Jag var på promenad i morse och svettades rejält i den fuktvarma sensommaren. Sista biten är en stigning som består av några skruttiga (vinterväghålles ej), men branta stentrappor i skogen. Det är aldrig någon där trots att det står en gammal mossig bänk i mitten. Att vila sig på förmodar jag.
Idag blev jag således extra förvånad av att se någon röra sig där uppe, men en bit ut i skogen. Det var en kvinna med två papperskassar i ena handen. När jag kom närmare såg jag att hon hade någon kartongbit i den andra handen. Precis när jag kom uppför trappan vände hon sig om och log lite generat. Jag log tillbaks och frågade vad hon höll på med. Då berättade hon att hon hade slängt lite jord och blomrester på väg till återvinningscentralen. Hon sa att om växterna inte var helt döda tyckte hon att man skulle sätta ut dem i skogen. Jag höll med. Jag brukar själv smyga till skogen och hälla ut jord som blivit över när jag byter i blomkrukorna hemma.
Vi nickade i samförstånd och fortsatte våra respektive promenader. Är det bara vi som är så här knäppa?
lördag, augusti 26, 2006
Akta sig
Man ska akta sig för vad man önskar sig...det kan gå i uppfyllelse.
Jag har inte försvunnit från jordens yta. Jag har bara lite utmaningar att tampas med.
Jag har inte försvunnit från jordens yta. Jag har bara lite utmaningar att tampas med.
lördag, augusti 19, 2006
Magi?
Något magiskt har hänt på min arbetsplats och jag tror inte att det endast är våra svinganden i träden som varit utlösande faktor. Kanske ligger ett elektriskt moln över oss precis just nu, för folk har börjat göra saker. En har köpt båt. En har köpt motorcykel. Och jag har åkt motorcykel (fast inte med hon som köpte sin igår).
Jag hade inte så mycket dödsångest. Ingen alls faktiskt. Försökte mest koncentrera mig på att slappna av och hänga med i svängarna (i dubbel bemärkelse). Det var närmare midnatt och inte så mycket bilar ute, lagom kallt och härligt.
Vilken är min nästa utmaning? Come on bara. Jag är på!
Jag hade inte så mycket dödsångest. Ingen alls faktiskt. Försökte mest koncentrera mig på att slappna av och hänga med i svängarna (i dubbel bemärkelse). Det var närmare midnatt och inte så mycket bilar ute, lagom kallt och härligt.
Vilken är min nästa utmaning? Come on bara. Jag är på!
onsdag, augusti 16, 2006
Hög på höjder
I tisdags började jag jobba. Det var länge sedan jag längtat så lite efter att börja jobba efter sommaren, men det beror på att jag haft en så bra sommar - inte att jag inte trivs på jobbet.
Idag skulle vi ha kick off. Som vanligt var det lite hemligt och oömma kläder var enda instruktionen. Jag gillar vanligen att ha lite mer kontroll än så och när jag började förstå vartåt det lutade blev jag inte särskilt glad. Vi klev av bussen precis vid en skylt där det stod Äventyrsbanan. Jag försökte hålla min höjdskräck i schack och tänkte att det nog inte skulle bli så farligt, att det säkert fanns olika nivåer och att ingen skulle kunna bli tvingad. Jag är inte glad i att gå över Tranebergsbron ens en gång.
Först hade vi ett tvåtimmarspass med samarbetsövningar som var jättekul. Sedan var det kaffe och efter det kom det jag fasat för - höghöjdsbanorna, där vi skulle få tillfälle att utmana oss själva. Vi kom fram till den första. Det var en linbana där man skulle åka två och två i en vajer. 18 meter ovan mark! Och man fick själv klättra upp på märlor inslagna i en tallstam. Jag hade bestämt mig för att inte åka, men sedan var det andra som var lika rädda som jag som sa att det var klart att jag skulle och en arbetskamrat som såg att jag var rädd och frågade med en gång om jag ville åka med henne. Så jag gjorde det! Ganska snart. Jag tror vi var tredje paret ut. Det skulle varit mycket värre att vänta. Jag var skiträdd, darrig efter uppklättringen och hade mjölksyra i hela kroppen, men själva åkningen var förtjusning om än skräckblandad. Jag gillar ju faktiskt berg-och-dal-banor. Och självklart skrek jag och klamrade mig fast vid min arbetskamrat.
Nästa station gick ut på att dra på sig en sele med gummisnoddar i, klättra 14 meter upp, gå ut på en smal brygga och hoppa rakt ut i en sorts bungy jump. Jag stod nedanför och svettades i händerna för varje hoppare, men jag visste att alla inte skulle hinna och ville liksom ändå inte missa chansen, så rätt vad det var stod jag och drog på mig den där selen i alla fall. De flesta tyckte att den här var värre, men jag tror banne mig att när jag väl klarat av tröskeln (som var 18-metersklättringen) så släppte det. Här fick man hoppa själv. På den förra utlöste en personal linbanan. Hjärnan växlar mellan att inse att det är säkert och att det är totalt mot allt förnuft att frivilligt låta sig falla från hög höjd.
Och på tal om hög, så är det vad jag har varit resten av kvällen och jag är inte så lite stolt!!! Detta hade jag aldrig trott mig själv om!
Idag skulle vi ha kick off. Som vanligt var det lite hemligt och oömma kläder var enda instruktionen. Jag gillar vanligen att ha lite mer kontroll än så och när jag började förstå vartåt det lutade blev jag inte särskilt glad. Vi klev av bussen precis vid en skylt där det stod Äventyrsbanan. Jag försökte hålla min höjdskräck i schack och tänkte att det nog inte skulle bli så farligt, att det säkert fanns olika nivåer och att ingen skulle kunna bli tvingad. Jag är inte glad i att gå över Tranebergsbron ens en gång.
Först hade vi ett tvåtimmarspass med samarbetsövningar som var jättekul. Sedan var det kaffe och efter det kom det jag fasat för - höghöjdsbanorna, där vi skulle få tillfälle att utmana oss själva. Vi kom fram till den första. Det var en linbana där man skulle åka två och två i en vajer. 18 meter ovan mark! Och man fick själv klättra upp på märlor inslagna i en tallstam. Jag hade bestämt mig för att inte åka, men sedan var det andra som var lika rädda som jag som sa att det var klart att jag skulle och en arbetskamrat som såg att jag var rädd och frågade med en gång om jag ville åka med henne. Så jag gjorde det! Ganska snart. Jag tror vi var tredje paret ut. Det skulle varit mycket värre att vänta. Jag var skiträdd, darrig efter uppklättringen och hade mjölksyra i hela kroppen, men själva åkningen var förtjusning om än skräckblandad. Jag gillar ju faktiskt berg-och-dal-banor. Och självklart skrek jag och klamrade mig fast vid min arbetskamrat.
Nästa station gick ut på att dra på sig en sele med gummisnoddar i, klättra 14 meter upp, gå ut på en smal brygga och hoppa rakt ut i en sorts bungy jump. Jag stod nedanför och svettades i händerna för varje hoppare, men jag visste att alla inte skulle hinna och ville liksom ändå inte missa chansen, så rätt vad det var stod jag och drog på mig den där selen i alla fall. De flesta tyckte att den här var värre, men jag tror banne mig att när jag väl klarat av tröskeln (som var 18-metersklättringen) så släppte det. Här fick man hoppa själv. På den förra utlöste en personal linbanan. Hjärnan växlar mellan att inse att det är säkert och att det är totalt mot allt förnuft att frivilligt låta sig falla från hög höjd.
Och på tal om hög, så är det vad jag har varit resten av kvällen och jag är inte så lite stolt!!! Detta hade jag aldrig trott mig själv om!
fredag, augusti 11, 2006
onsdag, augusti 09, 2006
Böcker till barnen!!!
Jag var hos syrran och Busen igår vid sextiden, när det var sovdags. Det är så gosigt att natta Busen och läsa saga. Igår läste jag en ny bok - När Åkes mamma glömde bort av Pija Lindenbaum - som Busen fått från biblioteket. De har en kampanj på biblioteket där han bor. Om barn lånar fem böcker och skriver lite om dem, så får de en bok. Fantastiskt!
Jag frågade Busen vilka han hade lånat och han berättade. Personligen blev jag mest intresserad av en bok som heter Häxan Baba-Jaga (är det inte intressant hur Baba sticker upp sitt huvud när man minst anar det?).
Sedan läste vi Byggar Bobs födelsedag och det märks att Busen läst den förut, för han fyller i med kommentarer, pekar på bilderna, skrattar ibland och säger "Vad tokigt.". Hur kan så små barn (3) ha sådan inlevelse? Jag tycker det är bra att syrran och svågern läser mycket för honom. Det finns böcker överallt hemma hos dem och det är inte bara barnböcker. Han vet att man kan hitta information i böcker, att man kan läsa för att ha roligt, mysigt eller för att man tycker om en speciell karaktär och vill vara med den en stund.
Nu genomsyras det här av min kärlek till Busen, men jag skulle verkligen önska alla barn massor av böcker, härliga läsupplevelser och vuxna omkring sig som förmedlar budskapet att böcker är viktiga. Jag hade det så när jag var barn och det är jag evigt tacksam för.
Jag frågade Busen vilka han hade lånat och han berättade. Personligen blev jag mest intresserad av en bok som heter Häxan Baba-Jaga (är det inte intressant hur Baba sticker upp sitt huvud när man minst anar det?).
Sedan läste vi Byggar Bobs födelsedag och det märks att Busen läst den förut, för han fyller i med kommentarer, pekar på bilderna, skrattar ibland och säger "Vad tokigt.". Hur kan så små barn (3) ha sådan inlevelse? Jag tycker det är bra att syrran och svågern läser mycket för honom. Det finns böcker överallt hemma hos dem och det är inte bara barnböcker. Han vet att man kan hitta information i böcker, att man kan läsa för att ha roligt, mysigt eller för att man tycker om en speciell karaktär och vill vara med den en stund.
Nu genomsyras det här av min kärlek till Busen, men jag skulle verkligen önska alla barn massor av böcker, härliga läsupplevelser och vuxna omkring sig som förmedlar budskapet att böcker är viktiga. Jag hade det så när jag var barn och det är jag evigt tacksam för.
söndag, augusti 06, 2006
Stjärnögd
Ikväll har jag varit på picknick på Mariaberget i Stockholm. När mörkret sänkte sig lade vi oss ner på gräsmattan och tittade på stjärnorna. Man fick vänja sig, men sedan såg jag riktigt många och två stjärnfall! Någon i gänget hade en vetenskaplig förklaring på att vi i mitten av augusti kan se fler stjärnfall, men det spelar ingen roll. Jag har legat och tittat på stjärnorna tillsammans med vänner i augustinatten - min älsklingsmånad. Mina känslor inför det har ingen vetenskaplig förklaring.
fredag, augusti 04, 2006
In i garderoben
Okej, det här är ingen modeblogg, men igår fick jag ett moderyck. Det kan vara en klassisk dödsryckning för att det bara är 10 dagar kvar på semestern och jag har levt så härligt onyttigt fram tills nu. Jag var också högst osugen på att hänga med ut och ta en regnutspädd öl.
Det började med att jag gick igenom alla mina postorderkataloger och skrev upp allt jag ville ha. Önska kostar ingenting...men jag brukar göra så och sedan stryker jag allt eftersom tills det blir en mer rimlig beställning kvar. Jag har Haléns, H&M, Ellos och La Redoute och snart kommer Bon´a parte. Jag hittade bland annat mängder av skor upp till storlek 42 hos Haléns och massa salsalämpliga kläder hos Ellos. Postorder är himla smart. Man kan sitta och jämföra priser, se hur man kan kombinera och slippa trängas i provrumsköer. Minusen är att plaggen inte alltid ser ut som i katalogen när man väl får dem. Och så gillar jag att känna på fall och kvalité, hur färgen ser ut och att se direkt om det passar.
Sedan sorterade jag min garderob efter färg istället för efter typ av plagg. Nåja, det kan tyckas enkelt om man känner mig (kolsvart, urblekt svart, grönaktigt svart), men det visade sig att jag har en del färg. Detta tips fick jag av en kompis till mig som faktiskt gått en kvällskurs i ämnet! Jag provade några plagg också och mixade som jag inte brukar. Det var jättekul och man ser lättare vad som behövs för att komplettera garderoben i höst.
Jag är långt ifrån klar, men nu har jag fått lite nya tankar. Det var jättekul. Vem vet - jag kanske publicerar bilder. Jag kommer ut ur garderoben som en fullfjädrad modebloggare!!! Eller åtminstone en nykläckt.
Det började med att jag gick igenom alla mina postorderkataloger och skrev upp allt jag ville ha. Önska kostar ingenting...men jag brukar göra så och sedan stryker jag allt eftersom tills det blir en mer rimlig beställning kvar. Jag har Haléns, H&M, Ellos och La Redoute och snart kommer Bon´a parte. Jag hittade bland annat mängder av skor upp till storlek 42 hos Haléns och massa salsalämpliga kläder hos Ellos. Postorder är himla smart. Man kan sitta och jämföra priser, se hur man kan kombinera och slippa trängas i provrumsköer. Minusen är att plaggen inte alltid ser ut som i katalogen när man väl får dem. Och så gillar jag att känna på fall och kvalité, hur färgen ser ut och att se direkt om det passar.
Sedan sorterade jag min garderob efter färg istället för efter typ av plagg. Nåja, det kan tyckas enkelt om man känner mig (kolsvart, urblekt svart, grönaktigt svart), men det visade sig att jag har en del färg. Detta tips fick jag av en kompis till mig som faktiskt gått en kvällskurs i ämnet! Jag provade några plagg också och mixade som jag inte brukar. Det var jättekul och man ser lättare vad som behövs för att komplettera garderoben i höst.
Jag är långt ifrån klar, men nu har jag fått lite nya tankar. Det var jättekul. Vem vet - jag kanske publicerar bilder. Jag kommer ut ur garderoben som en fullfjädrad modebloggare!!! Eller åtminstone en nykläckt.
torsdag, augusti 03, 2006
Mörkret har sänkt sig
Eh...gatubelysningen har tänts.
Jag hoppas att de bara kollar vilka som behöver lagas.
Jag hoppas att de bara kollar vilka som behöver lagas.
onsdag, augusti 02, 2006
Utmanad av Fröken Bokmal
1) En bok som förändrade ditt liv?
Skönlitterärt blir det "Tärningsspelaren" av Luke Rhinehart. Efter den började jag faktiskt att kasta tärning om beslut ibland, med olika alternativ på olika siffror. Annars är det nog "Ordet är ditt" av Patricia Tudor-Sandahl. Den handlar om att skriva sin egen historia.
2) En bok du läst mer än en gång?
"Hotel du Lac" av Anita Brookner vet jag att jag läst 2-3 gånger. Jag har den i ett tummat pocketexemplar, men inser nu att det är dags att läsa om den ännu en gång för att ta reda på exakt vad det var som fick mig att läsa den flera gånger.
3) En bok du skulle vilja ha med på en öde ö?
Beror på hur länge jag skulle vara där, men Bibeln skulle nog kunna få följa med dit. Det är så mycket i vårt kulturella och litterära arv som kommer därifrån och det är ingen bok man läser från pärm till pärm och sedan är klar med.
4) En bok som fick dig att skratta?
"Ser min bak stor ut i den här" av Arabella Weir. Underhållande viktmaniker med dåligt självförtroende. I Bridget Jones genre, fast bättre. Språket i Reginald Hills böcker får mig också att skratta, trots att han skriver deckare.
5) En bok som fick dig att gråta?
Säg den bok jag inte klämt en tår till, men Nevil Shutes "On the beach" (läste den på engelska på gymnasiet) vet jag att jag grät extrema mängder till.
6) En bok du önskar hade skrivits?
Å, det finns ju så mycket böcker och aldrig kommer jag hinna läsa dem alla! Det skulle vara min genombrottsroman, då...
7) En bok som inte borde skrivits?
"Trist som fan" av Ari Behn (norska prinsessans make) av den enkla anledningen att den var vad den hette.
8) En bok du just nu läser?
"City of Bones" av Michael Connelly, men den har varit på gång länge. Större motstånd pga engelskan är min teori. Dessutom "Kall som granit" av Stuart McBride. När jag läser två böcker parallellt brukar jag inte välja samma genre, men nu har det blivit så.
9) En bok du tänkt läsa?
Om jag bara får välja en..."Brott och straff" av Fjodor Dostojevskij.
Jag utmanar den som vill nappa på den här listan. Det var kul att göra den, men jag skriver upp allt jag läser och det var till stor hjälp. En liten tant, Morgondimma och Prinsessmamman till exempel, antar ni utmaningen?
Skönlitterärt blir det "Tärningsspelaren" av Luke Rhinehart. Efter den började jag faktiskt att kasta tärning om beslut ibland, med olika alternativ på olika siffror. Annars är det nog "Ordet är ditt" av Patricia Tudor-Sandahl. Den handlar om att skriva sin egen historia.
2) En bok du läst mer än en gång?
"Hotel du Lac" av Anita Brookner vet jag att jag läst 2-3 gånger. Jag har den i ett tummat pocketexemplar, men inser nu att det är dags att läsa om den ännu en gång för att ta reda på exakt vad det var som fick mig att läsa den flera gånger.
3) En bok du skulle vilja ha med på en öde ö?
Beror på hur länge jag skulle vara där, men Bibeln skulle nog kunna få följa med dit. Det är så mycket i vårt kulturella och litterära arv som kommer därifrån och det är ingen bok man läser från pärm till pärm och sedan är klar med.
4) En bok som fick dig att skratta?
"Ser min bak stor ut i den här" av Arabella Weir. Underhållande viktmaniker med dåligt självförtroende. I Bridget Jones genre, fast bättre. Språket i Reginald Hills böcker får mig också att skratta, trots att han skriver deckare.
5) En bok som fick dig att gråta?
Säg den bok jag inte klämt en tår till, men Nevil Shutes "On the beach" (läste den på engelska på gymnasiet) vet jag att jag grät extrema mängder till.
6) En bok du önskar hade skrivits?
Å, det finns ju så mycket böcker och aldrig kommer jag hinna läsa dem alla! Det skulle vara min genombrottsroman, då...
7) En bok som inte borde skrivits?
"Trist som fan" av Ari Behn (norska prinsessans make) av den enkla anledningen att den var vad den hette.
8) En bok du just nu läser?
"City of Bones" av Michael Connelly, men den har varit på gång länge. Större motstånd pga engelskan är min teori. Dessutom "Kall som granit" av Stuart McBride. När jag läser två böcker parallellt brukar jag inte välja samma genre, men nu har det blivit så.
9) En bok du tänkt läsa?
Om jag bara får välja en..."Brott och straff" av Fjodor Dostojevskij.
Jag utmanar den som vill nappa på den här listan. Det var kul att göra den, men jag skriver upp allt jag läser och det var till stor hjälp. En liten tant, Morgondimma och Prinsessmamman till exempel, antar ni utmaningen?
tisdag, augusti 01, 2006
Dagens i-landsproblem
Jättemysigt att vakna till på natten av att regnet smattrar på fönsterblecket...
...om bara inte huset var tilläggsisolerat och fönsterblecket i fråga 33 cm långt!
...om bara inte huset var tilläggsisolerat och fönsterblecket i fråga 33 cm långt!
måndag, juli 31, 2006
Kvinna i yngre medelåldern generar ung man
Jag gjorde en kille i 18-årsåldern generad idag, men det var inte meningen. Jag vet hur hemskt det är efter mina år som snabbköpskassörska. Platsen var en närbutik:
- Har ni frimärken?
- Ja.
- Okej, hur ligger de? I häften?
- Nä...eh...vi har bara självständiga.
- Jaha, bra, då vill jag ha 5 stycken.
Killen tog betalt. Då kunde inte jag hålla mig.
- Självständiga. Det var roligt. Ni får akta så de inte rymmer.
Då blev han ännu nervösare och famlade med den lilla rullen med frimärken. Han gjorde sönder det sista, när han skulle riva av i perforeringen och när han lämnade över dem till mig klibbade de fast i hans (svettiga?) fingrar.
Stackarn, men jag kunde inget göra för att hjälpa honom. Det är en fas man måste gå igenom, helt enkelt. Att jobba i närbutik kommer att göra honom gott!
- Har ni frimärken?
- Ja.
- Okej, hur ligger de? I häften?
- Nä...eh...vi har bara självständiga.
- Jaha, bra, då vill jag ha 5 stycken.
Killen tog betalt. Då kunde inte jag hålla mig.
- Självständiga. Det var roligt. Ni får akta så de inte rymmer.
Då blev han ännu nervösare och famlade med den lilla rullen med frimärken. Han gjorde sönder det sista, när han skulle riva av i perforeringen och när han lämnade över dem till mig klibbade de fast i hans (svettiga?) fingrar.
Stackarn, men jag kunde inget göra för att hjälpa honom. Det är en fas man måste gå igenom, helt enkelt. Att jobba i närbutik kommer att göra honom gott!
Glasögon
Man brukar ju säga att till exempel en kvinna som just blivit gravid ser massor av magar eller någon som ska köpa nya glasögon kollar in vad folk har för bågar. Själv såg jag bara kakel, spotlights och färgsättningar överallt när jag skulle renovera köket och nu ser jag män med sydländskt utseende och hör salsamusik vart jag än vänder mig.
Och på tal om glasögon har jag hittat en trend. Vid minst 3 tillfällen har jag sett unga tjejer med superstora 80-talsglasögon (ej solglasögon). Alla 3 har jag sett på Söder. Jag antar att de har köpt dem på second hand och jag är förundrad över att dessa glasögon överlevt, dels för att de är fula och dels för att de var i plast och lätt gick sönder. De här, som jag hade sommaren 1983, tror jag fick dödsstöten när jag drog en tröja över huvudet ute på en asfalterad skolgård:
Och på tal om glasögon har jag hittat en trend. Vid minst 3 tillfällen har jag sett unga tjejer med superstora 80-talsglasögon (ej solglasögon). Alla 3 har jag sett på Söder. Jag antar att de har köpt dem på second hand och jag är förundrad över att dessa glasögon överlevt, dels för att de är fula och dels för att de var i plast och lätt gick sönder. De här, som jag hade sommaren 1983, tror jag fick dödsstöten när jag drog en tröja över huvudet ute på en asfalterad skolgård:
söndag, juli 30, 2006
Hur man förenar nytta med nöje
På 35 minuters rask promenad har jag nu lyckats förena följande:
-fått motion
-hushållsarbete: slängt en bunt tidningar
-avkoppling: skakat ner axlarna och varit onåbar (dvs lämnat mobilen hemma!!!)
-låtit hjärnan göra nya samband: gick en helt ny väg och kom upp på ett annat ställe än jag trodde att jag skulle göra
-hittat den pizzeria som måste vara min närmaste
-fått bra samvete: eftersom jag inte satt framför datorn under motsvarande tid
-samlat in nummerplåtarna 355 och 356
Igår morse kombinerade jag motionen och avkopplingen med:
-vattna blommorna på jobbet
-samla in nummerplåt 353 och 354
och
-akta mig för åskan (181 cm+paraply)
-fått motion
-hushållsarbete: slängt en bunt tidningar
-avkoppling: skakat ner axlarna och varit onåbar (dvs lämnat mobilen hemma!!!)
-låtit hjärnan göra nya samband: gick en helt ny väg och kom upp på ett annat ställe än jag trodde att jag skulle göra
-hittat den pizzeria som måste vara min närmaste
-fått bra samvete: eftersom jag inte satt framför datorn under motsvarande tid
-samlat in nummerplåtarna 355 och 356
Igår morse kombinerade jag motionen och avkopplingen med:
-vattna blommorna på jobbet
-samla in nummerplåt 353 och 354
och
-akta mig för åskan (181 cm+paraply)
fredag, juli 28, 2006
Goda vanor
Kan någon tala om för mig hur jag ska kunna börja jobba igen efter den här sommaren? Jag har fått alldeles för många härliga vanor (inte ovanor), som jag vill behålla. Den här veckan har jag tagit morgonpromenader nere vid Årstaviken eller varit och simmat. Sedan förflyter dagarna med läsning eller i princip ingenting. Jag försöker laga mat minst en gång om dagen och jag äter lite extra morötter och vindruvor, för att undvika skörbjugg. Jag exponerar inte mig själv för för stark sol och jag är inte ens stressad över att jag inte är särskilt brun. Jag har accepterat det och till benen finns brun-utan-sol :)
Kvällsvanorna blir svårast att släppa. I onsdags var jag först på Solstugan, en uteservering i Fredhäll, sedan gick vi på La Isla (salsaställe) och jag blev uppbjuden hela tiden, trots (eller tack vare) mina stapplande nybörjarsteg. Igår var det Boule & Berså vid Danvikstull som inkasserade mina Staropramenslantar. Vilken oas! Och på kvällen blev det mörkt och de tände ljusslingorna över boulebanorna och ställde ut värmeljuslyktor. Jag älskar sensommaren. Ja, och så ikväll blir det after work i en hotellbar med mycket folk. Inte låter jag det hindra mig att jag inte jobbar! Vem sa hur långt after work det talades om?!
Kvällsvanorna blir svårast att släppa. I onsdags var jag först på Solstugan, en uteservering i Fredhäll, sedan gick vi på La Isla (salsaställe) och jag blev uppbjuden hela tiden, trots (eller tack vare) mina stapplande nybörjarsteg. Igår var det Boule & Berså vid Danvikstull som inkasserade mina Staropramenslantar. Vilken oas! Och på kvällen blev det mörkt och de tände ljusslingorna över boulebanorna och ställde ut värmeljuslyktor. Jag älskar sensommaren. Ja, och så ikväll blir det after work i en hotellbar med mycket folk. Inte låter jag det hindra mig att jag inte jobbar! Vem sa hur långt after work det talades om?!
torsdag, juli 27, 2006
Tjuvgissat på stadsplaneringskontoret
-Ja, vilken bra idé! Vi flyttar en busshållplats, gräver upp hela trottoaren, spärrar av halva gatan, sätter upp skyltar som uppmanar gångtrafikanterna att byta sida, asfalterar halvhjärtat några kvadratmeter...
-Och sedan?
-Sedan går vi på semester. Det där kan vi göra klart i slutet av juli.
-Och sedan?
-Sedan går vi på semester. Det där kan vi göra klart i slutet av juli.
onsdag, juli 26, 2006
Badbrud
När jag var liten hade jag eget "badkar".
Idag hade jag en egen bana alldeles för mig själv i simhallen.
Värsta Alshammar!
tisdag, juli 25, 2006
Kärlekens historia
Kärlekens historia av Nicole Krauss (ISBN 91-85251-12-7)
Det här är en av de böcker jag lånade på Alviks bibliotek i början av sommaren. Jag hade inte hört talas om varken boken eller författaren tidigare, men den stod i "Återlämnat idag"-vagnen och baksidestexten såg lovande ut.
Jag började läsa. Det var en rolig farbror vid namn Leo Gursky, som var berättare. Det han berättade var ändå en ganska sorglig historia om sin förlorade ungdomskärlek, flykten från Polen under andra världskriget och sitt ensamma liv i dagens New York. Jag började precis lagom bekanta mig honom och hans sätt att se till att bli sedd varje dag, så han inte ska dö en dag när ingen har sett honom, när boken får en ny berättare.
Då läste jag snopet om baksidestexten och undrade om jag fått en novellsamling istället för den roman jag trodde det var. Nu var berättaren en fjortonårig flicka. Flickan heter Alma efter romanfiguren i en bok som heter "Kärlekens historia" som hennes pappa gav till hennes mamma.
På något magiskt sätt hänger Almas och Leos liv ihop och jag tyckte emellanåt att boken var väldigt förvirrande, men sedan började jag tänka på den nästan som en pusseldeckare. Sedan började jag bli rädd att den skulle vara som en del böcker är - de börjar storstilat, men planar ut och slutet blir pannkaka, i värsta fall förstår man det inte. Men tack och lov. Alla mina frågetecken rätas ut och jag förstår.
Jag blev glad och melankolisk av boken och den sitter kvar i mig. Den är skriven på ett annorlunda sätt och innehåller ytterligare berättarröster i kortare kapitel. Det skulle kunna bli spretigt, men gör tvärtom historien starkare. Om jag ska likna den vid någon annan bok så är Middlesex av Jeffrey Eugenides den som jag närmast kommer att tänka på. Och jag ska läsa om båda böckerna!
Det här är en av de böcker jag lånade på Alviks bibliotek i början av sommaren. Jag hade inte hört talas om varken boken eller författaren tidigare, men den stod i "Återlämnat idag"-vagnen och baksidestexten såg lovande ut.
Jag började läsa. Det var en rolig farbror vid namn Leo Gursky, som var berättare. Det han berättade var ändå en ganska sorglig historia om sin förlorade ungdomskärlek, flykten från Polen under andra världskriget och sitt ensamma liv i dagens New York. Jag började precis lagom bekanta mig honom och hans sätt att se till att bli sedd varje dag, så han inte ska dö en dag när ingen har sett honom, när boken får en ny berättare.
Då läste jag snopet om baksidestexten och undrade om jag fått en novellsamling istället för den roman jag trodde det var. Nu var berättaren en fjortonårig flicka. Flickan heter Alma efter romanfiguren i en bok som heter "Kärlekens historia" som hennes pappa gav till hennes mamma.
På något magiskt sätt hänger Almas och Leos liv ihop och jag tyckte emellanåt att boken var väldigt förvirrande, men sedan började jag tänka på den nästan som en pusseldeckare. Sedan började jag bli rädd att den skulle vara som en del böcker är - de börjar storstilat, men planar ut och slutet blir pannkaka, i värsta fall förstår man det inte. Men tack och lov. Alla mina frågetecken rätas ut och jag förstår.
Jag blev glad och melankolisk av boken och den sitter kvar i mig. Den är skriven på ett annorlunda sätt och innehåller ytterligare berättarröster i kortare kapitel. Det skulle kunna bli spretigt, men gör tvärtom historien starkare. Om jag ska likna den vid någon annan bok så är Middlesex av Jeffrey Eugenides den som jag närmast kommer att tänka på. Och jag ska läsa om båda böckerna!
Sommartid
Denna trötthet eller höga grad av avslappning är ett tillstånd som jag lever i om somrarna. Jag kan sova 8-10 timmar per natt och ändå ta en liten lur någon annan gång under dagen om jag känner för det. Visst handlar det i vissa fall om en förskjutning av dygnet. Då tänker jag närmast på nätter, eller snarare morgnar, när jag kommer hem efter 3... Men mängden sömn är ändå mer än under övriga året. Ett mysterium, men jag är glad att jag är förmögen att slappna av så bra.
Idag ska jag äta lunch med en kompis som arbetar (vad var det nu igen?). När ska vi ses, då? 11.30!!! Så jag har bara druckit kaffe idag. Vem orkar frukost så nära inpå lunch?
Idag ska jag äta lunch med en kompis som arbetar (vad var det nu igen?). När ska vi ses, då? 11.30!!! Så jag har bara druckit kaffe idag. Vem orkar frukost så nära inpå lunch?
måndag, juli 24, 2006
Lite rädd
Min nya motionsplan håller än. 40 minuters promenad i fredags + discodancing, svettig salsa i lördags och 50 minuters härlig morgonpromenad idag.
Men...det finns smolk i glädjebägaren! Jag är lite rädd när jag är ute och går i skogen och det värsta med det är att jag blir arg över att jag ska behöva vara ens lite rädd. Det är samma sak som när jag åker hem efter en natt på stan. Jag är lite rädd. Inte mycket rädd, för det har egentligen aldrig hänt någonting värre än att jag skrämt upp några rådjur.
I spåret idag var det gott om folk som rastade hundar och joggade. De flesta var kvinnor. Ändå kan jag inte släppa tanken på att överfallsvåldtäkterna har ökat, medan jag går där. Det mesta är ju att jag jagar upp mig själv och jag kan inte ens tänka mig hur jag skulle reagera om jag verkligen blev överfallen. Jag tror att jag bara skulle ge upp och låta det ske, bli paralyserad.
Jag har tänkt att jag ska gå någon kurs i självförsvar för att lära mig lite grepp för att kunna ta mig loss och framför allt för känslan av att ha en handlingsplan. Å andra sidan vill jag inte behöva gå en sådan kurs. Jag vill inte att någon ska behöva gå en sådan kurs. Jag vill njuta av mina sköna promenader och jag vill inte tvingas vidta åtgärder - som att bara gå bland bebyggelse istället för i skogen.
Jag önskar att jag inte var lite rädd.
Men...det finns smolk i glädjebägaren! Jag är lite rädd när jag är ute och går i skogen och det värsta med det är att jag blir arg över att jag ska behöva vara ens lite rädd. Det är samma sak som när jag åker hem efter en natt på stan. Jag är lite rädd. Inte mycket rädd, för det har egentligen aldrig hänt någonting värre än att jag skrämt upp några rådjur.
I spåret idag var det gott om folk som rastade hundar och joggade. De flesta var kvinnor. Ändå kan jag inte släppa tanken på att överfallsvåldtäkterna har ökat, medan jag går där. Det mesta är ju att jag jagar upp mig själv och jag kan inte ens tänka mig hur jag skulle reagera om jag verkligen blev överfallen. Jag tror att jag bara skulle ge upp och låta det ske, bli paralyserad.
Jag har tänkt att jag ska gå någon kurs i självförsvar för att lära mig lite grepp för att kunna ta mig loss och framför allt för känslan av att ha en handlingsplan. Å andra sidan vill jag inte behöva gå en sådan kurs. Jag vill inte att någon ska behöva gå en sådan kurs. Jag vill njuta av mina sköna promenader och jag vill inte tvingas vidta åtgärder - som att bara gå bland bebyggelse istället för i skogen.
Jag önskar att jag inte var lite rädd.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)