tidsåtgång ca 3 sekunder) istället för att sträcka in min hand förbi bomullspinnarna så hade jag aldrig dragit med mig dem ut.
Här är här som solen är
Igår:
Vackert på foto, men dystert.
Idag:
Väckt av en solstråle. Helt okej med mig!
Vackert på foto, men dystert.
Idag:
Väckt av en solstråle. Helt okej med mig!
lördag, november 18, 2006
Där är där där solen är
Jag känner en person som åkte till Barcelona idag.
Jag känner en person som ska till Kanarieöarna nästa vecka.
Jag känner en person som känner en person som är i Egypten nu.
Jag är inte bitter.
Jag känner en person som ska till Kanarieöarna nästa vecka.
Jag känner en person som känner en person som är i Egypten nu.
Jag är inte bitter.
Kändisspotting
Nu bor ju jag i Stockholm och är inte så lättimpad av "kändisar" av olika slag, men i min familj brukar vi brukar ändå skojsamt kalla kändisar för pip. Ju mindre kända desto bättre. Det kan vara någon som var med i en dokusåpa för 2 år sedan och åkte ut i första omgången. Pip säger vi för att slippa skrika: "Titta, där står Bengt Westerberg. Vad kort han är!".
Nåja, lättimpad eller ej, men idag har jag varit på Streets marknad Ord & Text. På väg dit mötte jag David Batra med fru och barn. Där såg jag min favoritpoet Ann Smith läsa dikter (bl a den här) från scen, men jag såg också Bodil Malmsten och Bob Hansson. På väg därifrån mötte jag Yvonne Lombard. Igår var jag på samma teater som Anna Ternheim och i onsdags kan jag ha sett pappan i Teliareklamen, men där är jag lite osäker så han är inget pip.
Nåja, lättimpad eller ej, men idag har jag varit på Streets marknad Ord & Text. På väg dit mötte jag David Batra med fru och barn. Där såg jag min favoritpoet Ann Smith läsa dikter (bl a den här) från scen, men jag såg också Bodil Malmsten och Bob Hansson. På väg därifrån mötte jag Yvonne Lombard. Igår var jag på samma teater som Anna Ternheim och i onsdags kan jag ha sett pappan i Teliareklamen, men där är jag lite osäker så han är inget pip.
I väntans tider
Pratade med syrran tidigare idag. Jag måste få veta hur det känns och om Lillen är på väg än. Han är beräknad att komma på tisdag, men just nu verkade han inte ha någon brådska. Bara han ser till att vara på plats inom 2 veckor, för då har jag biljett till dem för att få snusa bäbis hela helgen.
torsdag, november 16, 2006
Käftis
Jag har varit hos tandläkaren idag. Det var väl okej. Hon hittade ett litet kariesangrepp mellan två gamla fyllningar, det fanns ingen tandsten och hon kunde laga med en gång så jag inte behöver ta ledigt från jobbet en gång till.
Men ändå. Vilka tråkiga pengar att punga ut med. Mer än jag någon månad kan lägga på krogen eller klädkontot eller resor för den delen. Så kan det vara när man är förnuftig och prioriterar sin hälsa!
Men ändå. Vilka tråkiga pengar att punga ut med. Mer än jag någon månad kan lägga på krogen eller klädkontot eller resor för den delen. Så kan det vara när man är förnuftig och prioriterar sin hälsa!
måndag, november 13, 2006
Drömmar
Nej, jag pratar inte om småkakor. Jag har börjat skriva ned mina drömmar.
Det började med att jag tyckte (jag vet att alla drömmer, men ändå) att jag haft en period av drömlös sömn, ändå var jag mycket trött. Jag har hört om folk som skriver ner sina drömmar så fort de vaknar så jag bestämde mig för att prova. Det var häftigt. Jag kunde vakna mitt i natten och fortfarande i halvdvala sitta i sängen i mörkret och skriva ned vad jag drömt, känslan jag hade och så mycket detaljer som möjligt. När jag läste vad jag skrivit dagen efter så mindes jag inte alltid allt, men det kom tillbaka till mig som i en aha-upplevelse.
Nu har jag förfinat mina metoder så att jag ibland skriver och ibland gör en inspelning i mobiltelefonen. Sedan tittar jag inte på enskilda drömmar utan försöker hitta mönster, återkommande händelser och saker under veckan. Mycket intressant. Det är något spöklikt men spännande att gräva i sitt eget undermedvetna.
Det började med att jag tyckte (jag vet att alla drömmer, men ändå) att jag haft en period av drömlös sömn, ändå var jag mycket trött. Jag har hört om folk som skriver ner sina drömmar så fort de vaknar så jag bestämde mig för att prova. Det var häftigt. Jag kunde vakna mitt i natten och fortfarande i halvdvala sitta i sängen i mörkret och skriva ned vad jag drömt, känslan jag hade och så mycket detaljer som möjligt. När jag läste vad jag skrivit dagen efter så mindes jag inte alltid allt, men det kom tillbaka till mig som i en aha-upplevelse.
Nu har jag förfinat mina metoder så att jag ibland skriver och ibland gör en inspelning i mobiltelefonen. Sedan tittar jag inte på enskilda drömmar utan försöker hitta mönster, återkommande händelser och saker under veckan. Mycket intressant. Det är något spöklikt men spännande att gräva i sitt eget undermedvetna.
onsdag, november 08, 2006
Utmanad av Prinsessmamman
1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där?
"i kombination med vår ständiga fruktan för krig och nya världskatastrofer"
2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
En soffa.
3. Vad var det senaste du såg på tv?
Kollar så sällan. Nån urtöntig komedi med Steve Martin i lördags.
4. Utan att se efter, gissa vad klockan är:
19.15 (ha, mitt i prick)
5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Elvis Presley på stereon, I Feel So Bad.
6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
Gick hem från jobbet, ca 16.30-17.05.
7. Vad tittade du på innan du började svara på den här undersökningen?
Jag dammsög faktiskt. Det första jag kollade när jag slog på datorn var min egen blogg.
8. Vad har du på dig?
Vit skjorta, svarta byxor.
9. Drömde du något inatt? I så fall - vad?
Har precis börjat skriva ner mina drömmar och det var massor - att min ena syrra skulle gifta sig och att jag körde bil bland annat.
10. När skrattade du senast?
Skrattar mycket och ofta. Kanske var det när jag hörde om en ko som hette Vendela!
11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
Inget. Jag är hopplös. Alla tavlor står på golvet sedan ett halvår tillbaka.
12. Har du sett något konstigt på sistone?
Utsikt över Söder ur en vinkel som gjorde att det såg ut som om Skatteskrapan var i en helt annan skala än övrig bebyggelse och stod på ett helt annat ställe än den borde.
13. Vad tycker du om den här utmaningen?
Helt okej. Annars tycker jag att det är ungefär som kedjebrev på mailen. Ibland orkar jag.
14. Vilken var den senaste filmen du såg?
Nån urtöntig komedi med Steve Martin, tyvärr.
15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
Min lägenhet, resor, kläder, tid i form av tjänstledighet från jobbet.
16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till.
Då skulle de ju känna till det...
17. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?
Alla barn skulle få vara barn och växa upp till bra vuxna.
18. Tycker du om att dansa?
Älskar salsa, bugg, egenkomponerad freestyledisco. Svar: JA!
19. George Bush?
Overklig amerikan med storhetsvansinne som jag inte orkar engagera mig i.
20-21. Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka?
Max och Moa har jag nog tyckt genom åren.
22. Skulle du nånsin överväga att bo utomlands?
Ja, tack. Helst Europa, t ex Frankrike eller Italien. Eller Holland, Spanien, England, Schweiz, Tjeckien...
23. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
Ja du Baba, du kan vara nöjd med ditt liv!
24. Vilka fyra personer vill du ska svara på de här frågorna?
Vem som vill och orkar. Tina - är du tillfrågad?
"i kombination med vår ständiga fruktan för krig och nya världskatastrofer"
2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
En soffa.
3. Vad var det senaste du såg på tv?
Kollar så sällan. Nån urtöntig komedi med Steve Martin i lördags.
4. Utan att se efter, gissa vad klockan är:
19.15 (ha, mitt i prick)
5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Elvis Presley på stereon, I Feel So Bad.
6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
Gick hem från jobbet, ca 16.30-17.05.
7. Vad tittade du på innan du började svara på den här undersökningen?
Jag dammsög faktiskt. Det första jag kollade när jag slog på datorn var min egen blogg.
8. Vad har du på dig?
Vit skjorta, svarta byxor.
9. Drömde du något inatt? I så fall - vad?
Har precis börjat skriva ner mina drömmar och det var massor - att min ena syrra skulle gifta sig och att jag körde bil bland annat.
10. När skrattade du senast?
Skrattar mycket och ofta. Kanske var det när jag hörde om en ko som hette Vendela!
11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
Inget. Jag är hopplös. Alla tavlor står på golvet sedan ett halvår tillbaka.
12. Har du sett något konstigt på sistone?
Utsikt över Söder ur en vinkel som gjorde att det såg ut som om Skatteskrapan var i en helt annan skala än övrig bebyggelse och stod på ett helt annat ställe än den borde.
13. Vad tycker du om den här utmaningen?
Helt okej. Annars tycker jag att det är ungefär som kedjebrev på mailen. Ibland orkar jag.
14. Vilken var den senaste filmen du såg?
Nån urtöntig komedi med Steve Martin, tyvärr.
15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
Min lägenhet, resor, kläder, tid i form av tjänstledighet från jobbet.
16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till.
Då skulle de ju känna till det...
17. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?
Alla barn skulle få vara barn och växa upp till bra vuxna.
18. Tycker du om att dansa?
Älskar salsa, bugg, egenkomponerad freestyledisco. Svar: JA!
19. George Bush?
Overklig amerikan med storhetsvansinne som jag inte orkar engagera mig i.
20-21. Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka?
Max och Moa har jag nog tyckt genom åren.
22. Skulle du nånsin överväga att bo utomlands?
Ja, tack. Helst Europa, t ex Frankrike eller Italien. Eller Holland, Spanien, England, Schweiz, Tjeckien...
23. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
Ja du Baba, du kan vara nöjd med ditt liv!
24. Vilka fyra personer vill du ska svara på de här frågorna?
Vem som vill och orkar. Tina - är du tillfrågad?
tisdag, november 07, 2006
Färgkavalkad i badrummet
Ikväll har jag tonat håret. När jag ändå höll på och kladdade med färg inne i badrummet tog jag en röd tuggtablett också. Jag har haft sådana sedan jag var liten. Då fick man dem av tandläkaren, nu köper jag dem på Apoteket. Man borstar tänderna, sedan tuggar man på en tablett och spottar ut och så ser man var beläggningar fortfarande finns kvar. Väldigt effektivt och bra, särskilt som jag ska till tandläkaren nästa vecka...
söndag, november 05, 2006
Planer i stöpet?
Jag hade sett fram emot gårdagen. Det var första dagen på mycket länge som jag inte hade någonting inbokat. Däremot hade jag en ganska lång inre lista på vad jag ville göra med denna sällsynta dag.
Vissa saker gjorde jag, men sedan blev det andra saker istället. De sakerna var minst lika roliga och bra, men ändå får det mig att känna mig lite besviken och misslyckad för att jag aldrig kan få vissa saker ur händerna. Detta borde kunna lära mig ett och annat om att planera och ha höga ambitioner. Oavsett hur kul saker jag har tänkt mig blir de automatiskt till måsten och borden så fort de hamnar på en lista.
Om jag bortser från känslan av att det inte blev som jag tänkt, kan jag utvärdera gårdagen som mycket trevlig och skön. Avkopplande. När tar man lärdom av det uppenbara egentligen?
Vissa saker gjorde jag, men sedan blev det andra saker istället. De sakerna var minst lika roliga och bra, men ändå får det mig att känna mig lite besviken och misslyckad för att jag aldrig kan få vissa saker ur händerna. Detta borde kunna lära mig ett och annat om att planera och ha höga ambitioner. Oavsett hur kul saker jag har tänkt mig blir de automatiskt till måsten och borden så fort de hamnar på en lista.
Om jag bortser från känslan av att det inte blev som jag tänkt, kan jag utvärdera gårdagen som mycket trevlig och skön. Avkopplande. När tar man lärdom av det uppenbara egentligen?
lördag, november 04, 2006
Skathat
Nu har jag varit vaken sedan 07.00 för att ett gäng terroriserande skator valt att ha någon form av destruktiv verksamhet på min och grannen ovanförs balkong. Jag misstänker att grannen ovanför måste ha någon form av mat - dock inte skatmat - där uppe. Jag skulle här vilja ta tillfället i akt att rekommendera alla balkongtillverkare att försöka ta fram ett material som är något mindre ljudligt än ihåliga aluminiumrör och korrugerad plastfiber.
fredag, november 03, 2006
Spänning i vardagen
Förvara lypsyl och tamponger i samma fack i väskan så kan du få en fnittrig och lite pinsam överraskning i novembervardagen!
torsdag, november 02, 2006
Dubbel tantvarning!
1. Jag har köpt stödstrumpbyxor till Brahmskonserten. Ca 70 minuters kommande stående på kyrkstengolv 2 söndagar i rad föranledde detta inköp.
2. Idag tittade jag in hos skomakaren och köpte broddar. Riktigt tuffa, faktiskt, med små dubbar på klacken och rem med reflex. Nu slipper jag gå som Zeb Macahan och halka som Charlie Chaplin.
2. Idag tittade jag in hos skomakaren och köpte broddar. Riktigt tuffa, faktiskt, med små dubbar på klacken och rem med reflex. Nu slipper jag gå som Zeb Macahan och halka som Charlie Chaplin.
söndag, oktober 29, 2006
Fin present!
Igår fick jag en födelsedagspresent! Det är visserligen 2 ½ månad sedan jag fyllde år, men igår fick jag mina systrars gåva. Jag hade önskat mig det här halsbandet och blev jätteglad och visst är det passande till lilla Baba, när jag dessutom snart blir trippel?
Halsbandet kommer från Kalas.
Halsbandet kommer från Kalas.
Väder & vind
Det har varit ett himla tjat om vädret den senaste tiden. Först blev det mörkt, grått och regnigt. Det kallas för höst och är ofrånkomligt. Kommer varje år. Tänd ett par ljus och skaffa en gosig filt!
Inför helgen har det varnats för storm och snökaos. Jag är glad att jag inte brukar kolla väderprognosen, utan istället tar en dag i taget och ser hur det verkar när jag vaknar. Strålande sol både lördag och söndag! Den letade sig in i ett av hålen i persiennen, där tråden löper, för att sticka mig rätt i ögat, men det är helt okej. Visst var det lite blåsigt en halv dag, så att jag nu nästan har insyn till närmsta grannen 20 meter längre bort. De vackra löven fick ge sig, men inte var det för att det var storm.
Det enda som oroar mig är kylan. Jag gillar för all del inte extrem sommarvärme heller och jag brukar säga att kyla kan man åtminstone klä bort, men jag har varit lite överdrivet käck på den punkten. På jobbet har jag garderat med en jättestor olle, som man kan dra på ovanpå andra kläder, en fleeceväst, stora tofflor som är ett par lejonhuvuden och handledsvärmare. Ändå är där alltid superruggigt ända tills det blir ordentligt kallt (typ minusgrader). Då fattar elementen att de har en uppgift.
Vilken tur att solen kom just på helgen ändå! Igår tog jag en vacker långpromenad med en kompis och idag ska jag ut och samla dagsljus igen. Såg en reklamskylt på tunnelbanan där det stod att vi spenderar 90% av våra liv inomhus. Den statistiken måste jag genast ändra på!
Inför helgen har det varnats för storm och snökaos. Jag är glad att jag inte brukar kolla väderprognosen, utan istället tar en dag i taget och ser hur det verkar när jag vaknar. Strålande sol både lördag och söndag! Den letade sig in i ett av hålen i persiennen, där tråden löper, för att sticka mig rätt i ögat, men det är helt okej. Visst var det lite blåsigt en halv dag, så att jag nu nästan har insyn till närmsta grannen 20 meter längre bort. De vackra löven fick ge sig, men inte var det för att det var storm.
Det enda som oroar mig är kylan. Jag gillar för all del inte extrem sommarvärme heller och jag brukar säga att kyla kan man åtminstone klä bort, men jag har varit lite överdrivet käck på den punkten. På jobbet har jag garderat med en jättestor olle, som man kan dra på ovanpå andra kläder, en fleeceväst, stora tofflor som är ett par lejonhuvuden och handledsvärmare. Ändå är där alltid superruggigt ända tills det blir ordentligt kallt (typ minusgrader). Då fattar elementen att de har en uppgift.
Vilken tur att solen kom just på helgen ändå! Igår tog jag en vacker långpromenad med en kompis och idag ska jag ut och samla dagsljus igen. Såg en reklamskylt på tunnelbanan där det stod att vi spenderar 90% av våra liv inomhus. Den statistiken måste jag genast ändra på!
torsdag, oktober 26, 2006
Mycoplasmabusters
Mycoplasma. Visst låter det som något Ghostbusters borde kunna rå på?
I så fall ska jag skicka dem att sanera min kollega så han kan komma tillbaka till jobbet snart.
I så fall ska jag skicka dem att sanera min kollega så han kan komma tillbaka till jobbet snart.
tisdag, oktober 24, 2006
Tvångssocial?
Jag har en vän som jag retsamt kallar för tvångssocial för att han går igång på och får massor av energi av att umgås med människor i olika sammanhang. Han är mingelproffs och är alltid redo att möta nya människor och lära sig något nytt. Efter att ha diskuterat det med honom och funderat lite fram och tillbaka har jag kommit fram till att jag nog inte är helt asocial själv. Genom sig själv känner man andra, men det finns många grader på skalan och jag skulle inte kalla mig tvångssocial.
En gång när jag skulle åka tåg sa jag till en annan kompis att jag hoppades att jag inte skulle ha någon i stolen bredvid som ville prata, för jag hade en bok jag ville läsa. Då dristade sig min vän till att säga att hon nog tyckte att det var jag som brukade börja prata med människor.
Som det nästan alltid är när jag får en ny hypotes i huvudet så trillar de levande exemplen in som på beställning. Här kommer tre stycken, som en hederlig gammal spaning, alla från idag:
1. Jag var inne i en mataffär och när jag stod nere vid bandet var det en liten kille som pratade med sin mamma. Mamman frågade varför han inte sagt en sak med en gång, varpå killen svarade att då hade han inte fått ändå. Jag skrattade och bytte några ord med mamman, typ att hon hade en smart unge. Det är sån där kontakt som gör mig glad och det var ju roligt sagt.
2. På tunnelbanan hem från kören hamnade jag mitt i ett gäng damer i åldern mellan 70 och 80. Först recenserade de en konsert de just varit på och därefter började de jämföra gympapass. En av damerna kommenterade ett annat pass och sa att det var nog seniorerna som hade det. Då började jag skratta och damerna också. Jag skojbad om ursäkt och sa att jag ju inte var någon junior själv, men vilka gick i den där seniorgruppen egentligen?
3. Slutligen avrundade jag min sociala kontakt med okända med att prata med en jättesöt, genomblöt, darrig liten hunds matte om hur mycket han längtade efter att få komma hem till en torr handduk.
Slutsats: Jag får sluta gå runt och kalla folk för tvångssociala medan jag själv sitter i det berömda glashuset!
PS. Men jag delar åtminstone inte ut visitkort! DS.
En gång när jag skulle åka tåg sa jag till en annan kompis att jag hoppades att jag inte skulle ha någon i stolen bredvid som ville prata, för jag hade en bok jag ville läsa. Då dristade sig min vän till att säga att hon nog tyckte att det var jag som brukade börja prata med människor.
Som det nästan alltid är när jag får en ny hypotes i huvudet så trillar de levande exemplen in som på beställning. Här kommer tre stycken, som en hederlig gammal spaning, alla från idag:
1. Jag var inne i en mataffär och när jag stod nere vid bandet var det en liten kille som pratade med sin mamma. Mamman frågade varför han inte sagt en sak med en gång, varpå killen svarade att då hade han inte fått ändå. Jag skrattade och bytte några ord med mamman, typ att hon hade en smart unge. Det är sån där kontakt som gör mig glad och det var ju roligt sagt.
2. På tunnelbanan hem från kören hamnade jag mitt i ett gäng damer i åldern mellan 70 och 80. Först recenserade de en konsert de just varit på och därefter började de jämföra gympapass. En av damerna kommenterade ett annat pass och sa att det var nog seniorerna som hade det. Då började jag skratta och damerna också. Jag skojbad om ursäkt och sa att jag ju inte var någon junior själv, men vilka gick i den där seniorgruppen egentligen?
3. Slutligen avrundade jag min sociala kontakt med okända med att prata med en jättesöt, genomblöt, darrig liten hunds matte om hur mycket han längtade efter att få komma hem till en torr handduk.
Slutsats: Jag får sluta gå runt och kalla folk för tvångssociala medan jag själv sitter i det berömda glashuset!
PS. Men jag delar åtminstone inte ut visitkort! DS.
lördag, oktober 21, 2006
Så ung, så söt, så begåvad
Igår salsa. Idag 50-årsfest med Sveriges Television.
Så på förekommen anledning - om jag var 18 skulle jag vara superkär i Darin.
Så på förekommen anledning - om jag var 18 skulle jag vara superkär i Darin.
torsdag, oktober 19, 2006
Busy woman
Tvätten är inga problem, för jag har ju tvättmaskin och den sköter sig själv. Men strykhögen växer. Olästa Svenska Dagbladet för söndag till torsdag täcker köksbordet. En äcklig stekpanna står och väntar på att bli diskad.
Å, så kära besvär! Allt det här betyder att jag är en aktiv människa som i princip bara använder mitt hem till att sova i under veckorna. Och imorgon ska jag till frissan och sedan dansa salsa. Klackarna i taket!
Å, så kära besvär! Allt det här betyder att jag är en aktiv människa som i princip bara använder mitt hem till att sova i under veckorna. Och imorgon ska jag till frissan och sedan dansa salsa. Klackarna i taket!
tisdag, oktober 17, 2006
Numerologi
Jag är helt fascinerad av dessa nummerplåtar som fullkomligt kommer och placerar sig framför ögonen på mig. Jag svänger runt ett hörn och där står den jag precis ska ha. Jag kliver ur en port och där står nästa. Bommarna till tvärbanan går ner och en bil saktar in i 10 km/h jämsides med mig och det är den jag behöver och så vidare.
Igår hade jag ju värsta flytet. Idag körde den första 421:an förbi mig på Västerbron. Sedan såg jag 3 till och som ett litet körsbär i efterrätten såg jag sedan 422.
Men...när jag sedan hoppade av bussen en hållplats senare än vad jag brukar för att plocka 423:an som brukar stå på en parkering och vänta på mig...så stod den inte där! Har turen vänt?!
Igår hade jag ju värsta flytet. Idag körde den första 421:an förbi mig på Västerbron. Sedan såg jag 3 till och som ett litet körsbär i efterrätten såg jag sedan 422.
Men...när jag sedan hoppade av bussen en hållplats senare än vad jag brukar för att plocka 423:an som brukar stå på en parkering och vänta på mig...så stod den inte där! Har turen vänt?!
måndag, oktober 16, 2006
söndag, oktober 15, 2006
Du är vad du bär
Efter bröllopet åkte jag hem och snajdade om till 40-årsfest! Det var en riktigt lyckad fest med massor av trevliga människor, ett strålande glatt födelsedagsbarn och mycket dans. Det fanns salsamusik bland annat.
Extra nöjd var jag med min nya top, som jag köpte förra helgen och som fått hänga i sovrummets gardinstång sedan dess, medan jag drömt om vad fin jag skulle känna mig på festen. Det gjorde jag också. Här kommer en grynig mobilkamerabild och ett förtydligande på den läckra färgen, fast det framgår ändå inte riktigt hur läcker den är. Toppen är ganska urringad också. Till hade jag svart kjol och sandaletter. Armarna brun-utan-solade jag på fredagkvällen. Värsta modebloggaren!
Extra nöjd var jag med min nya top, som jag köpte förra helgen och som fått hänga i sovrummets gardinstång sedan dess, medan jag drömt om vad fin jag skulle känna mig på festen. Det gjorde jag också. Här kommer en grynig mobilkamerabild och ett förtydligande på den läckra färgen, fast det framgår ändå inte riktigt hur läcker den är. Toppen är ganska urringad också. Till hade jag svart kjol och sandaletter. Armarna brun-utan-solade jag på fredagkvällen. Värsta modebloggaren!
Tryckfelsnisse
Gårdagens bröllopssång blev ytterligare ett bevis på att jag oroar mig alldeles för mycket i onödan. Man skulle ju önska att jag kunde lära mig något av det. Vi framförde tre stycken och framkallade tårar till "Så skimrande". Det slår nästan aldrig fel.
Enda missödet var att sången "Embraceable you" stod som "Unbreakable you" i programmet! Skriven av Bruce Willis och arrad av Samuel L Jackson då, eller? Toni Braxton har ju en fin kärlekssång som heter "Unbreak my heart" så helt knäppt var det inte, men vi hade mycket roligt åt det.
Enda missödet var att sången "Embraceable you" stod som "Unbreakable you" i programmet! Skriven av Bruce Willis och arrad av Samuel L Jackson då, eller? Toni Braxton har ju en fin kärlekssång som heter "Unbreak my heart" så helt knäppt var det inte, men vi hade mycket roligt åt det.
fredag, oktober 13, 2006
Får inte = kommer sannolikt att
Okej, salsan gick bra. Kombinationen att tänka koncentrerat på något annat än hostan och att veta att jag kunde smyga iväg i nåt hörn och hosta vid behov gjorde att det inte blev några hostattacker.
Imorgon kommer dock den stora prövningen. Jag ska sjunga på ett bröllop och då får jag bara inte börja hosta. Jag kan inte förstöra någons vackraste dag i livet med att hosta sönder "Så skimrande var aldrig havet" i bästa tänkbara akustik. Just därför är risken extra stor. Enda reservplanen är om vi ska stå på läktaren så jag kan smita undan vid akut behov (vi är flera i varje stämma så det skulle kunna funka).
Men med tanke på hur ordet inte inte uppfattas av den mänskliga hjärnan så...tänk inte på en rosa elefant med prickig bikini om du kan!
Imorgon kommer dock den stora prövningen. Jag ska sjunga på ett bröllop och då får jag bara inte börja hosta. Jag kan inte förstöra någons vackraste dag i livet med att hosta sönder "Så skimrande var aldrig havet" i bästa tänkbara akustik. Just därför är risken extra stor. Enda reservplanen är om vi ska stå på läktaren så jag kan smita undan vid akut behov (vi är flera i varje stämma så det skulle kunna funka).
Men med tanke på hur ordet inte inte uppfattas av den mänskliga hjärnan så...tänk inte på en rosa elefant med prickig bikini om du kan!
torsdag, oktober 12, 2006
Ny dans: hostsalsa
Heter det verkligen rethosta för att man knappt kan ta ett andetag utan att reta slemhinnor eller vad det nu är som skickar signaler att man måste hosta?
Jag tror det heter rethosta för att både man själv och andra retar sig så fruktansvärt på den!
Hur ska det gå när jag dansar salsa? Vojne vojne!
Jag tror det heter rethosta för att både man själv och andra retar sig så fruktansvärt på den!
Hur ska det gå när jag dansar salsa? Vojne vojne!
onsdag, oktober 11, 2006
Djupledsen eller långlåg
Den här hösten har jag haft några sorger. Ingen fara - ingen har dött - men de har orsakat tårar och sorgarbete. I den senaste sorgen är jag just nu mitt i någon av alla faserna. Jag har funderat och trots smärta, tårar, saknad och allt det där så är jag hellre ledsen på djupet än går och är låg länge. Om jag låter mig vara ledsen så kan jag komma tillbaka. Jag vet varför och tårarna renar. Känslan av att vara lite nere, hängig och låg kan sitta i länge och det är inte alltid jag vet orsaken, bara att jag är det.
Här passar några gamla visdomsord. Jag ber att få poängtera att jag tillhör de människor som inte tycker att man ska trycka floskler i halsen på någon som redan har det svårt, men de här är till mig själv så de är okej. Det första är "Hellre gråta ut än att ständigt gå och sucka." och det andra är "Gud stänger aldrig en dörr utan att öppna ett fönster.". Det sista tycker jag oftast stämmer (vare sig man tror på Gud eller ej - byt ut mot ödet eller efter annan lämplig övertygelse). Jag försöker se det positiva i mina sorger och vad det kan leda till istället. Själva vägvalet kommer jag till vare sig jag vill eller inte, men jag kan själv välja vilken väg jag ska ta och hur jag ska hantera det. Vill jag ta det som en motgång eller en utmaning?
Här passar några gamla visdomsord. Jag ber att få poängtera att jag tillhör de människor som inte tycker att man ska trycka floskler i halsen på någon som redan har det svårt, men de här är till mig själv så de är okej. Det första är "Hellre gråta ut än att ständigt gå och sucka." och det andra är "Gud stänger aldrig en dörr utan att öppna ett fönster.". Det sista tycker jag oftast stämmer (vare sig man tror på Gud eller ej - byt ut mot ödet eller efter annan lämplig övertygelse). Jag försöker se det positiva i mina sorger och vad det kan leda till istället. Själva vägvalet kommer jag till vare sig jag vill eller inte, men jag kan själv välja vilken väg jag ska ta och hur jag ska hantera det. Vill jag ta det som en motgång eller en utmaning?
Fortfarande flax
Jag har fortfarande skrämmande bra flyt i mitt nummerplåtsamlande. Det måste bero på att jag går så mycket och kan ta omvägar via parkeringsplatser eller i lugn och ro hinner kolla parkerade bilar på båda sidorna av gatan.
Vissa nummer får jag serverade som små läckerbitar på ett silverfat. 414 idag till exempel. Den stod parkerad precis utanför jobbet. Vilken gåva till en yrkesarbetande, blodfattig kvinna! Men tänk om jag är med i The Truman Show och det verkligen är tillrättalagt...
Vissa nummer får jag serverade som små läckerbitar på ett silverfat. 414 idag till exempel. Den stod parkerad precis utanför jobbet. Vilken gåva till en yrkesarbetande, blodfattig kvinna! Men tänk om jag är med i The Truman Show och det verkligen är tillrättalagt...
söndag, oktober 08, 2006
Blodsaft
Jag är så trött. Inte bara för att jag sovit för lite utan mer in i märgen hösttrött, svag, okoncentrerad, yrslig och stressad. Inatt har jag sovit 11 timmar!!! Kämpade för att hålla mig vaken åtminstone till 22...en lördagkväll!
Nyckeln till det hela (förutom att det är höst och jag har mycket på jobbet) är min gamla kompis järnbristen. Jag är en sån där anemisk typ som behöver steka blodpudding i gjutjärnspanna och proppa mig full med broccoli och spenat emellanåt och dricka apelsinjuice till. Mitt lågvattenmärke är 84 i hb och dit ska vi inte någon mer gång, tack så mycket! Då är det tur att jag har en kompis till. Den heter Blutsaft. Det finns ingen annan hälsokostprodukt som gjort så mycket för mitt välbefinnande som Blutsaft. Fast man får förstås stå ut med att man får blodsmak i munnen när man tar sig en hutt och den här gången tycker jag att jag mår lite illa av den. Men jag tar det onda med det goda för snart ska jag nog pigga på mig lite. Allt som hjälper mig slippa bli vampyr måste väl vara bra...
Nyckeln till det hela (förutom att det är höst och jag har mycket på jobbet) är min gamla kompis järnbristen. Jag är en sån där anemisk typ som behöver steka blodpudding i gjutjärnspanna och proppa mig full med broccoli och spenat emellanåt och dricka apelsinjuice till. Mitt lågvattenmärke är 84 i hb och dit ska vi inte någon mer gång, tack så mycket! Då är det tur att jag har en kompis till. Den heter Blutsaft. Det finns ingen annan hälsokostprodukt som gjort så mycket för mitt välbefinnande som Blutsaft. Fast man får förstås stå ut med att man får blodsmak i munnen när man tar sig en hutt och den här gången tycker jag att jag mår lite illa av den. Men jag tar det onda med det goda för snart ska jag nog pigga på mig lite. Allt som hjälper mig slippa bli vampyr måste väl vara bra...
torsdag, oktober 05, 2006
Fokus
Hur trött jag än är när jag kommer till min salsakurs så är jag alltid pigg när jag går därifrån! Jag har kommit fram till att förutom att man rör på sig till glad musik tillsammans med andra människor som tycker att det är en bra idé så är det också den perfekta avkopplingen eftersom man inte kan tänka på något annat. Det är tillräckligt mycket som det är med allt man ska tänka på för att det ska få plats med några bekymmer eller gammalt gruff från dagen.
Det är en skön känsla att upptäcka att det har gått 75 minuter utan att jag tänkt på något annat än salsan!
Det är en skön känsla att upptäcka att det har gått 75 minuter utan att jag tänkt på något annat än salsan!
måndag, oktober 02, 2006
Döingar eller parasiter
Jag tittar mycket lite på tv, men idag tänkte jag se CSI. I första reklampausen zappade jag runt och stannade på Discovery. Det var en kvinna som satt i ett väntrum och hade en knöl som hon beskrev som smärtsam, men den rörde på sig. Det visade sig att en styngfluga/mygga lagt en larv i hennes huvud. Hur de fick ut den? De kletade på vaselin för att kväva den och nästa dag plockade de ut en riktigt fet larv med små taggar på.
Programmet pågår fortfarande och handlar tydligen om parasiter och heter Body Snatchers. Senast hoppade 13 cm lång fisk in i en mans penis när han stod och urinerade från en båt.
Jag tror att CSI är trevligare och att det kommer att klia mindre på mig om jag tittar på det...
Programmet pågår fortfarande och handlar tydligen om parasiter och heter Body Snatchers. Senast hoppade 13 cm lång fisk in i en mans penis när han stod och urinerade från en båt.
Jag tror att CSI är trevligare och att det kommer att klia mindre på mig om jag tittar på det...
söndag, oktober 01, 2006
Intresseklubben antecknar
Idag har jag kört en kastanj i tvättmaskinen. Det hade den nog inte räknat med när jag petade ut den ur dess taggiga skal igår kväll.
Jag är mitt i en välbehövlig storstädning här hemma. Det är därför jag bloggar (smitreflexen). Det har annars något gott med sig att städa, förutom det uppenbara att det blir rent, men jag hittade mitt eftersökta head set till mobilen utan vilket jag inte kan lyssna på radion! Det låg i en kartong med prylar jag tänker sälja på Tradera under en stol som var fullkomligt draperad av kläder och stod bakom en tavla...hm.
September månads nummerplåtsjakt resulterade i sedda 26 skyltar! Måste vara rekord, men jag har inte gjort diagram på övriga månader. Fast jag skriver naturligtvis upp var och när jag ser varje plåt så det går att fixa i efterhand.
Det är i princip omöjligt att hitta ett datorbord på Blocket om man som jag är lite kräsen och vill ha ett som inte är fult och inte heller REDAN SÅLT utan att säljaren behagat plocka bort annonsen.
Jag är mitt i en välbehövlig storstädning här hemma. Det är därför jag bloggar (smitreflexen). Det har annars något gott med sig att städa, förutom det uppenbara att det blir rent, men jag hittade mitt eftersökta head set till mobilen utan vilket jag inte kan lyssna på radion! Det låg i en kartong med prylar jag tänker sälja på Tradera under en stol som var fullkomligt draperad av kläder och stod bakom en tavla...hm.
September månads nummerplåtsjakt resulterade i sedda 26 skyltar! Måste vara rekord, men jag har inte gjort diagram på övriga månader. Fast jag skriver naturligtvis upp var och när jag ser varje plåt så det går att fixa i efterhand.
Det är i princip omöjligt att hitta ett datorbord på Blocket om man som jag är lite kräsen och vill ha ett som inte är fult och inte heller REDAN SÅLT utan att säljaren behagat plocka bort annonsen.
fredag, september 29, 2006
Värstatänkbarhetsteorin
Jag har hört att gravida, som snart ska föda, kan få höra hemska historier om trassliga, komplicerade förlossningar och allt som kan gå snett. Jag har också hört (och varit med om) att när man står inför en visdomstandoperation så utlöser det folks obändiga lust att måla upp sina egna eller andras skräckupplevelser om vridna rötter och tandläkare som ser för gott att dra alla fyra på en gång när de ändå håller på.
Nu har jag noterat ett drag hos mig, som jag kanske alltid haft, men som blivit högaktuellt. Jag pratar om hemska saker i värsta tänkbara läge. Den senaste tiden har jag varit ute på långa kvällspromenader med en kompis. När jag har sällskap vågar jag gå på ställen där jag aldrig skulle gå själv, bland annat på oupplysta skogsvägar. DÅ, när vi befinner oss på det allra MÖRKASTE och LÄTTÖVERFALLNASTE stället då pratar vi om - våldtäkter, rånöverfall och hur lång tid det skulle ta för polisen att komma fram. Vi går över Årstabron. DÅ, när vi befinner oss MITT på bron vi båda sett under konstruktion och ett tåg SUSAR förbi då väljer vi samtalsämnet - rasade broar, hur vi minns Tjörnbron och vilka förvånansvärt låga räcken bron har.
Vad är detta? Samma mystiska gen som får människor att se filmer som skrämmer livet ur dem? Mamma lärde mig i och för sig en gång en metod som går ut på att man tänker ut det värsta tänkbara som kan hända om man är rädd eller nervös för något. Sannolikheten att det ska hända är så liten att man tänker ut det näst värsta och så håller man på tills det värsta som kan hända inte är så farligt. Jag tror jag ska damma av gamla värstatänkbarhetsteorin!
Nu har jag noterat ett drag hos mig, som jag kanske alltid haft, men som blivit högaktuellt. Jag pratar om hemska saker i värsta tänkbara läge. Den senaste tiden har jag varit ute på långa kvällspromenader med en kompis. När jag har sällskap vågar jag gå på ställen där jag aldrig skulle gå själv, bland annat på oupplysta skogsvägar. DÅ, när vi befinner oss på det allra MÖRKASTE och LÄTTÖVERFALLNASTE stället då pratar vi om - våldtäkter, rånöverfall och hur lång tid det skulle ta för polisen att komma fram. Vi går över Årstabron. DÅ, när vi befinner oss MITT på bron vi båda sett under konstruktion och ett tåg SUSAR förbi då väljer vi samtalsämnet - rasade broar, hur vi minns Tjörnbron och vilka förvånansvärt låga räcken bron har.
Vad är detta? Samma mystiska gen som får människor att se filmer som skrämmer livet ur dem? Mamma lärde mig i och för sig en gång en metod som går ut på att man tänker ut det värsta tänkbara som kan hända om man är rädd eller nervös för något. Sannolikheten att det ska hända är så liten att man tänker ut det näst värsta och så håller man på tills det värsta som kan hända inte är så farligt. Jag tror jag ska damma av gamla värstatänkbarhetsteorin!
onsdag, september 27, 2006
Fascinerande
Det här är min blogg så jag fortsätter att berätta om mina fascinerande upplevelser i nummerplåtarnas fantastiska värld.
Igår behövde jag inte vänta tills jag kom hem till min gata, för på en annan gata i stan stod en röd liten 393:a och väntade på att bli sedd. Jag var inte helt säker först så jag blev tvungen att gå förbi och kolla bakplåten också. Annars räknas det inte (om jag inte är 100). Jag vände mig om, gick tillbaka och in på en annan gata stod 394 parkerad där. Bussen hem på kvällen hade den stora vänligheten att ha 395 monterad som sin registrering och i morse tog jag en liten genväg. På en vändplan där man egentligen inte fick stå stod en enda bil...396!
Vad ska jag göra med detta flow? Vad betyder det? Ska jag köpa en trisslott? Kommer jag att träffa mannen i mitt liv? Står stjärnorna i mitt tecken? Är det bara för att jag ska få ha lite kul?
Igår behövde jag inte vänta tills jag kom hem till min gata, för på en annan gata i stan stod en röd liten 393:a och väntade på att bli sedd. Jag var inte helt säker först så jag blev tvungen att gå förbi och kolla bakplåten också. Annars räknas det inte (om jag inte är 100). Jag vände mig om, gick tillbaka och in på en annan gata stod 394 parkerad där. Bussen hem på kvällen hade den stora vänligheten att ha 395 monterad som sin registrering och i morse tog jag en liten genväg. På en vändplan där man egentligen inte fick stå stod en enda bil...396!
Vad ska jag göra med detta flow? Vad betyder det? Ska jag köpa en trisslott? Kommer jag att träffa mannen i mitt liv? Står stjärnorna i mitt tecken? Är det bara för att jag ska få ha lite kul?
tisdag, september 26, 2006
Förvånad
Jag skrev igår att jag knappt blir förvånad när jag hittar 3 bilnummer i rad. Några timmar senare var jag på kvällspromenad och fick syn på min fjärde 389:a. En sekund därefter hörde jag min kompis, som var med och som tillhör den ganska oförstående sorten vad nummerplåtar anbelangar, helt lugnt säga: "Och där står en till." 5 389:or inom loppet av 5 timmar!!!!!
Sedan tog jag 390 och 391 och i morse 392. 393 kommer jag senast plocka ikväll, för den bor hemma på min gata :)
Sedan tog jag 390 och 391 och i morse 392. 393 kommer jag senast plocka ikväll, för den bor hemma på min gata :)
måndag, september 25, 2006
Skördetid
Om någon undrar hur det går med mitt nummerplåtsamlande så går det bra, men hur jag än kämpar ligger chefen 40 nummer före. Å andra sidan ligger pappa 100 nummer efter. Idag på väg hem såg jag 3 stycken 389:or! Så är det ofta. Som med mycket annat i livet kommer de i klump. Jag blir knappt förvånad längre.
Augustiskörden, nummer 358 till 373=16 stycken.
Septemberskörden hittills, nummer 374-389=16 stycken.
Det ser mycket lovande ut för septembers slutresultat eftersom jag vet var flera av bilarna på 390-talet "bor". Det är bara att gå och plocka dem!
Augustiskörden, nummer 358 till 373=16 stycken.
Septemberskörden hittills, nummer 374-389=16 stycken.
Det ser mycket lovande ut för septembers slutresultat eftersom jag vet var flera av bilarna på 390-talet "bor". Det är bara att gå och plocka dem!
söndag, september 24, 2006
Vän av ordning
Jag har tidigare nämnt de galna strömlinjeformade fartdårar som kallas cyklister. Det finns olika sorters galna cyklister. Idag har jag observerat en cyklande amatörpolis och han var på intet sätt strömlinjeformad.
På den nya Årstabron har det blivit så (i alla fall alla gånger jag gått där) att både cyklister och gångare håller högertrafik. Det finns inga markeringar eller vita streck, men det verkar fungera för alla joggare, hundägare, barnvagnsförare, flanörer och cyklister. Utsikten är vacker och idag sken solen på oss som befann oss på bron. Då kom herr cyklande amatörpolisen, vän av ordning, med ett litet åskmoln hängande över sig. Först såg och hörde jag hur han med snäsig röst frågade ett par med barnvagn om de inte tyckte det var säkrare för barnet att dras i vagnen på vänster sida, där den skulle dras. Därefter cyklade han vidare och plingade på några. Ännu lite längre fram såg jag ett äldre par som tydligen tog honom på orden och bytte sida, med påföljd att de fick möte från motsatta hållet.
Hur nöjd kan en sådan person vara efter sin cykeltur? Hans ordningssinne kanske blev väldigt stört av oskicket att gå på höger sida, vad vet jag. Jag bara tänker att det var ganska destruktivt för alla inblandade. Han retade upp andra på vägen och fick själv stanna till, alltså avbryta sin cykeltur, för att säga till andra människor. Han var säkert jätteirriterad, så irriterad att han inte såg att det flöt för alla andra och gjorde för honom också, eftersom han nu också ville cykla till höger. Utsikten tror jag knappast han kan ha njutit av.
Bilden har jag lånat från Banverkets hemsida.
På den nya Årstabron har det blivit så (i alla fall alla gånger jag gått där) att både cyklister och gångare håller högertrafik. Det finns inga markeringar eller vita streck, men det verkar fungera för alla joggare, hundägare, barnvagnsförare, flanörer och cyklister. Utsikten är vacker och idag sken solen på oss som befann oss på bron. Då kom herr cyklande amatörpolisen, vän av ordning, med ett litet åskmoln hängande över sig. Först såg och hörde jag hur han med snäsig röst frågade ett par med barnvagn om de inte tyckte det var säkrare för barnet att dras i vagnen på vänster sida, där den skulle dras. Därefter cyklade han vidare och plingade på några. Ännu lite längre fram såg jag ett äldre par som tydligen tog honom på orden och bytte sida, med påföljd att de fick möte från motsatta hållet.
Hur nöjd kan en sådan person vara efter sin cykeltur? Hans ordningssinne kanske blev väldigt stört av oskicket att gå på höger sida, vad vet jag. Jag bara tänker att det var ganska destruktivt för alla inblandade. Han retade upp andra på vägen och fick själv stanna till, alltså avbryta sin cykeltur, för att säga till andra människor. Han var säkert jätteirriterad, så irriterad att han inte såg att det flöt för alla andra och gjorde för honom också, eftersom han nu också ville cykla till höger. Utsikten tror jag knappast han kan ha njutit av.
Bilden har jag lånat från Banverkets hemsida.
söndag, september 17, 2006
Stress
Jag känner stress över en hel del saker, bland annat att jag inte hinner läsa så mycket som jag skulle vilja. Inte blir denna stress lättare av att läsa vad Niklas Rådström skriver i söndagens SvD.
"Den som läser en bok om dagen, avstår samtidigt från de andra fyra tusen böcker som publiceras varje dag."
Och:
"Om vi tänker oss att vi läser fyra böcker i veckan, en fullt möjlig målsättning, och att all publicering av kommande böcker avbröts, så skulle det ändå ta oss 250 000 år att ta del av allt som hittills skrivits. Bara att läsa en lista över titlar och författarnamn på alla utgivna böcker skulle ta mer än 15 år."
Jag menar inte att jag vill läsa allt som givits ut, men jag har min hög med ännu olästa böcker och en lista på böcker som jag skulle vilja läsa om någon gång. Nu blev jag alldeles fartblind. Bäst att fokusera på de böcker jag faktiskt har läst och njuta av dem. Det låter sundare, eller hur?
"Den som läser en bok om dagen, avstår samtidigt från de andra fyra tusen böcker som publiceras varje dag."
Och:
"Om vi tänker oss att vi läser fyra böcker i veckan, en fullt möjlig målsättning, och att all publicering av kommande böcker avbröts, så skulle det ändå ta oss 250 000 år att ta del av allt som hittills skrivits. Bara att läsa en lista över titlar och författarnamn på alla utgivna böcker skulle ta mer än 15 år."
Jag menar inte att jag vill läsa allt som givits ut, men jag har min hög med ännu olästa böcker och en lista på böcker som jag skulle vilja läsa om någon gång. Nu blev jag alldeles fartblind. Bäst att fokusera på de böcker jag faktiskt har läst och njuta av dem. Det låter sundare, eller hur?
fredag, september 15, 2006
Feng shui
Jag undrar hur jag ska kunna rensa i röran när en stickprovskontroll visar att schampohyllan ser ut så här (observera att jag bor en (1) person här)?:
torsdag, september 14, 2006
Betald motion
Jag håller på att tjäna in september månads SL-kort genom att promenera in det. Vi skriver den 14:e i månaden och jag har handlat biljetter för endast 60 riksdaler. Detta innebär i princip att jag får betalt för att motionera (annars brukar det kosta multum på ett gym alternativt vara gratis)!
Nya morgonrutinen är att vakna och gå till jobbet (30 minuters rask promenad) och sedan duscha och äta frukost där. Ska jag till kören eller salsan så går jag in till stan efter jobbet och ibland även hem efteråt. Vi får väl se hur det blir när kvällarna blir mörkare, men jag hittar vägar som känns trygga.
Jag har för länge sedan konstaterat att jag är en apostlahästperson och ingen velocipeddito (jag skulle kunna skriva ett eget kapitel om dessa strömlinjeformade fartdårar) och det känns himla bra! Den här stan är som gjord för att promenera i. Särskilt alla broar som jag övar min höjdskräck på ger fina upplevelser och jag tänker så bra när benen trummar på.
Nya morgonrutinen är att vakna och gå till jobbet (30 minuters rask promenad) och sedan duscha och äta frukost där. Ska jag till kören eller salsan så går jag in till stan efter jobbet och ibland även hem efteråt. Vi får väl se hur det blir när kvällarna blir mörkare, men jag hittar vägar som känns trygga.
Jag har för länge sedan konstaterat att jag är en apostlahästperson och ingen velocipeddito (jag skulle kunna skriva ett eget kapitel om dessa strömlinjeformade fartdårar) och det känns himla bra! Den här stan är som gjord för att promenera i. Särskilt alla broar som jag övar min höjdskräck på ger fina upplevelser och jag tänker så bra när benen trummar på.
lördag, september 09, 2006
Mitt kök
Äntligen kan man se mitt kök på nätet!
Efterbilderna är tagna ganska snart efter att köket blev klart. Ena luckan under diskbänken kom till exempel senare, eftersom den var specialbeställd. Kyl/frys och spis ska bytas så småningom-när penningpungen är fylld igen. Tavlor och en hylla över arbetsbänken har jag också tänkt mig, men gardiner struntar jag nog i.
Särskilt nöjd är jag med golvet, luckorna, kaklet (dock ej fogarna, som jag ville ha mörkare) och min lilla ekmöbel. Den köpte jag på blocket till samma pris som en av stolarna skulle ha haft som ny!
Efterbilderna är tagna ganska snart efter att köket blev klart. Ena luckan under diskbänken kom till exempel senare, eftersom den var specialbeställd. Kyl/frys och spis ska bytas så småningom-när penningpungen är fylld igen. Tavlor och en hylla över arbetsbänken har jag också tänkt mig, men gardiner struntar jag nog i.
Särskilt nöjd är jag med golvet, luckorna, kaklet (dock ej fogarna, som jag ville ha mörkare) och min lilla ekmöbel. Den köpte jag på blocket till samma pris som en av stolarna skulle ha haft som ny!
fredag, september 08, 2006
Red red wine
Pappa har varit här på en snabb kopp kaffe. Han har varit på kurs och skulle köra hem nu ikväll. Han har inte varit här sedan köket blev klart, så det var kul. (Bilder SKA snart komma. Jag har dem i datorn nu.)
Hur som helst fick jag en försenad 37-årspresent av honom och mamma. Jättefina kristallglas, som jag blev förtjust i när jag var hemma och sippade sangria i somras. Mamma hade köpt dem på Blocket, tror jag, och de hade tydligen inte hunnit fästa sig vid dem så nu fick jag dem. Perfekt anledning att knalla ner till Gullis (Gullmarsplan) och köpa lite rödvin. Jag blev helt plötsligt väldigt sugen på det...
Hur som helst fick jag en försenad 37-årspresent av honom och mamma. Jättefina kristallglas, som jag blev förtjust i när jag var hemma och sippade sangria i somras. Mamma hade köpt dem på Blocket, tror jag, och de hade tydligen inte hunnit fästa sig vid dem så nu fick jag dem. Perfekt anledning att knalla ner till Gullis (Gullmarsplan) och köpa lite rödvin. Jag blev helt plötsligt väldigt sugen på det...
tisdag, september 05, 2006
Long time no see
Det var hemskt länge sedan jag skrev nu, men det är inte mycket energi kvar på kvällarna. Jobbet är alltid som tuffast på hösten och livet i övrigt är också lite småknackigt. Det gläder mig ändå att se att ni inte gett upp hoppet om mig. Idag har 11 (!) personer varit inne och förmodligen undrat varför jag inte skriver nåt nytt. Syrran skickade ett oroligt sms och undrade vad jag har för mig. Ska försöka bättra mig!
Kören tar också mycket tid just nu, med Brahms requiem och allt. I helgen var vi på internat och på vägen dit roade jag mig med att lägga några olika ortsnamn på minnet. Vad sägs om:
Tuttorp - tutar man där eller bor där någon med tre tuttar?
Ullälva - låter som något tovat, men skulle också kunna vara namnet på ett kändisbarn.
Värna - där bor nog några som bryr sig om.
Fillinge - vänort till Trosa kanske.
Kören tar också mycket tid just nu, med Brahms requiem och allt. I helgen var vi på internat och på vägen dit roade jag mig med att lägga några olika ortsnamn på minnet. Vad sägs om:
Tuttorp - tutar man där eller bor där någon med tre tuttar?
Ullälva - låter som något tovat, men skulle också kunna vara namnet på ett kändisbarn.
Värna - där bor nog några som bryr sig om.
Fillinge - vänort till Trosa kanske.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)