3 är en spaning!

Jag har börjat lägga märke till silversprängda och gråhåriga män. Som med så mycket annat som man uppmärksammat finns plötsligt dessa män överallt. Jag är lite avis, för jag tycker att män grånar så mycket snyggare än kvinnor.

Sluta borra!

Ibland kan man se rubriker i tidningen som lyder ungefär: "Har ni renoverat sönder kärleken?". Svaret på den frågan är: "Nej, men grannsämjan!".

Paret ovanpå mig har en lika liten lägenhet som jag (42,5 kvm) fast de bor två i sin. De har renoverat, skrapat, borrat och dunkat i snart ett år nu. Nu är klockan 21.10 och det sågas för glatta livet. Tidigare var han ute på balkongen och skrapade nåt och sedan vattnade de blommorna så det rann ner på min balkong där det hänger tvätt. Blir de aldrig klara? Hur står de ut? Den här lägenhetsstorleken är på gränsen till för liten för mig.

Jag hör dem aldrig gräla eller prata eller nåt annat heller för den delen, men en söndagkväll i slutet av förra sommaren hörde jag följande "konversation" genom mitt öppna sovrumsfönster:
-Killekillekillekill!
-Hahohahihihi!
-Å, killekillekillekill!
-Iiihhihihihi!
osv.

Och jag vet fortfarande inte vilket som är den värsta upplevelsen!

Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete!

Städning är något jag bara ägnar mig åt om det är absolut nödvändigt, vilket det tyvärr är nu. (men jag har ändå tagit mig tid att slå mig ned vid datorn, hehe) De flesta som känner mig kan nog inte tro att jag har så stökigt hemma och faktum är att jag är lite förvånad själv för jag är en person som det är ordning och reda på i alla andra situationer. Det är inte det att jag inte gillar när det är fint...det är bara att jag inte ser någon som helst njutning i själva städandet. En del människor gör ju det...har jag hört.

Om jag fick råd och möjlighet att betala någon för att städa och laga mat så skulle jag göra det. Det är mina två tråkigaste saker alla kategorier. So sue me!

Baba Mahatma Gandhi

Jag gjorde två såna där tester som många bloggare gör på similarminds.com.

Jag blev nån film jag aldrig har hört talas om och den berömda ledare jag liknade (inte rent utseendemässigt, dock) var Gandhi!

Badmode

Tacka vet jag att vara så där 6-7 år och kunna bära upp antingen en mörkblå baddräkt med flodhästar i turkos och orange eller en randig liten sak i orange, brunt och vitt tryckt på ett terylen/goretexaktigt material. På bild finns tyvärr inte min första bikini (som kom nån gång i 8-9-årsåldern) av knallgrön, lite glittrig frotté i trekantsmodell. Den utvidgades i vatten, kan jag säga, och det blev då lite småknepigt att hålla själva trekanterna på plats. Vad ska man ha på stranden i år...?

Mamma har tagit det första kortet. Det kan jag bombsäkert säga, för hon hade alltid ett finger med på sina bilder.

Jeeeeerk

För mindre än en vecka sedan påminde min kompis mig om att jag sagt ja till att gå med och kolla på några som hette Jeerk och att det var idag. Jag visste inget om dem mer än att det skulle vara en dansgrupp, fast jag litade på hennes goda omdöme. Den enda förväntning jag hade inför kvällen var att de kanske var som Bounce eller Stomp.

För det första var det på Nalen, som är en tjusig plats. Jag satt och tittade i taket, men sedan släcktes lamporna och det drog igång och jä-lar vad de var bra! Det var inte bara stepp och rytm. De var bra på att sjunga också och agera, prata, spela på flaska och jösses vilken kondis de måste ha. Allt hängde ihop och som den "gamla teaterräv" jag är tycker jag det är kul att se hur de har löst byten och in- och utgångar. Jag skrattade, njöt och beundrade om vartannat. Det var minsann annat än Tomas N. som hade bänken framför mig i 8:an och som man helst av allt ville dunka en kartbok i huvudet på för han trummade jämt och på allt!!!

De kör imorgon också om nån har missat dem. Fantastiska! Roliga! Skickliga! Rytmiska! Vilken simultankapacitet! Jag är grymt imponerad och kär i alla fem!

Vuxentillgänglighet Junibacken

Har idag varit på Junibacken med Busens familj. Det var premiär för oss allihop och vi var mäkta imponerade, trots att Busen var lite avvaktande innan. Utanför fanns den mest vidsträckta barnvagnsparkering jag någonsin skådat. Här kommer en rapport ur vuxenperspektiv:

Hit, men inte längre! Trots Busens uppmaningar att jag skulle komma och titta lyckades jag inte klämma in min lekamen riktigt överallt. Ibland fick jag nöja mig med att titta in genom fönstren. Nedanför skorstenen där Emil krupit upp ådrog jag mig en rejäl klassisk sträck-och-vrid-låsning i nacken. Jag rekommenderar att du sticker in kameran och tar en bild istället om du är över 104 cm.

Vuxendiskriminering! Det fanns dock gott om sittplatser för mammor, pappor och mostrar som behövde vila. Fin utsikt också. Och då menar jag utomhus. Syrran gjorde en Prusseluskan-min när jag sa att det kanske fanns en och annan singelpappa att spana på.

Störst behållning hade jag av Sagotåget, som inte alls var nåt tåg utan en sorts vagn på räls och i linbaba. Jag är väl för sentimental för sånt, för jag fick rys på låren flera gånger och grät faktiskt. Pinsamt nog precis när resan var slut, så tag med näsduk om Bröderna Lejonhjärta brukar ha den effekten på dig också.

Iakttag också att många barnföräldrar har ett mycket oförutsägbart rörelsemönster. Detta kan tas i beaktande när man ska försöka bära sin bricka från kassan till bordet i den för övrigt utmärkta kafeterian.

Lyxdygn

Det finns en sällsynt, välgörande sömn som jag kanske bara upplever 4-5 gånger per år. Nätterna då jag får uppleva denna sömn har ofta föregåtts av en fysiskt tröttande dag, till skillnad från mental slutkördhet. De innehåller inte så mycket drömmar och gör de det så är det inga jagande, stressande drömmar. När jag vaknar efter en sån natt slår jag bara upp ögonen och vet att jag är utsövd, avslappnat tung och redo för nya spännande utmaningar. En sån sömn har jag haft inatt!

Så hade jag också en superduperdag igår. Jag hade tagit en av mina lediga dagar och njöt i fulla drag, var ute i solen, promenerade runt, hängde med kompisar, besökte en utställning och lite nya kvarter där jag aldrig varit förut, åt lunch på stan mitt på dan (en sällsynt lyx för mig), äcklig latte på Medborgarplatsen (men det är ett kul ställe att kolla på människor på) och specialgod glass på Nytorget. Jag tog nummerplåtarna 584, 585 och 586 i vittnes närvaro och drack lite rödvin på kvällen när jag utmattad kom hem.

Varför kan inte livet alltid få vara så...

Telefon-lur

Samlarsporter

I förrgår spottade jag nummerplåt 583. En liten avcheckning kanske kan vara på sin plats, så här på andra sidan mitten. Jag skulle inte kunna sluta titta nu, det har blivit en vana, men så pass mätt har jag blivit att jag har svårt att se att jag skulle börja om efter 999.

Jag hörde om en ännu galnare samlarsport. Den går ut på att man ska samla ihop en hel kortlek, 52 kort. Det var en tävling omgärdad av regler. Man får inte ta en hel kortlek på ett Black Jack-bord till exempel, eller ens en hel halv som någon kastat ifrån sig i vredesmod. Man får inte knycka spader knekt eller ruter fyra hemma hos en polare, bara för att man behöver just de korten. Jag, som inte kan minnas att jag någonsin sett ett enda ensamt spelkort ligga och skräpa tycker att detta verkar vara en extremt svår sport, men prova gärna. Nån som hört talas om andra spännande samlarsporter?

Inte Italien

Jag har varit på många intressanta ställen med kören - Helsingfors, Lindenholzhausen, Åtvidaberg. Imorgon drar delar av kören till Italien, men vi som inte har tid, råd eller möjlighet att följa med blir kvar i Stockholm. Detta sörjer jag naturligtvis, men jag ska ta mig dit förr eller senare på egen hand. Det är bäst att inte tänka på de lyckostarna.

Jag försöker fokusera på att jag gör miljön en tjänst genom att inte flyga. Det får mig att känna mig så mycket bättre.

Goda föresatser

Den här bönen finns lite här och där på nätet. Det går bra att göra egna tillägg. Även om den är på skämt, så får den mig att tänka på alla goda föresatser jag har varje ny dag...och jag tänker att jag alltid kan sikta på stjärnorna, så hamnar jag kanske i grantopparna.

Dear God, (Goddess, Mother/Father, Creator, Mighty Universe)

So far today I have done all right.
I have not gossiped.
I have not lost my temper.
I have not been greedy, grumpy, nasty, selfish, proud or overindulgent.

But in a few minutes, God, I am going to get out of bed ...

Collietiken

Titta på det ordet en gång till medan det står lösryckt ur sitt sammanhang:

Collietiken

Det var där mina ögon fastnade på baksidan av ett mjölkpaket i morse. Nästa ord var Lassie.

Tunga saker

Jag har en vän som är singel ungefär lika ofta (läs: sällan) och lika länge (läs: kortvarigt) som jag har förhållanden. Med detta i åtanke kan det kanske vara lite svårt att se att det är hon som har myntat följande uttryck: "Män - de är bra att ha till att bära tunga saker och blanda goda drinkar!". Jag har varken varit gift eller sambo, men jag kan för min del tänka ut mycket roligare saker att ha en man till...

Fast ibland är jag beredd att skriva under på det där med tunga saker. En full matkasse i uppförsbacke igår och två vändor med tidningar och annat skräp till returcentralen idag har nästan fått mig att börja fundera på att skaffa en sån där man. Jag är trött på att släpa tunga saker hit och dit. Men så tänkte jag ett varv till och insåg att det faktiskt inte är en man jag behöver i så fall, utan en bil. Och tänk vilka armmuskler jag får på kuppen!

Och några bilder...

Bilderna får ett eget inlägg för de brukar alltid krångla till det:

Kullerstenar - vackra, men besvärliga att gå på.

Riddarholmsdagen 2007

Jag är inte speciellt intresserad av jippon, men när jag fick se i tidningen att det skulle vara Riddarholmsdagen kunde jag inte motstå. Min relation till Riddarholmen ser ut ungefär så här: aldrig satt min fot där, men åkt förbi tusentals gånger och så vet jag lite om vilka som ligger begravda i Ridarholmskyrkan.

Idag har varit min kulturdag, för efter Hagelbäckutställningen blev det Riddarholmsdag. Jag strosade runt lite, kollade folk i 1600-talskläder, köpte brända mandlar, besökte Gamla riksarkivet som var fantastiskt vackert, gick en sväng till Birger jarls torn (som dock inte var öppet) och avlyssnade en liten minikonsert med medlemmar ur Drottningholms Barockensemble.

Det var en riktig nära-livet-upplevelse! Jag satt på första raden och lät mig bara omslutas av Bachs Air och Vivaldis Våren. Jag fick närapå tårar i ögonen. Det var så starkt och så vackert och livemusik kan aldrig, aldrig ersättas av inspelningar! Jag kände hur lugn jag blev och alla minna sinnen skärptes. Jag kände hur kallt det var inne i kyrkan, jag hörde musiken, jag såg från musiker till musiker allteftersom de hanterade sina instrument. Miljön var så vacker där, mitt bland alla döda kungar och drottningar.

Från Druvan till russin

En stor fördel med Stockholm är det rika kulturutbudet. En nackdel är att jag tenderar att bli slapp av detsamma. Det var likadant när jag bodde i Göteborg. Den 3 februari (!) startade Johan Hagelbäcks russinutställning på Stockholms Stadsmuseum. Imorgon är sista dagen och idag fick jag ändan ur vagnen.

Det är jag glad för. Jag har diggat Kcäblegah Nahoj (som han kallade sig) sedan ungdomsprogrammet Druvan och senare hans filmjölksanimationer. När jag surfade runt efter lite fakta om honom hittade jag massor av saker som jag inte ens visste att han låg bakom.

Russinutställningen var riktigt rolig. Jag gick där och fnissade för mig själv. Där kan man se russinens liv från fortplantning till ålderdomshem (där de sköts om av unga vindruvor) och död. Han måste ha haft riktigt roligt när han kom på alla idéerna. Men det var vackert också. Han hade gjort tavlor med abstrakta mönster och russin som mosaik, mörka kaliforniska russin i kontrast till gulaktiga sultanrussin. En del började bli lite dammiga så här i slutet av utställningsperioden.

En liten tavla var fräck och rolig, men medför eventuellt att jag inte kommer att vilja äta kalaspuffar igen. Det är ett russin som står bredvid ett gäng kalaspuffar som hoppar hage på en skolgård och kallar dem "Jävla fittor!"

Bilden har jag lånat från Zenit.

Fredagens fingerfärdigheter

Är det bara jag som brukar roa mig med musmarkören när den är en liten hand med ett pekande pekfinger? Och passa på att peta kungen i näsan, Ola Salo mellan benen eller någon lustfyllt utsträckt bikinimodell i armhålan?

Jaja, jag har aldrig påstått att jag inte är lättroad.

Bulk-Baba

Jag åt förra veckan tillsammans med ett salsagäng. Killen som hamnade bredvid mig är en smal snygg-och-vet-om-det-kille. Han beställde en ceasarsallad för som han sa, och jag citerar ordagrant: "Jag deffar." Jag trodde verkligen att han skojade, men det gjorde han nog inte, för nästa gång han öppnade munnen sa han "Beach 2007.". Jag tittade på honom för att se om han log och visade att hans uttalanden dröp av självironi, men icke. Sedan berättade han att det var han och fyra killar som körde deffar-tävling inför sommaren varje år och de hade gjort det i 10 år. Det var ju ganska kul att hålla en sån tradition vid liv, även om jag personligen tycker att det finns skojigare saker att tävla om.

Men jag blev lite inspirerad. Jag måste deffa. Den här våren har inte varit sig lik. På höstarna brukar jag gå upp lite, men det tröstar jag mig med att det är stenåldershullet man måste ha för att klara den bistra vintern. På vårarna, däremot, har jag alltid gått ner. Fast inte våren 2007 tydligen. Det är inte så att jag gått upp jättemycket, men vinterspäcket hänger liksom kvar. Det är alltså läge att deffa. På Wikipedia lärde jag mig just att motsatsen heter bulk. Så det är alltså bulkat jag har gjort hela vintern. Låter faktiskt lite äckligt.

Jag vet varför också. Jag är stressad och trött och inte så lite missnöjd med ett och annat. Inte så att det är storkris på något speciellt område, snarare lite småkris på många fronter. Det är för mycket just nu och då förfaller jag till dåliga vanor för att jag inte orkar och bristen på ork som jag får av att ha dåliga vanor leder till att jag inte orkar bryta spiralen och skaffa goda vanor. Voilà, så skapas en ond cirkel.

Mysko

Jag har en obehaglig misstanke...det kan vara så att någon har nyckel till min lägenhet och att denne någon är här och sprider ut mina tillhörigheter i lägenheten när jag är borta. Hur kan det annars se ut som det gör? Jag är ju aldrig hemma!