Virus i systemet

Uttrycket "Jag förtjänar inte detta" används säkert slarvigt för det mesta, men angående min nuvarande förkylning poppar det upp i mitt huvud. Här går jag och känner mig nöjd, vältränad och stark och så blir jag dunderförkyld från ena dagen till den andra! Så oförtjänt. Jag brukar inte bli arg när jag blir sjuk, men det har jag varit den här gången. Hela träningsupplägget pajar ihop. Och vem är frisk hela vintern och blir sjuk i maj?! På ett lov? Nu när alla vill vara ute i solen vill jag allra helst ligga under ett täcke.

Det enda jag kan hoppas på är att min kropp faktiskt är vältränad och tack vare det kastar ut den här förkylningen lika fort som den kom. Det började med halsont, sedan hosta, igår var huvudet som inbäddat i huvudvärk och svullna slemhinnor. Idag släppte vänster öra, men det gör ont och har knastrat och spökat hela morgonen. Jag kan bara sova tio timmar per natt, dricka mycket vätska och hoppas att det snart ska vara över.

Alan Banks musikval

Nu har jag läst min tolfte deckare av Peter Robinson. Fråga mig inte hur Minotaur gör när de översätter böckerna, för den här gavs ut 1997 och utspelar sig före den som jag trodde var först. Reginald Hill har jag slutat att läsa just på grund av den, minst sagt underliga, översättningsordningen.

Mycket av Alan Banks personlighet beskrivs genom hans val av musik. Detta har jag ibland tyckt varit irriterande och irrelevant, tills idag. I en scen står Banks med tårar brännande i ögonen. "Sedan gjorde han vad alla riktiga män skulle ha gjort i samma situation. Han satte på Mozarts Requiem på så hög volym han stod ut med och söp sig redlös." Lite senare åker han och lyssnar på repetitionen av Vivaldis Gloria med en kammarorkester där hans vän spelar altfiol.

Jag får säga att det var utomordentligt väl vald musik av Alan Banks. Där steg han i graderna, eftersom båda verken ligger mig extra varmt om hjärtat.

Duktig flicka

För mig har ordet duktig alltid varit lite av ett fult ord, med rötter i prestation, självförtroende, att vara till lags och duga. En duktig flicka är pålitlig och bra, men också lätt att störa sig på. Många gånger har jag tänkt att jag ska bli en slarver och slapphög, komma för sent, inte leverera, strunta i saker jag lovat, men det ligger inte i min natur. Jag tyckte ju till exempel det var jättejobbigt att börja komma till jobbet 7:45 istället för 7:15. Det kändes som slarv, trots att min arbetstid börjar 7:50.

På senaste tiden har jag vid flera tillfällen fått höra att jag varit duktig, men med den skillnaden att jag kunnat ta det, för jag håller med!

På årskontroll hos tandläkaren fick jag höra att jag skött mig mycket bra med tandtråd och borstning. Det är roligt att få komplimanger för sina mer dolda fysiska företräden, som fina slemhinnor och tandkött, ytterst lite tandsten och bra saliv.

Min sjukgymnast säger att jag är duktig varenda gång, men så har hon också gett mig exakt lagom många övningar. Sist sa hon att hon skulle kunna ge mig fler "men då gör du dem inte". Så sant. Berömmet får jag för att jag är lite bättre och lite starkare för varje gång.

Vi har haft öppet hus på skolan och klassrummet var fullt av föräldrar. Min parallellklass har haft det turbulent med många lärarbyten. Hon som är där nu har åstadkommit en stor förändring och hon får mycket beröm av föräldrarna. Jag har haft min klass i två år och det blir bara bättre och bättre. Jag älskar de där ungarna och vi har väldigt roligt ihop. Även om det borde räcka som bekräftelse och jag vet att när man inte hör någonting är alla nöjda, så har jag varit lite sotis. I tisdags så fick jag massor av glada tillrop när jag bekräftade att jag ska ha dem nästa år och några föräldrar med småsyskon som börjar sexårsverksamheten till hösten har redan tingat mig för tre år till.

Det som de här tre spaningarna har gemensamt är att jag gör dem för min egen skull. Egentligen behöver jag inte få höra från någon annan att jag är duktig, men det gör inte ont med bekräftelse. Jag försöker vara duktig (det där ordet igen) på att säga till folk som jag uppskattar att jag gör det.

Här hittade jag en doktorsavhandling som styrker det jag just skrivit.

Hopplöst efter

Jag försöker hänga med i den tekniska utvecklingen och åtminstone ha ett hum om tidens popstjärnor, idoler och trender. Det är bara att inse att det är kört. Jag är hopplöst lost och bara snäppet mindre töntig än mina elevers föräldrar.

Jag har haft stora svårigheter att få min hjärna att fatta vad Justin Bieber egentligen är känd för och nu läser jag i Expressen om ett "superhett pojkband" som heter One Direction (som jag aldrig ens har hört talas om). Jag tycker ungarna kan hålla sig till Sean Banan. Åtminstone tills de går ut 3:an.

Nöjd och stolt

Veckan är inte slut, men jag är redan beredd att utse den till en ovanligt bra en. Mycket bra har hänt - kanske mest kring träning och styrka.

I tisdags var det en gästinstruktör på zumban (en kille som jag känner till från salsasammanhang) som körde skiten ur oss...in a good way. Man kunde ta på energin i rummet. Måndag, onsdag och idag har jag gå-joggat och det går bättre för varje gång. Jag är en löpare. Ord som ligger, något ovant, men bra i munnen. Sjukgymnasten var nöjd med mig i torsdags och jag själv ser resultat av mitt styrketränande med gummibandet och andra övningar som jag fått. Det är jag så nöjd med för att det känns som en aktiv handling och något jag kan påverka själv, till skillnad från de behandlingar jag gått och fått hos kiropraktor och akupunktör.

På den mentala nöjdsidan ligger flera aktiva beslut, några trevliga möten samt uppbjudandet av en salsakille som jag aldrig brukar våga bjuda upp, vilket händelsevis slutade som kvällens bästa dans. Livet är för kort för att vara en tvekare, inte sant?!

Vanans makt

För ovanlighetens skull ställde jag om klockan på mikron samma dag som det blev sommartid. Fast något blev ändå fel, för sedan dess har den gått två minuter efter. Det sjuka med det är att jag verkar tycka att det är jobbigare att rätta till det än att vänja mig vid att lägga på två minuter varje gång jag tittar på den.

Något som är ännu sjukare, men som åtminstone min ena syster har ofantligt roligt åt, är min fjärrkontroll till tv:n. Inte en enda kanal ligger rätt, men om man vill veta var de ligger så kan jag svara. 3:an ligger på 15, 5:an på 1, 1:an på 9 och 2:an på 11. Och varför ändra något som fungerar? Nu har jag precis zappat in 10:an för att kolla på Halv åtta hos mig och sedan lite hockey-VM.

Örhänge

Jag ropar ju in ett och annat fynd på Tradera. Idag blev det en väska från Ceannis, som jag hållit ögonen öppna efter en längre tid. Vissa perioder kan jag sitta och göra olika sökningar i timmar. Man hittar så roliga saker. Det jag har upptäckt är att man ska söka på alla variationer. För örhängen kan man prova örhängen - örhänge - öronhängen, vilket osökt får mig att skratta. Jag tänker på en elev till min kompis som en dag sa till min kompis: Åh, har du nya hängöron!

Onödigt

Hur får man ett blött golv och onödig irritation? Jo, man tvättar och tar med sig alla smutsiga handdukar ned i källaren utan att hänga dit nya, rena. Sedan duschar man och får överraskningen när draperiet dras undan.

Tre skryt

Årets 27:e bok lagd till handlingarna. Nu blir det personalfest. Jag återkommer inom kort och berättar om Paris.

Snodd

Om jag äter ägg som någon annan har stekt så äter jag glatt. Men jag måste undra - är det bara jag som tar bort äggsnoddarna när jag steker ägg? Jag skyndar mig att göra sönder gulan och hiva upp snoddarna i skalhalvorna innan de koagulerar. Om de halkar tillbaka igen måste jag vrida stekpannan och lura mig själv var de hamnade.

Beavis and Butt-Head - otecknat

Jag gillar inte Beavis and Butt-Head, men jag förstår hur Mike Judge kom på hur de skulle prata. Han åkte bara tunnelbana några gånger när det var tonåringar ombord och så skrev han ner deras tal.

Jag har hört tonåringar av manligt kön prata flera gånger den senaste tiden. De pratar inte klart meningarna, de använder så få ord men så många ljudillustrationer som möjligt och de pratar mer för alla runt omkring än med den de pratar med.

Och nu gör de reklam för nypremiär av Beavis and Butt-Head - i tunnelbanan.

Läsning, språk, inspiration

I fredags hände det sig att jag fick gå på läskonferens på ChinaTeatern hela dagen. Det var bra, inspirerande och tänkvärt och jag har antecknat sida upp och sida ner med företeelser, metoder och forskning som jag ska kolla vidare kring. Störst intryck på mig gjorde Mats Wänblad (jag kommer att köpa hans läromedel), Mats Myrberg (jag kommer att citera honom många gånger, vad jag tror) och Jonas Hassen Khemiri (roligt att höra honom prata om sin "besatthet" av ord, språk och läsning).

Det regnade ute i fredags, så vi fick bli ledda i en underjordisk gång in till Berns där lunchen serverades. Min skola har en jättefin skolrestaurang, men lärare på studiedagar brukar inte få lunch på Berns, så det kändes oerhört lyxigt.

Extra kul var att i garderoben stod en gammal elev som sken upp och kramades över disken. Jag mindes hans namn, så klart - eftersom jag har extremt bra namnminne. Det här är killen som jag lånade tredje och fjärde Harry Potter-böckerna. Det var engelska utgåvor som han fått från sina kusiner, innan de kom på svenska.

Två äckliga och en god

På Gullmarsplan luktar det alltid antingen kloak/äggfis eller permanentvätska. Idag var det permanentvätskan som slog igenom. Andra obehagliga lukter under dagen var när jag sniffade i mina Puma-sneakers i oäkta skinn från förra året och de luktade bajs. Verkligen bajs. Dem kan jag ju inte ha längre, fast det är guld på och allt.

En behaglig doft har jag dock haft på skolan under eftermiddagen. Fritids bakade kanelbullar inför stundande föräldrafika.

Läs-och-gå-klockan

Onsdag och så här har veckan sett ut hittills: jobbade-biblioteket-långpromenad-Alcatraz (tv)-läste-sov-jobbade-bio-långpromenad-läste-sov-jobbade-biblioteket-promenad-läste ut den senaste Ann Rosman-deckaren.

Ändå ett ganska behagligt ekorrhjul, perfekt balans mellan böcker och promenader. Rosman-deckaren heter Porto Francos väktare och är enligt min åsikt hennes bästa. Här har de historiska delarna fått så mycket utrymme och var så spännande att det var de som drev historien framåt snarare än ramberättelsen. Bara de hade gjort en spännande roman, även om jag gillar kriminalinspektör Karin Adler.

I måndags inträffade något så ovanligt som att jag avbröt en bok. Det händer inte ofta och inte så långt in i den, men 139 sidor in i Sarah Waters Främlingen i huset förstod jag att det inte var en bok för mig (spök). Ack, bortslösad lästid när det finns så mycket jag vill läsa.

Pappornas tid

Det brukar behövas tre observationer för att jag ska räkna något som en spaning, men på den här är jag nog uppe i en 15-20 bara i Årsta den senaste veckan. Pappor med barn. Jag kan inte uttala mig om huruvida de är pappalediga eller om det bara råkar vara deras tur att hämta på dagis, men jag kan säga att jag såg dem mitt på dagen förra veckan. Ofta uppträder de i par - två pappor och två toddlers som äter lunch och smular smörgåsrån, pappajoggare med springvänlig vagn och en pappakompis bredvid och pappor på bussen som hjälper varandra att få plats med vagnarna.

Det kanske är högsäsong för att ta ut pappaledigt nu i april. Jag vill se statistik.

Sopigt

Utanför husen i min bostadsrättsförening står det tre sådana här rejäla soptunnor. Den här bilden tog jag för ett tag sedan på grannhusets. Det som fick mig att ta bilden var att folk har varit så lata/dumma/bekväma/obetänksamma att de fyllt den närmaste med råge fast de andra inte är fulla.

Idag ser tunnorna som hör till mitt hus ännu värre ut. Den yttersta är fullare än den på bilden. Jag slängde en påse igår, i mittentunnan och då var det bara några påsar i.

Finns det någon forskning om sådant här? I vår skolrestaurang är det likadant. Det finns två hinkar att skrapa servetter och matrester i - bara en är alltid full.

Över tröskeln

Det här påsklovet blev mitt sportlov. Jag bestämde mig för att komma över årets ovanligt höga tröskel och motionera varje dag så kroppsminnet skulle fatta hur bra det är. Jag hade alltså tio dagar och satte ett mål på 500 minuter.

Huvuddelen av min motion består av promenader - raska och snäppet raskare. Sedan blev det under de här tio dagarna salsa två kvällar och zumba två. Minutantalet stannade på 565 minuter! Då hade jag en helt träningsfri dag. Jag får säga att jag är mycket nöjd med resultatet. Imorgon blir det promenad igen, för det här var bara kickstarten.

Sova middag

Vad det är skönt att sova middag. Att vakna efter en halvtimme med lite saliv på kinden, tung i kroppen och utvilad. Konstigt nog händer det nästan bara på loven eller lediga dagar. Jag har nog alltid ett stråk vid tre-fyra på eftermiddagen då jag med lätthet nickar till på möten och pendeltåg, men när jag arbetar kan jag inte ge efter för det. Det är synd eftersom jag säkert skulle bli mer effektiv efter en lur.

Jag hade en period när jag bodde hemma, då jag tyckte det var skönt att sova ute. Jag kunde komma hemcyklande, äta något och sedan ta en kudde och filt och somna ute i en solstol eller på gräsmattan. Jag kan inte förklara det, men det är en mjukare sorts trötthet och en annan sorts sömn. Mer som att kroppen söver ner en när man behöver det som bäst.

Alla själars natt

I eftermiddag har jag läst ut Alla själars natt av Deborah Harkness. Jag brukar säga att fantasy inte är min genre, men någonstans efter Harry Potter, Twilight och True Blood så har jag blivit omvänd. Om jag, med glädje, tar mig igenom 689 sidor häxa möter vampyr inklusive kärlek, historia, spänning och magi så är det kanske dags att sluta förneka fantasyn som en favoritgenre.

Nästan alla böcker jag hittills läst i år har faktiskt någon form av mystiska inslag. Det har blivit väldigt mycket häxor och spöken. Att jag gillar historiska romaner kände jag redan till.

Alla själars natt visar sig så klart vara den första i en trilogi och vad jag tycker om det vet jag inte riktigt. Jag fattar inte grejen med trilogier. Vad är det för fel med att sluta när man är på topp?

Reklamutbrott

Vad är det här för snuttifieringssamhälle?! Allt annat än mindfulness och att vara här och nu.

Eftersom jag sett Biggest Loser Sverige, Let's Dance, den nya serien Alcatraz (dubbelavsnitt) samt nyhetsmorgon idag så kan man förstå att det är TV4 jag pratar om. Jag tror att de snittar på ett reklamavbrott var åttonde minut. Avbrotten är så korta att man inte hinner borsta tänderna eller vattna blommorna. Efter reklampauserna i Alcatraz fortsatte serien bara rulla utan förvarning. I morse skulle jag kolla nyhetsmorgon, för jag känner Charlotte Hågård, som skulle vara med ca 9:15. Hon fick komma på ca 9:21 och blev sedan abrupt avbruten för att de skulle ha reklam innan nyheterna.

Min kompis såg Alcatraz-avsnitten på TV4 play och jag tänkte att det ska jag också göra så slipper jag reklamen...men där är det tydligen ännu värre och samma där, rätt vad det är fortsätter själva programmet.

Vad vill de? Att man ska se bara dansklippen från Let's Dance och inte hela programmet? Nej, oj, det är visst reklam i klippen också.

Heja!

Arla har OS-tema på mjölkförpackningarna. Enligt min mellanmjölk kommer tydligen prinsessan Madeleine, Marlene Dietrich och engelske prins Edward sitta i publiken.

First I take Paris, then we take Manhattan

Den här boken har tio år på nacken, men det gör inget eftersom den passar så bra för mitt resande framöver. Att londonbesöket sträcker sig till två mellanlandningar spelar inte heller någon roll - jag älskar känslan av att vara på väg, brittiskan som talas, flygplatspulsen.

Störigt

Det är 2012 och jag trodde att folk hade vant sig vid att stänga av sina mobiltelefoner när de går in på möten, föreläsningar eller bio. Jag trodde de gjorde det utan att behöva bli påminda, vilket vi ändå ofta blir.

Jag kan förstå att en och annan kan glömma bort det, men inte så många som idag på Skatteverkets informationsträff för oss som sålde bostadsrätt förra året. Vad jag heller inte kan förstå är när samma telefon ringer flera gånger. Det var en bäbis med i 2½ timme, som störde mindre.

Min mobiltelefon är numera den enda telefon jag har. Den är alltid på och det finns telefonsvarare, men ljudet är mer av än på. Hur svårt kan det vara?

Aww eller naw

Jag försöker hänga med i svängarna med nya ord och förkortningar och använder i inofficiell kommunikation både btw, lol och ftw. Om jag inte förstår brb eller rofl så googlar jag och får oftast träff på en sida som heter Urban Dictionary.

På påskafton lade en kompis upp en bild på sin gulliga unge i velourbrallor och jag ville skriva det där lilla tillropet, som är som en åh-suck. Jag trodde det stavades aw, men eftersom det ordet betyder något annat för mig så googlade jag och fick veta att det hette aww (ju mer eftertryck desto fler w:n). Sedan kom syrran hem till mig och eftersom hon är 13 år yngre än mig så frågade jag henne och hon sa att det hette naw. Snopet, men jag trodde henne.

Det där har tydligen legat och skavt i alla fall för idag googlade jag naw och (ha!) det betyder inte samma som aww.

Principer

Jag har två principer, eller regler, som jag följer. Den ena är att jag aldrig går hemifrån medan disk- eller tvättmaskinen är igång. Detta ler min ena syster och hennes sambo åt i (illa dold) mjugg.

Den andra är att jag aldrig använder mobiltelefonen på bensinstationer. För detta retas den andra systern. Hon har till och med gått så långt att hon sms:at mig från en bensinstation en gång, bara för att jag inte gillar det.

Sina principer ska man värna om och nu har diskmaskinen pipit att den är klar så nu går jag ut på långpromenad.

Själv är bäste dräng

Eftersom jag redan har diagnostiserat mig med järnbrist så medicinerar jag nu med Niferex och cabernet sauvignon och har ordinerat mig lugn och ro i tio dagar med mycket dagsljus, lagom snabba promenader, god sömn och glada skratt.

Ett dåligt förslag (och en språklig debut)

Jag har varit så trött, så trött den senaste tiden. Vårtrött och sommartidsomställd med utvecklingssamtal i ryggen och påsklovet framför mig så har jag tänkt att det inte varit så konstigt. Men så kom jag på att det var hiskeligt länge sedan jag kollade blodvärdena. Jag borde egentligen göra det regelbundet, eftersom jag får järnbrist emellanåt.

I morse ringde jag till min utmärkta vårdcentral, men de kunde inte erbjuda en tid förrän om tidigast två veckor. Då ringde jag till en annan vårdcentral (Carema), men de vill inte sticka mig i armvecket med mindre än att jag skriver över mig på deras vårdcentral. När jag sa att jag inte hade för avsikt att byta för jag är nöjd med den jag har, så föreslog hen (ett extra bra tillfälle att prova det här lilla fåniga ordet eftersom hen var sjuksköterska) jag talade med att jag skulle skriva över mig till dem och sedan byta tillbaka till min egen igen.

Så nästa vecka är det jag som går till Cityakuten (!) för att ta ett blodprov.

Taxitankar

Idag, när en kollega och jag satt i en taxi mellan Årstaberg och Älvsjö, slogs jag av två tankar:

1) Vad tidseffektivt det är att åka den sträckan på spår, utan stoppljus och trängsel av bilar med bara en person i.

2) Vad sällan det ändå uppstår problem/förseningar/inställda tåg. Heja kollektivtrafiken!

Utfartsregeln

Jag har aldrig kört bil i Rom, men rondellerna där sägs vara svåra att ta sig ur på grund av att man lämnar företräde till dem som ska in i cirkulationen. Det är enda gången jag hört om den regeln.

Ändå tror folk att de har företräde när de kliver ur en affär och ut på gatan, vi kan kalla den Drottninggatan. Hur kan man tro detta eller ens förvänta sig att strömmen av människor ska ha en aning om när utrusandet ska ske?

Bakom fronten

Det finns många sätt att driva sig till vansinne. I eftermiddag provade jag det här: Jag tog bort fronten på badkaret utan att slita loss alla slangar på baksidan av tvättmaskinen eller rispa handfatet. Halvhukande på ett knä och med rumpan fastkilad mot toalettstolen lyckades jag med ena armen (min onda), i en ergonomiskt helt förkastlig position, rensa avloppsbrunnen och torka golvet under karet. Jag nådde inte ända in och det var bara underarmarna som blev sönderrivna, men jag lyckades med mitt uppdrag. Badkarsfronten brukar vara trasslig att få tillbaka (utan att riva loss slangar och rispa porslin), men det får vänta tills imorgon så jag vet att allt funkar.

Fötterna till badkaret skulle behöva justeras när jag ändå håller på, men det är omöjligt uppdrag på riktigt. Jag tror jag får ta hit en liten barnarbetare och muta honom med tacos.

Plötsligt händer det INTE

Jag kan inget om hästar och aktier så jag köper en trisslott då och då. På detta sätt hoppas jag någon gång kunna vinna en sisådär 100 000 kronor. Det är allt jag begär. Det behöver inte vara flera miljoner. För 100 000 skulle jag kunna fixa färdigt här hemma, resa och köpa mig lite snygga kläder.

Jag har som mest vunnit 100 kronor på triss och för dem köpte jag nya lotter som var utan vinst. Idag köpte jag fem lotter på ICA, för med ICA-kortet fick man den femte gratis. På dessa fem lotter vann jag ingenting. Inte ens 25 kronor till en ny lott.

Det kanske är dags att sätta sig in i det där med hästar i alla fall.

Let's Dance - säsong 7

Igår började sjunde säsongen av Let's Dance. Jag brukar få en favorit redan i första programmet och den brukar hålla i sig. Vals och cha-cha-cha är väldigt olika, men jag fick ändå favoritvittring. Jag har fyra favoriter i skrivande stund och presenterar dem här i inbördes ordning:

Marcus Schenkenberg - den första som stack ut i gårdagens program. Samlad, stark, förde vackert i valsen. Jag är mycket svag för bra förare. Jag har aldrig haft en plansch på honom och dreglat över, men kroppen han har byggt var verkligen med honom igår.

Anton Hysén - vilken fart, vilken show, vilken rumpa, vilken dansglädje i kroppen, vilket flirtande med Tony Irving.

Camilla Läckberg - snygg dans, snygg klänning, men lite för mycket ångest och prestationskrav för att nå ända in i mitt hjärta.

Helena Paparizou - skitsnygg dans, men på något sätt hade jag förväntat mig det.

De som förvånade mig mest gick alltså mest in i hjärtat. De dansare som får sin deltagare att skina likaså. Det är något så omtänksamt med att lägga en passande koreografi.

Programmet är uppbyggt kring fruktansvärt många reklamavbrott och det finns bara en positiv sak med det - att jag får se salsafriend Björn och min första salsalärare Elena sponsordansa. Jag skrev till Björn i morse att de får visserligen inte dansa mycket, men det är snyggt häng i bilderna och det bästa av allt: de får dansa i alla programmen och kan aldrig åka ut.

Hjärter 2

Jag kanske "måste" börja med ett nytt samlande, som jag hörde talas om en gång. Det går ut på att samla ihop till en hel kortlek av bara hittade spelkort. Ett livslångt projekt, alltså... Det är sällan man hittar ett kort över huvud taget och så ska det vara olika varje gång dessutom. Hur jag än bestämmer mig för att göra med samlandet så har jag i alla fall hjärter 2 nu, sedan jag hittade det i en second hand-bok igår.

Jag skulle också kunna välja att se kortet som en spådom, för en snabb googling visade vad hjärter 2 står för vid en läggning med spelkort istället för med tarotkort: "Hjärter 2 En harmonisk relation, kärlek, vänskap, ett möte. Kortet är mycket positivt och indikerar att en person som tycker om dig kommer att stödja dig."

Eftersom det var en 2:a så kör jag nog på både startskottet för samling och en kärleksspådom. En så kallad win-win situation.

Maria Montazami

Jag skulle göra några ärenden på Åhléns i city idag och hamnade mitt i Maria Montazamis läppstiftsturné. Jag har inte samma smak på läppstiftskulörer som Maria, men jag gillar henne. Hon verkar genomsympatisk. Hemma på toalettnyckeln hänger en tofs till hennes ära. Favoritcitat har jag många, men "hellre är jag snäll och lång än vacker och mellankort" är väl ett av de bättre.

Jag ställde mig där en stund och försökte få ögonkontakt, lång kvinna till lång kvinna, men hon var alltför upptagen och jag fick nöja mig ett dåligt foto.

Konsten att relaxa

Idag har jag varit på Hasseludden Yasuragi hela dagen. Först låg jag i en 40-gradig källa sedan i en vilstol där jag drack spirulina-te och åt frukt. Jag låg i en specialstol som gungade mig genom 20 minuters relaxprogram två gånger. Jag satt faktiskt medan jag åt tempurafriterade torsk med yuzu-aioli och syrliga rotfrukter, men sedan låg jag i två olika vilstolar. I den ena läste jag. Den andra visade sig vara mer sovvänlig. Avslutningsvis låg jag i utekällan en stund tills det ångade ur hårbotten.

Ändå kommer jag sova som ett barn inatt. Jag är helt slut.

Var sak har sin tid?

Julskyltningen börjar i oktober, semlor säljs i december och idag hörde jag glassbilen ute i mörkret vid halv åtta-blecket. Kan ingenting få ha en egen säsong längre?

Public

Min önskan att vara anonym bloggerska går stick i stäv med min önskan att ha läsare, så efter drygt sex år kommer jag ut. Håll till godo!

Jag har fattat

Vi har ett bokbytarskåp på jobbet. Förra veckan låg alla tre böckerna i Suzanne Collins Hungerspel-trilogi där. Jag hade bara vagt hört talas om serien och höll på att lämna kvar böckerna i skåpet bara för att det stod "framtidsroman" på baksidan och ett Stephen King-omdöme på framsidan. Jag tog dem i alla fall och knappt hade jag hunnit fråga syrran om hon läst dem förrän filmen på den första boken ska ha premiär. Fast att böckerna kommit i pocket brukar vara en indikation på att jag är lite efter.

Igår började jag läsa den första boken Hungerspelen och slutade inte förrän den var slut. Del två och tre, Fatta eld och Revolt, låg kvar på jobbet vilket kanske var tur för nattsömnens skull. Efter resan hem är jag nu 34 sidor in i Fatta eld och jag har timmar på mig att läsa de resterande 285.

Kuriosa: Jag trodde det var brandmannen Kaj Åke "Kajan" Hansson ur Hipp Hipp som hade skrivit "Fatta eld".

Påslakan utan hål (igen)

Jag kommer aldrig någonsin att förstå mig på påslakan utan hål upptill. Det var några år sedan jag skrev om det senast, men det tål att upprepas.

Idag var jag så nöjd och glad för att jag bäddade rent direkt istället för att komma på det när jag ska gå och lägga mig. Då bråkade påslakanet med mig och halva täcket lyckades vrida sig därinne. Det borde finnas en lag mot att bli motarbetad när man håller på med hushållsbestyr.

Trogen hustru sökes

Fast det var lördag igår var det så dåligt på tv, så jag läste ut en roman igen. Trogen hustru sökes av Robert Goolrick. Det är en historisk roman, men den är spännande och uppbyggd som en pusseldeckare. Ingenting är riktigt vad man tror att det är och även om stämningen är mörk och suggestiv, finns det spirande hopp. Relationerna mellan personerna i boken är intressanta. Ingen är alltigenom ond eller god. Alla har påverkats av olika faktorer och kan fortfarande ändra sig och man får komma under skinnet på dem.

Boken är utgiven av bokförlaget Historiska Media. Jag hade inte hört talas om dem tidigare. En annan sak som jag inte varit med om tidigare är att en roman avslutas med diskussionsfrågor, som kan användas om man har en bokcirkel om boken.

Nu är jag inte med i någon bokcirkel. Jag skulle känna mig låst av det. Jag tycker om att läsa vad jag vill, när jag vill. Oftast läser jag snabbt, men den här boken skulle jag faktiskt kunna tänka mig att gå tillbaka i för att efterforska hur Goolrick gör för att skapa stämningar. Bara en sådan sak som första meningen i boken:

"Det var bitande kallt, luften vibrerade av allt det som ännu inte hade inträffat."

Säg omeleeett

Syrran tipsade om den här. Hon trodde först det var en stillbild, men sedan såg hon det sneglande ögat.

Morgonsex

Det är faktiskt ganska osmakligt när två ringduvor leker "göra ägg" i trädet utanför, när man sitter och äter frukost.

Den perfekta sparringpartnern

Januari var en kanonmånad! Jag kom igång med power walks och zumba. I februari hade jag alla möjliga och omöjliga ursäkter. Det var is på trottoarerna, jag var förkyld, det var kallt.

När jag var hemma hos mamma och pappa på sportlovet hade jag tänkt ut den perfekta planen. Jag skulle fråga pappa om vi kunde utmana varandra. Han är som jag - envis med tävlingsinstinkt. Han låtsades ljummet intresserad "jag går ändå". Sedan var han ute och gick en timme en dag och en och en halv en annan, fast det fortfarande var februari och alltså utom tävlan. Min tanke var att utmaningen skulle vara mars-maj, men vi kom aldrig fram till hur den skulle gå till. Som det är nu sms:ar vi varandra när vi har varit ute och ringer ibland med glada tillrop, men det blev inte direkt någon utmaning. Fast jag leder.

Det är svårt att hitta en bra sparringpartner. Pappa är för långt bort och min kompis som jag drog igång med i januari har blivit ett träningsfreak och då blir jag inte heller inspirerad. Det finns säkert något bra program eller någon app, men jag ska nog klara att vara min egen coach. Jag är snart över tröskeln nu med 50 minuter i lördags, 60 i söndags och 40 idag. Ljuset och de isfria trottoarerna är på min sida.

Heja mig!

Kommer aldrig mer igen

Jag har läst de tre böcker pseudonymen Hans Koppel gav ut innan hans riktiga identitet blev känd. Vi i villa, Medicinen och Kungens födelsedag. Jag gillade Medicinen bäst och tyckte inte alls om Kungens födelsedag.

Nu vet jag att Hans Koppel är Petter Lidbeck och nu har jag läst hans första thriller Kommer aldrig mer igen. Jag drar oftast öronen åt mig när en bok på baksidan beskrivs som en "bladvändare", men i det här fallet är jag benägen att skriva under på det. Som tur är boken bara på 256 sidor och gick att läsa ut på en och samma kväll. Stämningen är lite som Vi i villa, vilket är villaidyll med underströmmar. Upplägget är en riktigt vidrig hämndhistoria och pusseldeckare.

På plussidan var boken obehaglig, spännande och hade drivet jag gillar. På minussidan känns upplägget långsökt och inte riktigt trovärdigt. Men säg den deckare där det inte finns åtminstone en galning eller person påverkad av tidigare upplevelser.

Deg byggde denna kropp

Emellanåt försöker jag att helt utesluta bröd och börja ett liv utan kolhydrater. Det ska mycket till för att omskola en 42,5-årig lekamen uppfödd på sirapslimpa, rostbröd, farmors systers goda, tekakor, och socialstyrelsens råd om 6-8 skivor bröd om dagen.

Eftersom jag inte kan eller vill sluta helt, letar jag alltid efter mindre dåliga alternativ. Min favorit i den mjuka klassen är ICA:s Rågbröd solros. Jag hittar ingen bra länk, men det är små paket om 500g, som brukar ligga lite undanskymt ihop med pumpernickel och andra bröd med lång hållbarhet. Det är osötat och smakar mustigt och gott.

I den hårda klassen har jag inte knaprat mig igenom lika många alternativ, men jag har hittat en fiberrik och smakrik favorit utan tillsatt socker. Det är Ryvitas Sesame Rye. Fantastiskt gott till ägget och kaffet en solig söndagmorgon. En länk från United Kingdom kommer HÄR.

Loreen

Jag skulle också vilja vara så där blygmystisk, smidig och cool, med glittriga ögon under lugg och ha en urringning som går ner till naveln utan att brösten trillar ut.

Grattis! Rätt låt vann faktiskt.

En ny varulv i stan

Igår såg jag klart säsong 3 av True Blood och här följer senaste mansrapporten: Bill har halkat ner lite, Eric har klättrat en rejäl bit upp och jag har fått en ny favorit - varulven Alcide.

Han är så där mörk, lång och snygg som jag inte kan motstå och hans rollfigur är trevlig. Om man bildgooglar honom (eller bara ser serien) så får man se väldigt mycket av en lite väl deffad sixpack, men det får jag väl stå ut med.

Och här kommer ingen bild, eftersom det var då blogger satte igång att bråka. Alcide heter egentligen Joe Manganiello och är klart lik Keanu Reeves, min gamla goding.

Motarbetad

Nu har jag försökt göra ett blogginlägg i 45 minuter som skulle ha kunnat ta 4,5 minuter!!! Dags att fixa en ny MODERN blogg?!

Uppsträckning

Min rygg, nacke och alla mina låsningar har varit med om det mesta i behandlingsväg genom åren - nålar, värme, knäckande, stretching och tryckande på triggerpunkter som fått mig att nästan svimma liggande. Idag var jag med om något nytt, annorlunda och effektivt. Jag blev upptejpad. Inte på ett kors, men i ett kors över skulderbladen.

Meningen är att det ska strama om jag kryper ihop och krullar in axlarna och än så länge funkar det. Jag ger tejpen en ungefärlig livslängd på 24 timmar, sedan har säkert min envisa kropp töjt ut dem. Men jag gillar idén i all sin enkelhet.

Egoboost och tillbakakaka

Det går inte att sticka under stol med att det är härligt att känna sig efterlängtad, men den bästa längtan är den ömsesidiga, precis som med alla former av kärlek. Jag kommer idag!

Sportigt värre

Sportlovet har startat i Stockholm. Jag kanske tar några promenader och någon zumbaklass, men annars kommer jag att byta ut sport- mot vil-, läs-, fixar-, miljöombytes-, umgänges-, vårnjutar- så mycket jag kan.

Jag startade med att sova 12 timmar i sträck och vaknade med en hejdundrande huvudvärk. Friskt!

Kommissarie Banks

Hur har jag kunnat missa att Peter Robinsons böcker, av vilka jag har läst alla, har filmatiserats och gått som tv-serie på SVT i somras!?

Nu får jag en ny chans, för på lördag sänds det första av ytterligare tre avsnitt. Kommissarie Banks heter serien och 21:30 är tiden. Jag är lite skeptisk, eftersom "min Banks" inte ser ut som i trailern.

Nordiska och mordiska

Jag är riktigt djupt nere i deckarträsket för tillfället. Mina nio senaste böcker är deckare/spänningsromaner, tio om man räknar in den obehaglige lille mannen under trappan. Jag har visst både mordiskt och nordiskt tema i år, vilket matchar Bokmässan 2012.

Först ut var Häxans tid av Árni Thórarinsson. Huvudpersonen är en journalist som får förflyttning från Reykjavík till Akureyri. Där börjar det genast hända spännande saker - som mord och försvinnanden. Romanen utspelar sig under påskhelgen och är trevligt skriven i en mer stillsam takt än vad jag normalt brukar gilla. Redan från början fick jag känslan av att det här inte var den första boken om Einar. Det är det inte heller - man har valt att översätta först den fjärde delen till svenska. Intressant kuriosa 1) Boken har filmatiserats och kommer att visas på svensk tv i vår, enligt baksidestexten. Intressant kuriosa 2) Jag läser nästan bara biblioteksböcker och de är inte alltid jättefräscha, men den här var typ oläst och luktade så där gott som bara ny bok kan (trycksvärta, papper, lim?). Jag kunde sniffa böcker!

Nästa författare har jag redan läst en gång i år utan att skriva något om. Den slank tydligen förbi som en av alla i raden. Jag måste haft för högt ställda förväntningar efter allt gott jag hört, men jag har tröttnat lite på "Läckberg-stuket" med gamla mordgåtor där nutid varvas med återblickar. Nu läste jag Nattfåk av Johan Theorin och höll på att aldrig släcka sänglampan igår kväll. Idag efter jobbet läste jag de sista 90 sidorna. Detta trots att den följer receptet nutid+återblickar. Det var bara så spännande, lite övernaturligt om man tror på det, lite människans ondska eller godhet, lite tragedi, många levnadsöden. Mycket bra! Ska man nu våga hugga i med hans tredje direkt...

PMS

Hehe, jag fortsätter på den inslagna bokstavsvägen.

Mina PMS-besvär brukar komma som en överraskning varje månad. Varför grät jag till den där filmen, nu då? Aj, vad det spänner och värker. Vad trött jag är. Jaha...är det PMS!? Det är en av livets stora gåtor - att jag aldrig lär mig tolka tecknen.

På bussen hem var jag ändå lite uppmärksam på ett av de allra första tecknen - en viss lättirriteradhet. Det är den tiden i månaden när jag inte kan tåla folk som smaskar! Detta gäller allt ifrån äppelätare till kaffesörplande morgonpendlare och kvinnan bredvid mig på bussen hade uppenbarligen inte gått kursen i hur man suger på en Fisherman's Friend.

Å

Å, vad jag trivs i min lägenhet.

Å, vad jag njuter av en sån här slö, skön, söndag med eftermiddagslur och tid för återhämtning och eftertanke.

Å, vad jag är glad i böcker. I förrgår upptäckte syrran att Lillen, 5 år, kan läsa. Välkommen in i böckernas värld, raring, den är bäst!

Så, nu efter luren har jag ätit god kycklinggryta ur frysen med ett glas rött och tända ljus i mitt lilla kök. Därefter började jag på en ny bok. Ursprungsplanen var att jag skulle städa idag och jag har städat - köket och sovrummet, kört med svinto, bytt sängkläder, dammat och dammsugit. Sedan tog orken slut. Dammsugaren står på golvet i vardagsrummet och ser inte ens förebrående ut. Spanskaläxan, som jag brukar göra på söndagkvällarna i sann procrastination-anda, gjorde jag i torsdags. Det är bara en vecka kvar till sportlovet. Imorgon kommer det att vara ljust när jag väntar på bussen. Boken är bra. Förkylningen på väg bort och ikväll får jag gå och lägga mig i nybäddad säng.

D

I True Blood tar de "V". Själv har jag tagit "D" de senaste månaderna. Idag går sista kapseln, så nu får vi se hur det går med den kropp jag bor i. Jag hade ju planerat att burken med D-vitamin skulle ta slut lagom till den riktiga solen tog vid och jag har tajmat det bra. Även om det inte är solsken just idag, så är det en fröjd att snart kunna gå både till och från jobbet i dagsljus (det är bara en liten bit kvar på dagarna vi går till 17:00).

Bring it on!

Barnen

Jag är förkyld, men Busen smäller högre. Han opererade bort sin blindtarm igår kväll. När jag skulle somna hade jag alla möjliga jobbiga tankar om att se barn sövas ner och rullas iväg på bårar. Syrran har sett båda sina söner sövas ner och säger att det inte är så farligt. Det kanske värre när man inte är där.

Mina värsta mardrömmar handlar alltid om att jag tappar bort mina syskonbarn eller elever. Det finns så mycket hemskheter som kan hända dem. Jag vet att man inte kan leva i skräck för allt som skulle kunna hända. Jag vet att det goda, roliga och bra överväger. Men det är läskigt ändå. När jag har tänkt klart allt det hemska och läskiga så brukar jag ändå kunna vända känslan av maktlöshet till dess motsats. Jag kan faktiskt göra någonting för att barn ska få det bättre. Jag kan vara världens bästa moster. Jag kan visa att jag bryr mig. Jag kan få en flicka eller pojke att tro på sig själva genom att hjälpa dem se sina framsteg. Jag kan ge en kram eller lite vuxentid. Allt det där gör jag varje dag och det gör faktiskt skillnad. Ibland glömmer jag bort att det är en av de bästa sakerna med att jobba med barn. Bäst att jag påminner mig ibland.

Rödkindad

Först varma, röda rosor på kind av spansk grammatik och hjärnans språkcentrum på högvarv.

Sedan kalla, röda kinder av språngmarsch i snömodd. Svårt att hålla hastigheten, men allt slirande i modden ger säkert högre förbränning.

Snart blir det mera rött - True Blood, andra säsongen, avsnitt 5.

Whitney

Idag vaknade jag, och hela världen, till nyheten att Whitney Houston har dött. Inte särskilt förvånande, men så sorgligt och onödigt. Återigen får vi svart på vitt vad kombinationen framgång och droger kan leda till.

Senast igår smådansade jag i busskuren med I wanna dance with somebody who loves me i öronen. Den ligger på min 80-talsspellista på Spotify.

Sov gott, lilla gumman.

En riktigt bra bok

I torsdags läste jag ut Dinosauriens fjädrar av Sissel-Jo Gazan, en dansk författare som tidigare inte givits ut i Sverige. Hon skriver tydligen för Femina, men jag hade inte hört talas om henne förut. Den här boken knuffar sig upp på min, ännu icke nedskrivna lista, över de bästa böcker jag någonsin läst. Jag ska nog försöka sätta ihop en sådan lista.

Vad är det som påverkar att en bok lämnar avtryck hos mig?

Språket - hur författaren skriver/är korrekturläst/översatt. Hur beskrivningar av personer, miljöer och situationer är gjorda så man får lagom mycket till att skapa egna bilder. Hur känslor förmedlas.

Huvudpersonerna - gillar jag personerna? Många av mina deckarserier läser jag för att jag vill se hur det går för Harry Bosch (Connelly), Malin Fors (Kallentoft) och Petra Westman (Gerhardsen). Morden kommer och går. Det är inte ofta jag kommer ihåg vem som gjorde't.

Berättandet - är det ett bra upplägg som knyts ihop bra på slutet? Är det driv framåt, lugn känsla, rolig knorr, något oväntat?

Intelligens - har författaren höga tankar om läsarnas intelligens? Kan jag lära mig något och bli utmanad? Finns det "planteringar" så jag kan ligga steget före? Har boken flera bottnar, blandar den genrer, blir den för högtravande eller svår och snöar in på ett specialområde?

Slumpen - är en viktig faktor.

Tajming - för att en bok ska gå till historien som bra för mig krävs en viss tajming. Var är jag just nu i mitt liv? Är jag mottaglig? Ligger jag på en strand eller sitter jag på ett kallt pendeltåg?

Dinosauriens fjädrar var snygg och stod i ögonhöjd på biblioteket, när jag var på jakt i deckarhyllan (slump). Jag var redo för något med lite substans (tajming). I början tänkte jag att den skulle vara för akademisk kring forskning och dinosaurier så jag inte skulle orka sätta mig in i den, men det var den bara i början. Av baksidestexten trodde jag att det skulle vara en bok med mycket driv, som jag gillar. Det var det också, men på ett mycket mer raffinerat och utdraget sätt än med enkla cliffhangers och korta kapitel (släng dig i väggen Dan Brown). Jag kan inte riktigt genrebestämma boken, eftersom det inte är en ren deckare. Kapitlen är långa och vandrar mellan olika personer och deras historier och vad som gjort dem till de personer de är. De interagerar intressant och det finns kärlek, hat, stora känslor av förlust, svek, att inte räcka till som människa, förälder, vän. Inte en sekund kände jag mig skriven på näsan. Ingen är helt god. Ingen helt ond (berättande, intelligens, huvudpersoner).

Jag älskar språket och vill egentligen läsa om den igen snart för att fokusera på hur hon har skrivit. Hur hon kan skriva om en stor personlig tragedi på ett nästan vardagligt sätt och ändå få mig att känna som ett slag i magen till exempel.

Mycket, mycket bra! Mina varmaste rekommendationer.

Snyftigt

Sådär ja, en vecka full av ös krönt av gråtfest till Biggest Loser Sverige. Idag fick några av deltagarna ringa hem till sina kära.

Den som grät mest var jag.

Harry Boschs våldsamma vardag

Jag läste Kråkflickan av Eriksson och Axlander Sundquist, men den tänker/kan jag inte riktigt utvärdera förrän jag läst Hungerelden och sedan även den tredje boken i den trilogin. Jag får återkomma helt enkelt.

Sedan gjorde jag ett neddyk i Harry Boschs våldsamma vardag i Michael Connellys Nio drakar. Boken Blodspår av Connelly var den bok som fick mig att inse att deckare, thrillers och spänningsromaner skulle bli min grej. Det var år 2000 och när jag nu kikar på tidigare utgivna böcker av Connelly, så har jag läst dem alla. Det översätts nya hela tiden och jag läser dem, trots att de följer samma recept, för då och då dyker det upp en som sticker ut och den vill man ju inte missa. Jag känner ju liksom Harry, den gamla buffeln.

Ska jag rekommendera en Connelly till en förstagångsläsare så föreslår jag någon av de fristående Blodspår, Månskugga och Framgångens pris.

True Blood - The Complete First Season

Äntligen har jag börjat se första säsongen av True Blood. Med en takt av två till tre avsnitt åt gången har jag nu bara en dvd kvar innan jag måste låna de andra säsongerna. Jag får lite Twin Peaks-vibbar, fast ändå inte.

Alla jag känner gillar Alexander Skarsgårds rollfigur Eric bäst, men jag tycker Bill är ett snyggo. 173 år gammal, tittar mycket under ögonbrynen, har polisonger och gillar att ligga nedgrävd på kyrkogårdar. I övrigt en sympatisk man. Inte helt olik Mr. Darcy, undantaget kyrkogårdarna.

I hatten

Idag såg jag en kvinna som möjligen hade T-centralens mest nedåtgående mungipor, men en fasligt snygg filtmössehatt på huvudet.

Jag undrar om folk väljer tokiga och roliga mössor för att visa att de är roliga och har humor eller om de gör det för att de hoppas att mössan ska smitta av sig?

Friktion under motion

I morse var jag på min oskönaste powerwalk någonsin. Det berodde inte på snålblåst, skoskav, dåligt flås eller moddigt underlag. Allt berodde på att jag råkade matcha två material som inte tyckte om varandra. Underst hade jag ett par mysbrallor i krossad sammetsplysch och över dem regnställsbyxor med polyesterfoder.

Jag hade nog inte varit igång mer än fem minuter innan jag kände som en lätt vridning av tyg runt höger lår. Jag fortsatte gå, men nästa gång jag tittade ner såg jag att överdragsbyxorna åkt upp. De gick inte att dra ner. Vridningskänslan av tyg tilltog, också runt vänster lår. När jag hade gått ca femton minuter hade tyget i sammetsbrallorna stasats åt maximalt och begränsade min rörelsefrihet. De var helt ihopskruvade med fodret i de andra byxorna, som då hade high-water-längd och var alldeles korviga.

När jag kom hem var jag tvungen att kränga av mig båda byxorna på en gång och separera dem i efterhand. Vid det laget hade transpiration tillstött mellan hud och syntetplysch, vilket försvårade hela operationen.

Nu har jag lärt mig what NOT to wear under mina powerwalks.

Eldvittnet

"Men hur fort läser du, elle' ?!" sa min nya kollega idag när jag viftade med Lars Keplers Eldvittnet och beskrev den som en äkta bladvändare, som hållit mig vaken till midnatt två kvällar i sträck.

Igår såg jag i och för sig Guldbaggegalan, så där förlorade jag två timmars lästid, men sedan läste jag två timmar efter det. En långfilm med reklam är värd ungefär 120 sidor i en bra roman. Den lånade första säsongen på "True blood" ligger osedd på soffbordet och det säger en del om mina prioriteringar. Jag har ingen man, inga barn och lagar inga komplicerade maträtter. Jag har hyfsat lång restid till jobbet och kan ses ointaglig för chit chat på pendelperrongen om morgnarna. Uppfälld kapuschong, mp3-lurar, undandragen position nära en pelare (gärna med belysning) och bok i händerna.

Alla Lars Keplers (pseudonym, som väl alla känner till) böcker är våldsamma, psykologiskt stressande och skrivna med ett otroligt driv samt det gamla tricket breda marginaler och många korta kapitel. Så görs det väl också film på Hypnotisören nu. Paganinikontraktet var en mellanbok för mig. Titeln "Keplers hittills bästa" kniper nog Eldvittnet, tätt följd av Hypnotisören. Fast jag tror jag ska läsa om den innan jag ser filmen.

Ikväll är målet att släcka före 22.

Dans & litteratur

I torsdags natt, när jag kom hem från salsan, läste jag ut Huvudjägarna av Jo Nesbø. Den är fristående, så man behöver inte vara bekant med hans figur Harry Hole. Boken är en kriminalroman åt actionhållet. Den var spännande, oväntat rolig och hade bra driv. Dock blir jag inte riktigt klok på alla detaljer och planteringar och sådana störande saker kan krulla till det i hjärnan och drar ner helheten. Jag måste se filmen, vilket jag i det här fallet blir sugen på (i motsats till Mannen under trappan).

I kväll, efter dubbelpass zumba+magdans, läste jag ut Fyrmästarens dotter av Ann Rosman. Det är en pusseldeckare av typen som jag gillar och det har redan kommit fler delar. Den driver fort framåt och jag har chans att vara lite före kriminalpolis Karin Adler. Karin, liksom alla andra personer är sympatiskt beskrivna. Om de inte är osympatiska förstås. Det förekommer sådana. Jag får Camilla Läckbergvibbar av deckarstilen och Viveca Lärnvibbar av personbeskrivningarna och det gifte ihop sig bra.

Jag skriver inte så mycket om innehållet märker jag, men jag är bara rädd att göra en "spoiler". Kanske är det ett tecken på att det är driv, spänning, humor, personbeskrivningar, stil och språk som är viktigast för mig. Ärligt talat - efter ett tag kommer man inte ihåg vad den handlade om eller vem som var mördaren, men man vet om man vill läsa fler för att man gillade författaren.

Copy paste

Jag är så smart! Fick googla runt en bra stund för att fatta hur man kan skriva norska ö (Jo Nesbø gjorde denna vetskap nödvändig) utan att byta tangentbord eller ha numeriskt tangentbord. Det var så lätt!

1. Googla fram ett norskt ö

2. Kopiera

3. Gå till bloggen

4. Klistra in

Tv utan tv

Jag tittar faktiskt väldigt lite på tv. Tillräckligt lite för att min pyttelilla tjock-tv aldrig verkar vilja lägga av så jag kan köpa en platt och slimmad sak att hänga på väggen.

Två serier följer jag dock under våren och det är Bröderna Reyes på svt och Biggest Loser Sverige på 4:an.

Men får tjock-tv:n vara med och se viktminskningsprogram och följa spanska intriger? Nä, jag ser båda serierna på datorn, på respektive kanals play-funktioner. För det är så väldigt praktiskt att kunna se dem när man vill.

Mannen under trappan

Jag har läst Mannen under trappan av Marie Hermanson. Äntligen, för den har några år på nacken och har till och med gått på tv (fast jag såg den inte). Egentligen vet jag inte varför jag plågar mig med att läsa böcker, som jag vet kommer att vara konstiga/äckliga/med otillfredställande slut. Det måste vara något masochistiskt drag jag har.

Jag har läst två böcker av Marie Hermanson förut, Värddjuret och Musselstranden, så helt ovetande var jag väl inte. Hon lyckas verkligen bra med den här skruvade stilen och lämnar mig så frustrerad att jag var tvungen att ringa min syster, som läste den för ett tag sedan. Hon visste inte heller riktigt vad som var vad eller vem och tyckte också den var obehaglig. Så, hon kan vara nöjd med sitt värv, Marie.

Handboll nu och då

Försöker engagera mig i Tjeckien-Sverige i handbolls-EM. Jag kommer nog aldrig att gilla handboll lika mycket som på 90-talet, med gurkburkar, Bengan Johansson, Tomas Svensson i mål och Per Carlén som snyggast på plan. Det var tider det!

Min första Joyce Carol Oates

En sommar för länge sedan misslyckades jag med att ta mig igenom Blonde av Joyce Carol Oates och jag har inte försökt läsa något mer av henne förrän nu - men det var sannerligen värt väntan. Det är Änkans bok som jag precis läst ut.

När jag lånade hem boken hade jag inte fattat att "Änkan" var Joyce själv. Hennes man Ray dör efter 47 års äktenskap och boken är en sorts minnesbok över deras äktenskap och samtidigt en beskrivning av hennes eget sorgearbete under de första månaderna efter hennes makes bortgång.

Det låter dystert, men den här boken kommer att bli anledningen till att jag läser mer av henne. Hon skriver så fint om de turbulenta känslorna. Hon svingas mellan overklighetskänslor och vardagsbestyr. Hon försöker behålla förståndet samtidigt som hon i kursiv stil talar om sin nya roll Änkan i tredje person. Hon är arg, ledsen, förvirrad och räknar ibland sina tabletter som hon skulle kunna ta alla på en gång om det blir för illa. Jag, som har så nära till tårar, grät inte en enda gång. Det är en riktigt fin skildring av förlust, att hitta mening igen, att ta hjälp av dem som finns omkring oss och att lita till sin egen styrka.

Frukostformat

Igår åt jag frukost framför datorn.

I morse vaknade jag strax före nio på morgonen av att två grabbar (med täcknamnen Busen och Snubben) gosar sig ner bredvid mig på madrassen på golvet. Från köket luktar det kaffe och rostat bröd. Min svåger uppenbarar sig i vardagsrumsdörren i vita målarbrallor och bar överkropp. Han väcker sin lillebror, som sover på soffan, och hojtar till syrran och mig att kaffet är klart. Snubben har varit och hämtat en skinkskiva i köket, som han dinglar med framför mig och Busen.

Ute i köket står radion på. Båda smågrabbarna springer runt i kalsonger och hyvlar ost och möblerar om så att alla ska få plats. Busen vill sitta bredvid mig och sitter en stund i mitt knä, så stor han är (8½ nu). Svågern kokar ägg och frågar om jag vill ha kokt eller stekt. Vi eldar lite i brödrosten, pillar äggulor ur äggen, byter mackor och skickar saltet till Snubben som har små, små bitar av äggskal överallt runt sig. En ljusblek januarisol tar sig nätt och jämnt över grannhusets tak. Syrran har inte riktigt vaknat än och jag förstår på henne att det här inte riktigt är det ordinarie söndagfrukostscenariot. Rätt vad det är ska svågern och hans bror iväg och tapetsera i deras syrras hus.

Båda de här frukostarna var väldigt mysiga, på sitt sätt, och det är aldrig så tomt och tyst hemma hos mig som när jag just varit hos dem.

Nagelbrytartider

Jag snittar just nu på en bruten eller avfläkt nagel om dagen. Igår kväll filade jag ner alla så de skulle bli jämna och få växa ikapp och bli starka. Ändå lyckades jag köra pekfingret in i en dörr, när jag skulle låsa upp den inifrån i affekt (don't ask), så nageln bröts och skivades nästan ända ner till skinnet.

Öljäst nästa?

Ansiktskännare

Jag är sjukt bra på ansikten, alltså att komma ihåg att jag har träffat eller sett människor. Jag lider ibland av detta, eftersom det innebär att jag kan få ansikten "på hjärnan".

I fredags hände det med en kille som serverade i en bar. Jag frågade honom om han jobbat på en annan bar som jag trodde att det var, men nej. När vi gick därifrån trillade dock poletten ner och jag kom på var jag sett honom.

Idag gick jag ur en tunnelbanevagn och längs perrongen. Just när dörrarna stängdes och den åkte iväg såg jag en kille som tittade ut genom fönstret. Jag hann tänka att han nog vikarierat på skolan, innan jag kom på att det var skolfotografen från i höstas. Han var på skolan i flera dagar och åt en av dagarna lunch vid mitt bord, men sedan dess har vi inte setts.

Nu såg jag precis Biggest Loser och kände igen en av deltagarna så mycket att jag visste att jag träffat henne...och tänka sig att jag kom på det, fast det måste varit tio år sedan jag såg henne sist.

Tre är en spaning ;)

Straffet

När jag FÖR EN GÅNGS SKULL äter en pizza med lättöl till lunch, så blir jag mailbombad av GI-viktkoll hela eftermiddagen.

Nödigt

Imorgon är det slut på att ligga och läsa hela nätterna, äta frukost 10.30 (då jag äter lunch på tisdag) och göra lite vad man vill. Det ska ändå bli rätt skönt med rutiner igen. Här är en härlig bild från en studiedag förra året. Jag är glad att det inte är 1842 längre utan att vi har lgr 11...

Julia - Julie - Giulietta

Fast det är lördagkväll ska jag snart gå och lägga mig och läsa. Jag håller inte samma tempo som i december, utan är "bara" på min andra bok.

Årets första var så bra och en sådan perfekt mix av allt jag gillar att jag redan kan lova att den kommer med på topp tre i år. Julia av Anne Fortier.

Romeo och Julia är en pjäs som ligger mig varmt om hjärtat, sedan jag har varit med i två uppsättningar av den och sedan sett alla möjliga varianter på scen och film. I den här boken är det en ung kvinna som heter Julie som är huvudpersonen. När hennes gammelmoster dör ärver hon nyckeln till ett bankfack i Siena och åker iväg för att börja forska i omständigheterna kring hennes föräldrars död. De dog när hon var liten och det var därför hon och hennes tvillingsyster fick växa upp hos gammelmostern. Föräldrarna höll på och undersökte gamla legender som sades ligga till grund för det som långt senare blev Shakespeares Romeo och Julia.

Julies italienska namn är Giulietta, vilket även andra kvinnor i hennes släkt har hetat, och hon bär samma efternamn som en av Sienas stora släkter...

Det jag älskar med den här boken är att den innehåller gåtor och mysterier som långsamt nystas upp. Den är spännande på samma sätt som en kriminalroman, vilket så klart tilltalar mig. Den är historisk, fast dåtid och nutid blandas. Jag fick tänka nytt kring legenden, som jag trodde att jag kände den. Det är mycket känslor, framför allt kärlek. Den är lite som en saga. Alla egenskaper som utmärker en perfekt Baba-bok, alltså. Delar man min smak i övrigt så är det bara att slå till och läsa den.

På G

Årets vecka 1 är inte till ända än. Ändå vill jag trycka på "save" och spara den här känslan. Jag har gjort bokslut och det innebär bland annat att jag får syn på allt kul och bra som har hänt. Annars är det lätt att bara tänka att "2011 var ett mellanår och jag mådde skit", vilket jag i och för sig också gjorde, men man kan välja vad man sätter strålkastaren på, eh? Den här veckan har jag fattat några viktiga beslut och kommit igång med träningen och just som jag tänkte börja sluta spana på män, så tror jag bestämt jag har hunnit en liten flirt också.

Inatt sov jag bra. Jag gick upp och satte på mig gamla vinterjackan och mössa. På med powermusik i mobilen och en snabb 40-minutare runt i mitt kära bostadsområde. Jag tycker verkligen att jag inte kunde bo på något bättre ställe! Det var några minusgrader, ett pyttelager med snö och sol i mina ögon. En supervacker koltrast med sin gula näbb tittade på den galna människan som marscherade förbi i tacksamhet och kärlek till livet. Heja mig!

Första gången

Jag försöker då och då att göra saker jag aldrig provat förut. Förra året smakade jag ostron för första gången i mitt liv. Scenen var perfekt, en 40-årsfest med skaldjursplatå samt en fransk-ungersk väninna som instruerade. Det blev två och de smakade mest som mosade, salta musslor.

Förra året var jag i Portugal, fick bedövning under foten (aj aj aj), sökte jobb i Spanien, blev bjuden på Sturebadet, var på en vinprovning och gav en komplimang till Mats Sundin. Allting för första gången.

Ibland - eller oftast, eftersom jag är liiite bättre på att drömma och skriva listor än att verkställa - står saker länge på listan över saker jag vill prova. Zumba är en sådan sak (minst två år). Igår ringde min - något driftigare vän - och hade hittat ett pass som vi kunde gå på. Idag! Så har vi satt igång 2012:s lista över nya saker och vilken virvlande start!

Bokbokslut 2011

Dags för 2011 års bokbokslut. Den 29 oktober insåg jag att jag "bara" läst 16 (obs, skönlitterära) böcker, men efter det satte jag sprutt och stannade på 36.

Antal deckare: 14 stycken, ca 40%. Jag brukar ligga på 50% eller över.

Antal författare: 28 st. Jag är en serieläsare. Hittar jag någon bra så biter jag tills det krasar.

Helt nya författare (ej lästa av mig förut): 12 st! Har inte kollat, men det känns som en hög siffra. Bra där!

Antal böcker av svenska författare: 22 st. De övriga är mest britter, en norsk, en dansk och Connelly och Gilbert mitt lilla amerikanska bidrag.

I övrigt inga större överraskningar. Jag varvar kriminalromaner med feelgood.

Årets rekommendationer är:

Nu vill jag sjunga dig milda sånger (den bästa av Olssons tre lästa i år)

Ljusets dotter (har läst alla Nemerts och älskar dem)

Tre sekunder (tävlar med Box 21 om att vara Roslunds och Hellströms bästa)

Sömngångerskan (helt otippad, men mystiskt upplägg som en deckare. Snygg framsida.)

Bländverk (Erikson. Det kommer bli en serie om Alex King, beteendevetare)

Den sista goda människan (Kazinski är en pseudonym för två danskar, den ene regissör. Förklarar drivet och de eventuella Dan Brown-referenser som ploppar upp, men den var sjukt bra. 555 sidor som jag inte kunde lägga ifrån mig.)

Keyes, Marian	Oväntat besök på Star Street	11-01-18
Wennstam, Katarina	Alfahannen	11-01-22
Hildebrandt, Johanne	Freja	11-01-24
Hildebrandt, Johanne	Idun	11-01-27
Hildebrandt, Johanne	Saga	11-02-03
Olsson, Linda	Nu vill jag sjunga dig milda sånger	11-02-05
Janouch, Katerina	Bedragen	11-02-26
Gerhardsen, Carin	Pepparkakshuset	11-03-24
Olsson, Linda	Sonat till Miriam	11-04-03
Gerhardsen, Carin	Mamma, pappa, barn	11-04-08
Gerhardsen, Carin	Vyssan lull	11-04-12
Tropper, Jonathan	Konsten att tala med en änkling	11-04-30
Wägner, Elin	Norrtullsligan	11-05-06
Ragde, Anne B.	Nattönskningen	11-07-30
Billingham, Mark	Från de döda	11-09-12
Robinson, Peter	Bad boy	11-10-28
Nesser, Håkan	Himmel över London	11-11-06
Connelly, Michael	Fågelskrämman	11-11-07
Robinson, Peter	Skuggor på vattnet (och elva andra berättelser)	11-11-17
Olsson, Linda	Det goda inom dig	11-11-26
Lindblom, Sisela	The Agency	11-11-29
Nemert, Elisabet	Ljusets dotter	11-12-01
Lindgren, Torgny	Minnen	11-12-05
Roslund, Hellström	Tre sekunder	11-12-08
Fox, Essie	Sömngångerskan	11-12-11
Gerhardsen, Carin	Helgonet	11-12-12
Paborn, Sara	Släktfeber	11-12-14
Conlon-McKenna, Marita	Bröllopsfixaren	11-12-15
Jonasson, Jonas	Hundraåringen som klev ut genom fönstret o försvann	11-12-18
Dillon, Lucy	Ensamma hjärtan och hemlösa hundar	11-12-20
Gilbert, Elizabeth	Lyckan, kärleken och meningen med livet	11-12-27
Erikson, Thomas	Bländverk	11-12-27
French, Dawn	En liten smula underbar	11-12-28
Kallentoft, Mons	Den femte årstiden	11-12-29
Kazinski, A. J.	Den sista goda människan	11-12-30
McCall Smith, Alexander	Extra bekvämt på safariklubben	11-12-30

Halkvarning

Det enda hala på gatorna idag den 3 januari (!!!) är de vita strecken på övergångsställena.

Lite kul? Bildgoogla "zebra crossing".

Ett nytt trick

Jag brukar inte lova så mycket till nyår. De senaste åren har jag antingen haft ett tema eller några mina budord att leva efter. I år är de skrivna som affirmationer i presens och jagform. År 2006 hade jag passion som tema och det var ett kraftfullt ett! Jag började köpa färgglada kläder. Jag började med salsa. Jag var kär.

En sak som brukar återkomma och som ingick både i temat Agera mera/Agera istället för att planera (2007) och Tid (2009) är att begränsa datortiden. Jag tittar nästan ingenting på tv, men när jag är hemma är datorn på nästan hela tiden.

Så - om en begränsning inte funkar så måste man vara listig. Idag fick jag en snilleblixt. Istället för att skapa vissa tider då jag får sköta alla mina dator- och internetärenden (det så kallade modemtricket) så ska jag prova att ha tider för andra saker (tänk tvärtommetoden). Jag ska sätta timern på 22, 37 eller 58 minuter då datorn är avstängd och det är röj-och-fix-tid. Detta lärde jag mig en gång i en bantarbok. Då handlade det om att göra något annat i exakt 7 minuter, när man var sugen på något att äta (avledningsmanöver). Jag är en jäkel på att utnyttja reklampauserna i söndagsfilmen, så det kan gå hur bra som helst det här.

Gott nytt år!

Högervriden?

Jag har ont i mitt högra knä. Det viker sig ibland, så det vänstra är mer pålitligt att ta först när jag kliver upp på en stol.

Sedan länge har jag ont i nästan hela höger arm. Jag misstänker någon sorts musarmsvariant, möjligen förvärrad av hårdföra danskavaljerer.

Igår upptäckte jag helt plötsligt att jag hade jätteont i högervristen, ungefär som om jag vrickat den.

Hm...har vänstra hjärnhalvan något med det här att göra?

Hur förklarar man i så fall att jag, i höstas när jag hade virus/stressutslag/vattkoppor, hade alla på vänster ben och vänstra delen av bålen?

Med ett enkelt handgrepp

Exempel på en sak som kan driva mig till vansinne fast det verkligen inte är något att hetsa upp sig över: dagens halvkiloskaffeförpackningar! Förr var de av någon sorts metallplast, som man klippte av. Nu är de av plast och ska gå att öppna med ett enkelt handgrepp typ. MEN DET GÖR DE INTE! Flärparna är minimala, man får inget fäste. Klistret är stenhårt och vakuumet släpper aldrig.

I kategorin vansinnesdrivande förpackningar ingår också: mjölktetror med outvikningsbar pip och alla sorters påsar som är gjorda så att estrella-greppet inte går att använda.

Viljestark tjurskalle

Jag har en egenskap, som får mig att genomdriva saker jag kanske trodde var omöjliga men som också gör mig omöjlig ibland. Den här egenskapen är himmel och helvete. Min familj tycker nog att den framträder tydligt hos mig, men äpplet faller väl inte allt för långt från trädet.

Idag på terminens sista spanskakurs lärde jag mig - på förekommen anledning, hm hm - skillnaden mellan den positiva och negativa varianten på spanska. Min profesor kallade mig cabezota! Den positiva versionen är tenaz och det finns ytterligare en synonym som är både positiv och negativ. Det svenska ordet är: envis.

Jag är hur glad som helst att jag kan argumentera en så lång stund på spanska och vinna, som jag tycker att jag gjorde.

Gjort nåt kul i helgen?

Jag är dålig på att ljuga, så jag gillar inte den där obligatoriska måndagsfrågan om vad jag har gjort i helgen. Tänk om jag inte gjort något speciellt, som verkar roligt för andra. Tänk om jag bara haft en superskön, nästan helt obokad helg.

Det är precis vad jag har haft. Jag var på Konstfacks julmarknad igår, men annars har jag läst (Linda Olssons Det goda inom dig till 00.40 inatt), surfat på massa roliga sajter, tänkt, fattat viktiga beslut och kommit ikapp mig själv lite. Lite, säger jag, för helt ikapp är man ju aldrig... Resten av terminen, och för den delen året, känns mer överblickbar. Jag samlar mig och laddar för nya stordåd.

Utvidgat ordförråd

Då har jag läst ut Håkan Nessers "Himmel över London". Jag sammanfattar med att den var bra och spännande, men den lämnar mig med en lätt otillfredställd känsla av typen som jag brukar få när jag läser Paul Auster.

Det roligaste med Håkan Nesser är att han inte kan låta bli att pilla in några svåra, eller åtminstone ovanliga, ord. Han har svårt att låta adjunktränderna gå ur, eller så är han bara road av språk precis som Moster Baba.

De nya orden är:

ostentativt - utmanande, skrytsamt

purgatorium - skärseld(en), svår prövning (det här ordet har jag faktiskt hört förut)

eskulap - skämtsamt om läkare, som i "Den förbannade eskulapen."

perambulation - engelsk betydelse "a survey, a tour, a walking around". I boken handlar det om "polisiära perambulationer".

Jag älskar ord och hade alla rätt på högskoleprovets ord-del förra veckan, men jag lär mig gärna några till.

Snuttigt

Jag har två tv-program i veckan, som jag ser om jag är hemma: "Ensam mamma söker" och "Bonde söker fru". Ändå retar jag mig hela timmen det pågår och "Bonde söker fru" är nog värst.

Det är reklam. Det är blänkare om vad som ska komma i avsnittet. Sedan en snutt program. Därpå en snutt om vad som kommer efter pausen och så reklam igen. Efter reklamen en snutt av det som komma skall. Så en snutt program, o. s. v....

Oerhört tröttsamt, snuttifierat och inte så mycket här och nu, men vad gör man inte för kärleken?

Only sixteen

I fredags läste jag ut en deckare av Peter Robinson och när jag skulle skriva in den på listan upptäckte jag att jag bara läst 16 böcker hittills i år! Jag läste mycket annat i somras, men det är skönlitterära listan som släpar betänkligt.

Igår tog jag en sväng förbi mitt lokala bibliotek. Jag var tvungen att köpa en extra kasse. Nu ligger en ny Peter Robinson, Elisabet Nemerts senaste, Sisela Lindbloms The Agency, en Torgny Lindgren och en Michael Connelly och väntar på att jag ska läsa ut Håkan Nessers Himmel över London. Det är snart gjort, eftersom den är riktigt bra.

Åt pipan

Att cykla i uppförsbacke medan man röker pipa måste väl vara det effektivaste sättet att nikotinförgifta sig på?

Vuxenpoäng?

I mars (för typ tre inlägg sedan...) funderade jag på om jag skulle börja platespotta igen. Jag gjorde't. Förra helgen tog jag numero 100 och då bestämde jag mig för att det var tillräckligt för den här gången.

Är man vuxen då, när man gör en sak ett tag för att det är kul, men sedan också förstår när det är läge att lägga ner?