En 08:as funderingar

Här sitter man då åter med ett nytt år som snart ska börja. Det bästa man kan göra med åren som kommer och går är att fylla dem med värdefullt innehåll.

Det har jag blivit riktigt bra på. De senaste årens teman som jag levt efter har gjort att jag månar om att ha passion i livet, har mer acceptans, att jag ser saker och ting från den ljusa sidan så gott det går och att jag får lite mer gjort av sådant jag drömmer om. Som mormor sa tidigare när hon ringde för att önska mig ett gott nytt år: "Ja, det brukar du väl se till att få." Ja, det brukar jag, för mycket kan man fixa med tankekraft, vilja och lite envishet.

Om jag ska sätta upp några levnadsregler för 2008 så skulle det vara:
Mindre tid framför datorn - mer på salsagolv, med en god bok eller ute i livet.
Se till att få utvecklas, inom alla områden.
Skratta mycket!

Om jag får en enda nyårsönskan:
Jag har mycket kärlek i mitt liv, men inte den till och från en man. Det önskar jag mig mest.

GOTT NYTT ÅR!

En grön jul

Jag tittar ju inte så mycket på tv, men idag har jag slagit på stort och unnat mig en högkvalitativ filmafton. Först ut var Grinchen (sedan gjorde jag annat medan Shrek var) och så avslutade jag med Elf. Jag kommer kanske att drömma om gröna män inatt...

...med mycket möda och stort besvär...not!

I min familj slutade vi (vuxna) att köpa julklappar till varandra för ganska många år sedan. Detta efter att några år ha provat olika andra varainter, som att dra lott och få varsin familjemedlem att koncentrera sig på.

Lite trist är det för en person som älskar att öppna paket och som mer än gärna skulle få bli lite bortskämd och överraskad ibland, men efter att de senaste dagarna ha "överhört" stressade själars redogörelser för vilka julklappar de köpt och inte köpt och alla vedermödor som därmed följer kan jag stå ut med det.

Dessutom känner jag extra mycket i år att jag inte bidrar till överkonsumtion och planetens fortsatta förstörelse. En julklapp så god som någon, om än lite präktig.

Och nej, jag skickar inga julkort heller. En kombination av miljöspar, stressreduktion och bekämpande av den duktiga flickan Baba. Men God Jul ändå, för all del!

Typiskt nummerplåtsfenomen

Alla som spottar nummerplåtar kommer att känna igen detta scenario:

Jag tog 698 härromdan (ja, 690-talet gick undan) och skulle följaktligen ha 699 idag. Nu hampar det sig så att min pappa har det numret på sin bil, som jag inte kommer kunna lägga ögonen på förrän tidigast den 23:e. Eftersom det är ett inarbetat nummer för mig så ser jag faktiskt just 699 ganska ofta, men jag var ändå tvungen att sms:a pappa och kolla för han ska nämligen byta bil snart och jag var rädd att tajmingen skulle vara usel och till min nackdel. Nä, han byter inte än så det skyddsnätet fanns ju ifall...

Jag såg inte mindre än tre 698:or på stan idag, de log listigt och hånskrattade inte alls juligt åt mig. Väl hemma gick jag på promenad, för jag hoppades att en 699:a skulle stå där den ibland står. Och det gjorde den!

Bara för det såg jag en 699:a till på hemvägen.

Många tolkningar

Förra eller förrförra Lucia skrev jag om min och min brors egna versioner av text till Staffansvisan. Ekorrpåverkade jag sjöng "Staffan var en tallegren..." och tuffa brorsan sjöng "Tarzan var en stalledräng...".

Idag var jag på Busens luciatåg. Syrran berättade att han frågat henne vad texten "Tack och mus och hjärna" betydde...

Dagens överhörda

Detta roade mig på bussen idag och är en ganska rolig grej om man gillar att fantisera. Det gäller att uppsnappa bara en mening eller fras som någon säger och som är ryckt ur sitt sammanhang (för mycket realism och sammanhang förstör det roliga). Detta lösryckta kan höras exempelvis när någon går förbi precis bredvid dig eller pratar i mobiltelefon precis innan de ska kliva av bussen.

Dagens överhörda och lösryckta fras är: "Jag har köpt såna där skruvar."

Det första jag tänkte var att han hade köpt potatisskruvar till sin jättesugna, kanske gravida flickvän. Det andra och förmodligen mer troliga var att han hade köpt skruvar till att sätta upp någonting hemma. Det skulle kunna vara pastaskruvar, för deras barn vägrar äta någon annan form på pasta. Kanske är det nåt julpynt de har gått och spanat på som är som skruvar...

Inte visste jag att Ingemar varit försvunnen!

Haha! Kanotmannen och Ingemar Stenmark! Lika som bär.

Bilden hittade jag på Aftonbladet.

Under dräkten är vi alla bäbisar??

När jag var liten hade jag ett par favorittrosor med katter på.

Som vuxen har jag aldrig förstått charmen, vitsen eller estetiken med att ha t ex Snobben på allt från trosor till nattlinnen. Idag såg jag vuxenkvinnotrosor med Hello Kitty på och nattlinnen med Bambi (?). I beg your pardon, men ska man känna sig som en sjuåring eller vad?

Jag rekade inte på herravdelningen, men fotbollar, nallar och tomtar sorterar under samma frågetecken.

?

Hang in there!

Jag är inte död!
Jag har inte gett upp den här bloggen.
Jag är inte sjuk, deprimerad eller strandsatt på en öde ö.

Men jag är trött.
Jag har inte energi att samla mina tankar.
Det fortsätter att hända saker.
Baba betraktar allt med sin blick.

Om en månad ungefär kanske jag återvänder (läs: på julLOVET!)
Jag är tacksam för de 9-13 tappra själar som inte gett upp hoppet utan tittar förbi.
Ge inte upp!

Två solstrålar

Denna gråa dag då det aldrig slutat regna och de sista gula löven låg som en julgransmatta kring foten på en lönn utanför hörde jag vid ca 15-tiden en liten trudelutt som fick mig att le: glassbilens! "Vi lurar små barn, vi lurar små barn..." Nä, ursäkta men idag tror jag inte att några små barn blev lurade.

Ca tre timmar senare stod jag inknökad på en buss ganska nära föraren och hörde en kille fråga: "Är det okej att jag går av här fram?" Dagens andra smil. Det hade varit roligt om busschauffören haft en vresig dag.

Aldrig aldrig

Man ska aldrig säga aldrig!
Skam den som ger sig!
Tredje gången gillt!

Att jag är en vän av Blocket och Tradera har väl inte undgått någon som följt min bloggkarriär. Jag tycker det är en schyst tanke att låta saker få gå i återvinning istället för i soptunnan. Har man tur så kan man tjäna en hacka också.

Just nu har jag flyt. Min (i och för sig älskade, men av utrymmesskäl omöjliga) läsfåtölj med fotpall har varit ute på Blocket i två hela tvåmånadersperioder. I söndags lade jag ut den för tredje gången...och bara några timmar senare ringde en kvinna och frågade om den blivit såld. Det var den inte då, men nu är den det! Jag fick ca 2 kvm ny golvyta och 500 spänn!

Igår lade jag ut två grejer på Tradera. Inom en halvtimme hade bud lagts på båda!

Måndagmorgon

Jag har egentligen inget emot måndagar...annat än när det går mot mörkare tider. Det är just på måndagar som mörknandet blir så tydligt.

Jag stod på tvärbanan med andra morgonmulna människor i morse när en mamma klev på med sin dotter i sulky. Flickan var kanske 4 år och satt och gnolade och sjöng Bamse-låten och verkade hur pigg som helst. Jag blev lite gladare av henne. Tänk om man gnolade så där på väg till jobbet på måndagarna. Jag kanske ska börja med det, men inte förrän jag får sovstund på arbetstid.

Gnolning är förresten en bra värdemätare. Jag gnolar aldrig när jag är sur, förbannad eller på dåligt humör, så om jag gör det vet jag att det ska bli en bra dag :) Glad måndag!

Anonym

Man kan vara anonym för att skydda sig själv mot fegisar, idioter, stalkers och andra.

Eller så kan man vara anonym för att man är en av ovanstående.

Fy fan!

Slow food

Idag har jag värmt en djupfryst portion mat i kastrull. Det tog ganska lång tid och det var svårt att hitta den ultimata temperaturen för lagom upptining.

Så kan det gå när man eldar micropopcorn i microvågsugnen... Äh, jag skulle ändå köpa en ny, men vad gjorde man innan micron fanns?

Triss i sexor

Senaste nytt i nummerplåtsrapporteringen:

Jag tog 665 nu på eftermiddagen, vilket innebär att jag ska ha ett mycket ödesdigert nummer härnäst. Undrar om det betyder något?

Det skulle vara roligare med triss i sex...

Sluta hånglas!

Den fina bilden på Häxan Surtant är lånad från SVT.

Idag känner jag mig som Häxan Surtant.

Och det är för att det hånglas för mycket på stan! Kan man inte få gå i lugn och ro på stan utan att folk är kära mitt under näsan på en i tid och otid. Puss älskling! Fattar de inte att det är värre att vara singel på hösten än på våren? Nu ska alla paren snart gå inomhus i höstrusket och hångla framför brasor, men först ska de rosenkindade gå på promenad i stan och hålla handen och sparka i lövhögar. Dessutom är det ju förkylningstider! Hålla på så där! Värst var det igår på tunnelbanan. Jag var på väg hem, medan alla par var på väg på parmiddag med en blomsterkvast under armen. Det var trångt och jag stod inträngd mot ett dörrpar. Fem centimeter framför mig ställde sig en tjej. Hennes kille pussade henne så nära mig att hade tåget krängt till hade han kunnat träffa mig istället.

Ibland är det synd att man är så väluppfostrad...

Varken in eller ut

Jag har varit på stan idag. Jag har åkt in till stan, som jag säger nu för tiden. Förut sa jag fram på stan. Det var när jag bodde på Västgötaslätta. Sedan flyttade jag till Göteborg och där kommenterades ofta mitt fram. De sa ner på stan.

En på mitt jobb säger upp till köket. Jag säger ner till köket. Det är visserligen ett långsmalt hus, men utan att använda vattenpass kan jag säga att där inte råder stora nivåskillnader.

En del säger ut på nätet (internet). Andra säger in på nätet. Idag läste jag i en bok att sockret (En som inte ätit på länge satte i sig ett berg med pannkakor, ägg och bacon med sirap=blodsockerchock. Ja, det var i en amerikansk deckare!) gick rätt in i blodet. Jag för min del brukar säga att en stor stark på fredagsafterwork går rätt ut i blodet, fast mest till knäna :)

Jag som brukar tycka att prepositioner är knepiga på engelska! Är det bara geografi, väderstreck och riktning det är fråga om eller har det blivit svårt på svenska också?

Alla passar inte i mössa!

Mer än en vecka sedan mitt senaste inlägg. Jag får passa mig så min blogg inte dör av och folk slutar titta in här. Fast det är klart - alla äkta bloggare vet att man har sina toppar och dalar. Just nu är det mycket på jobbet och jag orkar inte riktigt samla ihop mig.

En rolig sak vill jag dock bjuda på. Jag håller på och letar mössa inför vintern. Förra året hittade jag en rolig och fin, men nu är jag ute efter något åt pösig basker-hållet. Jag passar riktigt bra i mössa nu när jag har långt hår, men det har inte alltid varit så. Fotona nedan avser att bevisa detta. De är tagna av min syster, som ville hävda att alla passar i mössa, men jag tror hon ändrade sig. De gråtiga ögonen kommer sig av de upprepade skrattattacker vi drabbades av under fotosessionen. Håll till godo!

Hand me a hanky!

Idag har jag gråtit tre gånger.

Första gången var på biofilmen "Underbar och älskad av alla". Som många komedier hade den svarta sidor, som de sorgliga baksidorna med att vara singel och komma hem till en lägenhet där man måste tända alla lampor och laga en singelportion mat och vara beroende av sitt sociala nätverk i form av släkt och vänner. En annan dag hade jag sett alla dessa saker som tjusningen med singellivet, men icke så idag. Jag fick lite samma känsla som när Bridget Jones sjunger "All by myself" iförd flanellpyjamas och endast i sällskap av sin dagbok och ett stort paket glass om jag minns rätt. (B J nr 2 sänds förresten som söndagsfilm idag...). Jag kände mig alltså lite sorgsen på väg hem från bion.

På tunnelbanan lyssnade jag på min mp3, på vilken jag bara har lugna, fina låtar, något som inte direkt lyfte mitt sinnelag.

Andra gången var när jag tittade på Stilpoliserna. Det gör jag alltid när paren (de hjälper par i den här omgången) ska stå nakna bakom en skärm och säga vad de tycker är fint på den andre. Det är alltid så rörande och nästan alla par verkar så ovana vid att både höra och säga de sakerna. (och jag skulle gärna själv få höra dem)

Om jag bara småsnyftat lite med blanka ögon fram tills nu, så storbölade jag den tredje gången. Det var när jag såg en dokumentär på 2:an, där man under 6 års tid fick följa Nicki, en pojke som skulle dö i sjukdomen ALD och hans familj.

Felleverans

Gissa en gång om den kolsyremaskin jag beställt, betalat, väntat på en vecka och förväntansfullt släpat hem invirad i metervis av bubbelplast (inte jag - maskinen) hade rätt färg...

Gissa en gång om kundtjänst stänger 17.00 på fredagar och har stängt på helgerna.