Datumparkering

Om jag inte visste att det är datumparkering på min gata skulle jag kanske ha trott att vi haft en hel armada av marsianer här inatt. Mycket väluppfostrade marsianer, vill säga, som satt sig in i hur det parkeras här på Tellus.

Trots den bilfria gatan har jag håvat in 935, 936 och 937 idag. Känns oerhört bra!

Du är inte ensam i kollektivtrafiken

Jag förväntar mig inte att alla människor ska vara väluppfostrade. Men vad hände med sunt förnuft, vanligt hyfs och hänsyn? Det kryllar av egon, stora som fyra säten på tunnelbanan.

Idag har varit en embarmligt mörk dag. Det är jag den första att skriva under på - men så sitter jag heller inte och vrålgäspar utan att hålla för munnen så personen en meter framför får en titt på vad jag åt till frukost och kanske även lite härlig utandningsluft på köpet!!! Vad är det med folk? Nyser, hostar och gäspar gör man bortvänd eller med förhållen mun. Det lär man ju småbarn. Eller...?

Och vad är det med spottande? Vad är det som driver människor till att sitta på en bänk vid en busshållplats och loska så att det är helt blött och slemmigt på marken (isfläck kan det bli den här årstiden). I min värld är det otroligt nonchalant att spotta inomhus och dit räknar jag faktiskt kaklat golv innanför tunnelbanespärrarna. Är det okej så länge nån annan städar?

Värst just nu är ändå det som jag vill kalla den nya tidens bergsprängare. För 20 år sedan kom de med värsta kassettdäcket på axeln och full kräm. Nu räcker det med en mobiltelefon och några mp3-filer för att störa en hel tunnelbanevagn. Jag tänkte skriva att tonåringar är värst, men efter att ha åkt tvärbana med nån minaretliknande sång på högsta volym är jag beredd att ändra mig.

Tre är, som bekant, en spaning. Adjö!

Årsstämmor

Jag var på årsstämma i bostadsrättsföreningen igår. Jag kände ett kollektivistiskt och demokratiskt ansvar. Dessutom ville jag se om samlingslokalen eventuellt skulle kunna hålla måttet för en rackabajsarns 40-årsfest vad det lider.

Det började klockan 19.00 och när jag kom sa jag att jag måste gå senast 20.30 (salsa). Ja, då skulle vi vara klara. "Inte mer än en timme.".

Årsstämmor är grymt tråkiga, men ganska roliga på ett knastertorrt sätt. Början gick jättebra. Han som höll i stämman var nån extern snubbe som körde järnet, men sedan kom vi till årsberättelser, balansräkningar och noter, alltsammans förevisat med en projektor men pyttelitet så man inte såg siffrorna. Och sedan visade sig att många av de här grannarna jag har, men aldrig ser röken av, hade en och annan fråga eller observation.

När jag tassade ut (med min prassligaste vinterjacka) hade de bara hunnit till "beslut om fastställande av resultat- och balansräkning", vilket var punkt "j" av "a-t".

Och snart kommer årsmöte med kören. Då förvandlas mina trevliga körkamrater och fram kryper alla pensionerade akademiker och före detta ordförande i olika styrelser fram, för att inte tala om körmedlemmarna som varit med sedan körens grundande. Man kan inte säga pip med mindre än att det ska bläddras i stadgar och säger man mer än pip så blir man invald i styrelsen. Slutsats: silvertejpen på när det stadgeenligt utlyses om årsmöte.

Sjuttio to go!

I år kommer jag att bli klar med mitt nummerplåtssparande, det törs jag lova. Jag ska inte börja om, det lovar jag också. Jag behöver lägga min blick och energi på annat håll. Nu ser jag fram emot den dag då jag kommer till 999. Eftersom jag fortfarande är arbetssökande har jag övervägt att eventuellt besöka en eller annan större parkeringsplats. Trots att jag tycker att det är fusk skulle processen kunna påskyndas något. Det är smutstorr januari och många skyltar ser ut så här:

Numret är fingerat och har ingenting att göra med numren i blogginlägget.

Å andra sidan har jag overkligt flyt nu: 924 igår (på min gata), 925 och 926 igår (på Sveavägen), 927 på syrrans gata, två (!) stycken 928 (på samma parkeringsplats när vi skulle hämta Busen på dagis). Anmärkningsvärt är att syrran föraktfullt höjer ett iskallt ögonbryn när jag jublar över det fantastiska i att se två 928:or så nära varandra. Hon är för ung att vara så ironisk. Dessutom samlar hon själv på rådjur!

Idag tog jag 929 på solpromenad med ögonvittne.

Tio år

1999 kan kännas som alldeles nyss eller ganska länge sedan. Eftersom det är tio år sedan roade jag mig med att läsa min gamla kalender från det året (vad ska jag säga - det är alldeles för många mellandagar).

1999 var året då jag hade min första hemdator via jobbet och internet med modem. Jag har på ett ställe gjort en anteckning om hur fantastisk informationstekniken var när jag kunde skicka ett dokument via e-mail. Jag gav också efter och skaffade slutligen ett kontantkort till mobiltelefon och satte i syrrans avlagda Philips fizz (med utdragbar antenn) och var jätteorolig att någon skulle ringa medan jag satt på pendeltåget, för jag tyckte det var oerhört pinsamt. Jag visste inte hur jag skulle öppna ett sms som jag fick på min 30-årsdag.

Det hände rätt ofta att jag somnade framför tv:n med linserna i och fick gå upp och försöka få loss dem från ögonvitorna. Det skulle dröja fem år tills jag lasrade dem.

Det jag ägnade fritiden åt var teatern ute i Haninge. Jag hade ingen aning om att det var så ofta. Jag bodde i princip där ute av kalendern att döma. Så gick jag på långa promenader med Prinsessmamman, som då för tiden bodde nästan granne.

Jag ringde farmor ibland och hon mig. Sedan försvann hon gradvis ur mitt liv och dog i juni förra året.

Vår älskade hund fick somna efter att ha varit riktigt dålig. Han blev nästan 15 år.

Jag var på en föreläsning med Aidan Chambers, som för alltid skulle förändra mitt sätt att se på läsning och böcker. På hösten hoppade jag av teatern, men började sluka böcker på ett sätt som jag inte gjort sedan jag var tonåring.

Jag gick en illustrationskurs på Folkuniversitetet, åkte Fritt fall mot bättre vetande, fick tvätta alla kläder om jag varit ute en kväll eftersom de stank av cigarettrök, var på tvåveckors chartersemester på Zakynthos, magnetröntgade ett knä och en fot på Sophiahemmet, hade järnbrist med bara snäppet bättre värden än i år och sade upp mig från en skola för att bli värvad av en annan.

På julafton spelade vi TP Millennium. Mamma var inte med, men satt i rummet intill och ropade: "Det kan jag!" och "Gud, vad enkelt!". Julafton 2008 spelade vi Rappakalja. Ett tips inför julen 2009 eftersom hon inte kunde ett enda svar :)

Bokbokslut 2008

Dags att sammanfatta 2008 års lästa böcker. Listan omfattar de skönlitterära böcker jag läst under förra året och innehåller 28 titlar, precis som 2007!

- Av dessa 28 är endast åtta deckare. Förra året var det hälften och jag tyckte att det lät lite för att vara jag. Däremot har jag läst sex fantasyböcker i år och det är mycket.
- Det totala antalet författare uppgår till 17. Tre vardera av Terry Pratchett, J. K. Rowling, Connelly och McCall Smith, två vardera av Paulo Coelho, Isabel Allende och Läckberg. Man kan se tydliga trender i mina försök att läsa ut serier/läsa allt av vissa författare.
- I januari läste jag tre böcker.
- I mars läste jag en bok. Den var i och för sig bra.
- I april läste jag sju böcker. Detta var min mesta fantasy-månad, Pratchett och sträckläsning av de tre sista Harry Potter-böckerna, som jag ville ha läst innan någon glappade om slutet.
- I maj läste jag tre böcker.
- I juli läste jag fyra böcker.
- I den åttonde månaden läste jag åtta böcker. Ett tydligt tecken på mina nya rutiner i tillvaron som arbetslös. Jag gick till biblioteket varje måndag och lånade sjudagarslån, bevakade ”inkommet idag-vagnen” som en uggla och lånade dvd-filmer.
- I november läste jag två böcker.
- Jag läste alltså inte en enda bok under fem av årets månader! Lite anmärkningsvärt, men bevisar väl att jag är en periodare av rang. Jag formulerade också ett livsavgörande beslut under våren, vilket tog ansenlig energi. Dessutom bokför jag endast skönlitteratur. Jag har kanske läst lika många andra böcker.

Årets bästa: Vindarnas ö av Elisabeth Nemert
Rolig titel - tråkig bok: Kåta renar begår inte självmord
Ny bekantskap: Michael Connelly – Harry Boschs fader – skapar en ny huvudrollsinnehavare som jag inte vet om jag gillar. (I lagens limo)
Ny serie av gammal författare: Filosofiska söndagsklubben var inget för mig. Jag håller mig till Damernas Detektivbyrå.
Svårast att lägga ifrån sig: Harry Potter
Intresse efter tv-dokumentär i kombination med intresse för Chile (salsa, spanska): Isabel Allende
Gavs (äntligen) en chans: Pratchett, efter ivrig lobbying från Tina.
Gavs en ny chans: Paulo Coelho (jag gillade honom bättre nu än då)

Gardiner på duk (och live)

Jag är en härdad storstadsmänniska nu och tycker inte det är så förvånande att skådespelare och mediaprofiler går på stadens gator som vanliga dödliga. När mina föräldrar eller min syster från landet ;) är här brukar vi säga att vi har sett "ett pip". Pip säger vi alltså när vi ser nån (istället för att skrika deras namn).

Idag sammanföll ett pip med ett märkligt sammanträffande, vilket föranledde detta inlägg. Jag var på "Allt flyter" ikväll. De som spelar det medelålders konstsimlaget är väl i min ålder. Det är till exempel Benny Haag som är forever Xerxes för mig och Peter Gardiner.

Jag och mina två väninnor gick ut från Saga efter filmen och vandrade längs Kungsgatan och mötte denne Gardiner. Jag tyckte det var rätt coolt och lite overkligt.

Vi är vad vi heter

Jag har ju min skämmiga hatkärlek till ordvitsar. Jag sprider pappas skämt om att frisörerna säger: "Välkommen in - välkammad ut!". Just bland frisörer tycks de mest långsökta ordlekar få flöda helt utan hämningar. Det finns otaliga varianter på "Klippet" och "Klipp till" och mer begåvade namn, som "Cut the Crap". Men igår passerade jag Skövde och den för kvällen igenbommade salongen "Resecentrumfrisörerna".

Dagsljus?

Hur ska man bära sig åt för att utnyttja dagsljuset när det är ungefär lika mörkt mitt på dagen den 10 december som en sen mulen kväll i maj (om ens det)? Jag har inget emot att det är svart på kvällar och nätter. Då kan man höja mysfaktorn med ljusslingor, stearin och en gosig pläd. Det jag har svårt för att det är så skumt och mörkt på dagen!

Jag längtar tills de börjar sända den goa lilla solfilmen efter nyheterna. Strax efter nyår vill jag tycka att det blir ljusare igen. Det gäller bara att hänga i tills dess.

Ihjälskjuten=död?

Det här var en hemsk (för att den åter för mina tankar till Carolin Stenvall), men rolig påa på 4:an för några dagar sedan: "...en död präst hittas ihjälskjuten i sin prästgård..."

Fast mest fascinerande är väl ändå att jag hör en sån liten grej i ordströmmen som flödar ut ur tv:n. Selektiv språkkonstapel eller jourhavande (jag hör bara det akuta felsägeriet).

Framtidsångest

Jag har tyckt att SEB:s reklamfilmer är roliga. Bland annat han som löneförhandlar med sig själv. De allra roligaste (på ett ångestaktigt sätt) är dock de två senaste, som inte ligger uppe på hemsidan ännu. De handlar om "after work" - pensionsförsäkringar.

I den senaste filmen är det en kille som frågar sin kompis om han pensionssparar, varpå kompisen kvidande gömmer huvudet i en soffkudde. Jag delar hans känslor! Jag har en hel tidskriftssamlare full med oranga kuvert och pensionsbrev från en massa olika fonder och försäkrare eftersom jag haft minst tre olika arbetsgivare de senaste tio åren. Jag orkar aldrig ta tag i det och sätta mig in i vad jag har eller om jag kan samla det på nåt sätt. Jag har aldrig ansett mig ha tillräckligt med pengar för att starta ett eget sparande och nu har jag inget jobb alls. Plus lågkonjunkturen. Inga stora arv att vänta. Ingen trissvinst. Ingen rik man.

Hit med en kudde!!

(i kombination med äldrevårdens förfall kan vi lika gärna återinföra ättestupan)

Motarbetad miljövän

När jag växte upp trodde jag att jorden skulle gå under på grund av kalla kriget och att nån tryckte på fel knapp så det blev kärnvapenkrig. Nu tror jag snarare att vi fixar att förstöra jorden utan kärnvapen, så jag försöker dra mitt strå till stacken för att skjuta upp den dagen. Jag har till exempel bara flugit fyra gånger i hela mitt liv (t.o.r. så åtta då). Det borde vara enkelt när man betänker konsekvenserna av fortsatt utsvävande leverne, men ibland blir det onödigt svårt på grund av olika omständigheter:

1. Lågenergilampor ger skumt ljus och låter mystiskt.

2. De ekologiska och KRAV-märkta bananerna på mitt ICA ligger förpackade i plastpåsar om fyra eller fler. Jag gillar i och för sig mogna bananer, men att slänga dåliga är inte så bra för miljön.

3. När man kommer till sopsorteringen med två kassar på väg ut nånstans (alltså inte har för avsikt att gå hem direkt igen) så FÅR det inte vara proppfullt i containrarna.

Så - tre är en spaning! Adjö!

Konsonanter på rad

När man ser konsonanterna rpspl ser de outtalbara ut. Om man däremot ser dem inne i ett ord, så här: Sköntorpsplan så är det inga problem.

Dock upptäckte jag raskt, genom googling, att det så klart finns sammansatta ord med fler konsonanter i följd. Jag tycker dock att borstjschlager och världsschlager är något krystade ord. Bondskt och skälmskt, däremot är ju riktiga, icke sammansatta ord med många konsonanter.

A trip down memory lane

Näst bäst efter google är nog YouTube. Man kan söka på artister man nästan glömt, låttitlar, humor, filmsnuttar för att inte tala om salsa. Här bjuder jag på min favoritmupp genom tiderna. Han heter Flat Eric eller Mr. Oizo och gjorde reklam för Levi´s i slutet av 90-talet eller början av 2000-talet. Jag bodde nära Farsta då och de hade en Levi´s-butik där man kunde köpa den gula muppen. Jag gjorde inte det, trots att han fick mig på så bra humör. Han var för dyr. Nu kan man köpa honom - ännu dyrare.

Oumbärliga google

Hur klarade jag mig utan Google? Jo, jag hade ordlistor och uppslagsböcker eller ringde en vän. Här är ett praktexempel på hur jag kan gå till väga när googlar the 2008 way:

Ett frö såddes redan i slutet av sommaren, när jag såg "Sex and the City" på bio. Mäklaren som visade våningen Carrie och Mr Big tittade på verkade bekant...

Fröet låg och grodde. Om det nu inte var han så påminde han åtminstone jättemycket om en som spelade i en tv-komediserie på 90-talet. Men vad hette serien? Namnet påminde om Sex and the City. Det handlade om en tjej som var serietecknare. Hon bodde i New York, hade katt, en förvirrad granntjej och en färgläggare/assistent. Han spelades av den här killen. De hade ett sånt där munhuggarsätt att man förstod att de förr eller senare skulle bli ihop. Jag googlade på serietecknare, jag hittade på namn...kanske var det Cathy, jag gjorde mitt bästa men hittade inte de rätta sökorden.

Jag frågade vänner. Några kände vagt igen beskrivningen. Så var jag hemma hos syrran och zappade förbi "Tillbaka till framtiden", som gick på tv den kvällen. Vips fick jag min krok. Väl hemma googlade jag på rollistan till den filmen, för jag hade kommit på att hon som spelade mamman var serietecknarbruden. Sedan gick det fort: Hon heter Lea Thompson. Tv-serien hette "Caroline in the City" eller på svenska "Singel i Stan". Den gick 95-99. Killen heter Malcolm Gets, och ja, han är mäklaren i "Sex and the City".

När jag hade googlat klart youtubade jag självklart...

Önska kostar ingenting

Jag var hemma hos Busen och Snubben i veckan. När posten kom medförde den två leksakskataloger som Busen och jag noga gick igenom. Dagen innan hade jag frågat honom vad han önskade sig i julklapp och då sa han "inget särskilt". Det förvånade mig, med tanke på förra årets digra lista (kan ha att göra med en förlamande tomteskräck).

Längst bak i katalogen fanns förtryckta önskelistor.
Jag: Hmm, jag kanske skulle skriva en önskelista i år.
Busen: Vad önskar du dig då?
Jag: Ett jobb, en man, en i-pod och en ny resväska.
Busen (beklagande): Men, Baba, jag tror inte att du kan få ett nytt jobb. Man kan nog bara önska sig saker.

Om Busen är en utsänd tomtenisse så funderar jag på om jag ligger bra till och om en man är en sak...

BAB 999

Kolla vad jag hittade när jag var i hemstaden! Och det stannar inte där. Redan på lördagkvällen när jag precis kommit dit såg jag 896. 897-899 på söndagen under några timmar. Det här är en kommun med 37 773 invånare...

I tisdags åt jag lunch med pappa och vi körde på lite sightseeing (beskådade bland annat den typ fem våningar höga "skrapan"), men ingen 900. Det hade varit kul. Från bussen kunde jag dock via sms meddela pappa att jag tagit 900 i en annan liten stad. Jag hade knappt lagt ned telefonen förrän bussen mötte 901. När jag kom hem till min gata stod 902 där och hälsade mig välkommen.

Igår, onsdag, stod 903 utanför min salsaskola. Idag tog jag 904 i en rondell och 905 utanför en stormarknad.

Jag tror jag måste fråga Vägverket om de ger fler bilar plåtar med höga nummer. Det måste de nästan, det har min kompis konstaterat.

TUT

Det är inte bara siffror jag kollar på nummerplåtarna som jag samlar. Ibland hittar man roliga ord som bildas av de tre bokstäverna. Några favoriter:

TUT - klockren no 1
HEJ - trevlig hälsning i trafiken
ULK - roligt i största allmänhet

DYR hade vi på en bil när jag var liten, men nu läser jag på Vägverkets hemsida att det är en bokstavskombination som inte används längre därför att de kan väcka anstöt.

TAX är ett djur som tydligen går bra, men de anstötsväckande djuren är APA, GAM, GET, LUS, MUS, ORM.

Visa pattarna!!!

På Lindex underklädsavdelning finns en egen liten hyllsektion för bh-tillbehör. Bland annat finns olika typer av kuddar att lägga i bh:n. Materialen såg spännande ut så jag var tvungen att klämma lite och mitt i klämmandet fick jag se dessa små inlägg (de till höger) som man ska lägga i bh:n om man vill att det ska se ut som om bröstvårtorna är styva hela tiden. Se mitt tidigare inlägg i debatten här.

Jag har åtminstone en kompis som har bröstvårtor som alltid är styva, som ser detta som icke önskvärt. Jo men, strax intill de konstgjorda för evigt styva vårtorna kan man istället välja nipple cover-inlägg. Något för alla.

Det är när man står framför en sådan hylla som man kan få en massa olika tankar om vart världen är på väg avseende till exempel utseendefixering, valfrihet, i-landsproblem och så vidare.

Jag förstår att bröstvårtor fascinerar. Jag utsatte mig för livsfara i måndags och gick till Butterick´s (höstlov+snart halloween) med Busen för att han skulle köpa vampyrtänder. Väl inne ringde syrran på mobilen så jag föste in oss i ett hörn där vi inte riskerade att bli nedtrampade. Medan jag pratade med syrran stod Busen och klämde på de gigantiska bröstvårtorna på ett "förkläde" till förbipasserande fnisstjejers stora glädje.

Höstglöd önskas

Nu är den där tiden på året igen. Den då jag vill ha nån att hålla i handen medan jag sparkar i lövhögar eller mysa med framför min bras-dvd (i brist på öppen spis). Hösten är värsta singelårstiden. Jag har sagt det förut, men det tål att upprepas.

Det är inte riktigt rumsrent att erkänna att man längtar efter nån. Folk blir nervösa och börjar ha åsikter om att det väl inte ska vara så svårt och att jag inte får vara för kräsen och att det minsann inte är någon dans på rosor att leva i en relation om jag trodde det. (Have I heard it before...)

Jag drömmer vidare. Jag har för sjuttsingen bara sett bras-dvd:n en gång!!