Ett tecken

När jag kom till jobbet möttes jag av denna bild i vårt lilla droppfat under kaffetermosen... Jag blev inte rädd, för jag har hört att döden är en symbolik för förändring och det är något jag står inför. Somliga spår i kaffesump, jag i intorkade kaffedroppar. Visst ser det ut som riddar Cato?

EJ på HH

Jag har just kommit hem från en mycket trevlig AW (after work) eller EJ (efter jobbet, som vi säger). Disco-Nick på jobbet är en riktig söderkis och det finns pubar som det inte är säkert att jag hade hittat till om han inte ordnat EJ där. Särskilt som jag är aningens söderfientlig och får lätta ångestrysningar när jag hör talas om pelikaner och kvarnar.

Idag var vi på Humlehof. Det ligger rätt långt ner på Folkungagatan. Mycket trevligt ställe mittemellan pub och ölhall. Och det gick att prata, vilket kanske är det bästa betyg ett socialt ställe som en pub kan få. Jag åt en görstor men smaklig wienerschnitzel. Det kändes bara lite obehagligt att äta den när man satt bredvid det här svinet:men som synes mutades han med öl.

I-landssminkproblem

Imorse började jag dagen med att lägga mascaraborsten med bredsidan lite för långt in (och touchade hornhinnan). Detta renderade i en kraftig blinkning som smetade den ännu icke torkade mascaran både under ögat och på ögonlocket där jag redan placerat ögonskugga som nu blev förstörd.

Jag har ett nytt läppstift där locket på den fyrkantiga hylsan är skuret som en våg där två av sidorna buktar uppåt och två går nedåt. Locket går bara att sätta på plats på ett sätt eller två av fyra, men jag kan hoppa upp och sätta mig på att jag provar på fel sätt 7-8 gånger av 10!

Mitt fasta puder tar alltid slut från mitten av dosan hur mycket jag än går in för att ta från sidorna. När mittpartiet är tillräckligt tunt trillar det loss, men jag kommer likväl inte åt det sista i kanterna. Slös!

Vargtimmen

Jag var med om nånting spännande i vargtimmen, strax innan det blev en ny dag. Jag vaknade kvart i fyra, var uppe på toaletten, och sedan kunde jag inte somna om. Det spännande i detta är att det inte brukar hända mig. Först försökte jag klura ut vad det kunde bero på, men fullmånen dröjer väl till fredag och trött var jag när jag gick och lade mig så jag kom inte på nåt.

Det som var intressant var att jag inte blev stressad. Först trodde jag nog att jag skulle somna om, men när jag inte gjorde det försökte jag bara ligga och vila. Fönstret var på glänt så det var sådär mysigt svalt i rummet och skönt med täcke. Fåglarna kvittrade, tidningen kom, jag funderade lite men fäste mig inte vid något speciellt. Till slut koncentrerade jag mig på andningen. Jag noterade att jag andades ganska korta andetag och andades medvetet in på 5 och ut på 6, som min kiropraktor lärt mig (man ska komma ner på nån alfa- eller betanivå då).

Till slut somnade jag och trots att jag varit trött idag så har känslan av den där timmen funnits kvar i mig hela dagen på ett skönt sätt.

595 från bussen till jobbet. Och sedan har min chef haft den goda smaken att skaffa ny bil förra veckan. Denna utomförträffliga bil har 596!

Ska jag köpa en trisslott eller är turen slut nu?

Nit, flit och lite tur!

Måndagen den 28 maj kommer helt klart att gå till nummerplåtshistorien.

Jag tog 591 i torsdags. Så bara på vägen till jobbet i morse såg jag 3 stycken 591:or och en 593:a... Det är som det brukar vara - mest sådana jag nyss tagit och så nån liten teaser.

När jag gick från jobbet körde det in en firmabil på gatan utanför mitt jobb. Om det inte var för att den skulle köra in, backa och vända hade jag aldrig hunnit se att den hade nummer 592. (Och om det inte varit för att jag stannat kvar nästan en halvtimme på jobbet för att utklassa motståndarlaget i fotbollsspel!) Jag vet inte hur noggrann jag varit med att poängtera att det är av yttersta vikt att det är helt glasklart och bortom alla tvivel ställt att det verkligen alldeles säkert är det nummer jag söker och inte ett spratt som mina ögon spelar mig, för att jag ska få tillgodoräkna mig numret ifråga. Och det var det ju nu.

Ca 1½ minut senare såg jag 593 från bussen och sedan kom 594 i en korsning ett kvarter ifrån där jag dansar salsa.

Sedan stötte jag på patrull som jag brukar när jag haft flyt, men det här var det retsammaste jag varit med om. Jag räknar ju inte taxi- eller diplomatbilar. På min egen gata står 595...fast med gula plastskyltar och handskriven tuschpenna. Jag antar att bilen är precis ny och inte hunnit få sina registreringsskyltar eller så, men why? och på min gata?! Vad betyder detta hack i mitt fantastiska flyt?!

Enastående eller ensamstående

Jag träffade en bekant i fredags. Hon har startat en klubb för singlar, där bara singlar som bor själva och inte har barn ska få vara med. Hon har tröttnat på alla singelaktiviteter som bara syftar till att para ihop folk. Det här ska vara mer ett nätverk, där man kan prata med andra singlar om singelskapets fram- och baksidor. Till exempel om man vill kolla på tv ihop med nån eller bor åt samma håll som någon i klubben och måste jobba över så kan man ringa och be dem köpa en limpa innan affären stänger.

Jag kan visserligen lacka ur på vissa saker ibland, som att man måste göra allting själv och att man inte har nån att kommentera roliga saker på tv med (om man inte pratar i telefon med en kompis genom en hel film), men jag insåg medan vi pratade att jag varken har behov av eller tid för en sån klubb!

De senaste 3 dygnen har jag:
- varit på kulturkväll med Ecpat med bland annat Åsa Jinder, som sjunger fantastiskt vackert (vilket jag inte visste innan)!
- varit på vårens elevutställningar på Beckmans, Forsbergs och Berghs.
- varit ute en kväll och kollat in skor/skornas bärare... (hann med 3 olika ställen).
- städat lägenheten (för jag gjorde aldrig det den där andra gången när jag skulle).
- haft nattgäster.
- träffat alla mina syskon i lite olika konstellationer.
- varit moster.
- varit på 25-årsparty, sjungit Singstar och kommit halvdåligt till i quizen om syrran som hon själv satt ihop.
- sovit för lite för det bodde en glad bäbis här som ville vara vaken klockan 06.00.
- hjälpt min bästa kompis att flytta tillbaka möbler efter en golvslipning.

I veckan har jag bara lite salsa och after work vad jag vet än så länge...

Snygga skor

Jag har fått en ny hobby! Att kolla folks skor. En kompis till mig kollar alltid killars skor och hon tycker att valet av skor säger en hel del om dess ägare. Vi var ute i fredags. Bland annat på Hotellet, som brukar vara trevligt, men så här en löningsfredag i maj var ganska vedervärdigt. Värsta uppvisningen av handväskor, frisyrer, solglasögon, solbrännor och näsor i vädret. Inte en enda kille som tittade lite extra på mig! Skittrist! Det roligaste var faktiskt att kolla in folks skor. Vinnare den här kvällen blev en kille som hade ett par skitsnygga, diskreta, men ändå tuffa boots till sin kostym.

Sedan förstår jag ju att det är uppenbart att förutsättningarna till att etablera ögonkontakt med män minskar om man tittar på deras fötter. Eller är det ungefär som med killar som tittar på ens tuttar istället för ögonen...? Det gäller alltså att göra det med finess och inte vrålblänga.

Systrar och syskonbarn

Min minstaste lillsyrra har fyllt 25 och ska ha kalas idag. Detta innebär att min andra syrra kommer till stan och hon har sambon och Lillen med sig. Han blev halvåret häromdan och jag har bara sett honom när han var en vecka och sedan när han var en månad. Jag är en dålig dålig moster, men jag tröstar mig med att han förhoppningsvis inte kommer att minnas min försumlighet när han växt upp.

Det känns som att det här 25-årspartajet blir startskottet till en riktig familjesommar som kommer att innehålla både brorsans bröllop och mammas 60-årsdag. Men en sak i taget - ikväll blir det party och kanske lite Singstar... och så ska jag fylla mitt hjärta till brädden med kärlek till mina syskonbarn.

Rödgrön röra

Om det är någon station på Stockholms tunnelbanenät man bör undvika att åka fel kring så är det Slussen! Se exempel:

Rätt sätt: Åk röd linje från Östermalmstorg. När du kommer till Slussen - kliv av, promenera över plattformen, ta grön linje för fortsatt färd söderut.

Mitt sätt: Åk röd linje från Östermalmstorg. Bli fascinerad av en konstig tjej på sätet mittemot och kom till sans först vid Mariatorget. Spring ut ur vagnen och över till andra sidan. 2 minuter senare kommer ett tåg åt hållet du just kom ifrån. Åk en station. När du kommer dit måste du ta rulltrappan upp och sedan ner igen för att komma till rätt spår. Fortsätt sedan färden söderut med grön linje.

Bush Camp

Just hemkommen från det närmsta en tjänsteresa jag kommer. Lite arbete...

...och lite vila. Man blir faktiskt trött av all frisk luft. Trots att jag är från landet är jag en tvättäkta stadsbo - en sån som blir mer trött av sol och vind än av avgaser och stress. Fast jag medger att det är olika sorts trötthet. Och så hade jag teckningsblocket med mig. Det var kul att få fart på de gamla takterna!

3 är en spaning!

Jag har börjat lägga märke till silversprängda och gråhåriga män. Som med så mycket annat som man uppmärksammat finns plötsligt dessa män överallt. Jag är lite avis, för jag tycker att män grånar så mycket snyggare än kvinnor.

Sluta borra!

Ibland kan man se rubriker i tidningen som lyder ungefär: "Har ni renoverat sönder kärleken?". Svaret på den frågan är: "Nej, men grannsämjan!".

Paret ovanpå mig har en lika liten lägenhet som jag (42,5 kvm) fast de bor två i sin. De har renoverat, skrapat, borrat och dunkat i snart ett år nu. Nu är klockan 21.10 och det sågas för glatta livet. Tidigare var han ute på balkongen och skrapade nåt och sedan vattnade de blommorna så det rann ner på min balkong där det hänger tvätt. Blir de aldrig klara? Hur står de ut? Den här lägenhetsstorleken är på gränsen till för liten för mig.

Jag hör dem aldrig gräla eller prata eller nåt annat heller för den delen, men en söndagkväll i slutet av förra sommaren hörde jag följande "konversation" genom mitt öppna sovrumsfönster:
-Killekillekillekill!
-Hahohahihihi!
-Å, killekillekillekill!
-Iiihhihihihi!
osv.

Och jag vet fortfarande inte vilket som är den värsta upplevelsen!

Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete!

Städning är något jag bara ägnar mig åt om det är absolut nödvändigt, vilket det tyvärr är nu. (men jag har ändå tagit mig tid att slå mig ned vid datorn, hehe) De flesta som känner mig kan nog inte tro att jag har så stökigt hemma och faktum är att jag är lite förvånad själv för jag är en person som det är ordning och reda på i alla andra situationer. Det är inte det att jag inte gillar när det är fint...det är bara att jag inte ser någon som helst njutning i själva städandet. En del människor gör ju det...har jag hört.

Om jag fick råd och möjlighet att betala någon för att städa och laga mat så skulle jag göra det. Det är mina två tråkigaste saker alla kategorier. So sue me!

Baba Mahatma Gandhi

Jag gjorde två såna där tester som många bloggare gör på similarminds.com.

Jag blev nån film jag aldrig har hört talas om och den berömda ledare jag liknade (inte rent utseendemässigt, dock) var Gandhi!

Badmode

Tacka vet jag att vara så där 6-7 år och kunna bära upp antingen en mörkblå baddräkt med flodhästar i turkos och orange eller en randig liten sak i orange, brunt och vitt tryckt på ett terylen/goretexaktigt material. På bild finns tyvärr inte min första bikini (som kom nån gång i 8-9-årsåldern) av knallgrön, lite glittrig frotté i trekantsmodell. Den utvidgades i vatten, kan jag säga, och det blev då lite småknepigt att hålla själva trekanterna på plats. Vad ska man ha på stranden i år...?

Mamma har tagit det första kortet. Det kan jag bombsäkert säga, för hon hade alltid ett finger med på sina bilder.

Jeeeeerk

För mindre än en vecka sedan påminde min kompis mig om att jag sagt ja till att gå med och kolla på några som hette Jeerk och att det var idag. Jag visste inget om dem mer än att det skulle vara en dansgrupp, fast jag litade på hennes goda omdöme. Den enda förväntning jag hade inför kvällen var att de kanske var som Bounce eller Stomp.

För det första var det på Nalen, som är en tjusig plats. Jag satt och tittade i taket, men sedan släcktes lamporna och det drog igång och jä-lar vad de var bra! Det var inte bara stepp och rytm. De var bra på att sjunga också och agera, prata, spela på flaska och jösses vilken kondis de måste ha. Allt hängde ihop och som den "gamla teaterräv" jag är tycker jag det är kul att se hur de har löst byten och in- och utgångar. Jag skrattade, njöt och beundrade om vartannat. Det var minsann annat än Tomas N. som hade bänken framför mig i 8:an och som man helst av allt ville dunka en kartbok i huvudet på för han trummade jämt och på allt!!!

De kör imorgon också om nån har missat dem. Fantastiska! Roliga! Skickliga! Rytmiska! Vilken simultankapacitet! Jag är grymt imponerad och kär i alla fem!

Vuxentillgänglighet Junibacken

Har idag varit på Junibacken med Busens familj. Det var premiär för oss allihop och vi var mäkta imponerade, trots att Busen var lite avvaktande innan. Utanför fanns den mest vidsträckta barnvagnsparkering jag någonsin skådat. Här kommer en rapport ur vuxenperspektiv:

Hit, men inte längre! Trots Busens uppmaningar att jag skulle komma och titta lyckades jag inte klämma in min lekamen riktigt överallt. Ibland fick jag nöja mig med att titta in genom fönstren. Nedanför skorstenen där Emil krupit upp ådrog jag mig en rejäl klassisk sträck-och-vrid-låsning i nacken. Jag rekommenderar att du sticker in kameran och tar en bild istället om du är över 104 cm.

Vuxendiskriminering! Det fanns dock gott om sittplatser för mammor, pappor och mostrar som behövde vila. Fin utsikt också. Och då menar jag utomhus. Syrran gjorde en Prusseluskan-min när jag sa att det kanske fanns en och annan singelpappa att spana på.

Störst behållning hade jag av Sagotåget, som inte alls var nåt tåg utan en sorts vagn på räls och i linbaba. Jag är väl för sentimental för sånt, för jag fick rys på låren flera gånger och grät faktiskt. Pinsamt nog precis när resan var slut, så tag med näsduk om Bröderna Lejonhjärta brukar ha den effekten på dig också.

Iakttag också att många barnföräldrar har ett mycket oförutsägbart rörelsemönster. Detta kan tas i beaktande när man ska försöka bära sin bricka från kassan till bordet i den för övrigt utmärkta kafeterian.

Lyxdygn

Det finns en sällsynt, välgörande sömn som jag kanske bara upplever 4-5 gånger per år. Nätterna då jag får uppleva denna sömn har ofta föregåtts av en fysiskt tröttande dag, till skillnad från mental slutkördhet. De innehåller inte så mycket drömmar och gör de det så är det inga jagande, stressande drömmar. När jag vaknar efter en sån natt slår jag bara upp ögonen och vet att jag är utsövd, avslappnat tung och redo för nya spännande utmaningar. En sån sömn har jag haft inatt!

Så hade jag också en superduperdag igår. Jag hade tagit en av mina lediga dagar och njöt i fulla drag, var ute i solen, promenerade runt, hängde med kompisar, besökte en utställning och lite nya kvarter där jag aldrig varit förut, åt lunch på stan mitt på dan (en sällsynt lyx för mig), äcklig latte på Medborgarplatsen (men det är ett kul ställe att kolla på människor på) och specialgod glass på Nytorget. Jag tog nummerplåtarna 584, 585 och 586 i vittnes närvaro och drack lite rödvin på kvällen när jag utmattad kom hem.

Varför kan inte livet alltid få vara så...

Telefon-lur