Många är de böcker jag läst på temat älska-dig-själv och lev-i-nuet. Ofta har de känts klämkäcka, amerikanska eller varit skrivna av någon människa som själv blivit "frälst" på det ena eller andra sättet. De kan kännas svåra att ta till sig. Jag har kanske hittat något bra visdomsord, men inte så mycket nytt. Särskilt besviken brukar jag bli på böcker som av andra höjts till skyarna, till exempel Alkemisten av Paulo Coelho.
Kanske är det för att det är väldigt personliga ämnen och att de inte riktigt går att fånga med ord för de är upplevelser. Ungefär som med kärlek. Låttexter om och bok- och filmbeskrivningar av kärlek blir lätt platta eller töntiga.
Nu har jag i alla fall läst en sån där bok igen! Nämligen Gud på en Harley-Davidson av Joan Brady (ISBN 91-7643-312-9). Den var på 134 sidor så den gick snabbt att läsa och den presenterade sitt budskap väldigt tydligt. I korta drag handlar den om Christine, 37 år, som är bitter och missnöjd med sitt liv och vars enda egentliga mål i livet är att hitta en man att gifta sig med. Mitt i all bedrövelse träffar hon Gud, eller Joe, som kör Harley-Davidson och kan läsa hennes tankar. På cirka sex veckor övar Joe upp Christine och ger henne sex personliga Guds bud att leva efter. Tanken är väl att vi ska fatta att hon har allt det här i sig av sig själv, men hon har tappat fokus och lagt sig till med en massa ovanor med åren. Ovanor som hindrar henne från att vara lycklig och leva i nuet, eller träffa en man (för man måste älska sig själv innan någon kan älska en tillbaka). Man kan bara gissa hur läraktig hon visar sig vara och hur det går till slut.
Det som ändå slog mig när jag sträckläste boken i solgasset på min balkong var att jag redan lever efter många av de där buden. Det var roligt att få ett kvitto på att jag färdas längs en bra väg, även om jag redan visste det själv. Fast det är klart att om Joe skulle söka upp mig så skulle han kanske ge mig helt andra bud att följa...
Jag läste på Joan Bradys hemsida om en uppföljare till den här boken och där har tydligen den kära Christine tappat fokus igen och lagt sig till med nya ovanor, men det är väl så livet är för de flesta av oss.
Slutligen vill jag säga att jag tycker att det ändå är en bra bokidé, men att jag tror att den hade vunnit på att vara skriven i romanform. Då hade Joan Brady kunnat brodera ut mer och man hade fått mer tid på sig att se Christine genomgå sin förvandling. Nu måste jag nog tyvärr sortera in den bland de klämkäcka.
söndag, juni 10, 2007
Musikalisk skolning
Nu har ju kören sommaruppehåll, men jag hittade lite roliga anteckningar som jag gjort i noterna. Vi har en dirigent som gör tappra försök att skola oss musikaliskt, så förutom uppmaningar som "sjung utropstecknen", "trippande dansant" och "obs, ej begravning" så hittade jag längst bak i Brahmshäftet följande ord, som jag krafsat ned under repetitionerna:
plagal kadens
liksvävande temperering
tvärstånd (tyckte jag så klart var fnissigast)
plagal kadens
liksvävande temperering
tvärstånd (tyckte jag så klart var fnissigast)
lördag, juni 09, 2007
Kladdigt värre!
Om jag hette Kladde och skulle öppna ett kebabställe skulle jag nog tänka ett varv till innan jag döpte den i mitt namn, men det är ju jag.(skylten sågs på Drottninggatan)
torsdag, juni 07, 2007
Heja Sverige friskt humör!
Jag gjorde Råsunda-debut igår och det var väl en väl vald dag! 5-0 mot Island på självaste nationaldagen. Jag har aldrig sjungit nationalsången så högt och så gul och blå i ansiktet. Häftigt var det, men jag saknade kommentatorer...
onsdag, juni 06, 2007
Music in my ears
Jag har medvetet jämkat för lite för att inte få kvarskatt. Detta tilltag lönade sig och igår gick en välbehövlig klumpsumma in på kontot. Jag ska lägga det mesta på kistbotten, men en sak ska jag införskaffa. En MP-3spelare. Jag blir bara inte klok på vilken. En iPod blir det nog, men ska jag ha en shuffle som jag garanterat lätt plockar med mig eller en 30GB där jag kan fixa med spellistor och köpa till en dockningsstation (har ingen riktig stereo)? Det finns ju 80 GB också, men vem fasiken behöver så mycket?!
Jag kommer att behöva vänja mig vid att bli en användare. Än så länge har jag svårt för att stänga ute omvärlden. Jag vill vara med och höra folk prata, fåglar sjunga och bilar tuta. Å andra sidan är det något speciellt att få musik rätt in i huvudet i stereo. Det är ett annat lyssnande än att ha radion på i bakgrunden. Allra bäst tycker jag att musik i hörlurar passar på tåg, faktiskt. Att susa fram med X2000 och se naturen svischa förbi och lyssna på Brahms på hög volym är nog det närmaste både meditation och tårar jag kommer.
Ja, jag måste ju inte bestämma mig idag...
Jag kommer att behöva vänja mig vid att bli en användare. Än så länge har jag svårt för att stänga ute omvärlden. Jag vill vara med och höra folk prata, fåglar sjunga och bilar tuta. Å andra sidan är det något speciellt att få musik rätt in i huvudet i stereo. Det är ett annat lyssnande än att ha radion på i bakgrunden. Allra bäst tycker jag att musik i hörlurar passar på tåg, faktiskt. Att susa fram med X2000 och se naturen svischa förbi och lyssna på Brahms på hög volym är nog det närmaste både meditation och tårar jag kommer.
Ja, jag måste ju inte bestämma mig idag...
måndag, juni 04, 2007
Diskriminering eller tradition?
Runt om i Sverige diskuteras det, och har diskuterats i flera år, huruvida skolavslutningar ska få hållas i kyrkan eller ej. Det påstås även att det skulle vara olagligt och diskriminering.
Lokalen spelar mig mindre roll. Kyrkan kanske rent av från början visade sig vara en rymlig och bra, central lokal, helt enkelt. Jag tycker att kyrkor är jättevackra men utomhus är också fint.
Min skola har inte skolavslutningarna i kyrkan, men idag förde vi en annan diskussion. Den handlade om vilka traditioner och värderingar vi vill föra vidare på vår skola och om vi ska sjunga "Den blomstertid" eller ej. Detta enbart baserat på att Gud nämns i texten. Jag blir oerhört provocerad. Guds godhets rikedom, i de här sammanhangen, kan för min del vara Guds eller Allahs, en högre vidunderlig makt eller naturens kraft. Frånsett den textraden handlar psalmen om naturen och sommarens prakt.
Jag känner att mitt blod börjar puttra vid blotta tanken på att ta bort allt som är kristna traditioner och arv, kultur och litteratur. Det handlar ju inte om att man måste tro på Gud, mer att man trodde det när psalmen skrevs. Tolkningarna kan vara många och allt handlar om hur man laddar ordet Gud. Vissa argument säger att barn som har en annan tro kan känna sig åsidosatta och kränkta av att vi har kristna skolavslutningar, men vad är vi så rädda för egentligen? Kan inte de som är kristna eller vill värna om sina traditioner känna sig kränkta? Jag vill slå vakt om det som är mitt kulturarv och mina traditioner i det land som är mitt. Det betyder inte att jag inte är nyfiken och intresserad av andra religioner, livsåskådningar eller filosofier. Ska vi sluta med allt som har kristen anknytning? Får vi inte sjunga "Nu tändas tusen juleljus" på julavslutningen heller?
Jag lär återkomma till ämnet.
Lokalen spelar mig mindre roll. Kyrkan kanske rent av från början visade sig vara en rymlig och bra, central lokal, helt enkelt. Jag tycker att kyrkor är jättevackra men utomhus är också fint.
Min skola har inte skolavslutningarna i kyrkan, men idag förde vi en annan diskussion. Den handlade om vilka traditioner och värderingar vi vill föra vidare på vår skola och om vi ska sjunga "Den blomstertid" eller ej. Detta enbart baserat på att Gud nämns i texten. Jag blir oerhört provocerad. Guds godhets rikedom, i de här sammanhangen, kan för min del vara Guds eller Allahs, en högre vidunderlig makt eller naturens kraft. Frånsett den textraden handlar psalmen om naturen och sommarens prakt.
Jag känner att mitt blod börjar puttra vid blotta tanken på att ta bort allt som är kristna traditioner och arv, kultur och litteratur. Det handlar ju inte om att man måste tro på Gud, mer att man trodde det när psalmen skrevs. Tolkningarna kan vara många och allt handlar om hur man laddar ordet Gud. Vissa argument säger att barn som har en annan tro kan känna sig åsidosatta och kränkta av att vi har kristna skolavslutningar, men vad är vi så rädda för egentligen? Kan inte de som är kristna eller vill värna om sina traditioner känna sig kränkta? Jag vill slå vakt om det som är mitt kulturarv och mina traditioner i det land som är mitt. Det betyder inte att jag inte är nyfiken och intresserad av andra religioner, livsåskådningar eller filosofier. Ska vi sluta med allt som har kristen anknytning? Får vi inte sjunga "Nu tändas tusen juleljus" på julavslutningen heller?
Jag lär återkomma till ämnet.
söndag, juni 03, 2007
Tänk på ett tal
När jag är bjuden på bröllop är mitt största problem vanligtvis vad jag ska ha på mig som inte är svart (eller vitt - jag hoppas ju alltid att på nästa bröllop ska jag vara den enda som får bära den färgen). Den här gången är det redan klart.
Den här gången är det största problemet att det är vår ende bror som gifter sig och då känner sig systrarna tvungna att göra någonting i talväg. Hålla ett tal, sjunga en trudelutt, göra någonting kul! Det finns inget så pressande som att försöka prestera "någonting kul". Hur kan man vara stå-uppare eller komiker?! Och tro mig när jag säger att min bror är någonting-kul-typen, till skillnad från sentimental-typen. No pressure, brorsan är musiker och blivande svägerskan skådespelerska så det kommer nog inga begåvade människor på bröllopet...alls...
Jag är inte jättejätteoroad (än). Det är 27 dagar kvar, men taket börjar sänkas och väggarna rör sig mot mig och de är fyllda med taggar. Ingen panik! Han läser inte min blogg, vilket är tur, annars skulle jag inte kunna skriva om min ångest i min egen blogg! Men jag har tagit tjuren vid hornen och börjat på nån sorts utkast idag. Vi kan inte ha 3 syrror som är så nervösa så de är packade när det blir deras tur.
Den här gången är det största problemet att det är vår ende bror som gifter sig och då känner sig systrarna tvungna att göra någonting i talväg. Hålla ett tal, sjunga en trudelutt, göra någonting kul! Det finns inget så pressande som att försöka prestera "någonting kul". Hur kan man vara stå-uppare eller komiker?! Och tro mig när jag säger att min bror är någonting-kul-typen, till skillnad från sentimental-typen. No pressure, brorsan är musiker och blivande svägerskan skådespelerska så det kommer nog inga begåvade människor på bröllopet...alls...
Jag är inte jättejätteoroad (än). Det är 27 dagar kvar, men taket börjar sänkas och väggarna rör sig mot mig och de är fyllda med taggar. Ingen panik! Han läser inte min blogg, vilket är tur, annars skulle jag inte kunna skriva om min ångest i min egen blogg! Men jag har tagit tjuren vid hornen och börjat på nån sorts utkast idag. Vi kan inte ha 3 syrror som är så nervösa så de är packade när det blir deras tur.
lördag, juni 02, 2007
Blåsväder
Visst blåste det igår, men jag uppfattade aldrig att det var speciellt hårt. I Humlegården hade det fallit ett träd mitt över en gångstig och jag såg ett på hemväg från jobbet som knäckts en bit upp på stammen. När jag kom hem och tittade ut från balkongen låg det en rotvälta precis över stigen.
Det är något visst med naturen, som är både skrämmande och fascinerande. Nu var ju inte det här stort, som en tsunami, men vi små människor har ingenting att sätta emot när naturen tar kommandot. Vi borde verkligen ha vett att ha lite mer respekt för vårt klot!
fredag, juni 01, 2007
Missuppfattad firre
Jag har sett ordet
TORNFISKSALLAD
en gång och jag trodde det var det roligaste i den kategorin. Idag såg jag
TONFISPASTA
och jag svär att jag skrattade högt hela sista biten hem så det var en kille som vände sig om längre fram på gatan. Jag ringde mamma och skrattade så jag inte kunde prata ordentligt. Snälla, säg att det är ett slarvfel och att de inte tror att det heter så. Jag hyser inget större hopp till den teorin, för skylten stod utanför ett fik som kursat tre gånger det senaste året. Jag skrattar fortfarande varje gång jag säger ordet inne i hjärnan. Trevlig helg!
TORNFISKSALLAD
en gång och jag trodde det var det roligaste i den kategorin. Idag såg jag
TONFISPASTA
och jag svär att jag skrattade högt hela sista biten hem så det var en kille som vände sig om längre fram på gatan. Jag ringde mamma och skrattade så jag inte kunde prata ordentligt. Snälla, säg att det är ett slarvfel och att de inte tror att det heter så. Jag hyser inget större hopp till den teorin, för skylten stod utanför ett fik som kursat tre gånger det senaste året. Jag skrattar fortfarande varje gång jag säger ordet inne i hjärnan. Trevlig helg!
torsdag, maj 31, 2007
Ett tecken
När jag kom till jobbet möttes jag av denna bild i vårt lilla droppfat under kaffetermosen... Jag blev inte rädd, för jag har hört att döden är en symbolik för förändring och det är något jag står inför. Somliga spår i kaffesump, jag i intorkade kaffedroppar. Visst ser det ut som riddar Cato?
EJ på HH
Jag har just kommit hem från en mycket trevlig AW (after work) eller EJ (efter jobbet, som vi säger). Disco-Nick på jobbet är en riktig söderkis och det finns pubar som det inte är säkert att jag hade hittat till om han inte ordnat EJ där. Särskilt som jag är aningens söderfientlig och får lätta ångestrysningar när jag hör talas om pelikaner och kvarnar.
Idag var vi på Humlehof. Det ligger rätt långt ner på Folkungagatan. Mycket trevligt ställe mittemellan pub och ölhall. Och det gick att prata, vilket kanske är det bästa betyg ett socialt ställe som en pub kan få. Jag åt en görstor men smaklig wienerschnitzel. Det kändes bara lite obehagligt att äta den när man satt bredvid det här svinet:
men som synes mutades han med öl.
men som synes mutades han med öl.onsdag, maj 30, 2007
I-landssminkproblem
Imorse började jag dagen med att lägga mascaraborsten med bredsidan lite för långt in (och touchade hornhinnan). Detta renderade i en kraftig blinkning som smetade den ännu icke torkade mascaran både under ögat och på ögonlocket där jag redan placerat ögonskugga som nu blev förstörd.
Jag har ett nytt läppstift där locket på den fyrkantiga hylsan är skuret som en våg där två av sidorna buktar uppåt och två går nedåt. Locket går bara att sätta på plats på ett sätt eller två av fyra, men jag kan hoppa upp och sätta mig på att jag provar på fel sätt 7-8 gånger av 10!
Mitt fasta puder tar alltid slut från mitten av dosan hur mycket jag än går in för att ta från sidorna. När mittpartiet är tillräckligt tunt trillar det loss, men jag kommer likväl inte åt det sista i kanterna. Slös!
Jag har ett nytt läppstift där locket på den fyrkantiga hylsan är skuret som en våg där två av sidorna buktar uppåt och två går nedåt. Locket går bara att sätta på plats på ett sätt eller två av fyra, men jag kan hoppa upp och sätta mig på att jag provar på fel sätt 7-8 gånger av 10!
Mitt fasta puder tar alltid slut från mitten av dosan hur mycket jag än går in för att ta från sidorna. När mittpartiet är tillräckligt tunt trillar det loss, men jag kommer likväl inte åt det sista i kanterna. Slös!
tisdag, maj 29, 2007
Vargtimmen
Jag var med om nånting spännande i vargtimmen, strax innan det blev en ny dag. Jag vaknade kvart i fyra, var uppe på toaletten, och sedan kunde jag inte somna om. Det spännande i detta är att det inte brukar hända mig. Först försökte jag klura ut vad det kunde bero på, men fullmånen dröjer väl till fredag och trött var jag när jag gick och lade mig så jag kom inte på nåt.
Det som var intressant var att jag inte blev stressad. Först trodde jag nog att jag skulle somna om, men när jag inte gjorde det försökte jag bara ligga och vila. Fönstret var på glänt så det var sådär mysigt svalt i rummet och skönt med täcke. Fåglarna kvittrade, tidningen kom, jag funderade lite men fäste mig inte vid något speciellt. Till slut koncentrerade jag mig på andningen. Jag noterade att jag andades ganska korta andetag och andades medvetet in på 5 och ut på 6, som min kiropraktor lärt mig (man ska komma ner på nån alfa- eller betanivå då).
Till slut somnade jag och trots att jag varit trött idag så har känslan av den där timmen funnits kvar i mig hela dagen på ett skönt sätt.
Det som var intressant var att jag inte blev stressad. Först trodde jag nog att jag skulle somna om, men när jag inte gjorde det försökte jag bara ligga och vila. Fönstret var på glänt så det var sådär mysigt svalt i rummet och skönt med täcke. Fåglarna kvittrade, tidningen kom, jag funderade lite men fäste mig inte vid något speciellt. Till slut koncentrerade jag mig på andningen. Jag noterade att jag andades ganska korta andetag och andades medvetet in på 5 och ut på 6, som min kiropraktor lärt mig (man ska komma ner på nån alfa- eller betanivå då).
Till slut somnade jag och trots att jag varit trött idag så har känslan av den där timmen funnits kvar i mig hela dagen på ett skönt sätt.
måndag, maj 28, 2007
Nit, flit och lite tur!
Måndagen den 28 maj kommer helt klart att gå till nummerplåtshistorien.
Jag tog 591 i torsdags. Så bara på vägen till jobbet i morse såg jag 3 stycken 591:or och en 593:a... Det är som det brukar vara - mest sådana jag nyss tagit och så nån liten teaser.
När jag gick från jobbet körde det in en firmabil på gatan utanför mitt jobb. Om det inte var för att den skulle köra in, backa och vända hade jag aldrig hunnit se att den hade nummer 592. (Och om det inte varit för att jag stannat kvar nästan en halvtimme på jobbet för att utklassa motståndarlaget i fotbollsspel!) Jag vet inte hur noggrann jag varit med att poängtera att det är av yttersta vikt att det är helt glasklart och bortom alla tvivel ställt att det verkligen alldeles säkert är det nummer jag söker och inte ett spratt som mina ögon spelar mig, för att jag ska få tillgodoräkna mig numret ifråga. Och det var det ju nu.
Ca 1½ minut senare såg jag 593 från bussen och sedan kom 594 i en korsning ett kvarter ifrån där jag dansar salsa.
Sedan stötte jag på patrull som jag brukar när jag haft flyt, men det här var det retsammaste jag varit med om. Jag räknar ju inte taxi- eller diplomatbilar. På min egen gata står 595...fast med gula plastskyltar och handskriven tuschpenna. Jag antar att bilen är precis ny och inte hunnit få sina registreringsskyltar eller så, men why? och på min gata?! Vad betyder detta hack i mitt fantastiska flyt?!
Jag tog 591 i torsdags. Så bara på vägen till jobbet i morse såg jag 3 stycken 591:or och en 593:a... Det är som det brukar vara - mest sådana jag nyss tagit och så nån liten teaser.
När jag gick från jobbet körde det in en firmabil på gatan utanför mitt jobb. Om det inte var för att den skulle köra in, backa och vända hade jag aldrig hunnit se att den hade nummer 592. (Och om det inte varit för att jag stannat kvar nästan en halvtimme på jobbet för att utklassa motståndarlaget i fotbollsspel!) Jag vet inte hur noggrann jag varit med att poängtera att det är av yttersta vikt att det är helt glasklart och bortom alla tvivel ställt att det verkligen alldeles säkert är det nummer jag söker och inte ett spratt som mina ögon spelar mig, för att jag ska få tillgodoräkna mig numret ifråga. Och det var det ju nu.
Ca 1½ minut senare såg jag 593 från bussen och sedan kom 594 i en korsning ett kvarter ifrån där jag dansar salsa.
Sedan stötte jag på patrull som jag brukar när jag haft flyt, men det här var det retsammaste jag varit med om. Jag räknar ju inte taxi- eller diplomatbilar. På min egen gata står 595...fast med gula plastskyltar och handskriven tuschpenna. Jag antar att bilen är precis ny och inte hunnit få sina registreringsskyltar eller så, men why? och på min gata?! Vad betyder detta hack i mitt fantastiska flyt?!
söndag, maj 27, 2007
Enastående eller ensamstående
Jag träffade en bekant i fredags. Hon har startat en klubb för singlar, där bara singlar som bor själva och inte har barn ska få vara med. Hon har tröttnat på alla singelaktiviteter som bara syftar till att para ihop folk. Det här ska vara mer ett nätverk, där man kan prata med andra singlar om singelskapets fram- och baksidor. Till exempel om man vill kolla på tv ihop med nån eller bor åt samma håll som någon i klubben och måste jobba över så kan man ringa och be dem köpa en limpa innan affären stänger.
Jag kan visserligen lacka ur på vissa saker ibland, som att man måste göra allting själv och att man inte har nån att kommentera roliga saker på tv med (om man inte pratar i telefon med en kompis genom en hel film), men jag insåg medan vi pratade att jag varken har behov av eller tid för en sån klubb!
De senaste 3 dygnen har jag:
- varit på kulturkväll med Ecpat med bland annat Åsa Jinder, som sjunger fantastiskt vackert (vilket jag inte visste innan)!
- varit på vårens elevutställningar på Beckmans, Forsbergs och Berghs.
- varit ute en kväll och kollat in skor/skornas bärare... (hann med 3 olika ställen).
- städat lägenheten (för jag gjorde aldrig det den där andra gången när jag skulle).
- haft nattgäster.
- träffat alla mina syskon i lite olika konstellationer.
- varit moster.
- varit på 25-årsparty, sjungit Singstar och kommit halvdåligt till i quizen om syrran som hon själv satt ihop.
- sovit för lite för det bodde en glad bäbis här som ville vara vaken klockan 06.00.
- hjälpt min bästa kompis att flytta tillbaka möbler efter en golvslipning.
I veckan har jag bara lite salsa och after work vad jag vet än så länge...
Jag kan visserligen lacka ur på vissa saker ibland, som att man måste göra allting själv och att man inte har nån att kommentera roliga saker på tv med (om man inte pratar i telefon med en kompis genom en hel film), men jag insåg medan vi pratade att jag varken har behov av eller tid för en sån klubb!
De senaste 3 dygnen har jag:
- varit på kulturkväll med Ecpat med bland annat Åsa Jinder, som sjunger fantastiskt vackert (vilket jag inte visste innan)!
- varit på vårens elevutställningar på Beckmans, Forsbergs och Berghs.
- varit ute en kväll och kollat in skor/skornas bärare... (hann med 3 olika ställen).
- städat lägenheten (för jag gjorde aldrig det den där andra gången när jag skulle).
- haft nattgäster.
- träffat alla mina syskon i lite olika konstellationer.
- varit moster.
- varit på 25-årsparty, sjungit Singstar och kommit halvdåligt till i quizen om syrran som hon själv satt ihop.
- sovit för lite för det bodde en glad bäbis här som ville vara vaken klockan 06.00.
- hjälpt min bästa kompis att flytta tillbaka möbler efter en golvslipning.
I veckan har jag bara lite salsa och after work vad jag vet än så länge...
Snygga skor
Jag har fått en ny hobby! Att kolla folks skor. En kompis till mig kollar alltid killars skor och hon tycker att valet av skor säger en hel del om dess ägare. Vi var ute i fredags. Bland annat på Hotellet, som brukar vara trevligt, men så här en löningsfredag i maj var ganska vedervärdigt. Värsta uppvisningen av handväskor, frisyrer, solglasögon, solbrännor och näsor i vädret. Inte en enda kille som tittade lite extra på mig! Skittrist! Det roligaste var faktiskt att kolla in folks skor. Vinnare den här kvällen blev en kille som hade ett par skitsnygga, diskreta, men ändå tuffa boots till sin kostym.
Sedan förstår jag ju att det är uppenbart att förutsättningarna till att etablera ögonkontakt med män minskar om man tittar på deras fötter. Eller är det ungefär som med killar som tittar på ens tuttar istället för ögonen...? Det gäller alltså att göra det med finess och inte vrålblänga.
Sedan förstår jag ju att det är uppenbart att förutsättningarna till att etablera ögonkontakt med män minskar om man tittar på deras fötter. Eller är det ungefär som med killar som tittar på ens tuttar istället för ögonen...? Det gäller alltså att göra det med finess och inte vrålblänga.
lördag, maj 26, 2007
Systrar och syskonbarn
Min minstaste lillsyrra har fyllt 25 och ska ha kalas idag. Detta innebär att min andra syrra kommer till stan och hon har sambon och Lillen med sig. Han blev halvåret häromdan och jag har bara sett honom när han var en vecka och sedan när han var en månad. Jag är en dålig dålig moster, men jag tröstar mig med att han förhoppningsvis inte kommer att minnas min försumlighet när han växt upp.
Det känns som att det här 25-årspartajet blir startskottet till en riktig familjesommar som kommer att innehålla både brorsans bröllop och mammas 60-årsdag. Men en sak i taget - ikväll blir det party och kanske lite Singstar... och så ska jag fylla mitt hjärta till brädden med kärlek till mina syskonbarn.
Det känns som att det här 25-årspartajet blir startskottet till en riktig familjesommar som kommer att innehålla både brorsans bröllop och mammas 60-årsdag. Men en sak i taget - ikväll blir det party och kanske lite Singstar... och så ska jag fylla mitt hjärta till brädden med kärlek till mina syskonbarn.
torsdag, maj 24, 2007
Rödgrön röra
Om det är någon station på Stockholms tunnelbanenät man bör undvika att åka fel kring så är det Slussen! Se exempel:
Rätt sätt: Åk röd linje från Östermalmstorg. När du kommer till Slussen - kliv av, promenera över plattformen, ta grön linje för fortsatt färd söderut.
Mitt sätt: Åk röd linje från Östermalmstorg. Bli fascinerad av en konstig tjej på sätet mittemot och kom till sans först vid Mariatorget. Spring ut ur vagnen och över till andra sidan. 2 minuter senare kommer ett tåg åt hållet du just kom ifrån. Åk en station. När du kommer dit måste du ta rulltrappan upp och sedan ner igen för att komma till rätt spår. Fortsätt sedan färden söderut med grön linje.
Rätt sätt: Åk röd linje från Östermalmstorg. När du kommer till Slussen - kliv av, promenera över plattformen, ta grön linje för fortsatt färd söderut.
Mitt sätt: Åk röd linje från Östermalmstorg. Bli fascinerad av en konstig tjej på sätet mittemot och kom till sans först vid Mariatorget. Spring ut ur vagnen och över till andra sidan. 2 minuter senare kommer ett tåg åt hållet du just kom ifrån. Åk en station. När du kommer dit måste du ta rulltrappan upp och sedan ner igen för att komma till rätt spår. Fortsätt sedan färden söderut med grön linje.
Bush Camp
Just hemkommen från det närmsta en tjänsteresa jag kommer. Lite arbete...
...och lite vila. Man blir faktiskt trött av all frisk luft. Trots att jag är från landet är jag en tvättäkta stadsbo - en sån som blir mer trött av sol och vind än av avgaser och stress. Fast jag medger att det är olika sorts trötthet. Och så hade jag teckningsblocket med mig. Det var kul att få fart på de gamla takterna!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)