Ansiktskännare

Jag är sjukt bra på ansikten, alltså att komma ihåg att jag har träffat eller sett människor. Jag lider ibland av detta, eftersom det innebär att jag kan få ansikten "på hjärnan".

I fredags hände det med en kille som serverade i en bar. Jag frågade honom om han jobbat på en annan bar som jag trodde att det var, men nej. När vi gick därifrån trillade dock poletten ner och jag kom på var jag sett honom.

Idag gick jag ur en tunnelbanevagn och längs perrongen. Just när dörrarna stängdes och den åkte iväg såg jag en kille som tittade ut genom fönstret. Jag hann tänka att han nog vikarierat på skolan, innan jag kom på att det var skolfotografen från i höstas. Han var på skolan i flera dagar och åt en av dagarna lunch vid mitt bord, men sedan dess har vi inte setts.

Nu såg jag precis Biggest Loser och kände igen en av deltagarna så mycket att jag visste att jag träffat henne...och tänka sig att jag kom på det, fast det måste varit tio år sedan jag såg henne sist.

Tre är en spaning ;)