Triss i sexor

Senaste nytt i nummerplåtsrapporteringen:

Jag tog 665 nu på eftermiddagen, vilket innebär att jag ska ha ett mycket ödesdigert nummer härnäst. Undrar om det betyder något?

Det skulle vara roligare med triss i sex...

Sluta hånglas!

Den fina bilden på Häxan Surtant är lånad från SVT.

Idag känner jag mig som Häxan Surtant.

Och det är för att det hånglas för mycket på stan! Kan man inte få gå i lugn och ro på stan utan att folk är kära mitt under näsan på en i tid och otid. Puss älskling! Fattar de inte att det är värre att vara singel på hösten än på våren? Nu ska alla paren snart gå inomhus i höstrusket och hångla framför brasor, men först ska de rosenkindade gå på promenad i stan och hålla handen och sparka i lövhögar. Dessutom är det ju förkylningstider! Hålla på så där! Värst var det igår på tunnelbanan. Jag var på väg hem, medan alla par var på väg på parmiddag med en blomsterkvast under armen. Det var trångt och jag stod inträngd mot ett dörrpar. Fem centimeter framför mig ställde sig en tjej. Hennes kille pussade henne så nära mig att hade tåget krängt till hade han kunnat träffa mig istället.

Ibland är det synd att man är så väluppfostrad...

Varken in eller ut

Jag har varit på stan idag. Jag har åkt in till stan, som jag säger nu för tiden. Förut sa jag fram på stan. Det var när jag bodde på Västgötaslätta. Sedan flyttade jag till Göteborg och där kommenterades ofta mitt fram. De sa ner på stan.

En på mitt jobb säger upp till köket. Jag säger ner till köket. Det är visserligen ett långsmalt hus, men utan att använda vattenpass kan jag säga att där inte råder stora nivåskillnader.

En del säger ut på nätet (internet). Andra säger in på nätet. Idag läste jag i en bok att sockret (En som inte ätit på länge satte i sig ett berg med pannkakor, ägg och bacon med sirap=blodsockerchock. Ja, det var i en amerikansk deckare!) gick rätt in i blodet. Jag för min del brukar säga att en stor stark på fredagsafterwork går rätt ut i blodet, fast mest till knäna :)

Jag som brukar tycka att prepositioner är knepiga på engelska! Är det bara geografi, väderstreck och riktning det är fråga om eller har det blivit svårt på svenska också?

Alla passar inte i mössa!

Mer än en vecka sedan mitt senaste inlägg. Jag får passa mig så min blogg inte dör av och folk slutar titta in här. Fast det är klart - alla äkta bloggare vet att man har sina toppar och dalar. Just nu är det mycket på jobbet och jag orkar inte riktigt samla ihop mig.

En rolig sak vill jag dock bjuda på. Jag håller på och letar mössa inför vintern. Förra året hittade jag en rolig och fin, men nu är jag ute efter något åt pösig basker-hållet. Jag passar riktigt bra i mössa nu när jag har långt hår, men det har inte alltid varit så. Fotona nedan avser att bevisa detta. De är tagna av min syster, som ville hävda att alla passar i mössa, men jag tror hon ändrade sig. De gråtiga ögonen kommer sig av de upprepade skrattattacker vi drabbades av under fotosessionen. Håll till godo!

Hand me a hanky!

Idag har jag gråtit tre gånger.

Första gången var på biofilmen "Underbar och älskad av alla". Som många komedier hade den svarta sidor, som de sorgliga baksidorna med att vara singel och komma hem till en lägenhet där man måste tända alla lampor och laga en singelportion mat och vara beroende av sitt sociala nätverk i form av släkt och vänner. En annan dag hade jag sett alla dessa saker som tjusningen med singellivet, men icke så idag. Jag fick lite samma känsla som när Bridget Jones sjunger "All by myself" iförd flanellpyjamas och endast i sällskap av sin dagbok och ett stort paket glass om jag minns rätt. (B J nr 2 sänds förresten som söndagsfilm idag...). Jag kände mig alltså lite sorgsen på väg hem från bion.

På tunnelbanan lyssnade jag på min mp3, på vilken jag bara har lugna, fina låtar, något som inte direkt lyfte mitt sinnelag.

Andra gången var när jag tittade på Stilpoliserna. Det gör jag alltid när paren (de hjälper par i den här omgången) ska stå nakna bakom en skärm och säga vad de tycker är fint på den andre. Det är alltid så rörande och nästan alla par verkar så ovana vid att både höra och säga de sakerna. (och jag skulle gärna själv få höra dem)

Om jag bara småsnyftat lite med blanka ögon fram tills nu, så storbölade jag den tredje gången. Det var när jag såg en dokumentär på 2:an, där man under 6 års tid fick följa Nicki, en pojke som skulle dö i sjukdomen ALD och hans familj.

Felleverans

Gissa en gång om den kolsyremaskin jag beställt, betalat, väntat på en vecka och förväntansfullt släpat hem invirad i metervis av bubbelplast (inte jag - maskinen) hade rätt färg...

Gissa en gång om kundtjänst stänger 17.00 på fredagar och har stängt på helgerna.

Trendig eller trendsättare?

Hm hm! Nu när jag äntligen beställt min WasserMaxx WM TrendR vill jag klargöra en sak.

Jag bryr mig inte särskilt mycket om trender, snarare tvärtom. Det finns få undantag då jag följer dem och då är jag typ ett och ett halvt år efter alla andra. Som när jag för en vecka sedan kunde erkänna att leggings under tunika/klänning/kjol är rätt snyggt och förlänger säsongen och fick jaga stan runt för att hitta ett par i capri-längd (så lite otrendig är jag, eftersom det nu ska vara den hellånga varianten). Observera att detta minnesvärda datum även sammanföll med höstens ankomst till Stockholm. Jag är alltså lite "out of line" och min dvd-spelare har inte mer än 2 månader på nacken.

Å andra sidan: långt innan debatten och alla artiklarna om det opraktiska, miljöovänliga, dyra och onödiga sättet att köpa vatten, som i värsta fall dessutom är importerat, på skrev jag dock följande lilla blogginlägg, som vi kan kalla H2O.

Så vad är jag egentligen - bakåtsträvare eller trendsättare?

Femhundring

För 500 kronor får man...

...en ny klänning, eller...

...5 salsalektioner, eller...

...nästan en hel SodaStream (den allra billigaste sorten), men...

...inte alla 3 sakerna.

Synd!

Analys av augustitorka

Folk (läs: bloggare) får bloggtorka på olika tider. Jag får tydligen det i augusti-september (om två gånger räcker till en spaning). Förra året trodde jag att det berodde på att jag umgicks väldigt mycket med en viss manlig individ. Helt plötsligt skedde en förskjutning i prioriteringar. Då umgicks jag, gjorde saker jag aldrig provat på och var på långa nattliga promenader. Nattsömnen och så småningom sinnesfriden fick stryka på foten.

I år inser jag att en förskjutning har skett även utan manlig individ. Det som är gemensamt för 2006 och 2007 är att jag börjat jobba igen, en orsak så god som någon när det gäller bloggtorka. I år ligger prioriteringarna istället på salsa, jag är totalt såld men den är skoj, utveckling och förbränning i ett och massa nya människor. Kören drar igång i veckan och jag ska gå en spännande kurs.

Det är väl bara att inse att man har sina ups and downs. Det intressanta är att se vad mycket utrymme man kan skapa i sitt liv för saker som man verkligen vill ha där! En annan sak som är värd att notera är hur mycket jag med egen kraft lyckats föra in det skapande, kreativa och passionsrika i mitt liv. Helt i linje med mina ambitioner med mitt liv! Jag älskar den känslan!

Önska kostar ingenting

Igår gjorde jag en lista på allt som jag skulle vilja beställa ur höstens postorderkataloger. Utan att jag ens tog med en skitsnygg klassisk kappa, en varm jacka och några plagg som var specialdesignade (som kanske kan komma på 60% REA om man har tur) så hamnade notan på 6511,60.

Bara att sätta igång att gallra och stryka.

630 630 630 630 630 630 630

Det finns tydligen något sätt att veta hur vanliga vissa serier av registreringsnummer är och om de är extra frekventa i ett visst område. Jag behöver inte lära mig det sättet. Jag kan ändå konstatera att 630 är vanligt i Stockholm.

Jag tog 629 för några dagar sedan och har sedan sett flera 631:or (såklart). Igår var jag med en kompis på stan och såg 630. Vi hade nog inte gått mer än några kvarter så stod det en annan 630 parkerad på en gata. Precis när jag sa det till min kompis fick jag se en till i samma korsning. Vi gick kanske 50 meter och så kom en 630 och körde förbi. Det var inte någon av de två vi sett parkerade. Vi var på väg till ett fik. Strax innan vi kom dit passerade den femte 630 för dagen. Jag avslutade med en 631 också.

Idag pratade jag med kompisen och hon berättade att hon sett ytterligare två stycken 630 när hon cyklade hem.

Ja må jag leva...

...många lyckliga år, som jag brukar sjunga istället för "uti hundrade år" (kvalitet/kvantitet).

Jag är fortfarande barnsligt förtjust i att fylla år. Det är 38 ljus på tårtan den här dagen, men jag har aldrig varit så här nöjd med mitt liv, så visst finns det anledning att fira.

Feel free to congratulate me... :)

Dag 2

En något muntrare kvist kan idag konstatera att det trots allt blir bättre och bättre dag för dag (tack och lov). Idag har jag varit riktigt effektiv och man kan säga att man på ork och kapacitet på hjärnan kan utläsa att sommaren ändå måste gjort mig gott. Klart den har!

Däremot har jobbet en menlig inverkan på koncentrationen under inlärning av ny salsasekvens.

Dyster höstprognos

Håhå, slit och släp. Då var vardagen igång igen då. Första dagen var inte så illa, men jag vet inte, med åren blir jag mer och mer obenägen att finna mig i den instängdhet och de rutiner som ett jobb (mitt jobb) innebär. Jag har alltid varit en duktig flicka och gjort det som förväntats av mig, men det kanske är slut med det nu...

Den här bilden räcker väl: Klockan ringer 06,10. Det är kolmörkt utanför. Du måste gå upp och göra ditt jobb ända tills det är mörkt igen. Om du har tur orkar du kanske dansa några salsasteg innan det är dags att sova så du orkar släpa dig upp 06,10 nästa morgon. Klockan ringer 06,10. Det är kol...

Hälsningar
en dyster kvist

Frys-rys

Tidigare idag knatade jag iväg till biblioteket och lämnade massa böcker jag haft på sommarlån. Jag var g-e-n-o-m-svettig när jag kom hem. Därefter lagade jag mat och stod vid spisen, vilket inte precis gjorde mig svalare.

Men nu - alldeles nyss - tog jag en kopp kaffe, en bit mörk choklad och en förväntat bra deckare och satte mig ute på balkongen och frös!! Och jag tyckte det var riktigt härligt!!

(Okej, påminn mig om denna närmast euforiska upplevelse nån gång framåt oktober-november när jag går och fryser konstant!)

90%

Klockan 19 igår uppmättes enligt Expressen 90-95% luftfuktighet i Stockholm. Det är mer än i Amazonas!

Det förklarar varför mina nytvättade handdukar tar 2-3 dagar på sig att torka och hänger och surnar. Det förklarar också den omedelbara kondensbildningen på mjölkpaket, som ökar halk-och-tapp-risken dramatiskt. Eller att parkettgolv i allmänhet och dansgolv i synnerhet slår sig och bubblar sig.

Perfekt regnskogsväder för salsa alltså. Ikväll är det dessutom Djungelsalsa!

Likstädat

Jag har en mycket stark känsla av att vara på väg att tvingas tillbaka in i fållan efter många glada veckor på grönbete. Nog för att jag gör mitt bästa för att rymma. Igår var jag och såg Carl-Einar Häckner på gröna Lund och salsa dansar jag frenetiskt in i det sista och det ska jag försöka med även inne i fållan sen, även om det lär bli lite trängre och svårare där!

Igår var jag och storhandlade och fyllde på förråden och nu på förmiddagen tänker jag städa här hemma så det är klar kust på hemmaplan i alla fall. Detta får mig att tänka på en kollega jag hade för länge sen. Hon var lite speciell, men hon bjöd på sig själv och berättade många roliga saker som jag skrattat mycket åt. Den här gången skulle hon åka till USA under ett lov och besöka sin dotter. Det var mycket att fixa med och hemma var hon ju tvungen att likstäda.

Ja, likstäda! Hon var lillasyster till en massa storasystrar. Sladdis dessutom. Hon hade alltid haft en oerhörd respekt för dem och hur det "skulle" vara. Om de kom på besök skulle örngotten ha krusade band i linneskåpet ifall det blev inspektion. Likstädandet i hennes och makens fall innebar att sängkläderna var bytta, tvättkorgen tom och att det var dammsuget i vrårna...ifall de skulle dö under USA-vistelsen!!!

Med den logiken borde man väl alltid ha likstädat hemma och rena underkläder, för vem vet när döden slår till.

Sudoku

Det är inte bara salsan jag utvecklats i den här sommaren. Jag har även blivit mycket duktigare på Sudoku. Jag älskar den påtagliga känslan av att kliva upp en nivå eller veta att "idag har jag lärt mig nåt nytt". Det händer inte lika ofta som när man var barn, men det slutar heller inte att hända för att man blivit vuxen.

Att det är siffror med i spelet får mig att fundera, eftersom jag är en person som inte kommer ihåg portkoder och telefonnummer utan fiffiga små minneskrokar av något slag. Jag har kommit fram till att siffrorna saknar egen betydelse. Det kunde lika gärna varit 9 olika bokstäver, symboler eller färger. Precis som nummerplåtsletandet inte egentligen har med siffrorna att göra, utan situationerna man hamnar i när man tvingas få dem i rätt ordning. Jag löser ofta Sudoku innan jag ska släcka lampan eller om jag vaknar mitt i natten. Det är ett väldigt effektivt sätt att varva ner och blockera ut alla tankar på annat.

Bling bling!

Mobilbling för salsafrälsta.

Busig granne

Det är jag som är den busiga grannen, men är man bloggare så kan man inte låta bli att fota grannens tvätt. Hon är alltid klädd från topp till tå i Gudrun Sjödén-stil och ser ut lite som en övervintrad barnprogramledare från min barndom.

På en stol på min balkong hänger en push up-bh på tork...