En blöt spaning

Det började med att jag lade mina handdukar i tvätten igår. Tanken slog mig att jag kanske borde hänga in nya med en gång, men jag tänkte att jag märker väl att det inte är några där när jag ska duscha. Nej, det märkte jag inte. Jag gjorde våta fotspår genom hallen och bildade en hel liten pöl i klädkammaren.

Senare fick jag vända nere i porten och springa upp efter ett paraply, eftersom det regnade.

Slutligen går jag danskurs den här helgen. En hel dag med foxtrot och imorgon en hel dag med bugg. Jag svettades och blev nedsvettad.

Ovårdat språk

Det är inte ofta jag tappar hakan och börjar stirra i Stockholms lokaltrafik, men idag i den mest knökade rusningstid var det en kvinna som sa "horjävlar". En annan kvinna som satt precis i gången sa, på ett väldigt modigt och snällt sätt: "Vilket kraftfullt språk. Du kan få sitta här."

Kvinnan satte sig men fortsatte spotta ur sig fula ord medan hon halvblundade och slickade sig om munnen. "Runkar horjävlar. Runkarunka. Runkarunkarunka horjävlar." Senare lät det som om hon sa "runkatoalett runkatoalett".

Jag var helt tagen och satt och smygkollade på henne i fönstret. Hon såg helt "normal" ut och hade en söt vit hålstickad mössa med en liten rosett på. Det där kan vara jag om x antal år, tänker jag, när SL och människorna i Stockholm drivit mig så långt det går och jag får ångesttourettes...

Lurig trilogi

Nu har jag blivit "pålurad" ytterligare en trilogi! Det visade sig att Kom ska vi tycka om varandra av Hans Koppel är andra delen i den planerade trilogi som startade med Kommer aldrig mer igen. Delarna är fristående och kan läsas i valfri ordning.

Efter att ha läst förra trilogin av fristående delarna Vi i villa, Medicinen och Kungens födelsedag blev Kommer aldrig mer igen en överraskning. Thriller, ja verkligen, men nästan för overklig i sin förortsidyll. Kom ska vi tycka om varandra var lika obehaglig för en som inte gillar ångestdrivna böcker, men mer realistisk. En riktig bladvändare, som de brukar säga. En affär på en konferens får konsekvenser. Kaninen väntar på att bli kokt...

Boken var mycket snabbläst. Jag pratar mycket om böcker och genrer med mina 9-åringar i trean just nu och jag höll upp ett uppslag för dem, där ett kapitel var på 1½ sida. Tillsammans med omslaget kunde de snabbt dra slutsatsen att det var en bok där författaren ville att läsaren snabbt skulle vända blad och säkert använde sig av cliffhangers. Duktiga elever!

Hade Hans Koppel den planen lyckades han mycket väl!

Böcker och löparskor

Jag känner att jag är i en mycket bra läsperiod just nu OCH detta sammanfaller med att jag lyckats ta mig för både lite löpning i lördags och en powerwalk idag. Idag har faktiskt solen visat sig också. Jag ska överleva fram till vintersolståndet.

Ikväll läste jag ut Illdåd av Thomas Erikson. Det är den andra boken om Alex King. Boken handlar om en gruppvåldtäkt och rättegången efter och den gjorde mig mycket illa berörd. Det känns som om inte mycket hänt sedan Jodie Foster gjorde Anklagad 1988.

Kungligt

Jag kan erkänna att jag följer diverse kungliga modebloggar. Mina favoritprinsessor är Mary av Danmark, Maxima från Holland och vår kronprinsessa Victoria. Victorias stil är lite ojämn. Jag gillar inte när hon har för korta kjolar, pudriga (bleka) toner och hennes gravidmode lämnade mycket i övrigt att önska, men igår var hon så himla snygg! Håret, sminket, klänningen, utstrålningen. Kolla här: My Royals

Inre stress

Idag hade jag fått en läkartid för att kolla upp mina hårda hjärtslag och yrselattacker. Även om jag självdiagnostiserat mig med stress ville jag kunna utesluta nära förestående stroke, aneurysm eller hjärntumör så blev jag nästan besviken när EKG:t såg bra ut, hjärtat lät fint (inga extraslag, inga blåsljud), det inte verkar vara något neurologiskt som orsakar yrseln, blodtrycket var normalt och min vilopuls var låg och fin.

Man vill ju gärna ha något som går att bota.

Ny spellista

Jag har en ny spellista på Spotify. Den går på hög volym på väg till jobbet om morgnarna och består av klassisk musik, mest i moll och mycket har jag hittat i Fifty Shades of Grey och från en begravning i Svikaren av Katarina Wennstam. Sådan är jag. Jag blir inspirerad. Ska även se om jag kan hitta och läsa Tess av d'Uberville av Thomas Hardy, precis som Ana.

Här är musiken ur böckerna:

Spem in Alium av Thomas Tallis
Préludes, Op. 28: No. 4 in E Minor av Frederic Chopin
Lakmé (Act I): Flower Duet
Adagio in G Minor For strings and organ av Tomaso Albinoni

Själv har jag, bland annat, lagt till:

Adagio for strings, Op. 11 av Samuel Barber
Abendlied ur 3 Sacred Songs, Op. 69 av Joseph Gabriel Rheinberger



Den här på högsta volym inne i kapuschongen i blåsten på Årstaberg om morgnarna får nästan mitt hjärta att spricka (fråga inte varför videon blir beskuren...lyssna bara).

Nya trilogier trillar in

Ojoj, detta trilogiernas år! Nu har jag händelsevis satt tänderna i två nya, men det är lugnt...

Den första är Fifty Shades-trilogin av E. L. James. Jag lånade första delen, Femtio nyanser av honom, av en arbetskamrat och läste ut den på två kvällar. Nu har den andra delen precis kommit på svenska, men innan dess hade jag otåligt beställt den kompletta pocketboxen på engelska. Alltså kommer jag att få med hela trilogin på årets lästa-böcker-lista.

Den andra trilogin är Katarina Wennstams nya. Första boken i den heter Svikaren. Jag läste hennes förra trilogi: Smuts, Dödergök och Alfahannen. De var fristående, även om ramberättelsen och personerna är samma i alla tre. Av detta sluter jag mig till att den nya trilogin är liknande. Svikaren var i alla fall fristående och avslutad, inte som de där jobbiga cliffhangertrilogierna som är som en enda roman uppdelad på tre (Fifty Shades, Hungerspelen, Kråkflickan). Palla vänta!

Fantasy och trilogier

Jag kan inte förklara det. Det här är verkligen trilogiernas år. Läser jag dem inte rakt igenom i år, så är det för att alla delar inte har kommit ut än. Dessutom har jag läst om varulvar, vampyrer, häxor och magiska väsen som aldrig förr. Det blir spännande vid 2012 års bokbokslut - kanske vinner fantasygenren över deckarna...

Årets 54:e bok blev Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Jag gillade den jättemycket och det tror jag beror på att jag är uppväxt på sagor, den är spännande som en deckare samt att jag har mycket lätt att identifiera mig med en gymnasieungdom som Bella Swan eller tjejerna i Cirkeln. Jag minns inte att jag läste så mycket sån litteratur när jag själv var 16-19 år, men nu tar jag igen det med råge.

Vardagsedge

Vardagsedge 1: Vi har en tvålflaska och en handspritsdito som är förvillande lika, som står på handfatet inne på vår personaltoa. Ibland byter städaren plats på dem när han har torkat handfatet, så man får sprit i handen när man ska ha tvål.

Vardagsedge 2: Ibland kloggar myningen på handspritsflaskans pump igen så strålen sprutar åt ett slumpmässigt håll. Till exempel i ett öga.

Årsta är ett vackert gym

Förutom att blodet pumpar och musklerna får jobba så är det naturens växlingar som är tjusningen med mina promenader och löpturer. Igår sprang jag runt Årstafältet. De solbelysta, gula lönnarna mot klarblå himmel, det allt brunare gräset, buskage som blivit rensade och kapade - allt tecken på att fältet rustar sig för att ta emot ett snötäcke vad det lider.

I morse powerwalkade jag runt Årstaviken. Solen sken idag också. Det var städdag i koloniområdet närmast Tantolunden och de eldade löv. Jag hamnade i rökmolnet när jag kom ner från bron och det doftade höstigt och mustigt. På Södersidan (där Söder ligger alltså, som ju är norra sidan av viken) hölls det på och tas upp båtar. Överallt mötte jag hundägare, joggare och folk som promenerade. Det roliga när jag går det där varvet är att jag alltid möter flera av dem jag mötte i Årstaskogen på andra sidan.

Jag har en halv- och en helspaning från denna söndagmorgon. Halvspaningen är att jag såg två nötväckor, en av mina älsklingsfåglar. Det behövs ju tre för en spaning, men jag kan slänga in en blåmes från igår så har jag åtminstone tre med bandit-teckning över ögonen. Den andra spaningen är att det verkar ha varit alla mammors sovmorgon för jag tappade räkningen på pappor med barnvagn (6-7 st?).

Rätt läge

Tänk att jag har haft en bok i min ägo sedan förra julen. Den har alltså funnits hemma hos mig i drygt nio månader. Tänk att jag hade boken med mig som reselektyr på resan till New York i somras, utan att ens ta ut den ur plastpåsen jag förvarade den i. Tänk att jag har lånat så många bra böcker på biblioteket för att läsa före den här som jag hade hemma, trots att jag verkligen ville läsa den innan jag såg eller hörde för mycket om filmen.

Samma bok visade sig bli omöjlig att lägga ifrån sig efter tre sidor. Tack för Niceville, Kathryn Stockett. Det var läge för att just den skulle bli årets femtionde bok.

Med tårar och hjärta
/Baba

Att nå ut

Jag har aldrig tänkt på det så förut, men det är ungefär tio gånger fler som läser veckobrevet jag skickar till alla föräldrar på fredagar än det är som läser den här bloggen.

Happy 14!

Sökmotorn Google fyller 14 år idag. Det vill jag fira! Jag, som säkert googlar minst 14 gånger om dagen.

Tapp

Vad det gäller jobbet bara tappar jag - humöret, tålamodet, närminnet, glädjen, greppet.

Tvärtomkänslor

Igår var jag på dagsutflykt i Stockholms norra skärgård med ett gäng arbetskamrater. Det var mulet och regnigt, men vi rymdes alla inne i den 18 ton stora motorbåten/flytande sommarstugan. Vi pratade och skrattade, fikade, grillade och drack vin. När ljuset började försvinna styrde vi tillbaka till marinan. Jag satt och tittade på det blåaktiga skymningsvackra. När jag kom hem var jag helmosig, stensomnade 21:30 för att vakna vid 8:10 i morse.

En underbar, avkopplad dag. Jag vaknade utvilad. Ändå känner jag mig låg idag.

Likadant för några veckor sedan. Jag slutar hyfsat tidigt på måndagar och hann hem och sitta på balkongen i två timmar och läsa och dricka kaffe i fortfarande värmande höstsol. Den mysiga stunden slutade med att jag började tänka på massa jobbiga saker och på kvällen var jag helt deppig.

Kan det vara så att i bakvattnet av de härliga stunderna simmar demoner, som blir extra stora och fula i kontrast mot det fina?

Gissa mässan

Mitt pendeltåg  passerar Älvsjömässan varje dag. På morgnarna är det ingen action, men på eftermiddagarna och särskilt onsdag, torsdag, fredag är det desto mer spännande.

När tåget rullar in på stationen brukar det stå en massa folk där. Min självpåtagna uppgift är att gissa mässan. Ibland är det lätt, särskilt om man tjyvläser på kassarna som folk bär på. Idag var det svårt. Det var mest män, ganska sammanbitna, inte så mycket kostymer, kassar som jag inte begrep loggorna på. Svaret får man när dörrarna stängs och tåget rullar in mot Stockholm. Då kan man läsa vilken mässa som pågår på en stor digital skylt. Idag stod det bara: SKYDD.

Jag kollade Stockholmsmässans hemsida och det är en mässa för Säkerhet, Brand & Räddning. Arrangeras parallellt med Nordic Safety Expo. Så nu vet ni det.

These boots

Jag är ingen skogalning. Det är svårt att ens hitta snygga skor i storlek 42, men när jag lyckas så lyckas jag. De här provade jag i lördags, sov på saken, köpte dem igår och bar dem för första gången till kjol och röd tröja idag. Ja - ett par nya boots kan förändra allt. These boots are made for walking...och för att få mig att känna mig tuff, snygg och lång tydligen.

Får jag presentera: Clou, Althea Zip från Nilson Shoes

SYTYCD bästa avsnittet

Dagens avsnitt av So You Think You Can Dance kan vara det bästa avsnittet någonsin! Avsnitt 12, säsong 9 - lägg det på minnet.

Alla numren var fantastiska. Ljussättningen är prisbelönt och man förstår lätt varför. Koreograferna är så begåvade. Alla solonumren var perfekta för var och ens stil. Cat Deeley, eller SVJ (Stora Vänliga Jätten) som min kompis och jag kallar henne, hade efter några veckor med tvivelaktiga outfits smällt till med den snyggaste spetsklänning jag sett på länge och urtjusigt, vågigt hår. Gästjurymedlem var min favorit Jesse Tyler Ferguson. Ingen av mina favoriter åkte ut.

Är det medelåldern?

Jag är 43 år och får väl betraktas som medelålders. Många av mina jämnåriga har barn i 20-årsåldern och blir snart mor- och farföräldrar. Mina eventuella barn är inte ens födda än. Bortsett från det där med barn och generationer, så fattar jag inte vad som hände mellan 28 och 43. Det är inte så att jag glömmer allt som hänt och allt jag gjort under de  åren, men när gled jag in i medelåldern?

Idag läste jag i SvD att Mauro Scocco fyllde 50 i veckan. Det kändes konstigt. Allra konstigast kändes det dock för några år sedan (närmare bestämt 2008), när kusinen och jag var på bio och såg filmen Små skandaler/Easy Virtue. Det är en jättebra film, se den, men var förberedd på att där spelar Colin Firth/Mr Darcy/en av världens finaste män föräldrageneration till Jessica Biel (född 1982).

Ur led är tiden. Det är väl bara att hänga med. Jag har inte behövt börja med läsglasögon än och det är jag glad för, jag som läser så mycket.