För cirka 30 nummer sedan - letar 794 nu

När lärare blir sjuka

Det kändes helskumt att åka till jobbet idag. Jag har inte varit där sedan 7 maj. Samma dag som vi hade avslutning och utställning på kursen i grafisk design, som jag gått. Jag undrar om inte min mottaglighet för virus och bakterier står för att jag börjar se ljuset i tunneln och sänker garden. Sedan i fredags är det också officiellt att jag slutar i och med sommarlovet. Fler och fler saker avslutas och det vet man ju när lärare blir sjuka...på loven så klart.

En arbetskamrat till mig har en fru som är lärare och han säger att vi är av samma skrot och korn. "Såna där elaka jävlar som ingenting biter på"...förrän hans fru kollapsade på toagolvet strax innan jullovet för några år sedan. Hon var fullkomligt slut och kroppen var tvungen att sätta henne ur spel för att hon skulle fatta. Lite läskigt!

Fikonspråk

Feber
Nästäppa
Frrruktansvärd huvudvärk
Panodil
Konjunktivit
Chloromycetin
Echinagard
Sinuit
Sinova
Nasonex
(samt vilande recept på Kåvepenin, ifall...)
Mer huvudvärk

Giv mig styrka! Gör mig frisk!
Jag har missat två veckors salsadansande!!!

Ögon och öron

Jag trodde att jag var frisk nog att börja jobba igen, men igår vaknade jag med fullständigt igenklistrade ögon (ögoninflammation). Tröttsamt och jag ser verkligen galen ut, men öronen är det inget fel på (än, är väl bäst att tillägga). Denna mening hörde språkkonstapel Babas öron på lokalnyheterna i morse:

"Antalet fritidsbåtar är i år rekordmånga."

Antal definieras enligt ordboken som "i heltal angiven mängd"

Roliga sammanträffanden

Jag har sagt det förut och säger det gärna igen - jag älskar sammanträffanden. Särskilt sådana som får mig att känna mig som om jag vore med i Truman show...

Jag har varit sjuk med feber, halsont och en mördande huvudvärk. Jag, som aldrig har feber! Men febern var bara över en frossa-svetta-natt och jag är redan på bättringsvägen. Det är tur det, för om det är trist att vara sjuk i allmänhet så är det trist i synnerhet när det är över 20 grader varmt och strålande sol ute!

Igår tog jag mig i alla fall samman och begav mig på darriga ben och lätt kallsvettig till ICA. När man är sjuk och ligger hemma ser man av uppenbara skäl inte så många nummerplåtar, vilket naturligtvis grämt mig. Vad rullar förbi mig precis när jag klivit ut från affären? 785 - numret jag skulle ha. Tjoho, jag är utomhus tio minuter på tre dygn och ser numret jag behöver.

Det andra sammanträffandet: Jag har läst en del den sista tiden och igår läste jag ut en bok som heter "Döden och pingvinen" av Andrej Kurkov. Jag kunde inte låta bli att dra på smilbanden då den slutar den nionde maj (före detta Segerdagen i Ukraina).

F´låt bloggen :(

Min stackars försummade blogg...

Vad kan jag säga mer än att våren är här. Jag har väldigt mycket på jobbet (utskolningar, utvecklingssamtal, studiebesök, lägerskola...) och den fria tid jag har över spenderar jag på kören, designkursen, att hålla kontakten med vänner, dansa salsa tre gånger i veckan, läsa ut böckerna om Harry Potter (del fem tog slut 01.30 i söndags natt och nu är jag halvvägs genom sexan), bekämpa blodbrist och söka jobb. Ja just det, jag ska ju på bröllop också!

Men det ska komma ljusare tider vad bloggandet anbelangar. Håll ut!

Arga glasögon

De senaste veckorna har varit tuffa på jobbet och idag gick jag verkligen på hörntänderna...eller rent av huggtänderna...

En av mina elever är ganska bra på att komma på vad han ska skriva om, men han vill gärna rita bilderna först, och längst. När jag väl sa att han var tvungen att börja skriva också kom han med allsköns undanflykter. Han ville ha paus, vilket jag betraktade hans halvtimmes ritstund som. Efter en del dividerande satte han igång, men redan efter två ord kliade han sig i huvudet igen. jag gick dit för att se vad han skrivit. På raden under bilden av en hårdrockkonsert hade han skrivit "foket javlar". Jag började sudda ut orden samtidigt som jag irriterat talade om för honom att det inte är okej med vilket språk som helst.

Han tittade på mig med ljusblå ögon och så förvånat att jag förstod att något var fel. "Ja...folket jublar", sa han. Då började jag gapskratta och bad honom om ursäkt. Jag vinkade in honom i grupprummet för att förklara. Det jag trodde var att han var sur och hade skrivit "Fuck it jävlar"...

Att döda ett barn

Jag har följt sökandet efter Engla den senaste veckan och mina förhoppningar att de skulle hitta henne vid liv har inte varit stora. Ändå, idag, när de hittat henne mördad så kände jag något som kan liknas vid mina känslor kring Mitja Hofmans bortförande och död. Hjärtat bultade i bröstet, tårar steg i mina ögon, jag mådde illa och kände mig alldeles förlamad av vanmakt.

Att förlora ett barn sägs vara något av det värsta man kan vara med om. Barnet kommer inte tillbaka om det hade dött i en bilolycka heller, men att någon bestämmer sig för att döda det är så fullkomligt obegripligt. Det förekommer inte helt sällan i deckare jag läser, men på riktigt är på riktigt och är väldigt svårt att förstå. Lika svårt som med de små barnen i Arboga.

Jag vet inte vad det är för fel på den där 42-åringen, men det skrämmer mig att tänka på hur många psykiskt sjuka människor som finns där ute och vad det är som kan få dem att döda. Jag tänker på 5-åriga Sabina som blev knivmördad på sitt dagis samma dag som Anna Lindh dog. Utrikesministern dog för en förvirrad mans hand och Sabina för en annans och han kanske fick impulsen från det han fick höra på nyheterna.

Nu är det här ingen politisk eller samhällsdebatterande blogg, men ibland undrar jag ärligt talat vart människosläktet är på väg.

ÄNTLIGEN har jag sagt mitt om EGENTLIGEN!

Tro det eller ej, men jag är mycket mindre språkkonstapel nu för tiden än vad jag har varit! Ändå har jag mina käpphästar. Förut har jag till exempel haft svårt för när folk uttalar c:na i accepterar som s, fast det hör jag inte så mycket längre.

Just den senaste tiden är jag på korståg mot "enklien" och framför allt mot "ejenklien". En sak är väl ungarna i skolan. De är fortfarande möjliga att forma och förklara för, men det är inte så få vuxna som slappat till sitt språk på det här viset. Är det stockholmska eller hur har ni andra det ute i landet?

Svar på tal!

Ibland är det nästan lite skrämmande hur man får svar på sina frågor...

Jag hinner nästan alltid med samma buss hem från kören och med samma avgång åker nästan alltid en kufisk man. Kanske är det inget fel på honom, men jag tycker han är kufisk för han börjar prata med folk. En gång var det med mig...om kameror.

Igår hade han gått och satt sig. Strax innan bussen skulle gå såg jag att han var framme och lämnade något litet till chauffören. Han satte sig igen och sa till killen bredvid sig:
"Den här bussen har en skruv lös."
Killen tog ur sin mp3-öronsnäcka. Uppenbarligen sa han att han inte talade svenska, för den kufiske mannen sa:
"Eh, this bus has a screw loose."

Jag kunde inte låta bli att le. Dels för att det lät så rart och dels för att det lät så fel och svengelskt. Jag bestämde mig för att slå upp uttrycket idag eller googla på det.

Nu kommer det spökiga...

Imorse stod jag och sminkade mig ackompanjerad av radion. Där spelades Eminems låt "Slim Shady". Det var länge sedan man hörde den, tänkte jag. Nästa sak som hände var att Eminem sjöng:
"...a couple of screws up in my head loose..."

Turist i Lärkstaden

Idag har jag sett tre flätor till. Jag berättade om mitt flätseende för medhavd vän, som meddelade att hon för tillfället bara ser folk på kryckor. Hon misstänker att alla läkare ordinerat promenad för kryckförsedda nu när det är vår.

Vi möttes för lunch på Odenplan. Tanken var att vi sedan skulle ta en promenad i exempelvis Hagaparken, men jag föreslog att vi skulle gå obeträdda gator i Lärkstaden. Sagt och gjort. Det blev en fantastisk och oväntad söndagsvandring. Den gick förbi en port där de hade visning på en femrummare med utgångspris på nätta 11,5 miljoner. Vi lekte med tanken att gå på visningen, men traskade istället vidare in i Lärkstaden. När vi vandrat runt och läst vad kvarter och gator hette (mycket nordisk mytologi i namnen) och nyfiket kikat in på gårdar med järngrindarna på glänt, kom vi fram till Engelbrektskyrkan. Den ser ju enorm ut redan utifrån och den var öppen så vi kunde se den även inifrån. Där var den lika gigantisk. Precis när vi klev in ringde en telefon. Vi tror att det var Gud som ville nåt, men ingen svarade.

Efter ytterligare promenad i kvarteren till vänster om Humlegården (om man kommer från Engelbrektskyrkanhållet) slank vi in på Park hotell och satt och loungade med var sitt glas rödvin. Helt lugnt och soft och inte alls mycket folk. Efteråt vävde vi några gator till höger om Karlavägen och kom förbi bland annat Frälsningsarméns högkvarter...

Vid Karlaplan åkte vi tunnelbanan åt var sitt håll, mycket nöjda med vårt söndagsflanerande. Jag kände mig som en turist i min egen stad!

Extremt högt och otroligt nära

Jag har suttit fast lite i årets bokläsning, men nu har jag läst ut "Extremt högt och otroligt nära" av Jonathan Safran Foer (ISBN: 91-1-301437-4). Det här blir ingen recension, men en uppmaning till den som gillar berättelser som framförs på ett annorlunda sätt. Den har olika berättarröster och olika stilar. Den innehåller många bilder. Stilen är underfundig och har den där pusseltekniken, som liknar deckar-, eller mysterieupplägg och som jag gillar. Direkt när jag hade läst den kände jag att jag ville läsa om den med en ny förförståelse, vilket jag så klart inte kommer anse mig ha tid till nu. Andra böcker pockar alltid på min uppmärksamhet.

Boken är också filosofisk. Eller vad sägs om följande hjärnkittlande frön, som jag gärna planterar denna lördagkväll:

"Hur som helst, en fascinerande sak som jag läste i National Geographic är att det finns fler levande människor på jorden idag, än som dött under hela mänsklighetens historia. Det innebär med andra ord, att om alla skulle vilja spela Hamlet samtidigt så skulle de inte kunna göra det, för det skulle inte finnas dödskallar till alla!"

"'Har du mest saker som du behöver, eller mest som du inte behöver?' Jag sa: 'Det beror på vad man menar med behöver.'"

Snacka om selektivt seende

Det är en riktig klassiker, men jag upphör aldrig att förvånas. Någon är gravid och ser andra med magar överallt på stan. Vi ska göra en bilduppgift med Arcimboldo-inspiration i skolan och plötsligt upptäcker jag en pyttepytteliten Arcimboldo-bild på skrivbordsunderlägget, som har legat i personalrummet i 4½ år, och ungarna hittar Arcimboldo-grytunderlägg på Livrustkammaren!

Igår sökte jag efter inbakade och utbakade flätor på nätet och jag frågade min syrra om hon kunde visa mig. Jag har fått för mig att det vore en bra salsafrisyr för mig, nu när jag börjar få längre hår. Då har jag naturligtvis sett åtminstone fyra riktigt snygga flätkonstruktioner på stan idag! Snyggast var en tjock, som löpte runt ansiktet på en tjej. Som extra effekt hade hon tvåfärgat hår. Jakten går vidare.

Yrken jag beundrar - gynekolog

På förekommen anledning. Jag har en ny. En man. Han var riktigt pedagogisk och bra faktiskt, men man kan ju inte riktigt låta bli att undra vad som föranleder någon att vilja bli gynekolog (oavsett om de är män eller kvinnor). Fast det är bra att det finns de som vill bli det. Det är därför de kvalar in under min nya rubrik. En gång läste jag någonstans att det mest besvärande man utsätts för som gynekolog är kvinnors fotsvett...men det har jag lite svårt att tro på.

Det var sånt här jag låg och funderade på. Jag mindes förresten inte att man blir upphissad så högt...vad händer om brandlarmet går när man som bäst ligger där?

Går du ofta hit...?

På påskafton var jag på Berns tillsammans med ett gäng salsavänner. Haila, en salsadiva från Kuba, uppträdde. Det är alltid kul att dansa in en ny miljö och Berns var mäktigt och fint med det där taket och de stora lamporna. Golvet var lite väl strävt bara, men å andra sidan var det mycket folk så man fick köra mer kubansk stil än L. A. som innehåller mer snurrar (förklaring för icke salsainvigda: då behöver man halt golv för att kunna snurra).

Roligaste kommentaren under kvällen var i alla fall den min blondlockiga väninna fick höra när hon dansade med en kille:
- Du är från Sverige, va?

PÅSK

Det är sååå skönt med fyra lediga dagar. Precis vad vem som helst behöver. Det är kallare och snöigare än på hela vintern sammantaget, men jag klagar inte så länge jag får soool. Och det får jag ju! Idag var jag ute på en morgonpromenad som fick ögonen att rinna, men som gjorde mig välförtjänt av en rejäl ägg-gul påskfrukost i solskenet tillsammans med lille påskharen.

Glad påsk på er...eller som pappa skulle säga: ha en äggstra uppäggande påsk!

Klen

Hm...mitt nya liv skulle börja nu i mars. Så igår morse (ja, det är väl fortfarande mars även om det hunnit bli den 16?!) tog jag en 40-minuters power walk före frukost. Senare promenerade jag rätt mycket på stan och idag har jag också varit ute på söndagspromenad (=inte fullt så svettig som det jag kallar power walk).

Nu har jag känning av benhinnorna!

Yrken jag beundrar - fotvårdsspecialist

Tack gode Gud för människor som jobbar med att fila andra människors fötter, polera deras naglar med en liten maskin och massera in skön kräm. Tack gode Gud för människor som på grund av sitt yrke varje dag tar risken att gå på lunch med små klippta bitar av andras tånaglar i håret.

En traktor (uttalas med rysk accent från nån 80-talssketch)

Grått.
Tunga moln.
Dimma.
Regn.
Man skulle gissa på 6 november.
Det är den 12 mars.

Jag var ute på lunchrasten och då såg jag mitt fetaste vårtecken ever:

Välj den roligaste tanken

Här går jag helt oskyldig till årsmöte med kören och tror att det värsta som kan hända är att jag kommer att gå därifrån som omvald stämfiskal (och det är lugnt) och vad händer? Jo, nu är jag klubbmästare!

Alltid knepigt det där med förtroendeväljande. Vill de andra ha mig där för att jag är bra eller för att slippa själva. "Åh, men jo så bra. Det passar att du är. Vi föreslår och klubbar innan du hinner blinka." :) Jag väljer att tro att de andra tror att jag kan höja mysfaktorn och den sociala samvaron och det tror jag att jag kan.

En snarlik sak hände mig på vägen dit. Jag stod i "kö" vid busshållplatsen efter en kille uppskattningsvis tio år yngre än mig. När bussen kom gick han inte fram utan nickade att jag skulle gå före. Gjorde han detta av respekt för en "äldre" kvinna? Självfallet inte. Jag väljer att tro att han gjorde det som en gentlemannagest eller för att jag skulle se honom (han var ganska snygg och vältränad). Alternativet att han ville gå bakom mig för att kolla in någonting är uteslutet eftersom det är mars och jag var inpaketerad i vaddfylld jacka!

Man väljer ju sina egna tankar, eller hur?!