Gardiner på duk (och live)

Jag är en härdad storstadsmänniska nu och tycker inte det är så förvånande att skådespelare och mediaprofiler går på stadens gator som vanliga dödliga. När mina föräldrar eller min syster från landet ;) är här brukar vi säga att vi har sett "ett pip". Pip säger vi alltså när vi ser nån (istället för att skrika deras namn).

Idag sammanföll ett pip med ett märkligt sammanträffande, vilket föranledde detta inlägg. Jag var på "Allt flyter" ikväll. De som spelar det medelålders konstsimlaget är väl i min ålder. Det är till exempel Benny Haag som är forever Xerxes för mig och Peter Gardiner.

Jag och mina två väninnor gick ut från Saga efter filmen och vandrade längs Kungsgatan och mötte denne Gardiner. Jag tyckte det var rätt coolt och lite overkligt.

Vi är vad vi heter

Jag har ju min skämmiga hatkärlek till ordvitsar. Jag sprider pappas skämt om att frisörerna säger: "Välkommen in - välkammad ut!". Just bland frisörer tycks de mest långsökta ordlekar få flöda helt utan hämningar. Det finns otaliga varianter på "Klippet" och "Klipp till" och mer begåvade namn, som "Cut the Crap". Men igår passerade jag Skövde och den för kvällen igenbommade salongen "Resecentrumfrisörerna".

Dagsljus?

Hur ska man bära sig åt för att utnyttja dagsljuset när det är ungefär lika mörkt mitt på dagen den 10 december som en sen mulen kväll i maj (om ens det)? Jag har inget emot att det är svart på kvällar och nätter. Då kan man höja mysfaktorn med ljusslingor, stearin och en gosig pläd. Det jag har svårt för att det är så skumt och mörkt på dagen!

Jag längtar tills de börjar sända den goa lilla solfilmen efter nyheterna. Strax efter nyår vill jag tycka att det blir ljusare igen. Det gäller bara att hänga i tills dess.

Ihjälskjuten=död?

Det här var en hemsk (för att den åter för mina tankar till Carolin Stenvall), men rolig påa på 4:an för några dagar sedan: "...en död präst hittas ihjälskjuten i sin prästgård..."

Fast mest fascinerande är väl ändå att jag hör en sån liten grej i ordströmmen som flödar ut ur tv:n. Selektiv språkkonstapel eller jourhavande (jag hör bara det akuta felsägeriet).

Framtidsångest

Jag har tyckt att SEB:s reklamfilmer är roliga. Bland annat han som löneförhandlar med sig själv. De allra roligaste (på ett ångestaktigt sätt) är dock de två senaste, som inte ligger uppe på hemsidan ännu. De handlar om "after work" - pensionsförsäkringar.

I den senaste filmen är det en kille som frågar sin kompis om han pensionssparar, varpå kompisen kvidande gömmer huvudet i en soffkudde. Jag delar hans känslor! Jag har en hel tidskriftssamlare full med oranga kuvert och pensionsbrev från en massa olika fonder och försäkrare eftersom jag haft minst tre olika arbetsgivare de senaste tio åren. Jag orkar aldrig ta tag i det och sätta mig in i vad jag har eller om jag kan samla det på nåt sätt. Jag har aldrig ansett mig ha tillräckligt med pengar för att starta ett eget sparande och nu har jag inget jobb alls. Plus lågkonjunkturen. Inga stora arv att vänta. Ingen trissvinst. Ingen rik man.

Hit med en kudde!!

(i kombination med äldrevårdens förfall kan vi lika gärna återinföra ättestupan)

Motarbetad miljövän

När jag växte upp trodde jag att jorden skulle gå under på grund av kalla kriget och att nån tryckte på fel knapp så det blev kärnvapenkrig. Nu tror jag snarare att vi fixar att förstöra jorden utan kärnvapen, så jag försöker dra mitt strå till stacken för att skjuta upp den dagen. Jag har till exempel bara flugit fyra gånger i hela mitt liv (t.o.r. så åtta då). Det borde vara enkelt när man betänker konsekvenserna av fortsatt utsvävande leverne, men ibland blir det onödigt svårt på grund av olika omständigheter:

1. Lågenergilampor ger skumt ljus och låter mystiskt.

2. De ekologiska och KRAV-märkta bananerna på mitt ICA ligger förpackade i plastpåsar om fyra eller fler. Jag gillar i och för sig mogna bananer, men att slänga dåliga är inte så bra för miljön.

3. När man kommer till sopsorteringen med två kassar på väg ut nånstans (alltså inte har för avsikt att gå hem direkt igen) så FÅR det inte vara proppfullt i containrarna.

Så - tre är en spaning! Adjö!

Konsonanter på rad

När man ser konsonanterna rpspl ser de outtalbara ut. Om man däremot ser dem inne i ett ord, så här: Sköntorpsplan så är det inga problem.

Dock upptäckte jag raskt, genom googling, att det så klart finns sammansatta ord med fler konsonanter i följd. Jag tycker dock att borstjschlager och världsschlager är något krystade ord. Bondskt och skälmskt, däremot är ju riktiga, icke sammansatta ord med många konsonanter.

A trip down memory lane

Näst bäst efter google är nog YouTube. Man kan söka på artister man nästan glömt, låttitlar, humor, filmsnuttar för att inte tala om salsa. Här bjuder jag på min favoritmupp genom tiderna. Han heter Flat Eric eller Mr. Oizo och gjorde reklam för Levi´s i slutet av 90-talet eller början av 2000-talet. Jag bodde nära Farsta då och de hade en Levi´s-butik där man kunde köpa den gula muppen. Jag gjorde inte det, trots att han fick mig på så bra humör. Han var för dyr. Nu kan man köpa honom - ännu dyrare.

Oumbärliga google

Hur klarade jag mig utan Google? Jo, jag hade ordlistor och uppslagsböcker eller ringde en vän. Här är ett praktexempel på hur jag kan gå till väga när googlar the 2008 way:

Ett frö såddes redan i slutet av sommaren, när jag såg "Sex and the City" på bio. Mäklaren som visade våningen Carrie och Mr Big tittade på verkade bekant...

Fröet låg och grodde. Om det nu inte var han så påminde han åtminstone jättemycket om en som spelade i en tv-komediserie på 90-talet. Men vad hette serien? Namnet påminde om Sex and the City. Det handlade om en tjej som var serietecknare. Hon bodde i New York, hade katt, en förvirrad granntjej och en färgläggare/assistent. Han spelades av den här killen. De hade ett sånt där munhuggarsätt att man förstod att de förr eller senare skulle bli ihop. Jag googlade på serietecknare, jag hittade på namn...kanske var det Cathy, jag gjorde mitt bästa men hittade inte de rätta sökorden.

Jag frågade vänner. Några kände vagt igen beskrivningen. Så var jag hemma hos syrran och zappade förbi "Tillbaka till framtiden", som gick på tv den kvällen. Vips fick jag min krok. Väl hemma googlade jag på rollistan till den filmen, för jag hade kommit på att hon som spelade mamman var serietecknarbruden. Sedan gick det fort: Hon heter Lea Thompson. Tv-serien hette "Caroline in the City" eller på svenska "Singel i Stan". Den gick 95-99. Killen heter Malcolm Gets, och ja, han är mäklaren i "Sex and the City".

När jag hade googlat klart youtubade jag självklart...

Önska kostar ingenting

Jag var hemma hos Busen och Snubben i veckan. När posten kom medförde den två leksakskataloger som Busen och jag noga gick igenom. Dagen innan hade jag frågat honom vad han önskade sig i julklapp och då sa han "inget särskilt". Det förvånade mig, med tanke på förra årets digra lista (kan ha att göra med en förlamande tomteskräck).

Längst bak i katalogen fanns förtryckta önskelistor.
Jag: Hmm, jag kanske skulle skriva en önskelista i år.
Busen: Vad önskar du dig då?
Jag: Ett jobb, en man, en i-pod och en ny resväska.
Busen (beklagande): Men, Baba, jag tror inte att du kan få ett nytt jobb. Man kan nog bara önska sig saker.

Om Busen är en utsänd tomtenisse så funderar jag på om jag ligger bra till och om en man är en sak...

BAB 999

Kolla vad jag hittade när jag var i hemstaden! Och det stannar inte där. Redan på lördagkvällen när jag precis kommit dit såg jag 896. 897-899 på söndagen under några timmar. Det här är en kommun med 37 773 invånare...

I tisdags åt jag lunch med pappa och vi körde på lite sightseeing (beskådade bland annat den typ fem våningar höga "skrapan"), men ingen 900. Det hade varit kul. Från bussen kunde jag dock via sms meddela pappa att jag tagit 900 i en annan liten stad. Jag hade knappt lagt ned telefonen förrän bussen mötte 901. När jag kom hem till min gata stod 902 där och hälsade mig välkommen.

Igår, onsdag, stod 903 utanför min salsaskola. Idag tog jag 904 i en rondell och 905 utanför en stormarknad.

Jag tror jag måste fråga Vägverket om de ger fler bilar plåtar med höga nummer. Det måste de nästan, det har min kompis konstaterat.

TUT

Det är inte bara siffror jag kollar på nummerplåtarna som jag samlar. Ibland hittar man roliga ord som bildas av de tre bokstäverna. Några favoriter:

TUT - klockren no 1
HEJ - trevlig hälsning i trafiken
ULK - roligt i största allmänhet

DYR hade vi på en bil när jag var liten, men nu läser jag på Vägverkets hemsida att det är en bokstavskombination som inte används längre därför att de kan väcka anstöt.

TAX är ett djur som tydligen går bra, men de anstötsväckande djuren är APA, GAM, GET, LUS, MUS, ORM.

Visa pattarna!!!

På Lindex underklädsavdelning finns en egen liten hyllsektion för bh-tillbehör. Bland annat finns olika typer av kuddar att lägga i bh:n. Materialen såg spännande ut så jag var tvungen att klämma lite och mitt i klämmandet fick jag se dessa små inlägg (de till höger) som man ska lägga i bh:n om man vill att det ska se ut som om bröstvårtorna är styva hela tiden. Se mitt tidigare inlägg i debatten här.

Jag har åtminstone en kompis som har bröstvårtor som alltid är styva, som ser detta som icke önskvärt. Jo men, strax intill de konstgjorda för evigt styva vårtorna kan man istället välja nipple cover-inlägg. Något för alla.

Det är när man står framför en sådan hylla som man kan få en massa olika tankar om vart världen är på väg avseende till exempel utseendefixering, valfrihet, i-landsproblem och så vidare.

Jag förstår att bröstvårtor fascinerar. Jag utsatte mig för livsfara i måndags och gick till Butterick´s (höstlov+snart halloween) med Busen för att han skulle köpa vampyrtänder. Väl inne ringde syrran på mobilen så jag föste in oss i ett hörn där vi inte riskerade att bli nedtrampade. Medan jag pratade med syrran stod Busen och klämde på de gigantiska bröstvårtorna på ett "förkläde" till förbipasserande fnisstjejers stora glädje.

Höstglöd önskas

Nu är den där tiden på året igen. Den då jag vill ha nån att hålla i handen medan jag sparkar i lövhögar eller mysa med framför min bras-dvd (i brist på öppen spis). Hösten är värsta singelårstiden. Jag har sagt det förut, men det tål att upprepas.

Det är inte riktigt rumsrent att erkänna att man längtar efter nån. Folk blir nervösa och börjar ha åsikter om att det väl inte ska vara så svårt och att jag inte får vara för kräsen och att det minsann inte är någon dans på rosor att leva i en relation om jag trodde det. (Have I heard it before...)

Jag drömmer vidare. Jag har för sjuttsingen bara sett bras-dvd:n en gång!!

Välbevarad hemlis

Det måste vara en dålig översättning, men enligt Facebooks reklammarginal har jag en hemlig älskare. De menar nog hemlig beundrare. Hemliga älskare kännetecknas av att ingen känner till dem, men inte är de så rackarns hemliga att inte ens den som har en har märkt något.

Ja, säga vad man vill om Facebook, men de skulle behöva nån som jag som jobbade där och höll lite ordning på språkbruket.

Generalrepetition

Ikväll kör vi genrep på Mozarts Requiem med orkester och solister. Ska bli riktigt roligt. Jag älskar den där kollektiva känslan av att vara med och skapa musik och klanger. Den får man ibland på repetitioner, men oftast på konserter, när alla skärper till sig och är på tå.

(helt oavsiktlig fortsättning på krigstermerna)

Jobbfronten

Det bidde nederlag avseende det här jobbet jag ville erövra. Det känns tråkigt för att jag ändå kom så långt och hann hoppas, men jag trodde jag skulle bli mer besviken än jag blev.

Nya tag. Jag ska bara omgruppera styrkorna, mobilisera kraft och allt det där.

(notera krigsmetaforerna)

Språkkonstapel i alla lägen

Idag har jag sett ihopskrivningen medelåldersman (SvD). Jag trodde man sa medelålders man. Men varför inte, man säger ju tonårsflicka.

Tankarna gick till stenåldersman, men det kanske mest beror på att jag hittade ihopskrivningen i en artikel om mannen som nu gripits som misstänkt för mord på Caroline Stenvall. Det är lite hemskt att jag ser en "roande" sak i ett sådant hemskt sammanhang, men just där är det extra viktigt att det inte blir några lustigheter. Som på min farmors begravning, där namnet Tord var stavat Trod i guldskrift på kransbanden längst fram vid kistan. De hann ändra det i sista sekunden. Sådant ska man inte behöva ta i just i den stunden.

Ring, telefon, ring!

Det är nu mitten av veckan. Jag har inte fått veta något mer om jobbet jag vill ha än att den sista intervjun var idag istället för igår. Sedan måste de väl bestämma sig, men kan de göra det fort för jag vill veta. Faktiskt också om jag inte får jobbet så vill jag veta.

För övrigt har jag varit på arbetsförmedlingen och gjort en ny handlingsplan idag. Hade ju hoppats få segla in där och säga att det inte behövdes.

Spion-ICA

Jag fick ICA:s tidning Buffé idag, men ingen bonuscheck. Det saknades 310 poäng. Däremot fick jag nyheten "mina varor". En bra idé tänkte jag spontant, för jag brukar inte ha så mycket användning av de kuponger man annars får. Sedan vände jag på lappen och där stirrade "8 varor du brukar köpa" på mig. Jag erkänner keson, tonfisken och Proviva-drycken, men blodpudding, Knorrs pastamixer och bodylotion har jag kanske köpt en av varje det senaste året.

Å andra sidan undrar jag var Marabous nya premiumchoklad med citron och ingefära tog vägen i den här frekvenstabellen. (20% på 25 kronor blir ju hela 5 kronor och det får man utnyttja en gång)