Jag har en ny spellista på Spotify. Den går på hög volym på väg till jobbet om morgnarna och består av klassisk musik, mest i moll och mycket har jag hittat i Fifty Shades of Grey och från en begravning i Svikaren av Katarina Wennstam. Sådan är jag. Jag blir inspirerad. Ska även se om jag kan hitta och läsa Tess av d'Uberville av Thomas Hardy, precis som Ana.
Här är musiken ur böckerna:
Spem in Alium av Thomas Tallis
Préludes, Op. 28: No. 4 in E Minor av Frederic Chopin
Lakmé (Act I): Flower Duet
Adagio in G Minor For strings and organ av Tomaso Albinoni
Själv har jag, bland annat, lagt till:
Adagio for strings, Op. 11 av Samuel Barber
Abendlied ur 3 Sacred Songs, Op. 69 av Joseph Gabriel Rheinberger
Den här på högsta volym inne i kapuschongen i blåsten på Årstaberg om morgnarna får nästan mitt hjärta att spricka (fråga inte varför videon blir beskuren...lyssna bara).
onsdag, oktober 31, 2012
Nya trilogier trillar in
Ojoj, detta trilogiernas år! Nu har jag händelsevis satt tänderna i två nya, men det är lugnt...
Den första är Fifty Shades-trilogin av E. L. James. Jag lånade första delen, Femtio nyanser av honom, av en arbetskamrat och läste ut den på två kvällar. Nu har den andra delen precis kommit på svenska, men innan dess hade jag otåligt beställt den kompletta pocketboxen på engelska. Alltså kommer jag att få med hela trilogin på årets lästa-böcker-lista.
Den andra trilogin är Katarina Wennstams nya. Första boken i den heter Svikaren. Jag läste hennes förra trilogi: Smuts, Dödergök och Alfahannen. De var fristående, även om ramberättelsen och personerna är samma i alla tre. Av detta sluter jag mig till att den nya trilogin är liknande. Svikaren var i alla fall fristående och avslutad, inte som de där jobbiga cliffhangertrilogierna som är som en enda roman uppdelad på tre (Fifty Shades, Hungerspelen, Kråkflickan). Palla vänta!
Den första är Fifty Shades-trilogin av E. L. James. Jag lånade första delen, Femtio nyanser av honom, av en arbetskamrat och läste ut den på två kvällar. Nu har den andra delen precis kommit på svenska, men innan dess hade jag otåligt beställt den kompletta pocketboxen på engelska. Alltså kommer jag att få med hela trilogin på årets lästa-böcker-lista.
Den andra trilogin är Katarina Wennstams nya. Första boken i den heter Svikaren. Jag läste hennes förra trilogi: Smuts, Dödergök och Alfahannen. De var fristående, även om ramberättelsen och personerna är samma i alla tre. Av detta sluter jag mig till att den nya trilogin är liknande. Svikaren var i alla fall fristående och avslutad, inte som de där jobbiga cliffhangertrilogierna som är som en enda roman uppdelad på tre (Fifty Shades, Hungerspelen, Kråkflickan). Palla vänta!
fredag, oktober 19, 2012
Fantasy och trilogier
Jag kan inte förklara det. Det här är verkligen trilogiernas år. Läser jag dem inte rakt igenom i år, så är det för att alla delar inte har kommit ut än. Dessutom har jag läst om varulvar, vampyrer, häxor och magiska väsen som aldrig förr. Det blir spännande vid 2012 års bokbokslut - kanske vinner fantasygenren över deckarna...
Årets 54:e bok blev Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Jag gillade den jättemycket och det tror jag beror på att jag är uppväxt på sagor, den är spännande som en deckare samt att jag har mycket lätt att identifiera mig med en gymnasieungdom som Bella Swan eller tjejerna i Cirkeln. Jag minns inte att jag läste så mycket sån litteratur när jag själv var 16-19 år, men nu tar jag igen det med råge.
Årets 54:e bok blev Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Jag gillade den jättemycket och det tror jag beror på att jag är uppväxt på sagor, den är spännande som en deckare samt att jag har mycket lätt att identifiera mig med en gymnasieungdom som Bella Swan eller tjejerna i Cirkeln. Jag minns inte att jag läste så mycket sån litteratur när jag själv var 16-19 år, men nu tar jag igen det med råge.
torsdag, oktober 11, 2012
Vardagsedge
Vardagsedge 1: Vi har en tvålflaska och en handspritsdito som är förvillande lika, som står på handfatet inne på vår personaltoa. Ibland byter städaren plats på dem när han har torkat handfatet, så man får sprit i handen när man ska ha tvål.
Vardagsedge 2: Ibland kloggar myningen på handspritsflaskans pump igen så strålen sprutar åt ett slumpmässigt håll. Till exempel i ett öga.
Vardagsedge 2: Ibland kloggar myningen på handspritsflaskans pump igen så strålen sprutar åt ett slumpmässigt håll. Till exempel i ett öga.
söndag, oktober 07, 2012
Årsta är ett vackert gym
Förutom att blodet pumpar och musklerna får jobba så är det naturens växlingar som är tjusningen med mina promenader och löpturer. Igår sprang jag runt Årstafältet. De solbelysta, gula lönnarna mot klarblå himmel, det allt brunare gräset, buskage som blivit rensade och kapade - allt tecken på att fältet rustar sig för att ta emot ett snötäcke vad det lider.
I morse powerwalkade jag runt Årstaviken. Solen sken idag också. Det var städdag i koloniområdet närmast Tantolunden och de eldade löv. Jag hamnade i rökmolnet när jag kom ner från bron och det doftade höstigt och mustigt. På Södersidan (där Söder ligger alltså, som ju är norra sidan av viken) hölls det på och tas upp båtar. Överallt mötte jag hundägare, joggare och folk som promenerade. Det roliga när jag går det där varvet är att jag alltid möter flera av dem jag mötte i Årstaskogen på andra sidan.
Jag har en halv- och en helspaning från denna söndagmorgon. Halvspaningen är att jag såg två nötväckor, en av mina älsklingsfåglar. Det behövs ju tre för en spaning, men jag kan slänga in en blåmes från igår så har jag åtminstone tre med bandit-teckning över ögonen. Den andra spaningen är att det verkar ha varit alla mammors sovmorgon för jag tappade räkningen på pappor med barnvagn (6-7 st?).
I morse powerwalkade jag runt Årstaviken. Solen sken idag också. Det var städdag i koloniområdet närmast Tantolunden och de eldade löv. Jag hamnade i rökmolnet när jag kom ner från bron och det doftade höstigt och mustigt. På Södersidan (där Söder ligger alltså, som ju är norra sidan av viken) hölls det på och tas upp båtar. Överallt mötte jag hundägare, joggare och folk som promenerade. Det roliga när jag går det där varvet är att jag alltid möter flera av dem jag mötte i Årstaskogen på andra sidan.
Jag har en halv- och en helspaning från denna söndagmorgon. Halvspaningen är att jag såg två nötväckor, en av mina älsklingsfåglar. Det behövs ju tre för en spaning, men jag kan slänga in en blåmes från igår så har jag åtminstone tre med bandit-teckning över ögonen. Den andra spaningen är att det verkar ha varit alla mammors sovmorgon för jag tappade räkningen på pappor med barnvagn (6-7 st?).
lördag, oktober 06, 2012
Rätt läge
Tänk att jag har haft en bok i min ägo sedan förra julen. Den har alltså funnits hemma hos mig i drygt nio månader. Tänk att jag hade boken med mig som reselektyr på resan till New York i somras, utan att ens ta ut den ur plastpåsen jag förvarade den i. Tänk att jag har lånat så många bra böcker på biblioteket för att läsa före den här som jag hade hemma, trots att jag verkligen ville läsa den innan jag såg eller hörde för mycket om filmen.
Samma bok visade sig bli omöjlig att lägga ifrån sig efter tre sidor. Tack för Niceville, Kathryn Stockett. Det var läge för att just den skulle bli årets femtionde bok.
Med tårar och hjärta
/Baba
Samma bok visade sig bli omöjlig att lägga ifrån sig efter tre sidor. Tack för Niceville, Kathryn Stockett. Det var läge för att just den skulle bli årets femtionde bok.
Med tårar och hjärta
/Baba
fredag, oktober 05, 2012
Att nå ut
Jag har aldrig tänkt på det så förut, men det är ungefär tio gånger fler som läser veckobrevet jag skickar till alla föräldrar på fredagar än det är som läser den här bloggen.
torsdag, september 27, 2012
söndag, september 23, 2012
Tvärtomkänslor
Igår var jag på dagsutflykt i Stockholms norra skärgård med ett gäng arbetskamrater. Det var mulet och regnigt, men vi rymdes alla inne i den 18 ton stora motorbåten/flytande sommarstugan. Vi pratade och skrattade, fikade, grillade och drack vin. När ljuset började försvinna styrde vi tillbaka till marinan. Jag satt och tittade på det blåaktiga skymningsvackra. När jag kom hem var jag helmosig, stensomnade 21:30 för att vakna vid 8:10 i morse.
En underbar, avkopplad dag. Jag vaknade utvilad. Ändå känner jag mig låg idag.
Likadant för några veckor sedan. Jag slutar hyfsat tidigt på måndagar och hann hem och sitta på balkongen i två timmar och läsa och dricka kaffe i fortfarande värmande höstsol. Den mysiga stunden slutade med att jag började tänka på massa jobbiga saker och på kvällen var jag helt deppig.
Kan det vara så att i bakvattnet av de härliga stunderna simmar demoner, som blir extra stora och fula i kontrast mot det fina?
En underbar, avkopplad dag. Jag vaknade utvilad. Ändå känner jag mig låg idag.
Likadant för några veckor sedan. Jag slutar hyfsat tidigt på måndagar och hann hem och sitta på balkongen i två timmar och läsa och dricka kaffe i fortfarande värmande höstsol. Den mysiga stunden slutade med att jag började tänka på massa jobbiga saker och på kvällen var jag helt deppig.
Kan det vara så att i bakvattnet av de härliga stunderna simmar demoner, som blir extra stora och fula i kontrast mot det fina?
torsdag, september 20, 2012
Gissa mässan
Mitt pendeltåg passerar Älvsjömässan varje dag. På morgnarna är det ingen action, men på eftermiddagarna och särskilt onsdag, torsdag, fredag är det desto mer spännande.
När tåget rullar in på stationen brukar det stå en massa folk där. Min självpåtagna uppgift är att gissa mässan. Ibland är det lätt, särskilt om man tjyvläser på kassarna som folk bär på. Idag var det svårt. Det var mest män, ganska sammanbitna, inte så mycket kostymer, kassar som jag inte begrep loggorna på. Svaret får man när dörrarna stängs och tåget rullar in mot Stockholm. Då kan man läsa vilken mässa som pågår på en stor digital skylt. Idag stod det bara: SKYDD.
Jag kollade Stockholmsmässans hemsida och det är en mässa för Säkerhet, Brand & Räddning. Arrangeras parallellt med Nordic Safety Expo. Så nu vet ni det.
När tåget rullar in på stationen brukar det stå en massa folk där. Min självpåtagna uppgift är att gissa mässan. Ibland är det lätt, särskilt om man tjyvläser på kassarna som folk bär på. Idag var det svårt. Det var mest män, ganska sammanbitna, inte så mycket kostymer, kassar som jag inte begrep loggorna på. Svaret får man när dörrarna stängs och tåget rullar in mot Stockholm. Då kan man läsa vilken mässa som pågår på en stor digital skylt. Idag stod det bara: SKYDD.
Jag kollade Stockholmsmässans hemsida och det är en mässa för Säkerhet, Brand & Räddning. Arrangeras parallellt med Nordic Safety Expo. Så nu vet ni det.
måndag, september 17, 2012
These boots
Jag är ingen skogalning. Det är svårt att ens hitta snygga skor i storlek 42, men när jag lyckas så lyckas jag. De här provade jag i lördags, sov på saken, köpte dem igår och bar dem för första gången till kjol och röd tröja idag. Ja - ett par nya boots kan förändra allt. These boots are made for walking...och för att få mig att känna mig tuff, snygg och lång tydligen.
Får jag presentera: Clou, Althea Zip från Nilson Shoes
söndag, september 16, 2012
SYTYCD bästa avsnittet
Dagens avsnitt av So You Think You Can Dance kan vara det bästa avsnittet någonsin! Avsnitt 12, säsong 9 - lägg det på minnet.
Alla numren var fantastiska. Ljussättningen är prisbelönt och man förstår lätt varför. Koreograferna är så begåvade. Alla solonumren var perfekta för var och ens stil. Cat Deeley, eller SVJ (Stora Vänliga Jätten) som min kompis och jag kallar henne, hade efter några veckor med tvivelaktiga outfits smällt till med den snyggaste spetsklänning jag sett på länge och urtjusigt, vågigt hår. Gästjurymedlem var min favorit Jesse Tyler Ferguson. Ingen av mina favoriter åkte ut.
Alla numren var fantastiska. Ljussättningen är prisbelönt och man förstår lätt varför. Koreograferna är så begåvade. Alla solonumren var perfekta för var och ens stil. Cat Deeley, eller SVJ (Stora Vänliga Jätten) som min kompis och jag kallar henne, hade efter några veckor med tvivelaktiga outfits smällt till med den snyggaste spetsklänning jag sett på länge och urtjusigt, vågigt hår. Gästjurymedlem var min favorit Jesse Tyler Ferguson. Ingen av mina favoriter åkte ut.
Är det medelåldern?
Jag är 43 år och får väl betraktas som medelålders. Många av mina jämnåriga har barn i 20-årsåldern och blir snart mor- och farföräldrar. Mina eventuella barn är inte ens födda än. Bortsett från det där med barn och generationer, så fattar jag inte vad som hände mellan 28 och 43. Det är inte så att jag glömmer allt som hänt och allt jag gjort under de åren, men när gled jag in i medelåldern?
Idag läste jag i SvD att Mauro Scocco fyllde 50 i veckan. Det kändes konstigt. Allra konstigast kändes det dock för några år sedan (närmare bestämt 2008), när kusinen och jag var på bio och såg filmen Små skandaler/Easy Virtue. Det är en jättebra film, se den, men var förberedd på att där spelar Colin Firth/Mr Darcy/en av världens finaste män föräldrageneration till Jessica Biel (född 1982).
Ur led är tiden. Det är väl bara att hänga med. Jag har inte behövt börja med läsglasögon än och det är jag glad för, jag som läser så mycket.
Idag läste jag i SvD att Mauro Scocco fyllde 50 i veckan. Det kändes konstigt. Allra konstigast kändes det dock för några år sedan (närmare bestämt 2008), när kusinen och jag var på bio och såg filmen Små skandaler/Easy Virtue. Det är en jättebra film, se den, men var förberedd på att där spelar Colin Firth/Mr Darcy/en av världens finaste män föräldrageneration till Jessica Biel (född 1982).
Ur led är tiden. Det är väl bara att hänga med. Jag har inte behövt börja med läsglasögon än och det är jag glad för, jag som läser så mycket.
måndag, september 10, 2012
Tacka vet jag H&M! eller Skam den som ger sig!
Här har jag letat som en galning efter den där perfekta, svarta mittemellanparkasen med dragsko. Jag har sett den framför mig. Den ska hålla en bit in på hösten och kunna rymma en extratröja under, men ändå vara snygg och gärna lite blankaktig i tyget.
Jag lät mig inte nedslås av min brist på jaktlycka i lördags utan hastade in i några butiker till efter jobbet. Jag var ju på H&M i lördags, men eftersom utbudet kan variera från butik till butik så gick jag ett varv idag igen. Där - inne på Divided-avdelningen - hängde den! Jag som aldrig ens går på Divided, för att det är "ungdomslinjen". Sedan hade jag ännu mer tur. Den svarta fanns bara upp till storlek 40, men jag provade en grön 42:a, som satt mycket bättre och hade långa ärmar. En tjej i butiken ringde då upp en annan butik och där fanns den i min storlek så hon hängde undan den. Jag tackade och åkte till den andra butiken och det var dagens lyckliga slut. Sade jag att den bara kostade 399:-?
Jag lät mig inte nedslås av min brist på jaktlycka i lördags utan hastade in i några butiker till efter jobbet. Jag var ju på H&M i lördags, men eftersom utbudet kan variera från butik till butik så gick jag ett varv idag igen. Där - inne på Divided-avdelningen - hängde den! Jag som aldrig ens går på Divided, för att det är "ungdomslinjen". Sedan hade jag ännu mer tur. Den svarta fanns bara upp till storlek 40, men jag provade en grön 42:a, som satt mycket bättre och hade långa ärmar. En tjej i butiken ringde då upp en annan butik och där fanns den i min storlek så hon hängde undan den. Jag tackade och åkte till den andra butiken och det var dagens lyckliga slut. Sade jag att den bara kostade 399:-?
söndag, september 09, 2012
Glatt bankkonto - ledset lyckokonto
Igår åkte jag till Liljeholmen, för att shoppa i gallerian där. Jag tänkte mest titta, eftersom jag inte gått i affärer på hela hösten, men jag skulle titta extra efter vanliga svarta långbyxor och en mittemellanjacka. Metodiskt jobbade jag mig igenom alla klädbutikerna. Det var i och för sig trevligt, men vanliga svarta långbyxor fanns ingenstans. Efter tre timmar åkte jag hem med ett par tajts och en flaska vin.
Varför är det på detta viset? När jag inte ska ha något, då hittar jag massor.
Varför är det på detta viset? När jag inte ska ha något, då hittar jag massor.
lördag, september 08, 2012
Early birds
Klockan var kvart i nio när jag gav mig ut på löprunda. Inte supertidigt, men det är ändå lördagmorgon och jag tänker att många skulle vilja ha sovmorgon.
Och vilka är uppe och ute? Joggare och hundägare är självskrivna, men sedan är det småbarnsföräldrarna. Två unga föräldrar, som såg alldeles nyvakna ut och var rufsiga i håret, satt och kurade på en lekplats medan deras barn glatt lallade omkring med en spade i handen. En pappa lärde sitt barn att cykla på en stump av den nedlagda Årstalänken. En drake seglade på himlen över Årstafältet och följde man snöret fann man ytterligare en pappa med sitt barn.
Och vilka är uppe och ute? Joggare och hundägare är självskrivna, men sedan är det småbarnsföräldrarna. Två unga föräldrar, som såg alldeles nyvakna ut och var rufsiga i håret, satt och kurade på en lekplats medan deras barn glatt lallade omkring med en spade i handen. En pappa lärde sitt barn att cykla på en stump av den nedlagda Årstalänken. En drake seglade på himlen över Årstafältet och följde man snöret fann man ytterligare en pappa med sitt barn.
torsdag, september 06, 2012
Frökens guld
Säga vad man vill om lärarjobbet, men när jag är tillsammans med mina elever (25 stycken, 8-9 år) har jag aldrig tråkigt! Den här veckan har...
...vi tagit skolfoto. Doften av hårvax lång tung i 3B:s kapprum.
...jag tvingats inse att jag inte visste exakt var Hawaii låg. Fick frågan när vi hade världskartan nere. Hawaii ligger väääldigt långt väster om USA, nästan där kartan slutar faktiskt.
...vi även diskuterat (jag minns inte ens hur vi kom in på det, men kartan var redan nere) kontinentplattornas rörelse utifrån a) mitt lärar-geografi-perspektiv och b) Ice Age-filmernas förklaringsmodell.
...jag för femtielfte gången tvingats argumentera mot Powerade som utflyktsdricka (med en elev som inte behöver ett gram extra fruktsocker).
...jag argumenterat med samma elev ytterligare en gång när han trodde att idrottslärarna kommer att ha andra regler på friluftsdagen. Moahahahaha...
...eleverna fortfarande gjort de vanliga stavfelen, men också genomfört en gedigen utredning (med mig som expertvittne) huruvida man kan stava "tja" på något annat sätt än "tja" och hur "shoo bre" (med google som expertvittne) stavas.
...några tjejer i min klass som går på konståkning och gymnastik och jag haft plankan-utmaning (världens kanske jobbigaste styrkeövning). Jag storförlorade, så klart.
...en del sett en overheadapparat för första gången. Jag hittade en portabel som jag använde när vi gjorde allas siluetter på kartong. En tjej förvånade mig. Hon kom in och sa: "En overheadapparat. Vad ska vi ha den till?"
...jag fått förklara vad en telefonkatalog (alfabetisk ordning behövs inte på samma sätt på eniros hemsida...) från Stockholmsområdet innebar jämfört med en från Lidköping, att man slog 90 000 istället för 112 och att vi hade disketter istället för usb-minnen så sent som när jag utbildade mig till lärare. De tröttnar aldrig på att häpna över att jag är från 1900-talet. De små raringarna har mig liksom ändå placerad på lite högre auktoritetsnivå och lite lägre pinsamhetsnivå än sina egna föräldrar.
Jag är ju deras fröken.
...vi tagit skolfoto. Doften av hårvax lång tung i 3B:s kapprum.
...jag tvingats inse att jag inte visste exakt var Hawaii låg. Fick frågan när vi hade världskartan nere. Hawaii ligger väääldigt långt väster om USA, nästan där kartan slutar faktiskt.
...vi även diskuterat (jag minns inte ens hur vi kom in på det, men kartan var redan nere) kontinentplattornas rörelse utifrån a) mitt lärar-geografi-perspektiv och b) Ice Age-filmernas förklaringsmodell.
...jag för femtielfte gången tvingats argumentera mot Powerade som utflyktsdricka (med en elev som inte behöver ett gram extra fruktsocker).
...jag argumenterat med samma elev ytterligare en gång när han trodde att idrottslärarna kommer att ha andra regler på friluftsdagen. Moahahahaha...
...eleverna fortfarande gjort de vanliga stavfelen, men också genomfört en gedigen utredning (med mig som expertvittne) huruvida man kan stava "tja" på något annat sätt än "tja" och hur "shoo bre" (med google som expertvittne) stavas.
...några tjejer i min klass som går på konståkning och gymnastik och jag haft plankan-utmaning (världens kanske jobbigaste styrkeövning). Jag storförlorade, så klart.
...en del sett en overheadapparat för första gången. Jag hittade en portabel som jag använde när vi gjorde allas siluetter på kartong. En tjej förvånade mig. Hon kom in och sa: "En overheadapparat. Vad ska vi ha den till?"
...jag fått förklara vad en telefonkatalog (alfabetisk ordning behövs inte på samma sätt på eniros hemsida...) från Stockholmsområdet innebar jämfört med en från Lidköping, att man slog 90 000 istället för 112 och att vi hade disketter istället för usb-minnen så sent som när jag utbildade mig till lärare. De tröttnar aldrig på att häpna över att jag är från 1900-talet. De små raringarna har mig liksom ändå placerad på lite högre auktoritetsnivå och lite lägre pinsamhetsnivå än sina egna föräldrar.
Jag är ju deras fröken.
söndag, augusti 26, 2012
Prövningen
Jag får säga att Prövningen av Michael Connelly har ett väldigt passande namn. Det är den 26 augusti och banne mig om det inte har regnat hela dagen. Så jag gick till sängs med Harry Bosch och hans halvbror Mickey Haller och både vädret och boken blev lite av en prövning för mig.
Jag har ju läst Connellys alla deckare om Harry Bosch. Böckerna om Mickey Haller har vävts ihop med Bosch sedan Gatans lag. När jag började läsa den här boken kände jag mig först lite tveksam. Jag frågade mig själv om jag läser allt som Connelly skriver bara för att jag gjort det hittills. Vartannat kapitel i Prövningen är skrivet i jag-form ur Hallers perspektiv och vartannat om Bosch ur allvetande berättarperspektiv, något som jag inte gillade eller som det åtminstone tog ett tag att ställa in sig på. Dessutom är det en rättegångsroman. Jag har aldrig gillat rättegångsromaner (eller filmer). Egentligen tycker jag att det är intressant, men bara när rättvisan segrar över ruttna jurymedlemmar, fulspel och orättvisa domare. Jag blir liksom aldrig tillräckligt bra på det amerikanska systemet med jury och regler för pläderingar och korsförhör.
Hur som helst läste jag boken, där Haller (som egentligen är försvarsadvokat) får ett uppdrag som åklagare i ett 24 år gammalt fall där ny DNA-teknik eventuellt kan fria en barnamördare. Bosch - min griniga favoritpolis - är Hallers utredare i fallet. Min slutgiltiga dom är att Prövningen var en läsvärd bok, kanske rent av den perfekta boken för den här mörka dagen.
Den blev årets 42:a bok.
Jag har ju läst Connellys alla deckare om Harry Bosch. Böckerna om Mickey Haller har vävts ihop med Bosch sedan Gatans lag. När jag började läsa den här boken kände jag mig först lite tveksam. Jag frågade mig själv om jag läser allt som Connelly skriver bara för att jag gjort det hittills. Vartannat kapitel i Prövningen är skrivet i jag-form ur Hallers perspektiv och vartannat om Bosch ur allvetande berättarperspektiv, något som jag inte gillade eller som det åtminstone tog ett tag att ställa in sig på. Dessutom är det en rättegångsroman. Jag har aldrig gillat rättegångsromaner (eller filmer). Egentligen tycker jag att det är intressant, men bara när rättvisan segrar över ruttna jurymedlemmar, fulspel och orättvisa domare. Jag blir liksom aldrig tillräckligt bra på det amerikanska systemet med jury och regler för pläderingar och korsförhör.
Hur som helst läste jag boken, där Haller (som egentligen är försvarsadvokat) får ett uppdrag som åklagare i ett 24 år gammalt fall där ny DNA-teknik eventuellt kan fria en barnamördare. Bosch - min griniga favoritpolis - är Hallers utredare i fallet. Min slutgiltiga dom är att Prövningen var en läsvärd bok, kanske rent av den perfekta boken för den här mörka dagen.
Den blev årets 42:a bok.
tisdag, augusti 21, 2012
Kvalificerat lärararbete
Jag upphör aldrig att förvånas eller uppröras av alla påbud och allt som ska rymmas i våra tjänstemannatjänster som lärare i grundskolan. Alla andra yrkeskategorier på skolan har en arbetsbeskrivning.
I min parallellklass finns en flicka med en hörselskada, som gör att det klassrummet fått extra pengar till ljuddämpande vaxdukar till alla elevbord. I våras fick de beställa ny duk, för den gamla var utsliten. Vem är det som står efter arbetstid (utan handräckning dagen före upprop) och ska klippa till vaxdukar och dessutom upptäcker att den självhäftande tejpen inte funkar? Ja, inte är det vaktmästaren eller en hel patrull av kolleger utskickade av expen enligt devisen tio armar är bättre än två. Det är både dåligt utnyttjande av lärarkraft och orättvis resursfördelning vid förekomst av elev med särskilda behov.
I min parallellklass finns en flicka med en hörselskada, som gör att det klassrummet fått extra pengar till ljuddämpande vaxdukar till alla elevbord. I våras fick de beställa ny duk, för den gamla var utsliten. Vem är det som står efter arbetstid (utan handräckning dagen före upprop) och ska klippa till vaxdukar och dessutom upptäcker att den självhäftande tejpen inte funkar? Ja, inte är det vaktmästaren eller en hel patrull av kolleger utskickade av expen enligt devisen tio armar är bättre än två. Det är både dåligt utnyttjande av lärarkraft och orättvis resursfördelning vid förekomst av elev med särskilda behov.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)