Sportigt värre

Sportlovet har startat i Stockholm. Jag kanske tar några promenader och någon zumbaklass, men annars kommer jag att byta ut sport- mot vil-, läs-, fixar-, miljöombytes-, umgänges-, vårnjutar- så mycket jag kan.

Jag startade med att sova 12 timmar i sträck och vaknade med en hejdundrande huvudvärk. Friskt!

Kommissarie Banks

Hur har jag kunnat missa att Peter Robinsons böcker, av vilka jag har läst alla, har filmatiserats och gått som tv-serie på SVT i somras!?

Nu får jag en ny chans, för på lördag sänds det första av ytterligare tre avsnitt. Kommissarie Banks heter serien och 21:30 är tiden. Jag är lite skeptisk, eftersom "min Banks" inte ser ut som i trailern.

Nordiska och mordiska

Jag är riktigt djupt nere i deckarträsket för tillfället. Mina nio senaste böcker är deckare/spänningsromaner, tio om man räknar in den obehaglige lille mannen under trappan. Jag har visst både mordiskt och nordiskt tema i år, vilket matchar Bokmässan 2012.

Först ut var Häxans tid av Árni Thórarinsson. Huvudpersonen är en journalist som får förflyttning från Reykjavík till Akureyri. Där börjar det genast hända spännande saker - som mord och försvinnanden. Romanen utspelar sig under påskhelgen och är trevligt skriven i en mer stillsam takt än vad jag normalt brukar gilla. Redan från början fick jag känslan av att det här inte var den första boken om Einar. Det är det inte heller - man har valt att översätta först den fjärde delen till svenska. Intressant kuriosa 1) Boken har filmatiserats och kommer att visas på svensk tv i vår, enligt baksidestexten. Intressant kuriosa 2) Jag läser nästan bara biblioteksböcker och de är inte alltid jättefräscha, men den här var typ oläst och luktade så där gott som bara ny bok kan (trycksvärta, papper, lim?). Jag kunde sniffa böcker!

Nästa författare har jag redan läst en gång i år utan att skriva något om. Den slank tydligen förbi som en av alla i raden. Jag måste haft för högt ställda förväntningar efter allt gott jag hört, men jag har tröttnat lite på "Läckberg-stuket" med gamla mordgåtor där nutid varvas med återblickar. Nu läste jag Nattfåk av Johan Theorin och höll på att aldrig släcka sänglampan igår kväll. Idag efter jobbet läste jag de sista 90 sidorna. Detta trots att den följer receptet nutid+återblickar. Det var bara så spännande, lite övernaturligt om man tror på det, lite människans ondska eller godhet, lite tragedi, många levnadsöden. Mycket bra! Ska man nu våga hugga i med hans tredje direkt...

PMS

Hehe, jag fortsätter på den inslagna bokstavsvägen.

Mina PMS-besvär brukar komma som en överraskning varje månad. Varför grät jag till den där filmen, nu då? Aj, vad det spänner och värker. Vad trött jag är. Jaha...är det PMS!? Det är en av livets stora gåtor - att jag aldrig lär mig tolka tecknen.

På bussen hem var jag ändå lite uppmärksam på ett av de allra första tecknen - en viss lättirriteradhet. Det är den tiden i månaden när jag inte kan tåla folk som smaskar! Detta gäller allt ifrån äppelätare till kaffesörplande morgonpendlare och kvinnan bredvid mig på bussen hade uppenbarligen inte gått kursen i hur man suger på en Fisherman's Friend.

Å

Å, vad jag trivs i min lägenhet.

Å, vad jag njuter av en sån här slö, skön, söndag med eftermiddagslur och tid för återhämtning och eftertanke.

Å, vad jag är glad i böcker. I förrgår upptäckte syrran att Lillen, 5 år, kan läsa. Välkommen in i böckernas värld, raring, den är bäst!

Så, nu efter luren har jag ätit god kycklinggryta ur frysen med ett glas rött och tända ljus i mitt lilla kök. Därefter började jag på en ny bok. Ursprungsplanen var att jag skulle städa idag och jag har städat - köket och sovrummet, kört med svinto, bytt sängkläder, dammat och dammsugit. Sedan tog orken slut. Dammsugaren står på golvet i vardagsrummet och ser inte ens förebrående ut. Spanskaläxan, som jag brukar göra på söndagkvällarna i sann procrastination-anda, gjorde jag i torsdags. Det är bara en vecka kvar till sportlovet. Imorgon kommer det att vara ljust när jag väntar på bussen. Boken är bra. Förkylningen på väg bort och ikväll får jag gå och lägga mig i nybäddad säng.

D

I True Blood tar de "V". Själv har jag tagit "D" de senaste månaderna. Idag går sista kapseln, så nu får vi se hur det går med den kropp jag bor i. Jag hade ju planerat att burken med D-vitamin skulle ta slut lagom till den riktiga solen tog vid och jag har tajmat det bra. Även om det inte är solsken just idag, så är det en fröjd att snart kunna gå både till och från jobbet i dagsljus (det är bara en liten bit kvar på dagarna vi går till 17:00).

Bring it on!

Barnen

Jag är förkyld, men Busen smäller högre. Han opererade bort sin blindtarm igår kväll. När jag skulle somna hade jag alla möjliga jobbiga tankar om att se barn sövas ner och rullas iväg på bårar. Syrran har sett båda sina söner sövas ner och säger att det inte är så farligt. Det kanske värre när man inte är där.

Mina värsta mardrömmar handlar alltid om att jag tappar bort mina syskonbarn eller elever. Det finns så mycket hemskheter som kan hända dem. Jag vet att man inte kan leva i skräck för allt som skulle kunna hända. Jag vet att det goda, roliga och bra överväger. Men det är läskigt ändå. När jag har tänkt klart allt det hemska och läskiga så brukar jag ändå kunna vända känslan av maktlöshet till dess motsats. Jag kan faktiskt göra någonting för att barn ska få det bättre. Jag kan vara världens bästa moster. Jag kan visa att jag bryr mig. Jag kan få en flicka eller pojke att tro på sig själva genom att hjälpa dem se sina framsteg. Jag kan ge en kram eller lite vuxentid. Allt det där gör jag varje dag och det gör faktiskt skillnad. Ibland glömmer jag bort att det är en av de bästa sakerna med att jobba med barn. Bäst att jag påminner mig ibland.

Rödkindad

Först varma, röda rosor på kind av spansk grammatik och hjärnans språkcentrum på högvarv.

Sedan kalla, röda kinder av språngmarsch i snömodd. Svårt att hålla hastigheten, men allt slirande i modden ger säkert högre förbränning.

Snart blir det mera rött - True Blood, andra säsongen, avsnitt 5.

Whitney

Idag vaknade jag, och hela världen, till nyheten att Whitney Houston har dött. Inte särskilt förvånande, men så sorgligt och onödigt. Återigen får vi svart på vitt vad kombinationen framgång och droger kan leda till.

Senast igår smådansade jag i busskuren med I wanna dance with somebody who loves me i öronen. Den ligger på min 80-talsspellista på Spotify.

Sov gott, lilla gumman.

En riktigt bra bok

I torsdags läste jag ut Dinosauriens fjädrar av Sissel-Jo Gazan, en dansk författare som tidigare inte givits ut i Sverige. Hon skriver tydligen för Femina, men jag hade inte hört talas om henne förut. Den här boken knuffar sig upp på min, ännu icke nedskrivna lista, över de bästa böcker jag någonsin läst. Jag ska nog försöka sätta ihop en sådan lista.

Vad är det som påverkar att en bok lämnar avtryck hos mig?

Språket - hur författaren skriver/är korrekturläst/översatt. Hur beskrivningar av personer, miljöer och situationer är gjorda så man får lagom mycket till att skapa egna bilder. Hur känslor förmedlas.

Huvudpersonerna - gillar jag personerna? Många av mina deckarserier läser jag för att jag vill se hur det går för Harry Bosch (Connelly), Malin Fors (Kallentoft) och Petra Westman (Gerhardsen). Morden kommer och går. Det är inte ofta jag kommer ihåg vem som gjorde't.

Berättandet - är det ett bra upplägg som knyts ihop bra på slutet? Är det driv framåt, lugn känsla, rolig knorr, något oväntat?

Intelligens - har författaren höga tankar om läsarnas intelligens? Kan jag lära mig något och bli utmanad? Finns det "planteringar" så jag kan ligga steget före? Har boken flera bottnar, blandar den genrer, blir den för högtravande eller svår och snöar in på ett specialområde?

Slumpen - är en viktig faktor.

Tajming - för att en bok ska gå till historien som bra för mig krävs en viss tajming. Var är jag just nu i mitt liv? Är jag mottaglig? Ligger jag på en strand eller sitter jag på ett kallt pendeltåg?

Dinosauriens fjädrar var snygg och stod i ögonhöjd på biblioteket, när jag var på jakt i deckarhyllan (slump). Jag var redo för något med lite substans (tajming). I början tänkte jag att den skulle vara för akademisk kring forskning och dinosaurier så jag inte skulle orka sätta mig in i den, men det var den bara i början. Av baksidestexten trodde jag att det skulle vara en bok med mycket driv, som jag gillar. Det var det också, men på ett mycket mer raffinerat och utdraget sätt än med enkla cliffhangers och korta kapitel (släng dig i väggen Dan Brown). Jag kan inte riktigt genrebestämma boken, eftersom det inte är en ren deckare. Kapitlen är långa och vandrar mellan olika personer och deras historier och vad som gjort dem till de personer de är. De interagerar intressant och det finns kärlek, hat, stora känslor av förlust, svek, att inte räcka till som människa, förälder, vän. Inte en sekund kände jag mig skriven på näsan. Ingen är helt god. Ingen helt ond (berättande, intelligens, huvudpersoner).

Jag älskar språket och vill egentligen läsa om den igen snart för att fokusera på hur hon har skrivit. Hur hon kan skriva om en stor personlig tragedi på ett nästan vardagligt sätt och ändå få mig att känna som ett slag i magen till exempel.

Mycket, mycket bra! Mina varmaste rekommendationer.

Snyftigt

Sådär ja, en vecka full av ös krönt av gråtfest till Biggest Loser Sverige. Idag fick några av deltagarna ringa hem till sina kära.

Den som grät mest var jag.

Harry Boschs våldsamma vardag

Jag läste Kråkflickan av Eriksson och Axlander Sundquist, men den tänker/kan jag inte riktigt utvärdera förrän jag läst Hungerelden och sedan även den tredje boken i den trilogin. Jag får återkomma helt enkelt.

Sedan gjorde jag ett neddyk i Harry Boschs våldsamma vardag i Michael Connellys Nio drakar. Boken Blodspår av Connelly var den bok som fick mig att inse att deckare, thrillers och spänningsromaner skulle bli min grej. Det var år 2000 och när jag nu kikar på tidigare utgivna böcker av Connelly, så har jag läst dem alla. Det översätts nya hela tiden och jag läser dem, trots att de följer samma recept, för då och då dyker det upp en som sticker ut och den vill man ju inte missa. Jag känner ju liksom Harry, den gamla buffeln.

Ska jag rekommendera en Connelly till en förstagångsläsare så föreslår jag någon av de fristående Blodspår, Månskugga och Framgångens pris.

True Blood - The Complete First Season

Äntligen har jag börjat se första säsongen av True Blood. Med en takt av två till tre avsnitt åt gången har jag nu bara en dvd kvar innan jag måste låna de andra säsongerna. Jag får lite Twin Peaks-vibbar, fast ändå inte.

Alla jag känner gillar Alexander Skarsgårds rollfigur Eric bäst, men jag tycker Bill är ett snyggo. 173 år gammal, tittar mycket under ögonbrynen, har polisonger och gillar att ligga nedgrävd på kyrkogårdar. I övrigt en sympatisk man. Inte helt olik Mr. Darcy, undantaget kyrkogårdarna.

I hatten

Idag såg jag en kvinna som möjligen hade T-centralens mest nedåtgående mungipor, men en fasligt snygg filtmössehatt på huvudet.

Jag undrar om folk väljer tokiga och roliga mössor för att visa att de är roliga och har humor eller om de gör det för att de hoppas att mössan ska smitta av sig?

Friktion under motion

I morse var jag på min oskönaste powerwalk någonsin. Det berodde inte på snålblåst, skoskav, dåligt flås eller moddigt underlag. Allt berodde på att jag råkade matcha två material som inte tyckte om varandra. Underst hade jag ett par mysbrallor i krossad sammetsplysch och över dem regnställsbyxor med polyesterfoder.

Jag hade nog inte varit igång mer än fem minuter innan jag kände som en lätt vridning av tyg runt höger lår. Jag fortsatte gå, men nästa gång jag tittade ner såg jag att överdragsbyxorna åkt upp. De gick inte att dra ner. Vridningskänslan av tyg tilltog, också runt vänster lår. När jag hade gått ca femton minuter hade tyget i sammetsbrallorna stasats åt maximalt och begränsade min rörelsefrihet. De var helt ihopskruvade med fodret i de andra byxorna, som då hade high-water-längd och var alldeles korviga.

När jag kom hem var jag tvungen att kränga av mig båda byxorna på en gång och separera dem i efterhand. Vid det laget hade transpiration tillstött mellan hud och syntetplysch, vilket försvårade hela operationen.

Nu har jag lärt mig what NOT to wear under mina powerwalks.

Eldvittnet

"Men hur fort läser du, elle' ?!" sa min nya kollega idag när jag viftade med Lars Keplers Eldvittnet och beskrev den som en äkta bladvändare, som hållit mig vaken till midnatt två kvällar i sträck.

Igår såg jag i och för sig Guldbaggegalan, så där förlorade jag två timmars lästid, men sedan läste jag två timmar efter det. En långfilm med reklam är värd ungefär 120 sidor i en bra roman. Den lånade första säsongen på "True blood" ligger osedd på soffbordet och det säger en del om mina prioriteringar. Jag har ingen man, inga barn och lagar inga komplicerade maträtter. Jag har hyfsat lång restid till jobbet och kan ses ointaglig för chit chat på pendelperrongen om morgnarna. Uppfälld kapuschong, mp3-lurar, undandragen position nära en pelare (gärna med belysning) och bok i händerna.

Alla Lars Keplers (pseudonym, som väl alla känner till) böcker är våldsamma, psykologiskt stressande och skrivna med ett otroligt driv samt det gamla tricket breda marginaler och många korta kapitel. Så görs det väl också film på Hypnotisören nu. Paganinikontraktet var en mellanbok för mig. Titeln "Keplers hittills bästa" kniper nog Eldvittnet, tätt följd av Hypnotisören. Fast jag tror jag ska läsa om den innan jag ser filmen.

Ikväll är målet att släcka före 22.

Dans & litteratur

I torsdags natt, när jag kom hem från salsan, läste jag ut Huvudjägarna av Jo Nesbø. Den är fristående, så man behöver inte vara bekant med hans figur Harry Hole. Boken är en kriminalroman åt actionhållet. Den var spännande, oväntat rolig och hade bra driv. Dock blir jag inte riktigt klok på alla detaljer och planteringar och sådana störande saker kan krulla till det i hjärnan och drar ner helheten. Jag måste se filmen, vilket jag i det här fallet blir sugen på (i motsats till Mannen under trappan).

I kväll, efter dubbelpass zumba+magdans, läste jag ut Fyrmästarens dotter av Ann Rosman. Det är en pusseldeckare av typen som jag gillar och det har redan kommit fler delar. Den driver fort framåt och jag har chans att vara lite före kriminalpolis Karin Adler. Karin, liksom alla andra personer är sympatiskt beskrivna. Om de inte är osympatiska förstås. Det förekommer sådana. Jag får Camilla Läckbergvibbar av deckarstilen och Viveca Lärnvibbar av personbeskrivningarna och det gifte ihop sig bra.

Jag skriver inte så mycket om innehållet märker jag, men jag är bara rädd att göra en "spoiler". Kanske är det ett tecken på att det är driv, spänning, humor, personbeskrivningar, stil och språk som är viktigast för mig. Ärligt talat - efter ett tag kommer man inte ihåg vad den handlade om eller vem som var mördaren, men man vet om man vill läsa fler för att man gillade författaren.

Copy paste

Jag är så smart! Fick googla runt en bra stund för att fatta hur man kan skriva norska ö (Jo Nesbø gjorde denna vetskap nödvändig) utan att byta tangentbord eller ha numeriskt tangentbord. Det var så lätt!

1. Googla fram ett norskt ö

2. Kopiera

3. Gå till bloggen

4. Klistra in

Tv utan tv

Jag tittar faktiskt väldigt lite på tv. Tillräckligt lite för att min pyttelilla tjock-tv aldrig verkar vilja lägga av så jag kan köpa en platt och slimmad sak att hänga på väggen.

Två serier följer jag dock under våren och det är Bröderna Reyes på svt och Biggest Loser Sverige på 4:an.

Men får tjock-tv:n vara med och se viktminskningsprogram och följa spanska intriger? Nä, jag ser båda serierna på datorn, på respektive kanals play-funktioner. För det är så väldigt praktiskt att kunna se dem när man vill.

Mannen under trappan

Jag har läst Mannen under trappan av Marie Hermanson. Äntligen, för den har några år på nacken och har till och med gått på tv (fast jag såg den inte). Egentligen vet jag inte varför jag plågar mig med att läsa böcker, som jag vet kommer att vara konstiga/äckliga/med otillfredställande slut. Det måste vara något masochistiskt drag jag har.

Jag har läst två böcker av Marie Hermanson förut, Värddjuret och Musselstranden, så helt ovetande var jag väl inte. Hon lyckas verkligen bra med den här skruvade stilen och lämnar mig så frustrerad att jag var tvungen att ringa min syster, som läste den för ett tag sedan. Hon visste inte heller riktigt vad som var vad eller vem och tyckte också den var obehaglig. Så, hon kan vara nöjd med sitt värv, Marie.

Handboll nu och då

Försöker engagera mig i Tjeckien-Sverige i handbolls-EM. Jag kommer nog aldrig att gilla handboll lika mycket som på 90-talet, med gurkburkar, Bengan Johansson, Tomas Svensson i mål och Per Carlén som snyggast på plan. Det var tider det!

Min första Joyce Carol Oates

En sommar för länge sedan misslyckades jag med att ta mig igenom Blonde av Joyce Carol Oates och jag har inte försökt läsa något mer av henne förrän nu - men det var sannerligen värt väntan. Det är Änkans bok som jag precis läst ut.

När jag lånade hem boken hade jag inte fattat att "Änkan" var Joyce själv. Hennes man Ray dör efter 47 års äktenskap och boken är en sorts minnesbok över deras äktenskap och samtidigt en beskrivning av hennes eget sorgearbete under de första månaderna efter hennes makes bortgång.

Det låter dystert, men den här boken kommer att bli anledningen till att jag läser mer av henne. Hon skriver så fint om de turbulenta känslorna. Hon svingas mellan overklighetskänslor och vardagsbestyr. Hon försöker behålla förståndet samtidigt som hon i kursiv stil talar om sin nya roll Änkan i tredje person. Hon är arg, ledsen, förvirrad och räknar ibland sina tabletter som hon skulle kunna ta alla på en gång om det blir för illa. Jag, som har så nära till tårar, grät inte en enda gång. Det är en riktigt fin skildring av förlust, att hitta mening igen, att ta hjälp av dem som finns omkring oss och att lita till sin egen styrka.

Frukostformat

Igår åt jag frukost framför datorn.

I morse vaknade jag strax före nio på morgonen av att två grabbar (med täcknamnen Busen och Snubben) gosar sig ner bredvid mig på madrassen på golvet. Från köket luktar det kaffe och rostat bröd. Min svåger uppenbarar sig i vardagsrumsdörren i vita målarbrallor och bar överkropp. Han väcker sin lillebror, som sover på soffan, och hojtar till syrran och mig att kaffet är klart. Snubben har varit och hämtat en skinkskiva i köket, som han dinglar med framför mig och Busen.

Ute i köket står radion på. Båda smågrabbarna springer runt i kalsonger och hyvlar ost och möblerar om så att alla ska få plats. Busen vill sitta bredvid mig och sitter en stund i mitt knä, så stor han är (8½ nu). Svågern kokar ägg och frågar om jag vill ha kokt eller stekt. Vi eldar lite i brödrosten, pillar äggulor ur äggen, byter mackor och skickar saltet till Snubben som har små, små bitar av äggskal överallt runt sig. En ljusblek januarisol tar sig nätt och jämnt över grannhusets tak. Syrran har inte riktigt vaknat än och jag förstår på henne att det här inte riktigt är det ordinarie söndagfrukostscenariot. Rätt vad det är ska svågern och hans bror iväg och tapetsera i deras syrras hus.

Båda de här frukostarna var väldigt mysiga, på sitt sätt, och det är aldrig så tomt och tyst hemma hos mig som när jag just varit hos dem.

Nagelbrytartider

Jag snittar just nu på en bruten eller avfläkt nagel om dagen. Igår kväll filade jag ner alla så de skulle bli jämna och få växa ikapp och bli starka. Ändå lyckades jag köra pekfingret in i en dörr, när jag skulle låsa upp den inifrån i affekt (don't ask), så nageln bröts och skivades nästan ända ner till skinnet.

Öljäst nästa?

Ansiktskännare

Jag är sjukt bra på ansikten, alltså att komma ihåg att jag har träffat eller sett människor. Jag lider ibland av detta, eftersom det innebär att jag kan få ansikten "på hjärnan".

I fredags hände det med en kille som serverade i en bar. Jag frågade honom om han jobbat på en annan bar som jag trodde att det var, men nej. När vi gick därifrån trillade dock poletten ner och jag kom på var jag sett honom.

Idag gick jag ur en tunnelbanevagn och längs perrongen. Just när dörrarna stängdes och den åkte iväg såg jag en kille som tittade ut genom fönstret. Jag hann tänka att han nog vikarierat på skolan, innan jag kom på att det var skolfotografen från i höstas. Han var på skolan i flera dagar och åt en av dagarna lunch vid mitt bord, men sedan dess har vi inte setts.

Nu såg jag precis Biggest Loser och kände igen en av deltagarna så mycket att jag visste att jag träffat henne...och tänka sig att jag kom på det, fast det måste varit tio år sedan jag såg henne sist.

Tre är en spaning ;)

Straffet

När jag FÖR EN GÅNGS SKULL äter en pizza med lättöl till lunch, så blir jag mailbombad av GI-viktkoll hela eftermiddagen.

Nödigt

Imorgon är det slut på att ligga och läsa hela nätterna, äta frukost 10.30 (då jag äter lunch på tisdag) och göra lite vad man vill. Det ska ändå bli rätt skönt med rutiner igen. Här är en härlig bild från en studiedag förra året. Jag är glad att det inte är 1842 längre utan att vi har lgr 11...

Julia - Julie - Giulietta

Fast det är lördagkväll ska jag snart gå och lägga mig och läsa. Jag håller inte samma tempo som i december, utan är "bara" på min andra bok.

Årets första var så bra och en sådan perfekt mix av allt jag gillar att jag redan kan lova att den kommer med på topp tre i år. Julia av Anne Fortier.

Romeo och Julia är en pjäs som ligger mig varmt om hjärtat, sedan jag har varit med i två uppsättningar av den och sedan sett alla möjliga varianter på scen och film. I den här boken är det en ung kvinna som heter Julie som är huvudpersonen. När hennes gammelmoster dör ärver hon nyckeln till ett bankfack i Siena och åker iväg för att börja forska i omständigheterna kring hennes föräldrars död. De dog när hon var liten och det var därför hon och hennes tvillingsyster fick växa upp hos gammelmostern. Föräldrarna höll på och undersökte gamla legender som sades ligga till grund för det som långt senare blev Shakespeares Romeo och Julia.

Julies italienska namn är Giulietta, vilket även andra kvinnor i hennes släkt har hetat, och hon bär samma efternamn som en av Sienas stora släkter...

Det jag älskar med den här boken är att den innehåller gåtor och mysterier som långsamt nystas upp. Den är spännande på samma sätt som en kriminalroman, vilket så klart tilltalar mig. Den är historisk, fast dåtid och nutid blandas. Jag fick tänka nytt kring legenden, som jag trodde att jag kände den. Det är mycket känslor, framför allt kärlek. Den är lite som en saga. Alla egenskaper som utmärker en perfekt Baba-bok, alltså. Delar man min smak i övrigt så är det bara att slå till och läsa den.

På G

Årets vecka 1 är inte till ända än. Ändå vill jag trycka på "save" och spara den här känslan. Jag har gjort bokslut och det innebär bland annat att jag får syn på allt kul och bra som har hänt. Annars är det lätt att bara tänka att "2011 var ett mellanår och jag mådde skit", vilket jag i och för sig också gjorde, men man kan välja vad man sätter strålkastaren på, eh? Den här veckan har jag fattat några viktiga beslut och kommit igång med träningen och just som jag tänkte börja sluta spana på män, så tror jag bestämt jag har hunnit en liten flirt också.

Inatt sov jag bra. Jag gick upp och satte på mig gamla vinterjackan och mössa. På med powermusik i mobilen och en snabb 40-minutare runt i mitt kära bostadsområde. Jag tycker verkligen att jag inte kunde bo på något bättre ställe! Det var några minusgrader, ett pyttelager med snö och sol i mina ögon. En supervacker koltrast med sin gula näbb tittade på den galna människan som marscherade förbi i tacksamhet och kärlek till livet. Heja mig!

Första gången

Jag försöker då och då att göra saker jag aldrig provat förut. Förra året smakade jag ostron för första gången i mitt liv. Scenen var perfekt, en 40-årsfest med skaldjursplatå samt en fransk-ungersk väninna som instruerade. Det blev två och de smakade mest som mosade, salta musslor.

Förra året var jag i Portugal, fick bedövning under foten (aj aj aj), sökte jobb i Spanien, blev bjuden på Sturebadet, var på en vinprovning och gav en komplimang till Mats Sundin. Allting för första gången.

Ibland - eller oftast, eftersom jag är liiite bättre på att drömma och skriva listor än att verkställa - står saker länge på listan över saker jag vill prova. Zumba är en sådan sak (minst två år). Igår ringde min - något driftigare vän - och hade hittat ett pass som vi kunde gå på. Idag! Så har vi satt igång 2012:s lista över nya saker och vilken virvlande start!

Bokbokslut 2011

Dags för 2011 års bokbokslut. Den 29 oktober insåg jag att jag "bara" läst 16 (obs, skönlitterära) böcker, men efter det satte jag sprutt och stannade på 36.

Antal deckare: 14 stycken, ca 40%. Jag brukar ligga på 50% eller över.

Antal författare: 28 st. Jag är en serieläsare. Hittar jag någon bra så biter jag tills det krasar.

Helt nya författare (ej lästa av mig förut): 12 st! Har inte kollat, men det känns som en hög siffra. Bra där!

Antal böcker av svenska författare: 22 st. De övriga är mest britter, en norsk, en dansk och Connelly och Gilbert mitt lilla amerikanska bidrag.

I övrigt inga större överraskningar. Jag varvar kriminalromaner med feelgood.

Årets rekommendationer är:

Nu vill jag sjunga dig milda sånger (den bästa av Olssons tre lästa i år)

Ljusets dotter (har läst alla Nemerts och älskar dem)

Tre sekunder (tävlar med Box 21 om att vara Roslunds och Hellströms bästa)

Sömngångerskan (helt otippad, men mystiskt upplägg som en deckare. Snygg framsida.)

Bländverk (Erikson. Det kommer bli en serie om Alex King, beteendevetare)

Den sista goda människan (Kazinski är en pseudonym för två danskar, den ene regissör. Förklarar drivet och de eventuella Dan Brown-referenser som ploppar upp, men den var sjukt bra. 555 sidor som jag inte kunde lägga ifrån mig.)

Keyes, Marian	Oväntat besök på Star Street	11-01-18
Wennstam, Katarina	Alfahannen	11-01-22
Hildebrandt, Johanne	Freja	11-01-24
Hildebrandt, Johanne	Idun	11-01-27
Hildebrandt, Johanne	Saga	11-02-03
Olsson, Linda	Nu vill jag sjunga dig milda sånger	11-02-05
Janouch, Katerina	Bedragen	11-02-26
Gerhardsen, Carin	Pepparkakshuset	11-03-24
Olsson, Linda	Sonat till Miriam	11-04-03
Gerhardsen, Carin	Mamma, pappa, barn	11-04-08
Gerhardsen, Carin	Vyssan lull	11-04-12
Tropper, Jonathan	Konsten att tala med en änkling	11-04-30
Wägner, Elin	Norrtullsligan	11-05-06
Ragde, Anne B.	Nattönskningen	11-07-30
Billingham, Mark	Från de döda	11-09-12
Robinson, Peter	Bad boy	11-10-28
Nesser, Håkan	Himmel över London	11-11-06
Connelly, Michael	Fågelskrämman	11-11-07
Robinson, Peter	Skuggor på vattnet (och elva andra berättelser)	11-11-17
Olsson, Linda	Det goda inom dig	11-11-26
Lindblom, Sisela	The Agency	11-11-29
Nemert, Elisabet	Ljusets dotter	11-12-01
Lindgren, Torgny	Minnen	11-12-05
Roslund, Hellström	Tre sekunder	11-12-08
Fox, Essie	Sömngångerskan	11-12-11
Gerhardsen, Carin	Helgonet	11-12-12
Paborn, Sara	Släktfeber	11-12-14
Conlon-McKenna, Marita	Bröllopsfixaren	11-12-15
Jonasson, Jonas	Hundraåringen som klev ut genom fönstret o försvann	11-12-18
Dillon, Lucy	Ensamma hjärtan och hemlösa hundar	11-12-20
Gilbert, Elizabeth	Lyckan, kärleken och meningen med livet	11-12-27
Erikson, Thomas	Bländverk	11-12-27
French, Dawn	En liten smula underbar	11-12-28
Kallentoft, Mons	Den femte årstiden	11-12-29
Kazinski, A. J.	Den sista goda människan	11-12-30
McCall Smith, Alexander	Extra bekvämt på safariklubben	11-12-30

Halkvarning

Det enda hala på gatorna idag den 3 januari (!!!) är de vita strecken på övergångsställena.

Lite kul? Bildgoogla "zebra crossing".

Ett nytt trick

Jag brukar inte lova så mycket till nyår. De senaste åren har jag antingen haft ett tema eller några mina budord att leva efter. I år är de skrivna som affirmationer i presens och jagform. År 2006 hade jag passion som tema och det var ett kraftfullt ett! Jag började köpa färgglada kläder. Jag började med salsa. Jag var kär.

En sak som brukar återkomma och som ingick både i temat Agera mera/Agera istället för att planera (2007) och Tid (2009) är att begränsa datortiden. Jag tittar nästan ingenting på tv, men när jag är hemma är datorn på nästan hela tiden.

Så - om en begränsning inte funkar så måste man vara listig. Idag fick jag en snilleblixt. Istället för att skapa vissa tider då jag får sköta alla mina dator- och internetärenden (det så kallade modemtricket) så ska jag prova att ha tider för andra saker (tänk tvärtommetoden). Jag ska sätta timern på 22, 37 eller 58 minuter då datorn är avstängd och det är röj-och-fix-tid. Detta lärde jag mig en gång i en bantarbok. Då handlade det om att göra något annat i exakt 7 minuter, när man var sugen på något att äta (avledningsmanöver). Jag är en jäkel på att utnyttja reklampauserna i söndagsfilmen, så det kan gå hur bra som helst det här.

Gott nytt år!

Högervriden?

Jag har ont i mitt högra knä. Det viker sig ibland, så det vänstra är mer pålitligt att ta först när jag kliver upp på en stol.

Sedan länge har jag ont i nästan hela höger arm. Jag misstänker någon sorts musarmsvariant, möjligen förvärrad av hårdföra danskavaljerer.

Igår upptäckte jag helt plötsligt att jag hade jätteont i högervristen, ungefär som om jag vrickat den.

Hm...har vänstra hjärnhalvan något med det här att göra?

Hur förklarar man i så fall att jag, i höstas när jag hade virus/stressutslag/vattkoppor, hade alla på vänster ben och vänstra delen av bålen?

Med ett enkelt handgrepp

Exempel på en sak som kan driva mig till vansinne fast det verkligen inte är något att hetsa upp sig över: dagens halvkiloskaffeförpackningar! Förr var de av någon sorts metallplast, som man klippte av. Nu är de av plast och ska gå att öppna med ett enkelt handgrepp typ. MEN DET GÖR DE INTE! Flärparna är minimala, man får inget fäste. Klistret är stenhårt och vakuumet släpper aldrig.

I kategorin vansinnesdrivande förpackningar ingår också: mjölktetror med outvikningsbar pip och alla sorters påsar som är gjorda så att estrella-greppet inte går att använda.

Viljestark tjurskalle

Jag har en egenskap, som får mig att genomdriva saker jag kanske trodde var omöjliga men som också gör mig omöjlig ibland. Den här egenskapen är himmel och helvete. Min familj tycker nog att den framträder tydligt hos mig, men äpplet faller väl inte allt för långt från trädet.

Idag på terminens sista spanskakurs lärde jag mig - på förekommen anledning, hm hm - skillnaden mellan den positiva och negativa varianten på spanska. Min profesor kallade mig cabezota! Den positiva versionen är tenaz och det finns ytterligare en synonym som är både positiv och negativ. Det svenska ordet är: envis.

Jag är hur glad som helst att jag kan argumentera en så lång stund på spanska och vinna, som jag tycker att jag gjorde.

Gjort nåt kul i helgen?

Jag är dålig på att ljuga, så jag gillar inte den där obligatoriska måndagsfrågan om vad jag har gjort i helgen. Tänk om jag inte gjort något speciellt, som verkar roligt för andra. Tänk om jag bara haft en superskön, nästan helt obokad helg.

Det är precis vad jag har haft. Jag var på Konstfacks julmarknad igår, men annars har jag läst (Linda Olssons Det goda inom dig till 00.40 inatt), surfat på massa roliga sajter, tänkt, fattat viktiga beslut och kommit ikapp mig själv lite. Lite, säger jag, för helt ikapp är man ju aldrig... Resten av terminen, och för den delen året, känns mer överblickbar. Jag samlar mig och laddar för nya stordåd.

Utvidgat ordförråd

Då har jag läst ut Håkan Nessers "Himmel över London". Jag sammanfattar med att den var bra och spännande, men den lämnar mig med en lätt otillfredställd känsla av typen som jag brukar få när jag läser Paul Auster.

Det roligaste med Håkan Nesser är att han inte kan låta bli att pilla in några svåra, eller åtminstone ovanliga, ord. Han har svårt att låta adjunktränderna gå ur, eller så är han bara road av språk precis som Moster Baba.

De nya orden är:

ostentativt - utmanande, skrytsamt

purgatorium - skärseld(en), svår prövning (det här ordet har jag faktiskt hört förut)

eskulap - skämtsamt om läkare, som i "Den förbannade eskulapen."

perambulation - engelsk betydelse "a survey, a tour, a walking around". I boken handlar det om "polisiära perambulationer".

Jag älskar ord och hade alla rätt på högskoleprovets ord-del förra veckan, men jag lär mig gärna några till.

Snuttigt

Jag har två tv-program i veckan, som jag ser om jag är hemma: "Ensam mamma söker" och "Bonde söker fru". Ändå retar jag mig hela timmen det pågår och "Bonde söker fru" är nog värst.

Det är reklam. Det är blänkare om vad som ska komma i avsnittet. Sedan en snutt program. Därpå en snutt om vad som kommer efter pausen och så reklam igen. Efter reklamen en snutt av det som komma skall. Så en snutt program, o. s. v....

Oerhört tröttsamt, snuttifierat och inte så mycket här och nu, men vad gör man inte för kärleken?

Only sixteen

I fredags läste jag ut en deckare av Peter Robinson och när jag skulle skriva in den på listan upptäckte jag att jag bara läst 16 böcker hittills i år! Jag läste mycket annat i somras, men det är skönlitterära listan som släpar betänkligt.

Igår tog jag en sväng förbi mitt lokala bibliotek. Jag var tvungen att köpa en extra kasse. Nu ligger en ny Peter Robinson, Elisabet Nemerts senaste, Sisela Lindbloms The Agency, en Torgny Lindgren och en Michael Connelly och väntar på att jag ska läsa ut Håkan Nessers Himmel över London. Det är snart gjort, eftersom den är riktigt bra.

Åt pipan

Att cykla i uppförsbacke medan man röker pipa måste väl vara det effektivaste sättet att nikotinförgifta sig på?

Vuxenpoäng?

I mars (för typ tre inlägg sedan...) funderade jag på om jag skulle börja platespotta igen. Jag gjorde't. Förra helgen tog jag numero 100 och då bestämde jag mig för att det var tillräckligt för den här gången.

Är man vuxen då, när man gör en sak ett tag för att det är kul, men sedan också förstår när det är läge att lägga ner?

Hej pappa!

Jag loggade faktiskt in idag och började skriva en hyllning till mina promenader, mina powerwalks, och dess välgörande effekter. Sedan ringde min kompis och då tappade jag tråden och raderade det utkastet.

Ville bara säga det, ifall du undrar pappa. Du är väl inne här och tittar ibland?

Cava en casa

På säljjobbet jag hade fick vi champagne på fredagen om vi sålt över 100 "rutor".

Idag är det torsdag och jag dricker spansk cava för att fira ett och annat:

Jag har köpt en ny, större lägenhet. Jag har därefter sålt den nuvarande med bra vinst som kan gå in i det högre lånet. Jag har avslutat mina tio första spanskalektioner och gjort ett test. Det är inte rättat än, men utan att skryta kan jag säga att det var lätt. Jag åker på en drömresa till Portugal och Spanien om två veckor. Jag har kommit fram till att flamenco är min nästa dans.

Life is good!

Salud!

Vårfrestelse

Jag har sagt att jag är klar med nummerplåtarna. Been there - done that, typ. Men nu när jag kommit igång med mina promenader igen och när jag ändå bor i en så biltät stad, varför inte egentligen. Jag såg 002 och 003 på samma gata idag...

Ska jag, ska jag inte?

I dödens närhet

Det dör säkert ungefär lika många människor hela tiden, räknat på någon sorts snitt och undantaget bombningar och tsunamis. Just nu känns det bara som om det är fler än vanligt, för att det varit många i min närhet som drabbats. Förra veckan förlorade en av mina närmaste vänner sin mamma. Hon blev sjuk och en vecka senare fanns hon inte mer. Idag ringde min rektor och berättade att en mamma till en av mina elever dog igår.

Det spelar ingen roll hur gammal man är, de är alltid ens föräldrar, men en sjuåring ska inte behöva förlora sin mamma. Det känns tungt idag när jag tänker på den lille killen. Samtidigt kan skolan få vara en plats där allt är som vanligt, så jag får försöka att bara finnas där för honom och för de andra i klassen.

Det var i alla fall rättstavat

Det finns så många ord i världen. Ändå såg jag på min morgonpromenad en bil där någon skrivit i snön och valt det föga kreativa "KUK".

"Alla har läst den!"

Jag blir alltid skeptisk till böcker och filmer som toppar listor, vinner priser och har lästs av "alla". Ibland har jag rätt, ibland fel och ibland lite mittemellan.

Det är inte ofta jag går på bio, men den senaste månaden har jag lyckats klämma både "The King's Speech" och "Black Swan". Ser man på - två Oscarsvinnare. Båda var så bra som ryktet sa, och "Black Swan" bättre. Jag såg den igår och bär med mig den idag, vilket är ett gott betyg. Jag hade hört att det var ett psykologiskt drama, men det var mer än så. Mer vill jag inte säga, men jag stämmer in i uppmaningen: "se den".

När det gäller läsning är jag en tvättäkta periodare. Jag kan läsa en roman om dagen, släpa tegelstenar med mig vart jag går och läsa klart en bok fast det är långt efter läggdags. Sedan läser jag ingenting i ett par månader. Två böcker som stått på min lista över böcker att läsa har varit "100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann" och "Igelkottens elegans". En har jag precis läst ut. Den tog tid att komma in i, förmodligen på grund av mitt inbyggda motstånd mot bestsellers. Sista tredjedelen sträcklästa jag och när den var slut ville jag ha mer. En fick jag i pocket i julklapp. Den fick följa med till London och hem utan att jag läste i den. Fram och tillbaka till jobbet också, så jag är glad att det är en pocket. Den är småtrevlig och jag har för avsikt att läsa ut den någon gång, men jag bara tänker Paasilinna-härmare hela tiden.

Gissa vilken som är vilken och läs sedan den braiga. Den som fick mig att le och gråta.

Att ordmärka en ordmärkare

Jag skulle bli en bra korrekturläsare. Inget undgår mitt kritiska öga - en tappad bokstav, två omkastade eller att det står "sätt" istället för "sett". Aldrig har jag dock rättat i en biblioteksbok, men eftersom jag läser många låneböcker kan jag vittna om att det finns människor som gör det.

I morse läste jag ut "Nu vill jag sjunga dig milda sånger" av Linda Olsson. En fruktansvärt bra bok (läs den - njut och gråt)! I slutet finns en mening som lyder: "Av någon anledning tror jag att du kan skänka det vad du skänkte mig. Liv." Det "det" som nämns avser ett hus och meningen ingår i ett brev skrivet av en äldre person. Den som har "rättat" har strukit över ordet vad i meningen och skrivit dit som. Så nu rättar jag denna petimeter, som rättat en text som redan var rätt. Ordningen återställd :)

Uppsluppet

Årsstämma i föreningen och som varje år fnissar jag åt att jag läser "uppsluppna intäkter" istället för "upplupna".

Brutal sanning

Jag gillar verkligen Marian Keyes. Hon sticker ut från övriga chick lit-författare. Jag brukar även kalla hennes genre för 30+. Just nu läser jag "Oväntat besök på Star Street" och en av huvudpersonerna fyller till min glädje 40 år redan på första sidan.

I en tidigare bok (Vattenmelonen tror jag) är det en tjej som reflekterar över hur hon och hennes systrar stod framför spegeln och ojade sig över sina tjocka rumpor när de var tonåringar, fast de egentligen var jättefina. Den tanken brukar jag tänka ibland. Så bortkastat. I den här boken får 40-åringen, Katie, en Livet börjar-dagbok full av små bittra aforismer. En av dem är lite på samma spår, men snäppet grymmare. Den lyder så här: "Älska din kropp precis som den är. Du tycker att den är långt ifrån perfekt och det har du rätt i, men den kommer ändå bara att bli värre och värre."

Koffeinkänslig

I november eller strax före jul tror jag att jag skulle kunna dricka kaffe precis innan sänggåendet, men ändå kunna somna utan problem.

På sommaren kan jag det inte. Då är jag för utvilad och koffeinet har stark effekt.

Igår drack jag kaffe klockan 19.00 och kunde först inte somna och vaknade sedan 03.15 med hjärtat i halsgropen. Jag tolkar det som att jag blivit utvilad under julledigheten. Synd att jag sabbade sömnbalansen redan natt två in på terminen...

Att tappa fotfästet

Idag är det fullkomligt livsfarligt att gå ut. Trottoarerna är knöggliga av is. Snöhögarna är också hala och går att rutscha utför om de är branta. Ser man en kal bit av gatan att sätta foten på för lite fäste, så kan man ge sig sjutton på att den är slipprig av väta eller salt. Två gånger for jag nästan omkull och båda gångerna ryckte jag ut med högerarmen, som nu behöver stretchas.

Jag firade nyår i London och det jag saknade mest när jag kom hem var inte folket, afternoon tea eller de fantastiska fyrverkerierna vid tolvslaget. Det var de snöfria trottoarerna... Vi gick och gick utan att vara rädda för att falla omkull en enda gång.

Jag har egentligen svårt för käcka ordspråk. Ta till exempel "Man saknar inte kon förrän båset är tomt", men det har något snille kommit på, som långt innan mindfulness hade hajat att det är i avsaknaden av något som man uppskattar det som mest. Sedan när man får sin barmark i nio månader då går man ju inte dagligen och njuter av den. Synd.

Allt är inte sagt

God fortsättning säger jag ut i cyberrymden. Kanske till ingen. Jag får skylla mig själv och det är ingen idé att komma med ursäkter. Nu är det dags igen och förhoppningsvis är det inga dödsryckningar. Det kan jag säga att om avsikten varit att låta bloggen somna in så hade jag skrivit det, men jag har nog bara tagit ett sabbatshalvår.

Ibland behöver man tid och andra perspektiv. Så är det med mitt yrke. Helt plötsligt kan, vill och orkar jag vara lärare. Äntligen har jag provat klart andra grejer. Jag kan inte lova att det är för alltid, men för just nu duger gott.

Jag tänker ofta på den här bloggen. Jag får uppslag så gott som dagligen, men så tänker jag att jag redan har skrivit nåt liknande. So what?! säger jag nu. Det finns väl andra vinklingar och jag är för den delen inte ens samma person nu som jag var 2005.

Häng med!

Låt bokmalen mala

När halva 2010 har gått har jag läst 25 böcker. Det blev bara en i juni, men nu ska det bli ändring. Vid tre besök på tre olika stockholmsbibliotek har jag släpat hem den här skörden. En salig blandning av hemska deckare och mer lättsmälta karameller och så lite kokböcker, Feng Shui och filosofi som kan läsas parallellt med den "sköna" litteraturen.

Jag gillar att ha många olika att välja bland, så jag kan välja den som bäst passar för stunden. Just nu läser jag "I hundarnas våld". Jag grunnar också på vilken eller vilka böcker som ska få åka tåg med mig i helgen (vilket då inte blir 630 sidor våldsamma droguppgörelser). Det står mellan lättsamma Damernas Detektivbyrå eller filosofiska "Vem är jag - och i så fall hur många?". Hm...fast Damerna är också kloka och filosofiska. Kanske en deckare ändå.

Victoria hjärta Daniel

Idag gifter sig Victoria och Daniel. Bortsett från det faktum att jag alltid har tyckt om att titta på vad kungligheterna har för kläder och smycken så har jag följt just det här brudparet mycket på grund av den kärlek som de utstrålar.

Ända sedan förlovningsdagen har jag sett på dem med varma, lyckönskande ögon. Jag grät när de satt i förlovningssoffan, jag grät under deras festkonsert igår. Den var helt fantastisk och det vet jag ju: musik+känslor=tårar, rys och knotter. Jag grät i morse när jag läste om folkets stöttning (jubel) av Madeleine, när hon klev ut på röda mattan på Hötorget. Bland alla kungliga gäster kunde man se ögonkast och handpåläggningar, som man inte ser annars. Jag blev till och med rörd av statsministerns tal till brudparet och hans smekningar av Filippas armar när alla gäster kommit till Skeppsholmen.

Love is all around. Den här kärleken är av en sort som gör mig helt oförmögen att känna avundsjuka eller missunnsamhet. Jag uppfylls bara av hopp - om att kärlek på det här sättet finns. Den smittar och påminner människor om att uppskatta den kärlek de har och känner.

Jag har alltid trott att om jag någonsin gifter mig så kommer jag att gråta mig igenom hela dagen, men kanske inte. Kanske är lyckan så stor att man bara ler, som Victoria. Trygg i förvissningen. Dessutom har jag på senare år klarat både att läsa bibelord på min brors bröllop och att hålla ett improviserat tal på farmors begravning utan att gråta, så det ska inte få stoppa mig.

Denna dag hyllar jag kärleken och önskar alla att få uppleva den. Särskilt mig själv.

Hm, hur ska vi presentera oss på vår hemsida...?

Förlåt min dåliga humor, men jag besöker mången hemsida på mitt nuvarande jobb och jag tycker den här flygfototrenden är hysteriskt kul. "Varsågod, här är vårt tak. Vi är också vassa på muttrar!"

Zu Zu Pets

När jag nu ska tillbaka till 7-åringarnas värld (lärarjobb igen till hösten), så måste jag sätta mig in i ett och annat. Sist jag hade en 1:a så var det Tamagotchi-tider. De fick inte följa med in i klassrummet utan hängde i jackor utanför klassrummet och en tjej fick ett nervöst sammanbrott under en brandövning, för att hennes Tamagotchi skulle brinna inne.

I söndags hade älskade Busen sitt 7-årskalas. Den bästa presenten var en leksakshamster - en Zu Zu Pet. Jag förstod genast att det här var information värd att spara på hårddisken. Den lilla hamstern kunde åka fram och tillbaka och prata något som jag trodde var japanska, men som visade sig vara burkig engelska "Let´s go" sa den när den åkte iväg.

Lite senare satte Busen igång att dressera den, vilket tydligen ska vara möjligt. Han satte ned den, lade ett hinder (såpbubblepinne) framför och sa. "Lyssna, lyssna, hoppa över." Den lilla Zu Zu:n lydde inte och efter upprepade försök frågade jag om det inte var så att den bara förstod engelska. Busen har haft engelsk avdelning på sin förskola så jag tänkte att han säkert kunde ge enkla instruktioner på engelska.

Zu Zu sattes ned igen. Busen tittade henne/honom/den stint i ögonen och sa: "Lyssna, lyssna! Prata svenska."

Rar tystnad

I morse vaknade jag en kvart innan mobilen ringde. Det är inget konstigt. I cirka två veckors tid har jag vaknat tidigt, ibland redan vid halv fyra. Det är väl årstiden, ljuset och fågelsången. Kanske har jag ett minskat sömnbehov.

I morse slog jag upp ögonen, konstaterade att jag vaknat tidigt igen, men att någonting var annorlunda. Det tog ett tag innan jag förstod vad det var. Det var tyst. Helt tyst. Jättemysko. Inte en enda fågel sjöng eller kvittrade. Jag låg helt stilla och lyssnade på tystnaden. Jag ville inte ens prassla med täcket. Det hördes inga ljud utifrån eller inne i huset, från grannar eller rör.

Det var mysko, men skönt, och jag kände att jag var med om någonting väldigt, väldigt ovanligt.

Varför blå marsipan är en dålig idé

Ett ord på vägen

Om jag måste välja mellan te och kaffe är valet glasklart. Jag skulle avstå allt te i världen om jag så bara fick en kopp kaffe om dagen. Trots denna inställning köper jag ändå ibland hem och provar någon spännande tesort. Just nu är det ett Yogi-te, som är ayurvedic herbal formula, ekologiskt och KRAV-märkt. Det heter Ginger Lemon och luktar uuunderbart...tills man lägger det i hett vatten. Då blir det hölukt, som jag tycker med allt te. Fast i ärlighetens namn smakar det faktiskt rätt gott och starkt om man bortser från lukten.

Det roligaste med det här teet är att på varje tepåseflärp står ett citat eller klokt ord. "We are spiritual beings having a human experience." eller "You are unlimited.". Lite väl flummigt ibland, men trevligt. Att öppna en ny påse är lite som att bryta en lyckokaka.

Nu sitter jag i vardagsrummet. Har precis vinkat av lillasyrran, som övernattat här. Efter sig har hon lämnat en tom godispåse från Caramella på Slöjdgatan (som hon gillar att besöka tack vare utbudet av framför allt lakrits). Godiset där är väl inte direkt ayurvediskt även om man inte ska underskatta feel-good-faktorn på snask. Hur som helst - på baksidan av denna, till synes vanliga lösgodispåse, står: "Alla människor har något gott att tillföra. Litet som stort. Ta hand om varandra." Förvånande fint, tycker jag.

Dentist hair day

Lokalbedövning är en riktigt bra uppfinning. Det är den som gör att det enda jag behöver oroa mig för, när två visirförsedda anleten lutar sig över mig för att avlägsna min sista amalgamfyllning, är att håret blir så platt i nacken efter kudden.

Lika som blå gubbar

Varje år är det karneval i min gamla hemstad. Den går av stapeln under studentveckan. Vi var clowner när jag gick i 3:an, efter att ha förkastat bland annat "bruna bönor med fläsk". De bruna bönorna skulle vara alla vi tjejer och fläsket skulle vara de tre humanistkillarna. Jag tror att den idén föll på fläskstadiet.

Nu verkar det vara värsta folknöjet, för syrran skulle dit med hela familjen. Min ogifte svågers lillebror tar studenten i år. Lillan hade sagt att deras klass skulle vara de där blå som varit med i melodifestivalen. Blue Man Group alltså. Så det har syrran sagt till alla hela dan.

Väl framme vid gräsplanen där karnevalen startar ser syrran en grupp med Blue Man Group-gubbar, som hon håller koll på för att inte missa när de går förbi. Karnevalen börjar och plötsligt ropar Lillan: "DÄR är han!" och pekar in i en grupp med Avatar-gubbar. "Nej." säger min syrra, men Lillan insisterar. Hon blir frustrerad och till slut fattar alla att det är han. Någonstans på vägen har blå gubbar blivit andra blå gubbar, men båda sorterna fanns med i karnevalen. Jag tror mer på att förvirringen startade hos Lillans farmor än hos Lillan, för hon är en tjej med koll.

Visual Bookshelf - osynliga sektionen

Svedd av Sandra Gustafsson finns inte i Visual Bookshelf på Facebook!

Remover

Den senaste veckan har jag removat 129 friends från facebook. Nu har jag 125 kvar, men jag vill ner till under 100. De som fått stanna är mest sådana jag har kontakt med och träffar hyfsat ofta, ett gäng av mina salsakompisar och en och annan kompis från förr.

De som rykt är blandade småkusiner, salsakurskamrater jag aldrig ser ute längre, salsafolk med intresse av att sprida sina events men aldrig av att dansa med mig eller ens heja när jag ser dem ute, kompisar till kompisar och såna som inte skriver en rolig statusrad då och då eller kommenterar på mina.

Det är väl ungefär kriterierna. Detta innebär att jag har kvar en kompis till brorsan som jag knappt känner, men som skriver mycket underhållande statusrader. Han bjussar lite. Det är det jag vill göra i ett sånt där socialt forum - bjussa och bjussas.

Skärpning!

Nu är det jag som skärper till mig och fortsätter att blogga. Man får ta uppehåll, men inte hur långa som helst. Folk glömmer fort i bloggiversum och jag har uppenbarligen helt tappat bloggomvärldsuppfattningen.

Igår var jag på SANDRAs bokreleasefest. Jag äger nu ett signerat och rykande färskt exemplar av Svedd av Sandra Gustafsson. Recension kommer.

Jag gick utan sällskap på den här festliga tilldragelsen på El Mundo. Det har jag inget emot. Jag är en social varelse och lite av en proffsminglare. Igår var det dock svårt. Jag pratade med några men jag var mer där i storgemenskapen, inte riktigt med i nåt gäng. Det var trevligt. När Sandra signerade min bok sa jag att jag knappt bloggar längre. "Varför då?!" utbrast hon. Jag kom inte på nåt bra svar...men hon avslöjade sig nog lite där, att hon inte precis hänger här ofta så det stör. Och vem kan klandra henne?

Nåväl, idag bloggar hon så klart om gårkvällen och då, först då, står det klart för mig att halva Sveriges bloggelit var där! Jag måste vara helt ute som inte hajade detta. Mest upprörd blir jag över att Hedgehog var där. Henne skulle jag ju vilja säga "Hej! Vad bra du är" till.

Androgynt

Så här dagen efter Internationella kvinnodagen har jag gått och blivit könsförvirrad. Alltså mitt eget kön har jag koll på, men jag såg en tant på tunnelbanan idag. Eller först var jag helt övertygad om att det var en tant med blå lysande ögon och runda kinder. Hon påminde lite om farmor. Min blick föll på henne flera gånger och rätt vad det var såg jag att hon hade skägg. Inte sånt där tantskägg som jag kommer att få när jag bli tant, utan riktigt skägg. Det var bara att det var vitt och hon...han satt en halv vagn bort, eller så var jag så bestämd i min uppfattning att han var en hon.

Senare i kväll var jag på stor körövning. Min kör ska så småningom delta i en kördag med massa andra körer. När altarna skulle göra en omflyttning i förstaaltar och andraaltar så såg jag en äldre man med lite bakåtslickat mörkgrått hår ibland oss. Men jag såg fel igen. Det var en alttant.

Tänk om jag kommer att bli en skäggig alttant som gäckar ungdomar på tunnelbanan om så där 40 år. Häftigt!

Tionde dagen

Så här långt har det varit oväntat lätt att sluta köpa och äta godis. Igår var första gången på nio dagar som jag fick tänka en medveten tanke för att inte följa mitt invanda mönster. På en fest skickades det runt en skål med stora chokladpraliner. Av ren slentrian skulle jag lätt kunna ha stoppat en i munnen utan att ens tänka mig för och utan att ha smakat antagligen.

So far so good

Än så länge går det bra. Det jag främst vill är att bli av med min ovana att äta godis, men det är väl bra om jag kan bli av med annat socker också. På måndagar får vi frukost på jobbet och jag åt bara underdelen av min leverpastejmacka och hoppade över pago-juicen. Den tycker jag är sötsliskig även när jag har hög sockervana i kroppen, så det är inte direkt en uppoffring.

På kvällen var jag på teater. Ett bra tips mot slentrianmässigt letande i skåpen hemma. Aktivitet och socialt umgänge byter jag gärna mot en påse lakritskonfekt. Ikväll blir det mer aktivitet - stämrep med altarna!

Anonyma sockerister

Den senaste tiden har tidningarna (de där kvällstidningarna, som jag skulle sluta att läsa) skrivit mycket om sötsug och sockerberoende. Idag var det ett test. Förra vecka fyra skrattretande dåliga tips på vad man kan göra när suget sätter in...som om att dricka ett glas vatten kan stoppa mig när jag vill ha choklad!

Hur som helst har det gått tre dagar när jag inte ätit godis och en vårmånad står för dörren. Jag tänker göra som det stod på ett ställe att man inte skulle men på ett annat ställe att det var en som hade gjort - sluta rakt av. Allt eller inget. Nolltolerans. Det har funkat förr, när jag körde med GI.

Välkommen till 34 dagar utan socker!

Människohandlingar jag ej kan förstå

Det finns saker som människor gör, som jag inte skulle göra, men som ändå finns inom spannet för mänskliga handlingar. Det där spannet är ganska brett. Jag läser till exempel mycket deckare och där finns det mycket ondska. Många gånger kan jag ändå psykologiskt "förstå" den.

Så finns det grymheter och ondska som jag verkligen inte kan förstå. De handlar uteslutande om att ta sig rätten att sätta sig över andras liv och förstöra eller ta dem.

Tortyr och avrättningsmetoder - att under utstuderade former och med vetenskapsmän åsamka så mycket lidande som möjligt. Bara som ett exempel minns hur jag blev alldeles knäsvag när jag läste om hur man dödade fångar (kommer ej ihåg vilket krig och vilket land, men det är ganska ointressant i sammanhanget) genom att långsamt tömma dem på blod. De gav dem någon sorts saltlösning så det skulle hålla kvar vätskan och gå extra långsamt.

Pedofili, psykisk och fysisk vanvård mot barn - något av det som upprör mig mest i hela världen och som gör att jag är med i Ecpat. Hur en vuxen människa kan ta sig rätten att skada ett barn för livet går över mitt förstånd. Alla former av vanvård mot barn är helt oförlåtliga. Det allra sorgligaste är att jag sett en hel del psykisk vanvård av barn. Ofta står man maktlös. Nu talar jag om Sverige. Senast var det alla föräldralösa och kidnappade barn i Haiti jag ville rädda om jag bara kunde.

Snuff movies - Första gången jag hörde talas om detta var det några kvinnor som torterades och våldtogs och slutligen dödades. Allt var på riktigt och allt filmades. Jag mår nästan illa bara av att skriva det. Senast jag läste om det var i en artikel i Metro för några år sedan och då blev jag helt knäsvag och höll på att kräkas på tåget. Det finns hela sajter där man samlar filmer på soldater som man dödar plågsamt och andra äckliga och våldsamma saker. Tydligen ser människor, kanske främst ungdomar, sedan dessa som någon form av mandoms/styrkeprov eller så går de igång på det. Jag tycker det är illa nog när man filmar mobbing eller lägger ut nakenbilder på sitt ex.

Kvinnovåld, hedersmord, psykisk och fysisk misshandel, våldtäkter som krigsföring - Det här går kanske under den första rubriken, men är väl mer kulturellt betingat. Jag läste i DN om Denis Mukwege, en läkare i Kongo som är specialist på att hjälpa kvinnor som blivit våldtagna där. Jag gick till toaletten och trodde jag skulle kräkas efter att jag hade läst den. Senast nu (som fick mig att skriva hela det här inlägget) var det 16-åriga Medine Memi i Turkiet som begravdes levande av sin far och farfar för att hon "hade manliga vänner". Det verkar som om blotta misstanken räcker för att ta sitt eget kött och blod, bakbinda henne och gräva ned henne för att dö under hönshuset. Man hittade inga blåmärken eller spår av droger, däremot jord i lungor och mage. Har de bakbundit henne först och låtit henne se på medan de grävde hennes grav? Har de sagt elaka saker eller bara gjort det helt tyst, vilket som nu är värst? Skrek hon? Vädjade hon? Hur hotad hade hon känt sig innan?

Jag fattar inte.

Peppar peppar

Halva styrkan på mitt jobb var sjuka idag, men blir jag inte sjuk efter den här dagen så kommer jag nog att klara mig.

Först åkte jag två stationer i en vagn som jag är helt säker på att någon kräkts i. Lukten satt i näsan hela kvällen och jag började känna mig rörig i magen. Det första jag gjorde när jag kom hem var att ta åtta hela vitpepparkorn. Mosters moster lärde henne detta trick en gång.

Sedan satt jag bakom en serienysande man på tvärbanan. Alltså, det finns gränser för hur länge jag kan hålla andan.

Mitt i all sjukdom och min ständigt närvarande huvudvärk fick jag dock resultaten på några blodprov jag tog förra veckan. 130 i hb och högt över gränsvärdet i serumjärn!

För 385:- snygga skor, tack!

Dessa Clark´s i mjukaste mjuka skinn och med lite uddspets och rosa foder en bit ner inuti skon är nu mina. Snygga klackar. Knappt använda. Inköpta i London av en trevlig storfotad kvinna, som gick med på att träffa mig i Gamla Stan för affären. Vi sparade packning respektive porto och fick ett trevligt möte. Pris 113:-

Jag har älskat sönder mina snygga Ecco-boots. De var omklackade 5-6 gånger, tårna pekade uppåt, skinnet var avskavt. Jag har använt dem ändå hela vintern. Hur skulle jag kunna slänga skorna som Busen kallade Babas häxskor (för 4-5 år sen)? Jag har inte hittat en värdig efterträdare...förrän en dag! Exakt mina skor, 41:or istället för 42:or. Som nya. Jag låg på budknappen den sista minuten och fick dem för 272:- inklusive frakten.

Tradera, så klart!

Män som hatar kvinnor - the movie

Igår såg jag filmen Män som hatar kvinnor. Jag har velat se den ett tag, men varit så där skeptisk som jag brukar vara inför att se en film gjord på en älskad bok. Filmen har dock fått bra kritik av människor vars omdöme jag litar på och det var ett tag sedan jag läste böckerna. Precis när jag lånade en bok på biblioteket igår, så lämnade en tjej in filmen så ödet ville att det var dags nu.

Den var riktigt bra. Då menar jag både som fristående film och i trohet mot boken. Det kan inte vara lätt att sätta lite drygt två timmar av rörliga bilder till en bok som tagit betydligt längre tid för folk att läsa och där alla har sina egna uppfattningar av hur personerna, platserna och stämningarna ser ut. De vidriga scenerna var exakt så vidriga som jag tyckte när jag läste boken och relationen mellan Lisbeth och Mikael skildras också bra. En spännande film och ett mycket bra jobb! Måste snart se de andra två filmerna också.

En sak som man måste tänka bort när man ser en film är gamla roller som skådespelarna haft i andra sammanhang. Det är inte det lättaste, särskilt inte i svenska filmer. Stundtals har jag svårt för att se Grabben i graven bredvid snacka med grannen i Beck eller Madickens pappa, äta middag med Sunes pappa och Emma åklagare, bli satt i finkan av Doktor Dängroth och få ett uppdrag av Evert Taubes son.

Tjugondag Knut - två oengagerade och en hängig ut

No milf today

Läste att 40-åringarna är hetare än någonsin. Tell me something I didn´t know :)

Fast en sak slår mig: här har jag gått och oroat mig för att jag kanske aldrig kommer hinna bli mamma, mormor eller farmor när det går upp för mig att jag förmodligen heller aldrig kommer att hinna bli en MILF!!

V-v-v-vinter

Sverige är lamslaget. I tidningarna står det om en ny istid, människor fryser ihjäl och Ola Skinnarmo tipsar i Expressen om hur vi ska klä oss i kylan. Jag står fullkomligt uppstoppad på tunnelbaneperrongen med armarna ut från kroppen och stela kinder och betraktar människor i ett tåg längre bort. Folk sitter och kurar i sina michelingubbsjackor med huvan uppfälld och tar upp 1½ plats på de redan överfulla tågen (som åtminstone går nu). Min egen vagn fylls av folk i prasslande termo och med halsdukar uppdragna ända upp till ögonen. Jag har aldrig sett så många tumvantar.

Samtidigt som jag biter ihop och väntar på våren så tycker jag det är mysigt. Det blir ljusare och tystare. Man ser sin andedräkt. Bara en sån sak. Idag blev jag medlurad på promenad över en bit av Mälaren. Jag fryser när jag går och lägger mig, men vaknar i en kokong av täcken och varma sockor.

Snart är det över. Passa på att njuta!

Dagsljus

Det kan inte vara inbillning. Jag tycker redan att det har vänt och ljuset är på väg tillbaka. Idag lyser solen över ett kallt och vitt Stockholm. Igår var jag på långpromenad och snart ska jag iväg på årets andra. En om dan i år. Tänk att få röra på sig samtidigt som man får ljus och umgås med vän.

Jag brukar alltid missa den kära gamla solfilmen på nyheterna, men jag fick ett tips om sidan prognosen.se där man kan se solens upp- och nedgång varje dag på just den plats man befinner sig. Idag går den ner 15.03 i Stockholm, så ut med er och insup!

Bokbokslut 2009

2008 års bokbokslut kan man läsa här. 2007 års här.

2009 års kommer här:

- Totalt har jag läst 24 (skönlitterära) böcker.

- Dessa 24 böcker är lästa mellan 17 januari och 21 juni. Efter midsommar - inget.

- 16 av böckerna är deckare. 17 om man räknar Damernas detektivbyrå, vilket jag inte gör, trots hyllplats på biblioteket.

- Nio av de 24 är utgivna av min deckarfavorit Minotaur.

- Antalet författare uppgår till 13. Fem av dessa var helt nya bekantskaper. Två av dessa läste jag flera böcker av under året. De andra tre var one hit wonders. Så gör jag ofta märker jag, jag hittar en författare och kör på honom. Ja, jag skriver honom för endast två lästa författare under året var kvinnor. Mons Kallentoft 2, McCall Smith 4, Marian Keyes 1, Peter Robinson 3, Roslund Hellström 3, Reginald Hill 1, Dan Brown 1, Mark Haddon 1, Mark Billingham 4, Michael Connelly 1, Chuck Palahniuk 1, Markus Zusak 1, Ann Cleeves 1.

- Av McCall Smith har jag läst en ur serien om Damernas detektivbyrå och tre om Professor Dr von Igelfeld. Som jag skrev efter att ha provat en av böckerna om Filosofiska söndagsklubben, så håller jag mig helst till Damerna. Jag tar en då och då mellan deckarna. Kan redan nu avslöja att jag läste ut 2010 års första bok i morse och det var Miraklet på Speedy Motors.

- Tre har jag läst på engelska.

- Klart bäst var The Book Thief av Markus Zusak. Den finns på svenska också och heter då Boktjuven.

Nu är det dags att ta itu med 2010 års läsning. En bok är redan utläst. Jag ska prova lite fler nya författare. I min väska ligger faktiskt de tre första av Stephenie Meyer. Tina har påverkat mig igen. Jag som inte följt True Blood ens en gång, så vi får se vad jag tycker. Deckarnivån tror jag dock kommer att ligga på ca 50% som de senaste åren. Varför ändra ett vinnande koncept?